Tio års lidande är över, del II
Fortsättningen följer för laget som ifrån botten nu så sakerliga börjat vandra emot toppen av världens bästa hockeyliga.
1997-1998 slutade Terry Crisp som tränare, han hade varit med från början och många fans sörjde, ut försvann Gratton och Burr medan Micke Renberg lämnade Flyers för att pröva lyckan i Florida. Flera Lightning profiler lämnade laget, Hamrlik tradades bort, vilket var den tyngsta traden hittills för min del då Hamrlik under resans gång växt till en favoritspelare.
Spelmässigt blev säsongen usel men en liten tröst var Jassen Cullimores ankomst, en spelare som fortfarande är en nyckelspelare i laget. Bradleys och Puppas forsatte skador hjälpe inte laget och det blev bara 44 poäng.
1998-1999 började ett nytt lag ta form, därav forsatte kräftgången i ligan, men Vincent Lecavalier var en ytterst lovande rookie och Pavel Kubina en hyllad försvarare. Nu började de sista spelarna från den första eran försvinna, Micke Andersson lämnade klubben efter sju säsongen och ersättas av en annan svensk veteran, Kjell Samuelsson, samtidigt återvände Renberg till Flyers. Retstickan Darcy Tucker blev poängbäst med sina 43 poäng. Lightning borde skrapat ihop fler poäng då man bland annat hade Bill Ranford och Wendel Clark i laget. John Cullen blev fansens favorit efter att ha vunnit kampen mot cancern. Försvann gjorde två legender, Lightnings bästa poängplockare genom tiderna, Brian Bradley samt kaptenen Rob Zamuner, två spelare som jag saknade oerhört då de verkligen personifierade Tampa.
Under 1999-2000 fortsatte det nya lagbygget ta form, in kom Fredrik Modin och Cory Sarich samtidigt som Tucker tog flyget till Toronto. In kom också lovande Dan Cloutier men det hjälpte föga då Lightning återigen gjorde en blek säsong och jag började miströsta, när skulle framgången komma? Puppa spelade bara fem matcher och saknade utav Bradley var stor. Lecavalier valdes som 19-åring till kapten och blev därmed NHL's yngsta kapten genom
tiderna.
2000-2001 forsatte laget att skaffa unga intressanta spelare, Brad Richards anlände till laget och han har växt som spelare under sina år i Tampa. Under sitt debutår slog han poängrekord för rookies i Lightning och kom två i omröstning till Clader Trophy. Fredrik Modin visade framfötterna rejält då han blev uttagen till All-Star matchen och vann Skills Competition för det hårdaste skottet i hela NHL. Anlände gjorde också en liten lirare vid namn Martin St Louis. Matt Barnaby blev NHL's mest utvisade spelare den säsongen och tillförde tuffhet till laget men det blev ändå bara 56 poäng och de magra åren fortsatte.
Nästa säsong, 2001-2002 blev något bättre och man skrapade ihop 69 poäng, John Tortorellas arbete med laget började visa sig. Man tog 40 poäng på hemmais vilket var nytt rekord för klubben, inte ens under glansåret 1996 lyckades man så väl. Men de två viktigaste nyheterna under året var värvningen utav All-Star målvakten Khabibulin och nya General Managern Jay Feaster.
Under 2002-2003 fick Tampa en ny kapten, åldermannen Dave Andreychuk. Någonting hände med laget för plötsligt vann man match efter match och man öppnade serien med tio raka matcher utan förlust, vad hade hänt med bottenlaget från Florida? Dan Boyle producerade poäng i takt med Niklas Lidström och kvartetten Prospal, St Louis, Richards och Lecavalier öste in poäng. "Bulin" spelade som en vägg i målet och Tampa vann South-East Division och tog sig till slutspel för första gången sedan kvarten mot Flyers. Dessutom slog man nytt poängrekord och man kom att möta rivalerna Capitals. Det började illa med två hemmaförluster, men man gav aldrig upp och lille ettriga St Louis spelade som i trans. Man vände serien och för första gången i Lightnings historia nådde man en Conference semifinal. Där blev Devils för svåra men det unga laget hade fått mersmak...
Den här säsongen och börjat med fyra raka segrar (i skrivande stund) och ett slutspel är någonting man tar för givet, nu känns inte ens Stanley Cup bucklan omöjlig, för till skillnad mot One-Time Hit lag som Florida, Carolina och Anaheim så har Tampa kommit för att stanna i toppen...
Tio års lidande, ja till och med elva år utav ständiga förluster och frågan:
- Hur kan du hålla på NHL's sämsta lag? är över.
