The Net Detective
Minns ni Jim Carey? Nej, jag menar inte komikern/skådespelaren med ett extra 'R' i efternamnet. Jim Carey, målvakten som försvann.
Vad hände egentligen med Jim Carey frågar sig många som är intresserade av NHL?
Jim Carey slog igenom säsongen 94-95 när han som 21-åring nominerades till Vezina Trophy under sitt Rookie år i Washington Capitals.
Året efter skulle han vinna Vezina och bli den målvakt som slog sig in mitt i Dominik Haseks svit. Hasek vann Vezina 1994, 1995, 1997, 1998, 1999 och 2001. Ironiskt nog var det Washingtons andra målvakt, Olaf Kölzig som slog in den andra kilen i sviten år 2000.
Han var alltså 22 år när han vann Vezina Trophy. När han var fyllda 26 var karriären över. Han ställer inte ens upp på intervjuer angående sin karriär.
Jim Carey valdes av Washington som nummer 32 i draften 1992. Han var den första målvakten som gick i den draften. Han blev proffs två år senare och vann priset som årets rookie i AHL (American Hockey League). Han spelade då för Portland Pirates men lyftes upp i Capitals i mars.
Carey kom upp och spelade 28 matcher. På de blev det 18 segrar och bara 6 förluster.
I slutspelet brände Washington en 3-1 ledning mot Pittsburgh och åkte ur. Ett GAA på 2.13 i grundserien förvandlades till 4.17 GAA.
De första frågetecknen började dyka upp. Var Carey bara ytterligare en grundspelskeeper som inte höll i slutspelet? Hur som helst så sågs det inte som något problem då Carey fortfarande var mycket ung och orutinerad och med all säkerhet skulle växa in i kostymen.
Carey lastades inte heller för fiaskot i slutspelet eftersom Capitals bara mäktade med 1 mål på de två sista matcherna.
Säsongen efter vann Carey alltså priset som bästa målvakt i NHL. Endast 22 år gammal.
Han vann 35 matcher för Capitals vilket då var nytt rekord i klubben. 2.13 i GAA och nio shotouts imponerade.
Slutspelet kom och det gick om möjligt ännu sämre för Carey och Capitals denna gång.
Pittsburgh blev återigen för svåra och Carey fick ett GAA på hela 6.19. Han blev ersatt av Olaf Kölzig i några matcher och tysken slog till med GAA på 1.94.
Denna gången var kritiken inte lika nådig mot Carey. I ett slutspel är det ofta målvakten som får skulden om det går illa och så även denna gång.
Säsongen efter (96-97) började Kölzig pusha hårdare för att ta målvaktsposten. Carey började spela dåligt och på 40 matcher blev det bara 17 segrar. Capitals valde då helt sonika att trada bort Carey och det blev till Boston.
I en av den säsongens största dealer gick så Jim Carey, Jason Allison och Anson Carter från Capitals till Bruins.
Adam Oates, Rick Tocchet och veteranmålvakten Bill Ranford gick motsatt håll.
Careys agent Brain Lawton sa att Jim kände sig sviken och sårad över att Capitals tradat honom. Han ansåg sig ha gjort ett bra jobb , trivdes i Washington och hade riktat in sig på att spendera sina kommande år där. Han menade att traden till Boston var detsamma som att säga att han inte dög.
Och efter detta tappade den unga målvakten, som vunnit Vezina trophy bara 9 månader tidigare, sugen helt.
Han vann 5 matcher i Boston men förlorade 13.
Bostons dåvarande GM Harry Sinden medger att det var en av hans sämsta trader någonsin. Hela traden byggde på att få Carey till klubben.
"Vi hade forhoppningar på att Jim skulle hitta tillbaka till sitt spel, men i hans första match var han rent ut sagt sorglig. När han spelat 18 matcher för oss insåg jag 'Wow, den här killen kan inte stoppa något'. "
Jim hade tappat allt. Han dök, hoppade och gissade var puckarna befann sig och det gick åt skogen. Ärrade NHL-kännare säger att det är en av de största negetiva förändringarna i NHLs historia och Jim själv skyllde på allt annat än sig själv. Var det inte fel på målvaktstränaren så var det fel på lagets defensiva spel.
97-98 skaffade Boston Byron Dafoe och Careys dagar i klubben var räknade. Pat Burns var ny tränare i klubben och han och Jim kom inte överens. Dafoe hade konkurrerat ut Carey redan under försäsongen.
Carey vägrade åka till farmarlaget Providence men gav med sig och hittade tillbaka någorlunda till sitt spel. Trots detta släppte Bruins honom den 1 mars. När Carey fick meddelandet verkade han inte bry sig. Han hade förlorat gnistan helt.
St Louis Blues plockade upp honom och GM Larry Pleau hoppades även han att Carey skulle hitta spelet och självförtroendet igen. Men det blev bara fyra matcher i Blues. Han ville helt enkelt inte längre.
Careys agent Lawton: "När Blues meddelade att det inte fanns plats för Jim , trots att de lovat, så var det droppen som fick bärgaren att rinna över. Jim tränade lite den sommaren men sade sedan till mig att det var slut."
25 år gammal var alltså sagan slut. Han åkte hem till sin fru Stephanie i Wisconsin. Han hade investerat pengarna han tjänat under karriären väl och behövde inte jobba mer utan koncentrerade sig på att skaffa sig en utbildning inom ekonomi. Ingen av hans gamla klubbar vet idag var Carey befinner sig och vad han gör. Han är och förblir ett av NHLs största mysterier
Fotnot: GAA = Goals against average/insläppta mål i snitt.
