Gästkrönika: ”Revolutionerande coachning – i alla fall med Capitalsmått mätt”
Slutspelets förstarunda är avklarad och de högt ställda förväntningarna infriades. I en gästkrönika dryftar här Niclas Schaub sina tankar om vad som har hänt och vad som komma skall.
Så höga förväntningar.
Så många infriade.
Första omgången av Stanley Cup tilltalade nog de flesta hockeyfans, oberoende av hemvist. För visst måste det ha varit så att även den mest inbitna pingvinen i smyg njöt av en fullfjädrad artist som Claude Giroux. Att t o m de annars så hemmablinda Bruinsfansen kände sympatier för Braden Holtbys första stapplande steg i den stora manegen. Vete fan om inte män, kvinnor och barn i full hockeymundering satt uppe i British Columbia och log för sig själva framför tv-apparaterna när en sådan charmant krigare som Dustin Brown inte bara vräkte in ett par mål mor deras kära Canucks utan även med en hård och schysst tackling sänkte deras kapten och bästa spelare.
I vad som också måste anses vara en av de mest svårtippade förstarundor genom tiderna fick vi se vad engagemang, hårt arbete och fokus på the little things kan göra för en eventuell framgång. Washington Capitals gick in i slutspelet med en uppsjö frågetecken att räta ut, inte minst kring det defensiva spelet. Ironiskt nog var det just den prekära detaljen man excellerade i. Boston fick aldrig igång sin fruktade lagmaskin i spel fem-mot-fem eftersom Capitals forwards forecheckade, jobbade hem och hjälpte till i egen zon på ett sätt man inte sett maken till i huvudstaden sedan tiden före den ultraoffensiva Alex Ovechkin-eran. Eloge till Dale Hunter med stab för revolutionerande coachning, i alla fall med Capitalsmått mätt.
På samma sätt klev Los Angeles Kings in i playoffs mot hela ligans poängkungar Vancouver och utmanövrerade dessa med en tajt defensiv, timely goals och ett enormt målvaktsspel av Jonathan Quick samtidigt som Canucks stjärnor inte alls levererade som brukligt. Daniel Sedins frånvaro märktes förvisso, men frågan är om det inte är dags att lägga ner den här tuffa stilen (Kesler, Burrows) till förmån för mer spelande spelare. Bytet av talangen Cody Hodgson mot Sabres Zack Kassian innan trading deadline ter sig i ljuset efter serien mot Kings, där laget hade förtvivlat svårt att göra mål, minst sagt mycket märklig. Hodgson var dominant i Canucks andra PP-uppställning, och vi vet alla hur bra spelet i numerärt överläge var mot Kings.
Penguins är också en organisation som, efter det på många sätt fantastiska men också mycket märkliga slaget om Pennsylvania, är i stort behov av en besiktning. GM Shero lär få ägna både maj och juni åt att fundera ut om hela den där one-two-three-punchen i mitten även i framtiden skall vara lagets signum. Nog för att Penguins är ett svårt lag att möta med tre så pass dominanta centrar i bärande roller, men i slutspelssammanhang har de efter vinsten 2009 gång på gång underpresterat. Ett mittlås av den magnituden kostar pengar, och då saknas det tyvärr medel till dugliga yttrar, stabila backar och en backup värd namnet till Marc-Andre Fleury. Inte för att backupen i framtiden behöver vara just backup. Fleury spelade som bekant mer som en nyss uppkallad AHL-målvakt än en All Star-dito, och är de inte lite för mycket av polare i det där omklädningsrummet, Crosby, Fleury och grabbarna? Betänk även att ingen Penguins-coach i lagets snart 45-åriga historia klivit in genom dörrarna för en femte training camp. 2012-2013 blir Dan Bylsmas fjärde säsong som huvudcoach. Blir det verkligen en femte?
Samtidigt skall det bli högintressant att se vad kvarvarande lag kan ställa till med nu när vi går in i omgång två. Nu har de värsta knutarna lösts upp, och de rookies som i första rundan spelade på adrenalin och entusiasm kommer att få det betydligt tuffare, inte minst stjärnskotten i Philadelphia. New Jersey Devils är Exile on Main Street om Penguins är Bridges to Babylon (Stones-allegorierna får ni slå upp själva) när vi pratar om defensiva detaljer och målvaktsspel så räkna inte med några 8-5-matcher i den här holmgången. Snarare 8-5 i skott efter två perioder.
NY Rangers fick slita sju gånger om för att lägga Ottawas senatorer på rygg. Mot Capitals lär det bli samma tuffa visa, om än något knivigare melodi. De har ju ett offensivt sparkapital i Ovechkin, Bäckström och Green som inte behövdes ta av i serien mot Bruins. Räkna med att special teams vinner den matchserien.
Slutligen några ord om Blues-Kings och Preds-Yotes.
Zzzzzz…shutout Elliot…zzzzzz…Weber i krysset från blå…zzzzzz…där avgör Boedker igen!...zzzzsnaaaarkzzzz…Berglund gör sitt sjätte mål i öppen kasse…zzzzz…Hitchkock är röd i ansiktet…kuckelikuuu…Doan gräver i hörnet…gäääsp…Blues och Preds till final i väst.
/Niclas Schaub
