SvenskaFans Hall of Fame: Mario Lemieux – Om det inte vore för hälsoproblemen…
Mario Lemieux är av många ansedd som tidernas näst främsta spelare efter Wayne Gretzky. Han var en mer eller mindre komplett spelare som plågades av enorma hälsoproblem – men givetvis har han en självklar plats i SvenskaFans Hall of Fame.
Mario Lemieux har vunnit allt som är värt att vinna. Han är av många ansedd som tidernas mest kompletta spelare och fick hockey att se så simpelt ut när han var i sin prime. Men trots det får Super Mario nöja sig med att vara ansedd som tidernas näst främsta spelare enligt många.
Lemieux kunde dominera en matchbild som ingen annan, men konstanta skadeproblem och cancer satte stopp för en fullkomligt enastående karriär. När Lemieux väl var frisk förde han sitt Pittsburgh till framgång, bland annat genom två Stanley Cup-titlar i början på 90-talet.
Med tanke på vad Lemieux lyckades prestera och åstadkomma med alla sina problem vågar man inte tänka på vad en fullt frisk Lemieux skulle klara av över 15-talet mer eller mindre skadefria säsonger.
Succén under de tidiga åren
Som alla jättetalanger öste Mario Lemieux in poäng i sin ungdom och slog igenom i Laval Voisins i QMJHL. Poängskörden ökade stadigt och säsongen 83/84 blev det smått galna 282 poäng, fördelat på 133 mål och 149 assist på 70 matcher. Lemieux var givetvis det stora samtalsämnet inför draften 1984 och när ett högst mediokert Pittsburgh fick förstavalet jublade man stort.
Givetvis lade man beslag på Lemieux, som direkt påbörjade sin NHL-karriär – och som han gjorde det! Med sitt första skott i sitt första byte i sin första match kom också karriärens första NHL-mål. Som om inte det räcker kom målet efter att han hade erövrat pucken från Ray Bourque.
Hans rookiesäsong blev en stor succé med 100 poäng (43+57) på 73 matcher, vilket var tidernas tredje bästa rookiesäsong efter Dale Hawerchuk och Peter Stastny. Han blev utsedd till MVP under All Star-matchen och tilldelades Calder Trophy efter säsongen.
Lemieux sätter sitt avtryck
Under sina första år i Pittsburgh lyckades Lemieux inte ta Penguins till slutspel, men de negativa vindar som tidigare hade blåst i Pittsburgh började mattas och man såg något lovande vid horisonten.
Säsongen 87/88 kom det stora genombrottet. Han var först en av Kanadas nyckelspelare när man spelade hem Canada Cup och svarade för 18 poäng (11+7) på nio matcher. Bland annat gjorde han det avgörande målet i den sista matchen mot Sovjet, när Kanada säkrade segern. När säsongen sedan summerades hade han gjort 168 poäng och blev överlägsen segrare i poängligan. Det var också första gången som Lemieux vann både Art Ross Trophy och Hart Trophy.
Den efterföljande säsongen kom ett av Lemieux stora ögonblick. Han gjorde då fem mål i en och samma match – på fem olika sätt: even strength, powerplay, shorthanded, en straff och slutligen ett mål i tom kasse. Det är en bedrift som ingen annan spelare har klarat av. Samma säsong kom också hans poängmässigt bästa säsong. På 76 matcher blev det 199 poäng, fördelat på 85 mål och 114 assist.
Säsongen 88/89 blev också första gången som Penguins tog sig till slutspel under Lemieux tid. Pittsburgh slog ut New York Rangers i förstarundan, men fick se sig besegrade av Philadelphia i andrarundan.
Skadehelvetet och Stanley Cup-titlarna
Säsongen 89/90 började skadehelvetet för första gången ställa till det för Lemieux. Ryggproblem gjorde att han bara spelade 59 matcher den säsongen och 90/91 blev det ännu värre. Då blev det bara 26 matcher – men Lemieux gjorde comeback lagom till slutspelet och med 44 poäng på 23 slutspelsmatcher tog han Pittsburgh till Stanley Cup-titeln.
