Drafthistorik 1980-1984
En titt tillbaka i tiden. Vilka draftades tidigt? Vilka gick sent? Hur har svenskarna draftas?
1980:
Doug Wickenheiser väljs först av Montreal. Fansen rasar för de anser att Denis Savard från Montreal Juniors i QMJHL borde valts. Wickenheiser blir också en flopp. 556 matcher och 276 poäng blir det bara och mest känd blev han för sitt mål i den så kallade "Monday night miracle"-matchen mellan Calgary och St.Louis. Wickenheiser, då i St.Louis, gjorde de avgörande målet på övertid i den sjättematchen i conferencefinalen 1986. St.Louis hade då gått från 2-5 till 5-5 på matchens sista 12 minuter.
Wickenheiser dog 1997 i sviterna av lungcancer. St.Louis hedrar idag Wickenheiser med en speciell tröja i taket på Savvis Center. Han bar nummer 14 i St.Louis och en tröja med nummer 14 ovanför ett brinnande stearinljus hedrar honom.
Från draften 1980 minns vi att spelare som Dave Babych, Denis Savard, Larry Murphy och Paul Coffey alla gick i topp 10.
Bland andra intressanta namn längre ner på listan hittar vi Craig Ludwig (61) som skulle göra 1256 matcher i NHL, Jari Kurri går som nummer 69, Steve Larmer 120 och Doug Lidster 133.
Håkan Loob går som 181:a och Patrik Sundström knappt före som 175:a. Första svensk att draftas detta år blir Roger Hägglund som draftas av St.Louis som nummer 138.
1981:
Jan Ingman väljs som första svensk på plats nummer 19 (Montreal). Årgångens bästa svensk blir Jan Erixon som går som nummer 30 till Rangers.
Dale Hawerchuk draftas som nummer 1 av Winnepeg Jets. När Hawerchuks karriär är över har han gjort 1188 matcher, 518 mål och 891 assists under sina år i Winnepeg, Buffalo, St.Louis och Philadelphia.
Detta året går en del mycket tunga namn eller vad sägs om Ron Francis (no.4-Hartford), Grant Fuhr (no.8-Edmonton) och Al MacInnis (no.15-Calgary). Längre ner på listan hittar vi även Chris Chelios som nummer 40 av Montreal, fyra nummer bakom Färjestads Håkan Nordin.
1981 var ett starkt målvaktsår. Fuhr gick, Mike Vernon, går som no.56 till Calgary medan John Vanbiesbrouck går som 72:a till Rangers.
1982:
Gord Kluzak väljs först av Boston. Ett praktfiasko som kommer att sluta på 123 poäng på 299 matcher, alla i Boston. En skadedrabbad karriär läggs på hyllan redan 1990. Kluzak jobbar sedan 1995 som bisittare och analytiker när Boston spelar. Han har erhållit en Emmy Award för sina insatser.
Första svensk detta år blir Jens Johansson (Jens who?).
Johansson väljs som nummer 30 av Buffalo och gör ett par år i Elitserien för Skellefteå och Modo. Går sedan till Troja och avslutar sedan karriären efter 5 säsonger i danska Nordsjälland.
Tomas Sandström väljs som nummer 36 och blir den överlägset klarast lysande svensken detta år.
Övriga stjärnor detta år är: Scott Stevens (no.5-Washington), Phil Housley (no.6-Buffalo), Dave Andreychuk (no.16-Buffalo), Ken Daneyko (no.18-Devils).
Ulf Samuelsson går som nummer 67 till Hartford medan den blivande storstjärnan som väljs lägst är Doug Gilmour som väljs som nummer 134 av St.Louis Blues.
1983:
Brian Lawton går först. Blir aldrig någon stjärna. Väljs av Minnesota och 10 år senare avslutas karriären i San José Sharks. 266 poäng på 483 matcher blev det.
Betydligt intressantare namn väljs bland topp 10 eller vad sägs som Pat Lafontaine, Steve Yzerman, Tom Barrasso, Joh MacLean, Russ Courtnall och Cam Neely?
Första svensk detta år, Leif Carlsson (Färjestad) hittar aldrig heller över till NHL. Det gör däremot Tommy Albelin och Per-Erik Eklund som väljs långt ner som 152:a och 161:a.
Längre ner på listan hittas väldigt intressanta namn.
Claude Lemieux väljs som nummer 26, Bob Probert som nummer 46, Esa Tikkanen som nummer 80, dåvarande tjeckiske storstjärnan Igor Liba som 91, Rick Tocchet som nummer 121 medan en icke helt okänd rysk målvakt vid namn Vladislav Tretjak väljs som nummer 135 av Montreal. Lansdmannen Fetisov väljs som nummer 145 av Devils som även väljer Kasatonov som nummer 225. Sergei Makarov väljs som nummer 231 av Calgary.
1983 års riktiga kap gick även han riktigt långt ner.
Dominik Hasek väljs som 18-åring helt i skymundan av Chicago BlackHawks som nummer 199!
1984:
Mario Lemieux behöver ingen närmare presentation. Lemieux draftades av Pittsburgh som han varit trogen sedan dess. Laval Voisins (QMJHL) var laget han kom från och sedan dess har det blivit 1701 poäng på 889 matcher för Super-Mario som kommer att skrivas in i historieböckerna som en av de absolut största, kanske den störste genom tiderna. 84 var ett svagt svensk-år. Mikael Andersson och Kjell Samuelsson var de enda som gjorde intryck i NHL.
Efter Mario valdes Kirk Muller, Ed Olczyk, Al Iafrate och Petr Svoboda. Alla med runt 1000 matcher i NHL.
Gary Roberts valdes som nummer 12. Scott Mellanby valdes i andra rundan av Philadelphia och i tredje rundan, närmare bestämt som nummer 51 valde Montreal en kille vid namn Patrick Roy.
Lååångt ner på listan, i sjätte rundan valdes en småfet, lite lat och bekväm kille, son till en av NHLs främsta genom tiderna. Det var Calgary som valde Brett Hull som nummer 117 totalt. Det blev ingen omedelbar succé i Flames men en trade till St.Louis fick fart på karriären. Hull ligger idag som nummer 3 över alla målskyttar genom tiderna i NHL.
Ännu längre ner valdes ännu en stor målskytt och poängmakare. Luc Robitaille gick som nummer 171 i 9:de rundan till LA Kings.
Ännu längre ner, som no.180 gick Gary Suter, en av 90-talets absolut bästa backar i NHL.
Fortsättning följer...
