Inför Stanley Cup-finalen: Vancouver Canucks – Boston Bruins

Vi är framme vid upplösning på NHL-säsongen 10/11 – Stanley Cup-finalen. Vancouver Canucks ställs mot Boston Bruins i vad som på förhand känns som en extremt tight matchserie. SvenskaFans ger er här allt man behöver veta inför finalen.

Hockeyns mest prestigefulla pokal är nu inom räckhåll för de båda konferensvinnarna. Trots det återstår den tuffaste matchserien av alla innan någon får äran att höja Lord Stanleys pokal. Stanley Cup finalens kombattanter består av Vancouver Canucks från västra konferensen och Boston Bruins från den östra. Att vinna sin konferens är prestigefullt men inte i närheten av att vinna Stanley Cup. Det är det som spelare, ledare och fans drömmer om hela säsongen.

För de äldsta fansen har drömmen om att vinna Stanley Cup funnits där mycket längre än bara denna säsong. Canucks har aldrig vunnit Stanley Cup sedan starten 1970. Bruins vann senast 1972. Oavsett vilka som vinner serien så kommer det alltså att vara en lång svit utan att vinna Stanley Cup som bryts.

Vancouver vann Presidents Trophy, den går till laget med flest poäng i grundserien. Att de skulle ta sig till final var alltså inte särskilt otippat. Vägen dit började också som den skulle med en 3-0 ledning mot Chicago i första rundan. Därefter förlorade de tre raka matcher och gick vidare först efter att ha avgjort sista matchen i övertid. I andra rundan besegrade de uppstickarna Nashville med 4-2 i matcher för att i konferensfinalen utmanövrera San Jose förvånansvärt enkelt och kunde vinna med 4-1 i matcher.

Boston slutade på tredje plats i östra konferensen och tog sig, liksom Vancouver, vidare från första rundan efter att ha avgjort match sju i övertid. Andra rundan blev en enkel 4-0 seger mot Philadelphia. I konferensfinalen mot Tampa Bay blev det återigen sju matcher, precis som i första rundan avgjorde Boston hemma i TD Garden.

Allt det är dock historia nu. Det pratas om att Canucks har fördel i och med längre vila inför första matchen men Bruins fyra matchfria dagar borde vara tillräckligt. Bruins kommer till spel med en trupp utan skador, imponerande efter att ha spelat 100 matcher. Canucks har frågetecken på Manny Malhotra och Mikael Samuelsson.

Nyckeln till att vinna för Boston ligger i att hålla sig på isen. Vancouver är precis som Tampa Bay effektiva med en man mer på isen medan Boston är slutspelets bästa lag i spel 5 mot 5. Självklart är också Tim Thomas i målet en nyckelspelare för Bruins. Han har varierat mellan att vara bra och omänskligt bra hitintills i slutspelet och för att det ska bli vinst krävs det att han gör de matchvinnande räddningar som han verkar ha tagit patent på.

För Vancouver måste Sedinarna producera. Ligans kanske mest underskattade svensk, Alexander Edler, axlar också ett stort ansvar då han snittar nästan 25 minuter per match.

Andreas Enström, Sebastian Andersson och Niclas Viberg bjuder här på en analys av de båda lagen:





Att Vancouvers offensiv kretsar kring tre stora namn – Ryan Kesler samt Daniel och Henrik Sedin – är ett välkänt faktum. Bakom Kesler och tvillingarna Sedin har Canucks sedan flertalet kompetenta komplementspelare. Spelare som Alexandre Burrows, Mason Raymond och Chris Higgins står alltid för pålitliga arbetsinsatser och kan dessutom bidra i målprotokollet.

Utöver dessa namn kan Vancouver även stoltsera med duktiga rollspelare för de lägre kedjorna. Defensivspecialsiten Manny Malhotra har smått mirakulöst fått klartecken för spel igen och hittar han tillbaka till gammal god form har Canucks fått en högklassig förstärkning. Även Jannik Hansen, Raffi Torres och Maxim Lapierre har visat sig vara värdefulla för Vancouver.

Mikael Samuelsson saknas på grund av skada, men så länge Higgins, Burrows och Raymond fortsätter att prestera på nuvarande nivå är det en överkomlig förlust, framför allt då Malhotra nu uppges vara redo för comeback och därmed ger Vancouvers bottom-6 en härlig boost.

Frågan är dock om Alain Vigneault vågar sära på den så framgångsrika tredjekedjan Torres, Lapierre och Hansen enbart för att få tillbaka Malhotra, som trots allt är ett litet frågetecken, i sin rätta omgivning?



Som mot Tampa så är det Bruins som har den svagare forwardsuppsättningen lagen emellan. Vancouver har helt enkelt bättre spets och Boston är ju inte direkt kända för att vara ett högproducerande lag framåt.

David Krejci är den som har stuckit ut mest för Bruins under slutspelet. 17 poäng fördelade på 10 mål och 7 assists talar för sig själv. Målfarlig och kreativ varje gång han är på banan, Vancouver måste se upp.

