Intervju med Marcus Vinnerborg
För de flesta som sysslar med hockey är det en stor dröm att få beträda isen i en fullsatt arena på andra sidan Atlanten. Detta förblir också en dröm för många men för Marcus Vinnerborg blev denna dröm sann då han i våras fick erbjudandet att bli domare i NHL. -Hittills har det varit oerhört lärorikt och intressant, en förmån att få vara med om denna inlärningskurva vid min ålder, berättar han.
Marcus Vinnerborg började sin karriär inom ishockeyn då han var aktiv spelare för IF Troja-Ljungby. 1986 var han med i truppen för det småländska lag som representerade länet i det årets upplaga av TV-pucken. Kort efter detta slutade han som spelare men kände sig inte riktigt redo för att lägga sporten åt sidan och det var med detta i åtanke som han valde att satsa på en karriär som domare. -Min första match som domare var hemma i Sunnerbohov i Ljungby, U10, där jag var helt lost under stora delar! Var skulle pucken släppas, var jag skulle placera mig. Jag fick dock mycket god hjälp av båda lagens ledare som på ett instruktivt sätt ledsagade mig igenom denna premiär. Vore bra om alla orutinerade domare kunde få en sådan start på sina karriärer, vilket tyvärr inte är fallet, berättar Marcus om sin debut i den zebrarandiga dräkten.
Efter detta gick hans karriär spikrakt uppåt men det var först i början av det förra årtiondet som det tog fart på allvar. Jobbet som lärare i tyska och engelska på Astradskolan i Ljungby fick lämnas åt sidan inför säsongen 2006-2007 då han tillsammans med sin kollega Thomas Andersson blev de första professionella domarna i Elitserien. Samma år hade han fått döma matcher i JVM samt det stora VM som detta år spelades i Lettland, ett VM som för övrigt vanns av Sverige. Två år senare spelades VM i Kanada på små rinkar och där fick Vinnerborg tillsammans med Christer Lärking den stora äran att döma finalen mellan Kanada och Ryssland. Redan där började NHL få upp ögonen för den duktige svensken och det började diskuteras om det inte var dags för en injektion från Europa i den nordamerikanske domarkåren. Efter ett lyckat OS i Vancouver för snart ett år sedan kontaktades Marcus av domarbasen.
"Det var Terry Gregson som tog kontakt med mig under olympiska spelen och nämnde att något var på gång, men det var först efter den sista SM-finalen som jag fick ett konkret erbjudande att ta ställning till."
Marcus berättar vidare att först var det lite svårt att fatta och ironiskt nog hade han för ett par år sedan fått frågan om han skulle vilja döma i NHL i framtiden av Troja Hockeyforum, något som han glatt svarade "givetvis" på. Plötsligt var detta en realitet.
"Självklart var det många tankar som rusade genom huvudet den första tiden pga praktiska saker som vi som familj var tvungna att ta reda på och ställning till. Våra två döttrar var inte inblandade inledningsvis, utan först var det jag och min fru Anna som skulle fatta ett beslut huruvida denna utmaning skulle antas. Självklart var det smickrande att få erbjudandet att bli den förste icke-nordamerikanske domaren i världens bästa hockeyliga, men man måste ha täckning för sina beslut när man är i denna position i livet. Livet är trots allt mer än bara hockey!"
Toronto och debuten
Tillslut tackade familjen ja till erbjudandet och flyttlasset bar av till en av Kanadas mest hockeytokiga städer, nämligen Toronto där bland annat ligans så kallade War Room finns, rummet dit alla domare ringer när man behöver hjälp från videodomarna. För tillfället bor de fyra i familjen två timmar utanför staden, ett område som Marcus själv beskriver som en lugn idyll med flera skidbackar och häststallar i närheten av hemmet. Efter att ha fått vänja sig vid den amerikanska hockeyn i American Hockey Leage var det så dags för den stora debuten i världens bästa hockeyliga. Den 16 november i mötet mellan Dallas Stars och Anaheim Ducks snörade vår huvudperson på sig skridskorna för att göra det ingen annan världsmedborgare utan amerikanskt eller kanadensiskt pass tidigare gjort förut, nämligen att döma i National Hockey League. Debuten gick bra, där han bland annat fick ringa videodomarna en gång under matchen, en granskning med positivt resultat vilket blev segermålet för Dallas.
"Att få göra debuten var ytterst tillfredsställande, det var en fantastisk upplevelse. Lite som att komma tillbaka till OS och uppleva när hockeyn är som bäst."
Under denna match tog Vinnerborg sin första utvisning redan efter knappa minuten då han tog ut svenske Niklas Grossman för en boarding mot Anaheim-spelaren Ryan Carter. Ett par minuter senare fick han även vara med om sitt första riktiga slagsmål då redan nämnde Grossman och mustaschprydde George Parros kastade handskarna. Totalt sett kunde inte det ha gått bättre för den svenske domaren. För Marcus innebär dock det "nya" livet som domare mycket resor och planering.
