Krönika: Kan en armbåge förhindra tacklingarna och hjärnskakningarna?
Hjärnskakningarna har som bekant slagit ner med full kraft på NHL och dess spelare. Debatten om hur man kan få stopp på de smutsiga tacklingarna som resulterar i just hjärnskakning löper vild – men kan en sådan enkel sak som en armbåge kanske få stopp på dem?
Hjärnskakningarna som plågar ligan har den här säsongen nått oanade proportioner och nästan varje lag har haft minst en stjärna borta på grund av hjärnskakning. Några av NHL:s mest etablerade och välkända namn – Sidney Crosby och Chris Pronger, för att nämna två – har dessutom drabbats av den allvarligare sorten där till och med en fortsatt karriär har varit eller är i farozonen.
Samtidigt hävdar NHL fortsättningsvis att hjärnskakningarna inte är något större problem än andra saker och på Internet går debatten vidare om hur man faktiskt kan minska hjärnskakningarna.
Att eliminera dem helt är en utopi som vi aldrig ens kommer vara i närheten av att nå, då hockey trots allt är en kollisionssport. Att göra allt för att minimera hjärnskakningarna borde dock vara en no-brainer, både för ligan och givetvis för spelarna själva.
NHL visar dock inga större ambitioner på att slå ner med full kraft mot hjärnskakningsproblemet och tacklingarna som leder till dem, annat än några avstängningar här och där.
Det är således upp till spelarna själva att försöka åtgärda problemet – men hur kan man göra det?
Rick Tocchet, den gamle powerforwarden och tuffingen, har sin strategi klar. Enligt honom är svaret på frågan samma sak som faktiskt också orsakar många hjärnskakningar – nämligen en armbåge.
Armbågstacklingarna är inget vackert, men ibland kräver desperata tider desperata medel. Nu menar varken Tocchet eller jag att spelarna ska fara omkring och sänka sina motståndare med armbågstacklingar a la Rene Bourque eller Matt Cooke, utan snarare använda dem i försvarssyfte.
Att dagens spelare är för dåliga på att försvara sig själva råder det ingen tvekan om. När man är på väg att få en tackling är den generella tendensen snarare att krypa ihop istället för att ta tackling och kanske dela ut en mottackling.
– Många spelare får hjärnskakningar nu för tiden, men spelarna måste skydda sig själva bättre. Om du vet att en tackling kommer måste du få upp din armbåge och skydda dig själv. Om en spelare flänger runt men vet att spelarna skyddar sig med sin armbåge garanterar jag att han kommer lugna ner sig, kommenterade exempelvis Tocchet via twitter.
– Om jag ser Ovechkin komma mot mig i sarghörnet så kommer han att få käka armbåge, kommenterade Tocchet angående Ovechkins tackling på Zbynek Michalek.
Är det alltså en armbåge i försvarssyfte som kan vara svaret på frågan hur man minimerar tacklingarna som sedan leder till hjärnskakningar? Nu är det förvisso inte alls omöjligt att det resulterar i nya hjärnskakningar under en viss period, men skulle det få ner hjärnskakningarna under ett längre perspektiv?
Att spelare skulle tänka sig för både en och två gånger innan man dundrar in i en spelare med höjda armbågar – samma princip kan till exempel även tillämpas inom fotbollens nickdueller – råder det ingen tvekan om.
Så längre spelarna ser tacklingen komma och kan höja sin armbåge i försvarssyfte tror jag att vi i det långa loppet skulle se mindre överfall. Tacklingar bakifrån och där spelarna sedan dundrar med huvudet före in i sargen är ju oundvikligt att göra något åt i den här diskussionen. Det handlar snarare om bristande respekt eller en förmåga att sätta sig själv i en farlig position på isen.
Det finns ju också en viss portion ren och skär otur, där klockrena tacklingar, fall eller puckar faktiskt också orsakar hjärnskakningar. Det är svårt att göra något åt, men de smutsiga tacklingarna måste elimineras på något sätt.
Kan något så simpelt som en höjd armbåge verkligen vara svaret på hur man minskar på alla saftiga tacklingar som resulterar i hjärnskakningar?
