SvenskaFans Hall of Fame: Igor Larionov - professorn

Igor Larionov var en av de tongivande spelarna som fick Sovjetunionen att lätta på trycket och låta spelare åka till USA/Canada för att spela i NHL utan att behöva hoppa av. På grund av sin kritik dels mot tränaren Tikhonov men även mot själva Sovjetunionen blev han under en tid avstängd från det Sovjetiska landslaget.

1989 fick han tillsammans med sju andra stjärnor (Helmut Balderis, Vladimir Krutov, Sergei Makarov, Slava Fetisov, Sergei Starikov, Sergei Mylnikov och Sergei Priakin) tillstånd att lämna Sovjet och spela i NHL. Priakin blev först när han debuterade i NHL för Calgary Flames den 30 mars 1989. De andra sju följde efter till säsongen 1989-90.

Efter ett par besvärliga år de första säsongerna i NHL så blev Larionov mer hemmastadd och blev en av NHL's bästa centrar, han vräkte kanske inte in poäng men han gjorde väldigt sällan en dålig match. Han fick under sin NHL-karriär ihop 644 poäng på 921 matcher innan han slutade den 20 april 2004 och han vann Stanley Cup tre gånger, samtliga gånger med Detroit Red Wings.

Många tycker kanske att det är en liten sensation att han röstades in i den här omgången trots ett väldigt kvalificerat motstånd, men det är antalet röster som räknas. Ni som eventuellt tycker resultatet är tokigt, har ni inte röstat själva så har ni själva missat chansen att påverka resultatet. 2008 blev han invald i Hockey Hall of Fame och när läsarna nu röstade in honom i SvenskaFans Hall of Fame så slog han Ron Francis, Adam Oates och Steve Yzerman
 
---
 
Omröstning 10:
 
Igor Larionov – 34 %
Steve Yzerman – 33 %
Adam Oates – 28 %
Ron Francis – 4 %
 
Totalt 497 röster
 
--- 

Igor Nikolayevich Larionov föddes den 3 december 1960 i Voskresensk i dåvarande Sovjetunionen (nu Ryssland). Han debuterade i den högsta Sovjetiska ligan som sjuttonåring med Khimik Voskresensk, följande säsong gjorde han 7 poäng på 32 matcher. Han vann JVM med Sovjetunionen både 1979 och 1980 och säsongen 1980-81 så gjorde han 45 poäng på 43 matcher för Khimik.

Säsongen efter var han i CSKA Moskva och spelade center mellan Sergei Makarov och Vladimir Krutov men innan säsongen började så blev han uttagen i det Sovjetiska landslaget som vann Canada Cup 1981, Larionov stod för 4 mål och 1 assist under 5 matcher i Canada Cup och i CSKA gjorde han succé med 31 mål och 53 poäng. Han radar nu upp framgångar med CSKA och Sovjetunionen, han kommer att vinna det Sovjetiska mästerskapet med CSKA varje säsong under sin tid i klubben och med landslaget vinner han 2 OS-guld och 4 VM-guld under 8 säsonger.

1985 blir han under en tid avstängd från det Sovjetiska landslaget, han får bland annat inte följande med på en turné till Canada pga att man är rädd för att han ska hoppa av. Samma år hade han blivit draftad av Vancouver Canucks och hans uttalade önskan att en dag spela i NHL gjorde att ledningen stoppade hans deltagande. 1989 får han tillsammans med sju andra spelare tillåtelse att spela i NHL under förutsättning att en del av deras lön går till Sovintersport som var Sovjetunionens motsvarighet till det svenska riksidrottsförbundet. Han och Vladimir Krutov hamnar bägge i Vancouver, där det minst sagt går trögt, Krutov har stora problem med att anpassa sig till livstilen och lämnar efter en fiaskoartad säsong men Larionov håller ut. Den tredje säsongen i Vancouver lossnar det, han spelar i första kedjan tillsammans med Greg Adams och Pavel Bure som han blir mentor för. Larionov gör 65 poäng sin tredje och sista säsong i Vancouver, vilket är hans näst bästa under NHL karriären i alla fall om man ser till poängen. Säsongen 1992-93 väljer han att spela för HC Lugano i Schweiz för att få behålla hela lönen.

Säsongen 1993-94 är han tillbaka i NHL nu spelandes för San Jose Sharks, där han blir en ledargestalt framförallt utanför isen. Sharks lyckas mycket bra under Larionov två första säsonger i klubben bland annat slår de ut favorittippade Detroit Red Wings i slutspelet 1994-95. När San Jose säsongen 1995-96 beslutar sig för att föryngra laget så tradas Larionov till Detroit där han blir en av Red Wings ”Russian Five” som bestod av Slava Fetisov, Vladimir Konstantinov, Sergei Fedorov och Slava Kozlov. Han blir kvar i Detroit till och med säsongen 1999-2000 och vinner där Stanley Cup 1997 och 1998. Första säsongen i Detroit blir hans poängmässigt bästa säsong i NHL med sammanlagt 73 poäng men givetvis så är de båda Stanley Cup vinsterna 1997 och 1998 höjdpunkten i hans karriär så långt.

Inför säsongen 2000-01 så skriver Larionov på för Florida Panthers som FA, där återförenas han med Pavel Bure men istället för succé så blir det ett stort fiasko och innan säsongen är slut har Florida tradat tillbaka Larionov till Detroit. I Detroit vinner han 2002 Stanley Cup för tredje gången och i den tredje finalmatchen mot Carolina Hurricanes så avgör Larionov i den tredje övertidsperioden när han gör 3-2 till Detroit. Detroit tar därmed ledningen i serien med 2-1 i matcher och en slutkört Carolina har sedan ingen chans i de följande två matcherna av finalen. Inför säsongen 2003-04 har Larionov skrivit på för New Jersey Devils och där avslutar han sin NHL karriär med att göra 11 poäng på 49 matcher i serien och 0 poäng på en slutspelsmatch.

Efter att han avslutade sin NHL-karriär så gjorde han ett kort gästspel i Brunflo IK säsongen 2005-06, Brunflo spelar nästa säsong i division 1. Han jobbar dels som spelaragent men har även ett företag som handlar med viner från Australien och Californien. 2008 blev han invald i Hockey Hall of Fame och 2011 blev han en av de arton medlemmarna i Hockey Hall of Fame's uttagningskommitté som väljer vilka spelare och ledare som ska få äran att väljas in i Hockey Hall of Fame, Larionov kommer vara medlem i kommittén i tre år. Han har tre barn med sin fru Elena Batanova som är en fd konståkerska, Alyonka, Diana och Igor. Alyonka är något av en kändis i USA och Canada efter att ha varit med i American Idol och jobbat både för TSN och HBO.

Statistik

Meriter:
Stanley Cup: 3 gånger, 1997, 1998, 2002
OS guld: 2 gånger, 1984, 1988
VM guld: 4 gånger, 1982, 1983, 1986, 1989
JVM guld: 1979, 1980
Han är den äldste spelare som avgjort en Stanley Cup final (41 år, 11 månader när han gjorde 3-2 på övertid till Detroit över Carolina den 8 juni 2002)
Invald i Hockey Hall of Fame 2008
Sedan 2011 en av 18 medlemmar i intagningskommittén till Hockey Hall of Fame (2014 går han mandat ut).

 

2 kommentarer

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2012-09-09 15:35:00