Rankning: NHL:s mest över- och underskattade spelare
En evig debatt i NHL-kretsar är ligans mest över- och underskattade spelare. SvenskaFans Niclas Viberg bjuder här på sin rankning över de båda kategorierna.
Efter fyra olika rankningar av NHL:s bästa spelare, position för position, följer nu ännu ett område som präglas av en evig debatt – nämligen ligans mest över- och underskattade spelare.
Fem spelare plockas ut, rangordnas och kommenteras för vardera kategori.
---
NHL:s mest överskattade spelare:
5. Matt Carle, Philadelphia Flyers
[82 GP] [1 G] [39 A] [40 P] [+/- 30] [23 PiM]
En halv poäng per match är givetvis ett fullt godkänt resultat för Matt Carle, men det är inte i poängproduktionen som amerikanen har sina stora brister. Det är snarare defensiven som väcker stora orosmoln när Carle äntrar isen. En alldeles för stor fallenhet att gå bort sig i positionsspelet när han vill jaga puck har gång efter gång straffat Philadelphia.
Vidare är Carle inte heller pålitlig i spelet kring målburens absoluta närhet och ingen försvarare man matchar hårt i numerära underlägen. Offensiven är som sagt fullgod, men den är inte så pass het att den kompenserar hans defensiva tillkortakommanden. Dessutom blir Carle en skugga av sitt vanliga jag så fort Chris Pronger försvinner ut Flyers laguppställning, vilket drar ner anseendet en hel del.
---
4. Dustin Penner, Los Angeles Kings
[81 GP] [23 G] [22 A] [45 P] [-12] [47 PiM]
I Dustin Penner har Los Angeles en spelare med fantastiska förutsättningar för att vara en av ligans mest framgångsrika powerforwards. Så är dock inte fallet. Istället har man en 110-kilosforward som under långa stunder agerar likt en 70-kilosforward. Inget smickrande omdöme direkt.
23 mål är givetvis ett facit gott nog för en genomsnittlig winger, men av de målen var det enbart två som kom i Kings tröja. För att Penners namn ska kunna nämnas med samma respekt som för en handfull år sedan – då Edmonton lade ett offer sheet på honom – krävs det att han börjar nyttja alla sina kilon och blir en pålitlig 35-40-målsskytt.
---
3. Anton Volchenkov, New Jersey Devils
[57 GP] [0 G] [8 A] [8 P] [+/- 3] [36 PiM]
New Jerseys ryss Anton Volchenkov har haft en rejäl styrka – det fysiska spelet. I sina bästa stunder kunde han definitivt vara ett sällan skådat kraftpaket, men hans uppoffrande fysiska spel, samt viljan och förmågan att blockera många skott, börjar nu ta ut sin rätt. Det fysiska spelet är inte längre lika påtagligt, modet verkar ha minskat och allting går lite långsammare än tidigare.
Offensiven har under alla år varit högst begränsad för Volchenkov, där 19 poäng är hans främsta notering. Tidigare har hans uppoffrande spelstil kompenserat den uteblivna offensiven, men när nu defensiven och det fysiska spelet har förfallit är han helt enkelt en överbetald, överskattad och högst begränsad försvarare.
---
2. Ales Hemsky, Edmonton Oilers
[47 GP] [14 G] [28 A] [42 P] [+/- 3] [18 PiM]
En snabbskrinnare, javisst – men också sanslöst skadebenägen. Edmontons Ales Hemsky har missat 95 matcher under de två senaste säsongerna på grund av alla möjliga och omöjliga skador. Främst är det axel- och ljumskproblem som har ställt till det, och Hemskys tvivelaktiga anseende har fått sig ännu en törn.
Bortsett från snabbheten har Hemsky inga egentligt rejäla styrkor och när nu kroppen börjar gå sönder titt som tätt – ännu mer nu än under tidigare år – blir hans betydelse klart överkomlig. Trots detta nämns Hemsky, av oförklarliga anledningar, alltjämt som ett ypperligt trade bait.
---
1. Jeff Schultz, Washington Capitals
[72 GP] [1 G] [9 A] [10 P] [+/- 12] [12 PiM]
En defensivspecialist av högsta klass, hävdar Washington-fansen. En gänglig försvarare utan några egentliga styrkor, hävdar ligans övriga fans. Jeff Schultz är givetvis en kompetent spelare – annars skulle han inte vara i NHL – men en defensivspecialist värdig att nämnas med de främsta? Inte alls.
