Lagbanner
SvenskaFans Hall of Fame: Gordie Howe – Mr. Hockey
Gordie Howe i Detroit Red Wings i kamp med sin gamle lagkamrat Ted Lindsay.

SvenskaFans Hall of Fame: Gordie Howe – Mr. Hockey

Mr. Hockey, det är sällan ett smeknamn är så passande som just det Gordie Howe fick under sin karriär, en karriär som varade under fem decennier, 26 säsonger i NHL, 6 säsonger i WHA och drygt 2000 matcher sammanlagt i NHL och WHA.

 Gordon ”Gordie” Howe föddes den 31 mars 1928 i Floral, Saskatchewan, Canada. Han hade 8 syskon och när Gordie var 9 år så flyttade familjen till Saskatoon, där hans far kunde hitta jobb under depressionen. Gordie hade problem i skolan (han är dyslektiker) men han växte snabbt och redan som tonåring passerade han 6 fot (drygt 182 cm). Han började spela ishockey som åttaåring och när han var 15 så lämnade han Saskatoon och åkte till Brooklyn för en tryout med New York Rangers. Rangers visade som vanligt upp en oförmåga att känna i en en talang och släppte Howe.

 Ett år senare upptäcktes Gordie av Fred Pinkney som var Detroit Red Wings headscout i västra Canada. Howe skickades till Galt där han fick spela för Galt Red Wings, pga reglerna som bara tillät ett visst antal spelare från västra Canada i laget så fick han inte speciellt mycket istid den säsongen. 1945 så skickades han till Omaha Knights som spelade i USHL (United States Hockey League) och där gjorde han som 17-åring 48 poäng på 51 matcher. Under tiden han spelade i Omaha upptäckte Frank Selke som då jobbade i Toronto Maple Leafs organisation att Detroit missat att skydda rättigheterna till Howe. Selke kontaktade Jack Adams i Detroit som genast rättade till saken (jag tror knappast att något av dagens lag i NHL hade uppfört sig lika sportsligt som Selke och Toronto gjorde då).

 Säsongen 1946-47 så debuterade den 18-årige Gordie i NHL med Detroit Red Wings. Hans första säsong var knappast någon succé, han gjorde 22 poäng på 58 matcher. Under den första säsongen så spelade Gordie med #17 på ryggen, #9 bars av veteranen Roy Conacher som precis kommit tillbaka från tjänstgöring i den kanadensiska armén i det andra världskriget. Inför säsongen 1947-48 så tradas Conacher till Chicago Black Hawks och Gordie blir erbjuden att byta tröjnummer, han är till en början inte speciellt intresserad men när han begriper att ett lägre tröjnummer innebär att man får sova i underslafen på tåget så väljer han att byta till #9. Under hans andra säsongen går det betydligt bättre, han samlar ihop 44 poäng på 60 matcher. Under de första två säsongerna så slogs Howe ofta, det gick så långt att Detroits coach Jack Adams sa till Howe: "I know you can fight. Now can you show me you can play hockey?" Howe är dessutom ambidexter dvs han kan använda bägge händerna lika bra, han spelade därför med en helt rak klubba och kunde om situationen krävde det byta från vänster till högerfattning för att slå en passning eller skjuta mot mål.

