SvenskaFans Hall of Fame: Terry Sawchuk – Supernollan

Om man frågar någon i den yngre generationen om vilken NHL-målvakt som är bäst genom tiderna så rabblar de namn som Patrick Roy, Dominik Hasek och Martin Brodeur. Frågar man någon som är lite äldre så blir svaret oftast någon av följande spelare: Terry Sawchuk, Jacques Plante eller Glenn Hall. Det här är en presentation av den förstnämnde. Terry Sawchuk som under drygt 39 år hade rekordet för hållna nollor med 103, mer än hälften av dem kom när han spelade utan mask.

 Terrance Gordon Sawchuk föddes den 28 december 1929 i Winnipeg, Manitoba, Canada. Hans föräldrar hade emigrerat från Galicia i dåvarande Österrike-Ungern nuvarande Ukraina. När Terry var 10 år så dog hans äldre bror Mike i en hjärtsjukdom, Mike var bara 17 år och det var andra gången som Terry förlorade en bror under sin barndom. När Terry var 12 så skadade han sin armbåge när han spelade rugby och eftersom han dolde detta för sina föräldrar så läkte skadan inte som den skulle och resultatet blev att hans vänstra arm blev flera cm kortare än den högra och dessutom hade begränsad rörlighet. Mike hade varit målvakt och Terry nämnde för sin hockeycoach att det fanns ett par målvaktsbenskydd hemma hos honom. Coachen sa till honom att hämta dem och så fick Terry prova på att stå i en match. Detroits scouter upptäckte honom redan när han var 14 år och skickade honom till Galt i OHA Jr. när han var 16 år.

 När Terry var 17 så föll hans far ned från en byggnadsställning och den sjuttonårige Terry var nu den ende som kunde försörja familjen. Han fick $2,000 i signingbonus av Detroit Red Wings och de pengarna kom väl till pass. På sin 18-årsdag träffades Terry av en puck i ögat när han vaktade målet i Detroits farmarlag Omaha Knights, som tur var så fanns det en skicklig ögonkirurg i staden som lyckades rädda synen på ögat. Han blev utsedd till årets rookie för sin säsong i Omaha och efter två säsonger i Indianapolis Capitols i AHL där han vann 69 av 128 spelade matcher var han redo för NHL, fick han debutera med Detroit under sju matcher säsongen 1949-50. Han vann 4 av 7 matcher och hade 2,29 i GAA, efter perioden i Detroit återvände han till Indianapolis som han ledde till seger i Calder Cup med 8 segrar på 8 matcher och ett GAA på 1,5. Han blev även utsedd till bäste rookie i AHL under sin första säsong. Sawchuk sägs ha varit först med den hukande stil målvakterna använder, trots att han inte hade mask så hade han alltså ansiktet i höjd med ribban och blev därför mycket ofta träffad av skott i ansiktet något som tidigare målvakter försökt undvika genom en mer upprätt spelstil.

 Detroit tyckte att Terry var så lovande att de tradade Harry Lumley till Chicago Black Hawks trots att Lumley lett laget till Stanley Cup vinst 1950. Terry eller ”Ukey” som han kallades slog igen med dunder och brak i NHL säsongen 1950-51, han belönades med Calder Trophy som årets rookie efter 44 segrar på 70 matcher med ett GAA på 1,99. I slutspelet var han minst lika bra men trots ett GAA på 1,68 så blev Detroit utslagna med 4-2 i matcher i semifinalen av Montreal Canadiens. Nästa säsong var han ändå bättre, 44 segrar på 70 matcher, GAA på 1,90 och i slutspelet var han fullständigt omutlig. Detroit och Sawchuk vann åtta raka matcher på vägen till Stanley Cup triumfen och Sawchuk höll nollan i fyra av matcherna, han fick ett GAA på otroliga 0,63 på åtta matcher. Han vann Vezina och blev för andra året i rad uttagen till All Star Team 1. Inför säsongen 1951-52 hade Sawchuk blivit beordrad att gå ned i vikt av Detroits GM Jack Adams, Sawchuk gick ned nästan 20 kg  men blev en förändrad människa, han blev sur och inåtvänd. Han föredrog att lösa korsord istället för att svara på frågor från journalister och svor och skällde på fans som ville ha autografer. Säsongen 1952-53 var han fortfarande strålande och han vann Vezina igen efter 32 segrar på 63 matcher och ett GAA på 1,90, i slutspelet märktes att något var fel när Detroit blev utslagna i semifinalen av Boston Bruins med 4-2 i matcher och Sawchuk fick blygsamma 3,39 i GAA. Han blev också uttagen i All Star Team 1 men det är sista gången som Sawchuk tar plats i första laget.

