Rankning: NHL:s bästa spelare – Del 1: Målvakter
Augusti är en månad där vi inte har mycket aktivitet i NHL. Därför passar SvenskaFans på att bjuda på fyra olika rankningar över NHL:s bästa spelare från den gångna säsongen. Först ut är målvakterna, därefter följer försvararna, centrarna och wingers.
Augusti är en månad där NHL-världen präglas av stiltje. De flesta kontraktsförhandlingarna är avklarade och training camp inväntas. Vad passar därför bättre än en rankning av NHL:s bästa spelare från den gångna säsongen?
SvenskaFans kommer med några dagars mellanrum att bjuda på fyra olika rankningar, där ligans bästa målvakter, försvarare, centrar och wingers utses. I Del 1 är det burväktarna som hamnar under luppen, innan försvararna, centrarna och avslutningsvis wingers presenteras.
NHL:s bästa spelare – Del 1: Målvakter
10. Jonas Hiller, Anaheim Ducks
[49 GP] [26-16-3] [92,4 Sv%] [2,56 GAA] [5 SO]
I Jonas Hiller har Anaheim en målvakt med en hög lägstanivå som kan stjäla vilken match eller matchserie som helst. Det tog några veckor innan Hiller hittade formen på allvar, och när prestationerna väl låg på den nivån vi är vana vid kom dråpslaget. Yrsel och allmän trötthet gjorde att det bara blev två matcher under säsongens avslutande tre månader. Skadefrånvaron gör också att Hiller inte återfinns högre upp på listan.
---
9. Pekka Rinne, Nashville Predators
[64 GP] [33-22-9] [93,0 Sv%] [2,12 GAA] [6 SO]
Pekka Rinne må spela bakom en tight och prioriterad defensiv, men vi kan inte nonchalera hans fina stats för det. Den väldige finländaren hade vissa skadeproblem tidigt på säsongen, men kom tillbaka starkt. Hans räddningsprocent och GAA ger toppnoteringar i ligan, men han har något för få segrar för att nämnas högre upp på listan.
---
8. Ryan Miller, Buffalo Sabres
[66 GP] [34-22-8] [91,6 Sv%] [2,59 GAA] [5 SO]
Nej, Ryan Miller lyckades inte nå upp på samma nivå som säsongen 09/10, då han mycket välförtjänt fick Vezina Trophy. Det tog tid innan 31-åringen hittade formen fullt ut, men det räckte för att ta Buffalo till slutspel. Väl där blev det två nollor på tre segrar mot Philadelphia, och Sabres uttåg från slutspelet kan vi inte lägga på Miller.
---
7. Carey Price, Montreal Canadiens
[72 GP] [38-28-6] [92,3 Sv%] [2,35 GAA] [8 SO]
Ifrågasatt inför säsongen efter Jaroslav Halaks makalösa slutspelsinsatser, men Carey Price spelade övertygande redan från början. Han levde upp till de högt ställda förväntningarna i Montreal och levererade sin vinstrikaste säsong i karriären. Kommer bara jämnheten i hans agerande kan han mycket väl bli Canadiens nästa stormålvakt.
---
6. Ilya Bryzgalov, Philadelphia Flyers
[68 GP] [36-20-10] [92,1 Sv%] [2,48 GAA] [7 SO]
Ett mindre lyckat slutspel ska inte överskugga Ilya Bryzgalovs fina grundserie för Phoenix. Han nådde inte riktigt samma nivå som under 09/10, men var inte långt därifrån. Enbart Cam Ward och Carey Price bombarderades med fler skott än Bryzgalov, som fick mota betydligt mer skott den här säsongen än 09/10. Fick mycket välförtjänt ett långtidskontrakt av Philadelphia i somras.