 Säsongen 1948-49 missar Gordie 20 matcher pga skada och han stannar på 37 poäng på 40 matcher, under slutspelet tar han ett steg framåt då han gör 8 mål och 11 poäng under de 11 matcher som leder fram till att Detroit besegras i Stanley Cup finalen av Toronto Maple Leafs. Han får sen sitt stora genombrott som 21-åring under säsongen 1949-50, han gör 35 mål och 68 poäng vilket ger en tredje plats i poängligan bakom sina kedjekamrater Ted Lindsay och Sid Abel. I slutspelet som följer råkar han ut för en skada som med lite otur kunde betytt att karriären varit över och om det gått riktigt illa så hade han avlidit. I den tredje perioden av den första matchen i slutspelet bärs han ut på bår efter en kollision med Ted Kennedy i Toronto, han har ett sår under ögat, en bruten näsa, en bruten käke och värst av allt en spräckt skalle. Han genomgår en 90 minuter lång operation som går bra, Gordie överlever och enda konsekvensen av smällen är att han under resten av sitt liv från dras med ticks i ena ögat. De kommande säsongerna kommer Gordie att göra 20 mål eller fler ända fram till säsongen 1978-79 i WHA då han stannar på 19 mål. Under sin sista NHL säsong 51 år gammal så kommer han att göra 15 mål och 26 assist. Under säsongerna 1950-51 till och med 1959-60 så vinner Gordie Art Ross Trophy 5 gånger, han gör flest mål under säsongen 4 gånger och han vinner Hart Trophy 5 gånger. Detroit Red Wings vinner Stanley Cup fyra gånger under 1950-talets början och dessutom slutar laget etta i serien under sju raka säsonger och Gordie Howe var den största anledningen till lagets succé.

 Den 15 april 1953 så gifter sig Gordie med Colleen och den 10 oktober 1953 så gör Gordie ett mål, en assist och slåss en gång, dvs det som i dag kallas en ”Gordie Howe Hat trick”. Konstigt nog så kommer Gordie Howe bara att registrera en ”Gordie Howe Hat trick” till i sin NHL-karriär som varade i 26 säsonger. Mellan säsongen 1949-50 och säsongen 1968-69 så är Gordie aldrig sämre placerad i poängligan än plats 5. Det är 20 raka säsonger och under den sista av de säsongerna så sätter han nytt personligt rekord när han som tredje spelare under säsongen och genom tiderna passerar 100 poäng och stannar på 44 mål, 59 assist och 103 poäng. Under 1960-talet vinner han ytterligare 1 Hart och 1 Art Ross och är NHL's bäste målskytt under ännu 1 säsong. Efter säsongen 1968-69 då han satte nytt personligt rekord med 103 poäng så upptäcker Gordie att han bara är den tredje bäst betalda spelaren i Detroit, han begär givetvis löneökning och får en lönehöjning till $100,000 (han tjänade säsongen före $45,000). Han stannar i Detroit ytterligare två säsonger men han hade tappat glädjen och lusten till hockeyn när han förstod att han blivit lurad av Detroit i minst tio till femton säsonger.

 Han slutar efter säsongen 1970-71 och får ett jobb inom Red Wings organisation som han hatar. Han får inga vettiga arbetsuppgifter i Detroit och tas bara fram för att visas upp vid högtidliga tillfällen. Han blir invald i Hockey Hall of Fame redan efter ett år alltså 1972 och samma år blir han också erbjuden att bli New York Islandsler första coach men han tackar nej, för han har börjat drömma om att få spela med sina söner Mark och Marty. Marty en stor och elak back som föddes 1954 och den ett år yngre vänsterforwarden Mark som 1972 blir uttagen i USA lag som överraskade vann silvermedaljen i OS. De båda är stora talanger som NHL lagen redan börjat dregla över trots att det dröjer innan NHL lagen kan drafta dem (NHL hade 20 år som gräns). Gordie opererar sin dåliga handleder och under Memorial Cup finalen 1973 mellan bröderna Howes lag Toronto Marlboros och Quebec Remparts (resultat 9-1 till Toronto, Mark gjorde 2 mål och 3 assist) blir han kontaktad av sin gamle lagkamrat Bill Dineen och backlegenden Doug Harvey. Dineen är coach/GM för Houston Aeros i WHA och Harvey är ass. coach med ansvar för backarna i samma lag. Fem dagar efter finalen i Memorial Cup 1973 så håller WHA sin draft och 30 minuter innan draften börjar ringer Dineen hem till Gordie och berättar att att Houston kommer att försöka drafta hans båda söner. Gordie blir tyst en stund i telefonen innan han säger: ”What would you think of a third Howe?” I draften utbryter ett enormt rabalder när Dineen säger: ”With their first pick, Houston takes Mark Howe.” Ljudnivån blir inte mindre när han vid Houstons andra val säger: ”Houston takes Marty Howe.” Efter att NHL's president Clarence S. Campbell träffat Gordie för att försöka få honom att hindra Mark från att skriva på för Houston så träffas familjen Howe, Dineen, Harvey och Houstons president Jim Smith för att förhandla. Resultatet blir att alla tre Howe skriver på för Houston Aeros för totalt 2,2 miljoner. När Gordie slutade 1971 tjänade han 100,000 om året och med deras första kontrakt så krossade hans söner den summan.