 Han börjar nu få massor av småskador och pressen av att behöva spela trots att han egentligen hade behövt vila kommer att slita på hans kropp och psyke. Han opererar sin armbåge tre gånger, drabbas av blindtarmsinfektion, avskurna senor i bägge händerna, kollapsad lunga, diskbråck, massor av brutna ben i händer och fötter. Alla hans skador i ryggen gör att han med tiden permanent går hukad och att han inte kan räta på sig, allt detta leder med tiden till att han endast kan sova två timmar i sträck innan smärtorna blir för svåra. Han börja dricka för att klara av dels smärtorna men även den psykiska pressen. Han kommer att sys med över 400 stygn i ansiktet innan han 1962 motvilligt tar på sig en mask. 1966 sminkas han av Life Magazine för en fotografering, sminkösen skall försöka få med samtliga stygn han fått i ansiktet men det finns helt enkelt inte plats för alla, resultatet blir ett berömt fotografi. Länk: Bild

 Han kommer i alla fall igen säsongen 1953-54 då han står 67 matcher och vinner 35 av dem, han får även den här säsongen ett GGA under 2, den här gången blir det 1,93. I slutspelet står han 12 matcher och eftersom han vinner 8 av dem så blir Red Wings Stanley Cup mästare igen, han fick 1,6 i GAA under slutspelet. Efter säsongen så får han nöja sig med en plats i All Star Team 2 för nu har en ny målvaktsstjärna debuterat i Montreal Canadiens nämligen Jacques Plante. Säsongen 1954-55 fortsätter Sawchuk att spela lysande samtidigt som hans problem utanför isen bara blir värre. Han vinner Vezina igen efter 40 vinster på 68 matcher med ett GAA på 1,96 och han leder Red Wings till ännu en Stanley Cup vinst men hans GAA på 2,36 visar att något inte stämmer. Han får även den här säsongen nöja sig med All Star Team 2.

 I Detroit finns en lovande rookie vid namn Glenn Hall, Detroits GM Jack Adams beslutar sig därför att trada Sawchuk till Boston Bruins trots att Sawchuk under fem säsonger i Red Wings vunnit 195 matcher, hållit nollan 56 gånger och aldrig haft ett GAA över 2. Första säsongen i Boston går sådär, Sawchuk lyckas vinna 22 matcher och hans GAA stannar på 2,60 trots att Boston missar slutspelet. Efter halva säsongen 1956-57 så pensionerar sig en trött och sjuk Sawchuk, Bostonmedia och flera ledare i Boston kallar honom allt möjligt. Detroit som inte lyckats så bra trots Hall i målet tradar Johnny Bucyk till Boston och får tillbaka Sawchuk. Under Sawchuks andra säsong i Boston så vann han 18 av 34 spelade matcher med GAA 2,38. Tillbaka i Detroit trivs Sawchuk lite bättre men hans statistik når aldrig upp till höjderna under hans fem första säsonger i klubben. Han blir kvar i Detroit till säsongen 1964-65 och blir säsongen 1958-59 uttagen i All Star Team 2. Detroit skyddar honom inte i intraleague draften 1964 och Toronto Maple Leafs snappar upp honom. Ihop med Johnny Bower vinner Sawchuk Vezina Trophy 1965 och tillsammans leder de Maple Leafs till en mycket överraskande Stanley Cup vinst 1967.

