SvenskaFans Hall of Fame: Bryan Trottier – Grundbulten i Islanders dynasti
Bryan Trottier var den kompletta centern och grundbulten i New York Islanders dynasti som vann fyra raka Stanley Cup-titlar under 80-talet, och när läsarna fick säga sitt tog han en plats i SvenskaFans Hall of Fame.
Mot slutet av 1970-talet var det Montreal som dominerade i NHL – men när 70-talet gick över till 80-talet erövrade ett stjärnspäckat New York Islanders tronen. Under den, numera, legendariske Al Arbours ledning hade man gått från expansionslag 1972 till ett topplag i ligan mot slutet av 70-talet.
Man hade gjort det med hjälp av stjärnor som Billy Smith, Denis Potvin, Bob Nystrom, Clark Gillies, Mike Bossy – och Bryan Trottier. Säsongen 78/79 var Trottier på toppen av sin karriär rent poängmässigt och efter 134 poäng (47+87) vann han såväl Hart Trophy som Art Ross Trophy – men de riktigt stora framgångarna kom inte förrän ett år senare.
Säsongen 79/80 såg han med 29 poäng (12+17) på 21 matcher till att föra New York Islanders till organisationens första Stanley Cup-titel och tilldelades Conn Smythe Trophy för besväret. Han var sedan högst delaktig i ytterligare tre raka titlar och var en högproduktiv tvåvägscenter i flera år. Efter 15 säsonger för Islanders avslutade han karriären med tre säsonger i Pittsburgh – där det blev två nya Stanley Cup-titlar.
Totalt kom Trottier upp i 1425 poäng (524+901) på 1279 matcher och är New York Islanders poängbästa spelare genom tiderna. 1997 valdes han in i Hockey Hall of Fame och när läsarna nu röstade in honom i SvenskaFans Hall of Fame utmanövrerade han Cam Neely, Peter Stastny och Dale Hawerchuk.
---
Omröstning 9:
Bryan Trottier – 36 %
Cam Neely – 34 %
Peter Stastny – 18 %
Dale Hawerchuk – 12 %
Totalt 133 röster
---
En stadigt ökande utvecklingskurva
Bryan Trottier föddes i den lilla kanadensiska byn Val Marie, nära den amerikanska gränsen, 1956. Som så många andra unga kanadensare lockades han till hockeyn och under början av 70-talet började karriären ta fart på allvar. Som 16-åring gjorde han 45 poäng på 67 matcher för Swift Current Broncos i WCHL och året efter blev det hela 112 poäng på 68 matcher.
Det var under den starka säsongen, 73/74, som NHL-lagen på allvar började få upp ögon för Trottier och i draften 1974 valde New York Islanders honom i andrarundan som 22:a spelare totalt. Draften -74 försökte hållas hemlig och genomfördes tidigare än planerat av rädsla för WHA:s hot gentemot NHL, och några underåriga spelare figurerade i draften, bland annat Trottier.
Där och då sågs Trottier inte som den kommande superstjärnan han faktiskt blev, utan Islanders envisades med att han skulle fortsätta i juniorhockeyn ytterligare ett år. Islanders stod för kostnaden – de betalade honom samma summa som han skulle ha fått i NHL – och Trottier gjorde dundersuccé för Lethbridge Broncos i WCHL. På 67 matcher blev det 144 poäng (46+98) och utvecklingskurvan pekade stadigt uppåt.
Succérookien
Säsongen 75/76 blev det så dags för NHL-hockey för Trottier, och succén från den tidigare säsongen levde vidare. Han klev in som center mellan Clark Gillies och Billy Harris, två andra unga spelare på uppgång, och redan i sin andra match blev han tremålsskytt. Elva matcher in på säsongen hade han gjort 20 poäng och när grundserien summerades hade han slagit nytt assist- och poängrekord för rookies.
På 80 matcher hade det blivit 95 poäng, fördelat på 32 mål och 63 assist, och Trottier tilldelades Calder Trophy. Förutom den starka poängproduktionen imponerade även Trottiers mogna tvåvägsspel och hans förmåga att plocka bort motståndarnas spelare ur matchbilden. Trottier hade nu inlett vad som kom att bli en lång och väldigt framgångsrik NHL-karriär.
Han tog flera kliv på utvecklingsstegen under de kommande åren och säsongen 78/79 kom hans peak, sett ur en ren poängmässig synvinkel. Trottier smällde då in 47 mål och spelade fram till ytterligare 87, vilket gav 134 poäng. Det resulterade i både Art Ross Trophy och Hart Trophy för första och enda gången i karriären.
Trottier var nu ansedd som en av ligans klart bästa spelare och centrade en av ligans mest fruktade kedjor, med Mike Bossy och Clark Gillies vid sina sidor. Föga förvånande hade även New York Islanders utveckling gått hand i hand med Trottiers – och man var nu ett lag att räkna med när slutspelet drog igång.