 Gordie har stora problem under träningslägret inför WHA säsongen 1973-74 och funderar på allvar om han gjort rätt. Allt släpper när Houston i slutspurten av träningslägret kör två träningar om dagen. Helt plötsligt så verkar det som om Gordie inte missat tre säsonger och han ser definitivt inte ut som en 45-åring på isen. Under sin första säsong i WHA så gör Gordie 31 mål, 69 assist och 100 poäng. I slutspelet som Houston tar hem gör han 17 poäng på 13 matcher och efter säsongen belönas han med Gary L. Davidson Trophy som WHA's mest värdefulle spelare, priset byter efter säsongen namn till Gordie Howe Trophy. När Houston upprepar triumfen nästa säsong så är han ännu bättre i slutspelet, han gör 8 mål och 12 assist på de 13 matcher Houston behöver för att vinna sin andra raka AVCO Cup. Under sina tre första säsonger i Houston så gör Gordie 100, 99 respektive 102 poäng under serien, när Houston får ekonomiska problem efter den fjärde säsongen så flyttar klanen Howe till Hartford och New England Whalers. Det var nära att de hamnat i Boston Bruins istället men det var framförallt Mark som inte ville spela för Boston. Gordie avslutar sin karriär med två säsonger i New England Whalers i WHA och en säsong i NHL med Hartford Whalers. När WHA under den sista säsongen 1978-79 gör ett All Star break för att möta Dynamo Moskva som var på turné i Canada och USA så placerar Jacques Demers som var WHA-lagets coach Gordie Howe i samma kedja som Wayne Gretzky och sonen Mark. Trion gör succé och kedjan samlar ihop 10 poäng under de tre matcherna mot ryssarna. När det är dags för All Star match under den sista NHL säsongen 1979-80 så passar Scotty Bowman på att hylla tre legender genom att ta ut dem i sitt lag, de är Gordie Howe, Jean Ratelle och Phil Esposito.

 Gordie gör sedan ytterligare en comeback, säsongen 1997-98 så spelar han ett par byten nästan 70 år gammal för Detroit Vipers i IHL. Den 10 april 2007 så får Gordie en staty utanför Joe Louis Arena, den är numera flyttad till Credit Union Centre. Just nu pågår diskussioner om att döpa en bro som kommer att byggas mellan Detroit i USA och Windsor i Canada till ”Gordie Howe Bridge.” 2008 blir han den förste som får ”NHL Lifetime Achievement Award”. Inget smeknamn i NHL har passat bättre än det Gordie fick: Mr. Hockey

Fun Fact: När Minnesota Fighting Saints leder med 2-1 i matcher mot Houston Aeros i WHA-slutspelet 1974 och har chansen att ta ledningen med 3-1 i matcher på hemmaplan gör organisten i Civic Center, St. Paul ett allvarligt misstag. När Gordie Howe åker in på isen så spelar han ”Gamle Svarten” på orgeln, vilket är ett stort misstag. Gordie ger Houston ledningen med 0-1 i matchen och efter 10 minuter ser flera spelare i Minnesota ut som om de satt i väntrummet på en akutmottagningen,  Minnesota vinner inte en match till i serien mot Houston som sedan vinner AVCO Cup.

Fun Fact 2: I debuten med Houston Aeros så fick han spela med en tröja där det stod #9 Goride Howe på ryggen (undrar vad den tröjan skulle vara värd i dag).

Citat:
Bill Gadsby back med 20 NHL säsonger bakom sig: "He (Gordie Howe) was not only the greatest hockey player I've ever seen, but also the greatest athlete."

