NHL-bloggen: Ett antiklimax till deadline
Igår var det den årliga trade deadline och den blev om möjligt ännu mindre händelserik än i fjol.
Precis som förra året blev den upphaussade trade-deadline synnerligen händelsefattig. Kanadensiska TSN och Sportsnet hade som vanligt dagslånga bevakningar och analyser med mängder av experter och journalister, men när det kom till kritan var det mest dramatiska som hände en sen trade där Vancouver och Buffalo utbytte ett par framtidsnamn i Kassian och Hodgson. En transaktion som kommer att ha liten eller minimal påverkan för den stundande slutspurten och slutspelet.
Både kvalitet och kvantitetsmässigt har antalet deadline deals minskat, ifrån runt 30 till igår bara strax över 10. Det är väl inget självändamål att så många spelare som möjligt skall skeppas iväg, men vist var det roligare med lite mer dramatik inför slutspurten och spekulationer kring vilka som gick vinnande ur deadlinen. Dessutom var det kul att följa alla storylines kring hur de nya spelarna klarade sig i respektive lag.
Jag skulle vilja hävda att den största händelsen igår var en icketrade, när Columbus valde att inte skicka iväg sin stjärnaforward Rick Nash. Berättelsen blev inte mindre intressant när under presskonferens GM Scott Howson berättade att det var Nash själv som hade krävt att bli tradad, något som alltså ändå inte skedde. Rapporter från NY Posts Larry Brooks meddelade att NY Rangers gjorde en sen ansträngning och erbjöd bland annat Brandon Dubinsky, Tim Erixon, deras förstaval från i somras JT Miller och ett förstaval i kommande draft. Tradesnacket kring Nash lär garanterat återupptas under sommaren.
Varför har vi då kommit till dessa händelselösa deadlines? En viktig orsak är de förändringar som skedde vid lockouten när vi fick ett lönetak som gör lagen mindre benägna att chansa på spelare med längre kontrakt som de ju sedan kan få svårt att bli av med.
Vi fick då även straffläggningarna som drastiskt ökade antalet trepoängsmatcher vilket gör tabellerna jämnare och vi får därmed färre som vill sälja av spelare eftersom de i princip alla anser sig fortfarande ha slutspelschans. Man skulle kunna argumentera för att Edmonton och Columbus var de enda lagen som igår kändes totalt körda för att nå slutspel. Många löpare och få säljare leder till höjda priser för spelarna och då väljer många att helt enkelt inte agera.
En annan förändring som vi sett är att lag alltmer tendera att skriva långa kontrakt med spelarna, vilket gör det mycket mer besvärligt att skicka iväg dem, då de räknas mer emot capen om de är på längre kontrakt, plus att det då får cap-konsekvenser för kommande säsonger.
Vi såg också hur flera tänkbara rentals (Tuomo Ruutu, Tim Gleason, Ales Hemsky) istället skrev förlängningar med sina nuvarande klubbar . Särskilt som de långa kontrakten gör att det blir färre och färre Unrestricted free agents.
Slutligen har de sista åren de intressantaste traderna skett före själva deadlinedagen. Årets stora trade var ju Jeff Carter till Los Angeles mot Jack Johnson och ett förstaval vilken genomfördes under förra veckan.
Låt oss hoppas att vi till skillnad från en ointressant trade deadline nu står inför en spännande slutspurt!