Fyra raka Stanley Cup-titlar
NHL är en liga som kungör officiella dynastier, det vill säga organisationer som dominerar ligan under flera år. Genom historien anser man att det har funnits nio dynastier, från Ottawa under 1920-talet till Edmontons glansår under Gretzky-eran – och under 80-talets början blev New York Islanders ansedd som just en dynasti.
Säsongen 79/80 började så Islanders storhetstid. Anförda av radarparet Trottier-Bossy, lagkaptenen Denis Potvin och målvakten Billy Smith tog man sig till Stanley Cup-final genom att slå ut Los Angeles, Boston och Buffalo. I finalen väntade divisionsrivalen Philadelphia, som Islanders överlistade i 4-2 i matcher.
Med 29 poäng (12+17) på 21 matcher var Trottier givetvis högst delaktig i Stanley Cup-segern. Han toppade slutspelets skytte- och poängliga och tilldelades Conn Smythe Trophy som slutspelets viktigaste spelare.
Under de efterföljande tre åren ledde Trottier sitt Islanders till fyra raka Stanley Cup-titlar och under 80-talets början var han vida ansedd som NHL:s mest kompletta center. En hög produktion tillsammans med klockrent defensivt agerande och fyra raka Stanley Cup-titlar gjorde helt enkelt Trottiers namn enormt respekterat.
I slutspelet 1984 nådde Islanders sin femte raka Stanley Cup-final, men fick nu se sig besegrade av Edmonton och tronskiftet i NHL var ett faktum.
Två nya titlar
Efter storhetstiden under början av 80-talet började såväl Trottier som Islanders successivt att svalna av. Mot slutet av 80-talet rasade Trottiers poängproduktion drastiskt och även om spelet generellt fortfarande höll god klass valde Islanders att släppa sin ikon efter säsongen 89/90.
Flyttlasset gick istället till Pittsburgh där han blev en viktig pusselbit i Penguins stjärnspäckade lagbygge – och med Mario Lemieux som härförare blev det två nya Stanley Cup-titlar för Trottier. Under de två slutspel han gjorde med Penguins blev det enbart sju poäng under vartdera året, men erfarenheten, ledarskapet och defensiven han bidrog med blev guld värt.
Efter Penguins andra och Trottiers sjätte titel avslutade han sin karriär och flyttade in på New York Islanders kontor – men återvände till isen med Penguins under säsongen 93/94 som 37-åring. Han gjorde 41 matcher för Penguins, samtidigt som han var assisterande coach och när den säsongen var över hängde han upp skridskorna för gott.
Trottier fortsatte som assisterande coach i Penguins och efter ett år som head coach för Portland Pirates i AHL klev han in som assisterande coach för Colorado inför säsongen 98/99. Han stannade i Avalanche under fyra säsonger och vann där sin sjunde Stanley Cup-titel 2001. Säsongen 02/03 hoppade han på som head coach för New York Rangers, men fick lämna den posten efter blott halva säsongen. Han har även agerat Director of Player Development för Islanders efter det.
Grundbulten i Islanders dynasti
När Trottier avslutade karriären gjorde han det med tidernas sjätte bästa poängnotering – men han har sedan dess halkat ner till 15:e plats. Under karriären blev det 1279 matcher med 524 mål, 901 assist och totalt 1425 poäng som facit.
Han toppar flera av Islanders statistikkategorier genom tiderna, där det framför allt är antalet matcher, assist och poäng som står ut. Trottier stoltserar även med en drös NHL-rekord. Bland annat har han rekordet för flest antal poäng under en period (6), snabbaste målet (fem sekunder), längsta poängsvit i slutspelet (27 matcher) samt rekordet för antalet matcher i rad med poäng under ett och samma slutspel (18).
1997 valdes han in i Hockey Hall of Fame och ses än i dag som en av de mest kompletta centrarna genom NHL:s historia. Det var allt som oftast Denis Potvin, lagkaptenen, och Mike Bossy, målskytten, som fick de stora rubrikerna i Islanders.
Men det var passningsgeniet och tvåvägscentern Bryan Trottier som var den stora grundbulten i New York Islanders dynasti.
###
STATISTIK:
Matcher: 1279
Mål: 524
Assist: 901
Poäng: 1425
+/-: 452
PiM: 912
EV: 344
PP: 161
SH: 19
GW: 68
MERITER:
Stanley Cup-mästare: (6) 79/80, 80/81, 81/82, 82/83, 90/91, 91/92
Hart Trophy: (1) 78/79
Art Ross Trophy: (1) 78/79
Calder Trophy: (1) 75/76
Conn Smythe Trophy: (1) 79/80
Inröstad i Hockey Hall of Fame: 1997