"Jag älskar mitt jobb men det innebär också ett liv i kappsäck där man ständigt är på väg någonstans vilket kräver en enormt förstående familj när man dömer på den här nivån, år efter år."
Förberedelser och skillnader
Som före detta domare i Elitserien är Marcus van vid rinkar som har större mått än de vi kan se i Nordamerika. De flesta skulle säkert anta att detta är den största skillnaden på NHL och Elitserien men det är inte detta som han tar upp först när vi pratar om just skillnaderna.
"Off ice måste jag säga att de långa resorna är den stora skillnaden. I Sverige är en lång roadtrip fyra dagar, medan du inte alltför sällan är borta tio dagar i sträck här borta. Det tar på krafterna givetvis, då allt är nytt och inga rutiner finns. Det är inte som för spelarna som har egna chartrade plan och allt serverat på sina resor, utan man får boka allt själv och försöka klura ut hur man bäst lägger upp en bra resväg. På isen är det såklart den mindre rinken som är skillnaden medfört mot Europa. Taktiken man använder sig av gör att jag måste söka nya positioner jämfört med hemma, vilket tar sin tid."
De flesta av oss läsare vet på ett ungefär hur spelarna förbereder sig inför en match men när det gäller domarna finns det fler frågetecken än svar. Därför frågar jag Marcus hur man förbereder sig inför match som domare. "Precis som för spelarna handlar det om att komma så mentalt och fysiskt förberedd som möjligt, något som ibland kan vara svårt med inställda flyg och bortkommen utrustning. Domarteamet samlas vanligtvis för lunch och genomgång av kvällens match på matchdagen. Man bygger teamet inför stundande allvar, ofta med högt i tak och trevliga episoder. Till arenan anländer vi 90 minuter före nedsläpp, med uppvärmning, genomgång av spelarna och deras sätt att uppträda/spela. Ju närmare matchstart vi kommer, desto allvarligare blir stämningen."
Bästa platsen i arenan
Intervjun närmar sig sitt slut och vår landsman får frågan om han skulle kunna erinra sig sitt största misstag på isen och det är med sitt svar man märker varför han nått så långt som han har gjort inom sitt yrke. -Eftersom man som domare, precis som spelare, gör misstag varje match, handlar det mer om att lära sig utav dem och gå vidare än att grotta ned sig i felaktiga domslut och missnöjda deltagare. Som domare är man den som många gånger är den största personliga kritikern, vilket är det enda sättet att utvecklas och nå framgång, berättar Vinnerborg.
Svaret ovan beskriver ett alldeles perfekt tänk när det gäller utveckling, den detalj som är skillnaden på dem som lyckas och dem som aldrig gör det. Som många av er förstått älskar Marcus sitt jobb, även om det kräver hög koncentration blandat med en stor portion självrannsakan.
"Det bästa med att vara domare är att man alltid har den bästa platsen i arenan varje kväll. Att få vara delaktig på en nivå i den idrott du verkligen älskar som du annars inte skulle kunna vara. Dessutom är det verkligen lärorikt ur ett personligt perspektiv, man lär sig dels hur man själv reagerar i stressade situationer, men även hur man bäst bemöter andra människor som kanske inte delar din uppfattning, men som ändå måste ledsagas för att vi ska få den upplevelse och idrott vi alla strävar efter."
"Snacka om bra avslutning på en lång karriär!"
Som avslutning frågar jag Marcus hur han ser på sin framtid och hur det skulle kännas att få döma i ett slutspel, framförallt en Stanley Cup-final. Svaret låter inte vänta på sig där han framförallt återigen visar egenskaper av en man som tar en sak i sänder samtidigt som han ändå har drömmar.
"Måste ärligt talat säga att vi inte satt det som mål ännu. Vi håller som bäst på att lära oss denna kontinent med allt vad det innebär. Skulle det bli en fortsättning så måste man givetvis sätta upp långsiktiga mål. En Stanley Cup final vore inte att förakta, snacka om bra avslutning på en lång karriär!"
Jag tar in allt som Marcus berättat under intervjun. Man inser att det krävs ett mycket starkt psyke för att hålla på med ett sådant här utsatt yrke, där man under många stunder måste vara flera hundra mil borta från sin familj, ständigt på väg till en ny match. Samtidigt kanske det är värt i slutändan, alla toppkarriärer har sina baksidor men tillslut är det kärleken för sporten som vinner i det långa loppet. För någon som Vinnerborg måste detta vara en dröm, en dröm som blev sann.
Marcus tips till dem som själva funderar på att bli domare: Ta kontakt med din lokala förening, det finns en föreningsdomaransvarig i alla foreningar. Därefter handlar det mycket om att se och lära fran andra kollegor, både positivt som negativt. Se mycket hockey!