Defensiven är i bästa fall pålitlig, men prestationen där kan också variera. Han nyttjar inte sina två meter och hundra kilon fullt ut och kompenserar det inte genom att spela precis på gränsen. Hans offensiva siffror är alldeles för svaga för en försvarare som spelar tjugo minuter per match i målglada Washington.
---
NHL:s mest underskattade spelare:
5. Frans Nielsen, New York Islanders
[71 GP] [13 G] [31 A] [44 P] [+/- 13] [38 PiM]
När det pratas om ligans främsta defensiva forwards får New York Islanders dansk Frans Nielsen sällan den uppmärksamhet han så väl förtjänar. På några år har han utvecklats från en alldaglig center till en defensivspecialist av klass, med viss offensiv uppsida. En under långa stunder klockren defensiv kombineras med ett imponerande fysiskt spel, trots en relativt tunn kroppshydda.
27-årige Nielsen har dessutom en snabbhet och speluppfattning som gör att han hela tiden blir ett offensivt hot när han matchas mot motståndarnas främsta spelare. Framför allt gör det honom till ett hot i numerärt underläge, där hans sju mål i den spelformen var bäst i ligan.
---
4. David Backes, St. Louis Blues
[82 GP] [31 G] [31 A] [62 P] [+/- 32] [93 PiM]
I David Backes har St. Louis en 27-åring som sakta men säkert börjar närma sig sin prime. De tidiga årens ojämna produktion såg vi inte skymten av under den gångna säsongen och 31 mål i ett svagt lag som Blues är imponerande. När den ojämna produktionen nu förefaller ha åtgärdats är det enbart en liten förmåga att ibland gå bort sig i positionsspelet som präglar Backes spel.
I offensiven har Backes i praktiken inga egentliga svagheter. Fysiken är på hans sida, likaså modet, beslutsamheten och speluppfattningen. Mångsidigheten är även det en styrka då Backes kan husera i vilken kedja och inneha vilken roll som helst. Finns det något man kan klaga på angående Backes är det en något för svag produktion i powerplay.
---
3. Dennis Seidenberg, Boston Bruins
[81 GP] [7 G] [25 A] [32 P] [+/- 3] [41 PiM]
Dennis Seidenberg har stått för ett stabilt och pålitligt tvåvägsspel under de senaste åren, men det var först under Bostons slutspelsframgångar som han fick det erkännande han förtjänar. Tysken agerade då med säkerhet och pondus i precis allting och hade stor del i Bruins Stanley Cup-seger.
30-åringen har utvecklats till en tvåvägsförsvarare av hög klass och hans tidigare något tveksamma fysiska spel har nu förbättrats. Skridskoåkningen och uthålligheten gör att han utan problem kan spela tunga minuter i båda riktningar och det fyraårskontrakt han signerade förra sommaren är på alla sätt och vis välförtjänt.
---
2. Andrew Ladd, Winnipeg Jets
[81 GP] [29 G] [30 A] [59 P] [- 10] [39 PiM]
Redan i slutspelet 05/06 drog Andrew Ladd blickarna till sig med ett oklanderligt agerande i Carolinas checking line. Sedan dess har karriären sakta men säkert gått uppåt och 09/10 tog han sin andra Stanley Cup-segern, då med Chicago. Det slutgiltiga genombrottet kom dock inte förrän under den gångna säsongen.
Efter att hela tiden ha levererat ett klockrent och ack så underskattat tvåvägsspel blev det i fjol rejäla karriärsbästa noteringar gällande poäng, mål och powerplay-mål. I Ladd har Winnipeg en komplett spelare vars poängproduktion dock inte ligger på en nivå jämförbart med de bästa. När han har fått spela i ett riktigt lag med skickliga centrar har vi dock fått se vad han går för.
---
1. Ted Purcell, Tampa Bay Lightning
[81 GP] [17 G] [34 A] [51 P] [+/- 5] [10 PiM]
I skymundan av stora namn som Steven Stamkos, Martin St. Louis, Simon Gagne, Vincent Lecavalier och Ryan Malone har Ted Purcell gjort sig ett eget, men ack så underskattat, namn. 25-åringen kan husera på vilken kant som helst, och behärskar såväl målskyttet som playmakerrollen.
Det var också Purcell som klev fram som en ledande spelare när somliga av de större namnen svek i poängproduktionen under slutspelet. Purcell har mångsidigheten för att anpassa sitt spel utefter såväl lagkamrater som motståndare, och placerad vid någon av tekningscirklarna i numerärt överläge är han giftig. Dock kommer han aldrig få det erkännandet han förtjänar när de stora namnen i Lightning får allt utrymme.