---
5. Marc-Andre Fleury, Pittsburgh Penguins
[65 GP] [36-20-5] [91,8 Sv%] [2,32 GAA] [3 SO]
När både Sidney Crosby och Evgeni Malkin gick sönder och missade stora delar av säsongen var Marc-Andre Fleury en stor anledning till att Pittsburgh inte föll samman. I slutspelet gjorde han sitt mot Tampa Bay, men där blev Crosbys och Malkins frånvaro för tydlig. ”Flower” har under de senaste åren etablerat sig som en av ligans bättre målvakter, och fortsatte på den inslagna vägen under den gångna säsongen.
---
4. Roberto Luongo, Vancouver Canucks
[60 GP] [38-15-7] [92,8 Sv%] [2,11 GAA] [4 SO]
Statistiken ljuger inte brukar man hävda, och nog imponerar Roberto Luongos siffror. 32-åringen stoltserade med ligans näst bästa GAA och hamnade på fjärde plats gällande räddningsprocent. Trots stora variationer i Vancouvers försvarsbesättning på grund av skador lyckades Luongo hålla ihop defensiven fördelaktigt. Ett ojämnt slutspel drar dock ner betyget för honom.
---
3. Cam Ward, Carolina Hurricanes
[74 GP] [37-26-10] [92,3 Sv%] [2,56 GAA] [4 SO]
Eric Staal i all ära, men det är Cam Ward som bär upp Carolina. 27-åringen får alltid en stor arbetsbörda och får således många skott på sig. Den här säsongen bombarderades han med 2375 skott fördelat på 74 matcher, vilket var mest i ligan. Såväl räddningsprocent som GAA håller en fin nivå och skulle Ward spelat i ett riktigt topplag skulle hans namn nämnas med ännu större respekt.
---
2. Henrik Lundqvist, New York Rangers
[68 GP] [36-27-5] [92,3 Sv%] [2,28 GAA] [11 SO]
Det är Henrik Lundqvist som är New York Rangers ryggrad, hjärta, lungor, njurar och lever. Han ger i praktiken alltid sitt Rangers chansen att vinna och svenskens namn nämns med respekt runt hela ligan. Han ligger i ligans topp gällande både räddningsprocent och GAA, och hans elva nollor var bäst i ligan.
---
1. Tim Thomas, Boston Bruins
[57 GP] [35-11-9] [93,8 Sv%] [2,00 GAA] [9 SO]
Vezina Trophy, Conn Smythe Trophy och Stanley Cup. Ligans bästa räddningsprocent och GAA. Tim Thomas stod helt enkelt i en klass för sig den här säsongen, trots att han sågs som ett frågetecken och omgärdades av traderykten för ett år sedan. Thomas sprider både ett lugn till hela laget samtidigt som han kan bjuda på närmast omänskliga och till synes omöjliga räddningar titt som tätt.
---
Bubblare:
Antti Niemi, San José Sharks
[60 GP] [35-18-6] [92,0 Sv%] [2,38 GAA] [6 SO]
Ett litet frågetecken inför säsongen, trots Stanley Cup-segern med Chicago. Antti Niemi såg dock till att ge San José stabilitet mellan stolparna och Sharks kan känna sig nöjda med att ha 27-åringen under kontrakt i ytterligare tre år.
---
Jonathan Quick, Los Angeles Kings
[61 GP] [35-22-3] [91,8 Sv%] [2,24 GAA] [6 SO]
Jonathan Quick går från klarhet till klarhet, men kan fortfarande vara något ojämn i sitt agerande. Statistiken är dock imponerande och nu ska bara 25-åringen övertyga även i slutspelet för att kunna klättra in på topp-10 över ligans bästa målvakter.
---
Jaroslav Halak, St. Louis Blues
[57 GP] [27-21-7] [91,0 Sv%] [2,48 GAA] [7 SO]
Jaroslav Halak inledde säsongen på samma enastående sätt som i slutspelet med Montreal säsongen 09/10, men svalnade av ju längre säsongen pågick och lyckades inte bära upp St. Louis skadeskjutna lagbygge. Det blev dock en klart godkänd första säsong i Blues.
