Krönika: Nash måste leverera direkt – klarar han pressen?
Rick Nash är inhämtad med stora krav och förhoppningar på sig. Han har gått från prärien till mäktiga Manhattan och en verklighet där allt och alla bara väntar på att få skrika sönder honom. Klarar Nash av den nya pressen?
New York Rangers nya superförvärv Rick Nash har som bekant ägnat de senaste tio åren åt att rada upp 30-målssäsonger, samt vid två tillfällen gjort 40 strutar eller fler. 28-åringen har därmed cementerat sitt namn som en av ligans absolut mest pålitliga när det kommer till konsten att överlista målvakter, detta trots att han sällan fått äran att kampera ihop med en etablerad och skicklig playmaker, t. ex. en Brad Richards. Detta scenario kommer definitivt nu att ändras i.o.m. flytten från den vindpinade prärien till myllret och larmet på Manhattan.
Att just Nash och Richards lär bilda förstalina är väl vid det här laget knappast någon som har några invändningar emot, förutom Marian Gaborik då. Slovaken snittade ett mål varannan match med Richards som puckfördelare och hade säkert sett sig själv fortsätta på denna inslagna väg.
Nash kommer till en stad som kan sin hockey, och som inte tvekar att busvissla en egen spelare ur balans. Bland de 18200 på MSG sitter inte bara cyniska gamla 'Yorkers som suttit på samma platser sedan 1968 utan också journalister med så pass sylvassa pennor att Aftonbladets annars ganska skarpa Per Bjurman liknar en 14-årig novis med nedböjt huvud bärandes på ett fat med oblater på väg mot en högmässande och agiterande KG Hammar i Uppsala Domkyrka i jämförelse.
I Columbus var Nash untouchable, och hade egentligen ingen press att ta laget till slutspel. Inofficiellt dög ju resten av truppen mest till att fylla ut fjärdekedjor i div 2 östra Svealand, så Nash kunde ostört glida omkring och peta in en puck då och då. Media var närmast gulliga mot den väldige kanadicken, i alla fall vad folk i Ohio menar om man läser på i forumen på nätet. Han var den överlägset mest populära spelaren, och trots att laget mer sällan gick till slutspel än Peter Forsberg sagt "jag är bäst" var det aldrig Nash man hackade på.
Nu blir det andra bullar. NY Posts legendariska Larry Brooks lär inte tveka att trycka till den gode Nash om han inte levererar från "the get-go", och med en coach som John Tortorella lär det blåsa friska vindar genom Nashs huvud fler än en gång under säsongen. "Torts" lär kunna, likt Operasångerskan i Hergés "Castafiores juveler", skrika sönder speglar och Nash är i löjtnant Torts ögon ingenting annat än en simpel soldat på fält i hans pluton.
Rangers har egentligen allt, utom ett offensivt fyrverkeri. Förra årets målsnitt på strax över två mål per match tvingade laget att jobba stenhårt över hela banan. Det räckte förvisso i grundserien till ett prydligt bokslut som ligans kanske bästa lag, men i slutspelet tog bensinen slut, särskilt i Henrik Lundqvist tank.
Nash är enkom där för att Lundqvist och Co efter matcherna emellanåt ska slippa vrida ur t-shirts och underställ över utställda hinkar i omklädningsrummet.
Alla matcher ska inte behöva sluta 2-1 efter heroiska insatser från alla positioner.
När slutspelet börjar är det tänkt att Rangers trupp ska vara hyfsat i form att gå långt. Rick Nash känsla för var målet är beläget är kanske sista pusselbiten som saknas för anrika Rangers?
Vår tids John LeClair måste göra mål, annars kommer drevet att spinna igång på samtliga cylindrar.
Klarar han pressen?