Maurice ”Rocket” Richard: "Gordie could do everything."

Bep Guidolin den yngste som någonsin spelat i NHL: "Gordie plays a funny kind of game; he doesn't let anyone else touch the puck!"

Marty Howe: ”He's absolutely the nicest guy in the world off the ice, but once he put that uniform on, look out. I'm just glad I never had to play against him, practice was bad enough.”

Länkar:
http://www.youtube.com/watch?v=j4vCA_eyYUg  Legends of Hockey

http://www.youtube.com/watch?v=oD3fD6VX0uc  All Star Game 1980 i Detroit

http://www.youtube.com/watch?v=bMaaYYQFntg  WHA All Star Games 1979 mot Dynamo Moskva

http://www.youtube.com/watch?v=U5-l9AUY6zQ&feature=related Gordie Howe tribute

http://www.youtube.com/watch?v=BOcUy_Ic7jQ&feature=relmfu Pioneers of Hockey del 1

http://www.youtube.com/watch?v=9K4fcs6e_vg&feature=related  Pioneers of Hockey del 2

Statistik

Lag Liga GP G A P PIM +/-
Detroit Red Wings NHL 1687 786 1023 1809 1643 -
Hartford Whalers NHL 80 15 26 41 42 +9
NHL sammanlagt NHL 1767 801 1049 1850 1685 -
Detroit Red Wings Stanley Cup 154 67 91 158 218 -
Hartford Whalers Stanley Cup 3 1 1 2 2 -
Stanley Cup sammanlagt Stanley Cup 157 68 92 160 220 -
Houston Aeros WHA 285 121 248 369 263 -
New England Whalers WHA 134 53 86 139 136 +55
WHA sammanlagt WHA 419 174 334 508 399 -
Houston Aeros AVCO Cup 54 20 37 57 96 -
New England Whalers AVCO Cup 24 8 6 14 19 +1
AVCO Cup sammanlagt AVCO Cup 78 28 43 71 115 -

Meriter och rekord:
Stanley Cup: 4 gånger, 1950, 1952, 1954, 1955
AVCO Cup: 2 gånger, 1974, 1975
Hart Trophy: 6 gånger, 1952, 1953, 1957, 1958, 1960, 1963
Art Ross Trophy: 6 gånger, 1951, 1952, 1953, 1954, 1957, 1963
Lester Patrick Trophy: 1967
Gary L. Davidson Award/Gordie Howe Trophy (WHA's motsvarighet till Hart Trophy): 1 gång, 1974
NHL All Star Team 1: 12 gånger, 1951, 1952, 1953, 1954, 1957, 1958, 1960, 1963, 1966, 1968, 1969, 1970
NHL All Star Team 2: 9 gånger, 1949, 1950, 1956, 1959, 1961, 1962, 1964, 1965, 1967
WHA All Star Team 1: 2 gånger, 1974, 1975
Han har NHL rekordet för flest antal spelade matcher: 1767
Han har NHL rekordet för flest spelade säsonger i NHL: 26
Han gjorde flest mål i NHL under 5 säsonger. 1951, 1952, 1953, 1957, 1963
Han hade flest assist i NHL under 3 säsonger, 151, 1953, 1954
Han spelade för WHA i serien mot Sovjetunionen 1974.
Han är den som spelat flest matcher i NHL för endast ett lag (1687 Detroit Red Wings)
Han är den som gjort flest mål och poäng för en klubb i NHL (786 mål, 1809 poäng Detroit Red Wings)
Han är den äldste som någonsin spelat för ett NHL lag (52 år och 11 dagar)
Han är den ende som spelat i NHL under 5 decennier (1940, 1950, 1960, 1970 och 1980-talet)
Han är den som vunnit poängligan i Stanley Cup flest gånger (6 gånger)


Källor: NHL.com, Legendsofhockey.net, Greatesthockeylegends.com, wikipedia.org

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2012-08-06 10:00:00
Author

Fler artiklar om NHL-podcast