En avskedshyllning till Nicklas Lidström – svensk hockeys största spelare
Peter Forsberg, Mats Sundin och Börje Salming får ursäkta, men när Nicklas Lidström nu går i pension gör han det som tidernas största svenska hockeyspelare. Det här är en avskedshyllning till den mest eleganta av försvarare.
Nicklas Lidström – svensk hockeys största spelare genom tiderna, ja kanske till och med den största idrottsmannen Sverige har haft.
Att tillhöra den absoluta världstoppen under så väldigt många år i en så extremt fysiskt krävande sport som hockey är det få som klarar av, och att dessutom göra det med en så enorm framgång som ”Lidas” gjorde – det är nästintill unikt.
1991 var året då en 21-årig Nicklas Lidström lämnade Sverige för USA, och närmare bestämt Detroit. Han hade satt avtryck i Elitserien med Västerås, men nog var det få som kunde förutspå vilken legendstatus han skulle få på sina drygt 20 år i Nordamerika.
Lidström kom till en Original 6-klubb som under en längre tid hade legat i dvala, men som nu hade något spännande på gång. Unga stjärnskott som Steve Yzerman och Sergei Fedorov var en spännande grundbult att bygga något på, och i Nicklas Lidström skulle Detroit dessutom få en franchise-försvarare utan dess like.
Säsongen 91/92 var Lidströms första i NHL, och han blev genast en kraft att räkna med. Det tog inte lång tid innan han fick ett ”A” på bröstet och sedermera vann sin första Stanley Cup-titel. ”Lidas” fick ett gott anseende i NHL direkt, men det dröjde tio år innan det verkliga erkännandet kom.
2001 vann han sin första Norris Trophy… och totalt blev det smått fantastiska sju utmärkelser under åren. Det är näst bäst genom tiderna, enbart ikonen Bobby Orrs åtta utmärkelser överträffar Lidström. När han fick Norris Trophy 2001 var det dessutom första gången som en spelare från Europa prisades.
Det har också blivit fyra Stanley Cup-titlar: 1997, 1998, 2002 och 2008. Vid den tredje titeln tilldelades han Conn Smythe Trophy som slutspelets mest värdefulla spelare – och det var första gången som en europé vann priset. Framgångssagan och legendstatusen byggs sedan på ytterligare när han 2008 blev den första europeiska lagkaptenen att vinna Stanley Cup.
Genom åren har Lidström dessutom tagits ut i det ena All Star-laget efter det andra, han har slagit rekord efter rekord och nämns numera som en av tidernas främsta försvarare, där Bobby Orr står för konkurrensen. Som om det inte räcker spelade han även en avgörande roll när Tre Kronor vann OS-guld 2006.
Nicklas Lidström har i princip vunnit allt som går att vinna, vilket givetvis är en enorm bedrift – men det faktum att han även har tillhört den absoluta världstoppen under minst 15 år gör honom unik inom svensk hockey.
Börje Salmings betydelse för svensk hockey är ofantligt stor, Peter Forsberg hade en av tidernas bästa högstanivåer och Mats Sundin är en av de främsta spelarna i klassiska Torontos historia – men alla står de i skuggan av Nicklas Lidström.
Som minst spelade Lidström 70 matcher under en och samma säsong (om vi exkluderar den lockout-förkortade säsongen 94/95, då han spelade i 43 av totalt 48 matcher) – och det under en karriär som varade i 20 säsonger.
Lidström var en kraft att räkna med – över hela isen, i alla situationer, när som helst under säsongen och under hela sin karriär. Han gjorde försvarsarbete till en konst, visade upp ett sällan skådat lugn på offensiv blålinje och är respekterad av alla.
Det finns inte superlativ nog för att beskriva Nicklas Lidström och hans enastående karriär. Det finns inte heller någon möjlighet att tacka av honom på ett rättvärdigt sätt; han är helt enkelt för stor. Men likväl förväntar jag mig att svensk hockeys största spelare genom tiderna hyllas som aldrig förr under Idrottsgalor, årskrönikor och diverse andra tillställningar.
När Nicklas Lidström nu går i pension, så slutar han på topp. Han skulle fortfarande kunna spela i något eller några år – men inte på den nivå som han själv skulle vilja. Att sluta när man fortfarande håller en väldigt hög nivå gör att man för alltid kommer minnas honom för det han var – en av tidernas främsta försvarare.
Det här är lika mycket en avskedshyllning som en kärleksförklaring. Den 31 maj 2012 är en historisk dag inom svensk idrott. Det var då som Nicklas Lidström offentliggjorde att han skulle sluta. Det är en dag som alla hockeyfans kommer minnas – både med sorg och med lycka. Att få uppleva en karriär som Nicklas Lidströms är så fantastiskt roligt, samtidigt som det blir så otroligt sorgligt när hans era nu är över.
Nicklas Lidström – tack för allt du har gett mig, och så många andra, som NHL-nörd.