 Toronto väljer sedan att inte skydda Sawchuk i expansionsdraften 1967 och LA Kings väljer honom först av alla spelare. Efter en säsong i LA så hamnar han i Detroit igen där han stannar en säsong som tredjemålvakt bakom Roger Crozier och Roy Edwards.  Säsongen 1969-70 blir Sawchuks sista och den tillbringar han i New York Rangers som reservmålvakt till Ed Giacomin, den 1 februari 1970 i sin fjärde match för säsongen så håller Sawchuk nollan för 103:e gången i NHL det är ett rekord som står sig till den 21 december 2009 då Martin Brodeur passerar honom. Sawchuk spelar sin sista match i slutspelet den 14 april när coachen Emile Francis gör ett målvaktsbyte för att lugna ned tempot, efter en minut så byter Francis in Giacomin igen.

 Sawchuk avled i hjärtsvikt den 31 maj 1970 efter att han gått igenom två operationer (tog bland annat bort gallblåsan och delar av levern) som var en följd av ett bråk mellan honom och lagkamraten Ron Stewart. Ron Stewart skulle åtalas för dråp men frikändes av en ”grand jury” innan det gick till rättegång 1971. Sawchuk valdes in i Hall of Fame redan på hösten 1971 och fick samma år Lester Patrick Trophy för sin insats att popularisera ishockey i USA. Sawchuk hade gift sig 1953 och fick sju barn med sin hustru Patricia Ann, men de var knappast ett lyckligt par för Sawchuks alkoholism och otaliga depressioner gjorde honom våldsam och 1969 blev det skilsmässa.

Först den 6 mars 1994 fick Detroit Red Wings ut tummen och hedrade Sawchuk genom att pensionera hans tröjnummer.

Citat:
Gordie Howe om Terry Sawchuk när Detroit äntligen hyllade Sawchuk 1994 genom att pensionera #1: "The Uke was the best goalie I ever saw, he was everything that a goalie should be."

Jerry Sawchuk om sin far: ”I don't think people understood the suffering he went through. He shouldn't have been an athlete. He was a freak of nature and was driven by two things – fear and adrenaline.”

Detroitbacken Marcel Pronovost som delade rum med Sawchuk vid bortamatcher: "When we woke up in the morning, I would say good morning to him in both French and English. If he answered, I knew we would talk at least a little that day. But if he didn't reply, which was most days, we didn't speak the entire day."

Torontos målvaktlegend Johnny Bower om hans reaktion när Sawchuk kom till Toronto: ”I went to (Punch) Imlach (Torontos GM) and telling him that he'd just bought himself a Stanley cup.”

Bob Pulford stjärna i Toronto Maple Leafs och sedan coach och GM för flera NHL lag: "Sawchuk was the greatest goalie I’ve ever seen, no doubt about it, he was the quickest I’ve ever seen."

Länkar:
http://www.youtube.com/watch?v=tUGOvEG6sUc   Legends of hockey

http://www.youtube.com/watch?v=gatNKICLmxM

http://www.youtube.com/watch?v=9LNsWe_DpSA   Hyllningssång

 Statistik

Meriter:
Stanley Cup: 4 gånger, 1952, 1954, 1955, 1967
Vezina Trophy: 4 gånger, 1952, 1953, 1955, 1965
All Star Team 1: 3 gånger, 1951, 1952, 1953
All Star Team 2: 4 gånger, 1954, 1955, 1959, 1963
Calder Trophy: 1951
Lester Patrick Trophy: 1971
Ledde NHL i vinster 5 säsonger
Ledde NHL i hållna nollor 3 säsonger
Hade rekordet med 103 hållna nollor i 39 år
Hans tröja med #1 pensionerades av Detroit Red Wings den 6 mars 1994
Valdes in i Hockey Hall of Fame 1971 utan att han behövde vänta de obligatoriska 3 åren

Källor: NHL.com, Legendsofhockey.net, Greatesthockeylegends.com, wikipedia.org, goaliesarchive.com

0 kommentarer

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2012-08-06 10:00:00