Varför denna hemvändning från NHL?
Hemvändarna har blivit fler och fler och vi har snart börjat vänja oss vid att ha våra NHL-spelare på hemma is igen.
Hur kommer detta sig? För ca 10 år sedan var detta inget vanligt fenomen och det var lite av en bomb när tex Tomas Sandström kom hem och skrev på för Malmö. Eller vem minns inte Tommy Söderströms comeback i Djurgården eller Börje Salming i AIK?
Nu mer så är det ingen av oss som höjer särskilt på ögonbrynen när en NHL-spelare väljer att komma hem. MoDo vann lite på lotto när Andreas Salomonsson, Per Svartvadet och Hans Jonsson alla valde att skriva på för klubben i Foppa-land.
Förklaringen är tämligen enkel enligt mig. Visserligen håller Elitserien hög klass och inramningen runt matcherna är både bra och stämningshöjande. Det pratas mycket hockey i Sverige och detta bidrar givetvis till sitt.
Men huvudskälet till att många väljer att flytta hem är att Sverige exporterar fler spelare än någonsin till NHL och alla får inte plats där borta över Atlanten. Förr var det bara spelare som dominerade Elitserien som tog steget över och provade på NHL-spel. Nu finns det de som inte ens har en elitseriematch i bagaget när de åker iväg. Tänker exempelvis på Bostons Martin Samuelsson från Hammarby.
De flesta svenskar är helt enkelt inte tillräckligt bra men de drömmer om livet i USA och att tjäna stora och snabba pengar. När man sedan har tröttnat på att pendla mellan farmarligan och fjärdelinen i NHL så väljer man att flytta hem för en tongivande roll i elitserien.
Men i tron om att de har utvecklats så har de istället stannat i utvecklingen eller utvecklats till en hockeyspelare som inte passar in i svensk hockey. Många har problem att göra lika många poäng som innan de åkte över och har istället blivit en rollspelare. Detta är mycket vanligt och uppskattat i NHL men inte i Sverige. Svensk hockey bygger lite på att man kan lite av varje och inte bara en specifik sak.
Detta är inte meningen som en sågning av svenska spelare. Alla som åker över har kvalitet men frågan är om det är rätt val för sin egen utveckling. Men visst, jag förstår verkligen att de vill prova på det som alla unga hockeyspelare drömmer om som barn men dessutom så hamnar man längre ifrån landslaget.
Per Svartvadet var given i landslaget innan han åkte över. Trots att Atlanta nästan aldrig tog sig till slutspel så ringde aldrig Hardy. Varför? Man syns inte lika mycket i 4:e kedjan i Atlanta som i förstakedjan i Elitserien. Samma sak drabbade Niklas Andersson under hans år borta i Nordamerika. Ingen hade en tanke på att Andersson kunde platsa i landslaget förrän han vände hemåt.
Sedan finns det ju de som vänder hemåt av familjeskäl och att de börjar bli till åren och helt enkelt inte orkar med det hårda livet som NHL faktiskt medför. Dessa spelare brukar också kunna tillföra Elitserien en hel del när de frälser oss med deras hemkomst.
En hemvändning som jag vet att alla väntar på det är Peter Forsberg. Foppa har lovat att spela minst en säsong på topp i MoDo och frågan är inte om utan alltså när vår folkkäre artist vänder klubban åt Sverige igen.
