Krönika: Den galna slutspelsinledningen
Carl Hagelins och Matt Carkners avstängningar, Vancouver och Pittsburgh i 0-3-underläge, Bostons behandling av Nicklas Bäckström och Shea Webers attack på ”Zäta” är huvuddelarna i den galna slutspelsinledningen.
Stanley Cup-slutspelet är känt för all galenskap som kan prägla de olika matchserierna – men nog har inledningen på 2012 års slutspel varit lite mer påtaglig än vanligt?
Det är – som vanligt numera, känns det som – tveksamma och omdiskuterade avstängningar, förhandfavoriter i 0-3-underläge, en omild behandling av Nicklas Bäckström och sist, men absolut inte minst, Shea Webers absurda och idiotiska attack på Henrik Zetterberg.
Vi börjar med avstängningarna. Slutspelet inleddes med två uppmärksammade situationer redan under den första spelnatten. Vancouvers Byron Bitz smällde in Los Angeles Kyle Clifford i sargen med en tackling bakifrån och fick mycket korrekt två matchers avstängning.
Den andra – och betydligt mer uppmärksammade situationen – är den mellan Shea Weber och Henrik Zetterberg. Efter slutsignalen tog Weber tag i ”Zätas” huvud och dunkade in det i sargen. En aktion som inte direkt ses mellan fingrarna om den sker ute i samhället, men som enbart resulterade i böter för Weber.
Den gamla klassiska stjärnbehandlingen, helt enkelt – men så fel och patetiskt som det bara kan bli.
Vi har också sett Carl Hagelin bli avstängd tre matcher för en feltajmad tackling som resulterade i en armbåge mot Daniel Alfredsson. I samma veva fick dessutom Matt Carkner en matchs avstängning för ett rejält överfall på Brian Boyle.
Är det någon som seriöst förstår hur Brendan Shanahan resonerar?
Vi får väl ge honom cred för det korrekta beslutet i Bitz fall, men ett rätt av fyra är ett underbetyg. Hur man än vrider och vänder på det så är Hagelins tackling ett ”hockey play”, som ligan brukar kalla det. Det Weber och Carkner gör hör dock inte hemma på en hockeyrink.
Resonemanget att det är utgången och inte avsikten som ska bestraffas blir bara så fel. En rookie utan någon som helst historia bestraffas alltså hårdare än en goon, mer eller mindre, som hoppar på en spelare som tydligt visar att han inte vill slåss, samt en situation som är ett så tydligt överfall det kan bli.
Tre matcher för Hagelin är inte fel, en armbåge är alltid en armbåge – men i jämförelse med bestraffningarna som Weber och Carkner fick blir det en fars. Nog kan vi alla enas om att Shanahan och NHL har tappat kontrollen och konspirationsteorierna om att det är ägarna som styr Shanahan & Co börjar redan hagla.
---
Boston har tillämpat en intressant strategi mot Nicklas Bäckström. Det är rätt uppenbart att de siktar in sig på honom och, utan några riktigt fula saker, gärna ser att han känner av sin tidigare hjärnskakning igen.
Det råder ingen som helst tvekan om att det är ett vanligt fenomen, framför allt i slutspelet, men sannolikt är det också rätt uppenbart att NHL bör ta tag i det innan det spårar ut… om man nu menar allvar med att man inte vill se så många hjärnskakningar i ligan. Det är ju inte första gången man agerar motsägelsefullt i den frågan.
Och klarar verkligen Washington att fortsätta hålla matcherna så här målsnåla? Man har inte direkt ett lagbygge som är format för den matchbilden som har varit hittills.
---
Vancouver och Pittsburgh sågs av många som två av förhandsfavoriterna för Stanley Cup-seger – och nu ligger båda två under med 0-3 i matcher. Såväl Canucks som Penguins har dessutom blivit uppmärksammade för mindre smickrande saker.
För Canucks del ligger det stora problemet i offensiven – lagets styrka i vanliga fall. På tre matcher har det bara blivit fyra gjorda mål, vilket givetvis är underkänt. Inte helt förvånande blir det dock målvaktssituationen som uppmärksammas.
Roberto Luongo kan inte på något sätt lastas för Vancouvers tillkortakommanden, trots att han släppte in sju mål på de två första matcherna. I ett försök att skaka om laget inför match tre fick dock Cory Schneider chansen mellan stolparna. Schneider gjorde sitt och gav Vancouver chansen att vinna med bara ett insläppt mål… men återigen svek offensiven.
Henrik Sedin verkar sakna Daniel något otroligt, Ryan Kesler filmar till höger och vänster och det, på pappret, så imponerande djupet bland forwards har lyst med sin frånvaro.
Givetvis förtjänar Los Angeles beröm – men fokus i den här matchserien ligger på Vancouvers underprestationer.
Pittsburgh har å sin sida kollapsat fullkomligt i defensiven. Marc-Andre Fleury visar ingenting av det fina och pålitliga spel som vi är vana vid att se. Försvarsbesättningen verkar paralyserade och forwards backchecking är under stunder obefintlig. Det har lett till 20 insläppta mål på tre matcher, och givetvis vinner man inga matcher med en sådan defensiv.
Offensiven har inte gjort bort sig med i snitt fyra gjorda mål per match, även om Evgeni Malkin har varit förvånansvärt blek. Där förtjänar Sean Couturier och Max Talbot cred för att de lyckats minimera Malkins inverkan på matchserien.
Nu riskerar alltså både Vancouver och Pittsburgh att bli svepta i förstarundan. Vem hade trott det?
---
Den största överraskningen hittills? Det måste väl ändå vara Antoine Vermette och hans tre mål på två matcher för Phoenix?
Besvikelsen? Det är väl Fleury eller Zach Parise?