Krejcis kedjekamrat Nathan Horton har även han visat varför Boston värvade honom. Under slutspelets tre rundor har han totalt åtta mål varav tre game-winners. Tredjelänken Milan Lucic har det dock gått lite tyngre för. Powerforwarden som faktiskt är uppvuxen i Vancouver har endast 9 poäng på 18 matcher.

Patrice Bergeron är nu tillbaka i laget efter en tids skada. I och med hans återtåg pratades det om att Tyler Seguin än en gång skulle petas ur uppställningen, som han gjorts det första två rundorna. Seguin tog dock saken i egna händer när han väl fick chansen under serien mot Tampa Bay och visade att han förtjänar en plats. Istället blev det Shawn Thornton som fick sitta på läktaren och det beslutet kommer inte att ändras av coach Julien.

Stanley Cup rutinen hittas i veteranen Mark Recchi. Lagpappan Recchi som kan stoltsera med titeln ligans äldste spelare har två vinster under bältet. Inför det avgörande mötet mot Tampa Bay tog han med sig båda Stanley Cup-ringarna till omklädningsrummet och höll ett pep-talk. Kanske var det tungan på vågen som gjorde att Bruins gick segrande, Recchi med sina ledaregenskaper blir otroligt viktig i kampen om bucklan.





Vancouver har en del skadeproblem i försvarsbesättningen. Bland annat tvingades de spela de två avslutande matcherna mot San José utan duktige Christian Ehrhoff och tunge Aaron Rome. I deras frånvaro har dock rookien Chris Tanev, som fått spela istället för veteranen Andrew Alberts, imponerat.

Ehrhoffs axelskada förefaller inte vara så allvarlig som man först befarade, och han förväntas kunna medverka redan i den första finalmatchen. Troligtvis går han in tillsammans med Keith Ballard. För Romes del är en eventuell medverkan ett större frågetecken. 

Djupet hos Canucks försvarsbesättning är imponerande och trots att man på grund av skador har tvingats använda sig av nio försvarare under slutspelet har kvaliteten inte sjunkit. Ehrhoffs återkomst blir en viktig sådan, då han leder försvararnas interna poängliga, och med Dan Hamhuis, Kevin Bieksa, Sami Salo och Alexander Edler i storform har Vancouver det bra ställt på försvarssidan inför finalen.



Den så hårt kritiserade Tomas Kaberle har spelat upp sig under slutspelet och kan stoltsera med 8 gjorda poäng, endast ett mindre än i de 24 matcher under grundserien han spelade.

Är det ett backpar som Canucks ska frukta så är det helt klart järnduon Zdeno Chara-Dennis Seidenberg. Båda står på isen i nästan en halvtimme per match och gör det felfritt, eller vad sägs om +8 och +11 respektive? Tittar man vidare i statistiken så förstår man verkligen hur viktig Seidenberg är för laget, han leder laget med 55 blockerade skott och 39 tacklingar.

I övrigt så har backuppsättningen varit stabil där speciellt Andrew Ference har gjort det bra med bland annat den matchvinnande assisten i game 7 mot Tampa. Chara och Seidenberg kan – trots speltiden – inte göra allting själv. Även andra och tredje backpar måste dra sitt strå till stacken.





Love him, or hate him – sanslöst överskattad eller ligans bästa målvakt? Säga vad man vill om Roberto Luongo, men bortsett från några enstaka tidiga matcher kan man inte klaga på hans insatser i slutspelet. Luongo går in i slutspelet med gott självförtroende efter en mästerlig insats i den sista matchen mot San José, då han motade 54 av 56 skott och tog Vancouver till final.

Luongo har tillsammans med Bostons Tim Thomas varit slutspelets bästa burväktare och deras räddningsprocent och GAA är skrämmande lika. Det är inte direkt någon överraskning att den målvakt som vinner matchen i matchen troligtvis lär föra sitt lag till Stanley Cup-bucklan.



Tim Thomas har mött Vancouver Canucks tre gånger under sin karriär och endast släppt in ett mål, historien talar till Bruins fördel. I mina ögon så vinns eller förloras denna serie hos Thomas. Bruins som kommer in som något av en underdog kräver att han står på huvudet och kniper några vinster, annars kan det bli tufft.

Både Thomas och Luongo har två shutouts under årets slutspel och även i kolumnen GAA går de inte att skiljas åt med 2,29 i grundserien. Matchen i matchen blir helt klart den mellan de två målvaktsgiganterna.

	Lagjämförelse
2,78	Goals Per Game	3,22
2,56	Goals Against Per Game	2,50
31,2	Shots on Goal Per Game	31,8
31,6	Shots Against Per Game	33,6
15,2	Penalty Minutes Per Game	11,9
17	Power Play Goals	5
28,3	Power Play %	8,2
14	Power Play Goals Allowed	13
80,6	Penalty Kill %	79,4
1	Shorthanded Goals	1
3	Shorthanded Goals Allowed	1

7 kommentarer