Hans 44 poäng i det slutspelet är tidernas näst bästa notering och givetvis belönades Lemieux med Conn Smythe Trophy.
Den efterföljande säsongen präglades av fortsatta skadeproblem och Lemieux kom bara upp i 64 matcher. Trots det vann han sin tredje Art Ross Trophy efter 131 poäng och i slutspelet blev det ånyo succé. Lemieux tog Penguins till sin andra raka Stanley Cup-titel och vann återigen Conn Smythe Trophy trots att han missade några matcher på grund av skada.
Om Lemieux hade haft skadeproblem tidigare var det dock ingenting mot vad som skulle komma.
Cancer, comeback och pension
Lemieux inledde säsongen 92/93 i enastående form. Han gjorde mål i tolv raka matcher och poängen bara trillade in. I januari 1993 kom dock chocken. Lemieux offentliggjorde att han lider av cancer. Intensiva och krävande behandlingar inleds och han missar två månaders spel.
Efter den avslutande behandlingen ansluter Lemieux till Penguins trupp inför en bortamatch mot Philadelphia. Inför matchen fick Lemieux en stående ovation från Philadelphiafansen – ett mycket ovanligt bemötande för en motståndare, och sannolikt en väldigt tydlig indikation på hur stor Lemieux egentligen var.
När han väl var tillbaka på isen fortsatte han på den inslagna vägen från början av säsongen. Totalt hann han med 160 poäng på 60 matcher och vann både Art Ross Trophy och Hart Trophy.
Sommaren 1993 behöver han genomgå en större ryggoperation och missar inledningen på säsongen 93/94. Totalt blev det bara 22 matcher den säsongen och han missade sedan hela säsongen 94/95 på grund av sin hälsa.
Lemieux gjorde sedan comeback till säsongen 95/96 och gjorde då sitt 500:e mål, i hans 605:e match. Bara Wayne Gretzky lyckades nå 500 mål fortare. Trots att han hade varit borta från hockeyn i en hel säsong gick Lemieux och vann både Art Ross Trophy och Hart Trophy efter 161 poäng på 70 matcher.
Nästa säsong vann han återigen Art Ross Trophy, men 1997 pensionerade han sig från hockeyn. Han valdes direkt in i Hockey Hall of Fame och var tidernas första spelare som slutade med mer än två gjorda poäng per match.
Ägare och comeback
Efter Lemieux-erans slut gick det tungt för Pittsburgh. Organisationen blödde ekonomiskt och det såg länge ut som om laget antingen skulle tvingas flyttas eller gå under helt och hållet. Men som så många gånger förr var det Lemieux som kom till räddningen.
Lemieux köpte helt enkelt laget, bland annat med hjälp av pengar som Penguins var skyldiga honom, och blev därmed den första före detta NHL-spelare som blev majoritetsägare i sitt tidigare lag.
2000 kom sedan det stora glädjebeskedet för Penguinsfansen – Lemieux skulle göra comeback. Han återvände till NHL den 27 december 2000 och visade direkt vilken klass han höll. Lemieux hann med 43 matcher och 76 poäng. I slutspelet blev det ytterligare 17 poäng på 18 matcher.
Den efterföljande säsongen var han som lagkapten med om att leda Kanada till OS-guld i Salt Lake City, men i NHL blev det bara 24 matcher. Skadeproblemen fortsatte att plåga honom, men trots det mäktade han med starka 91 poäng på 67 matcher säsongen 02/03.
Säsongen 03/04 orkade han bara med tio matcher och efter lockout-säsongen 04/05 fanns det nytt hopp i Penguins. Man hade draftat supertalangen Sidney Crosby – och Lemieux såg till att ta honom under sina vingar. Men säsongen 05/06 innebar också Lemieux slut. I januari 2006 offentliggjorde han att han återigen går i pension – den här gången för gott.
Tänk om…
När Lemieux slutade gjorde han det efter 915 matcher och totalt 1723 poäng, fördelat på 690 mål och 1033 assist. Han befinner sig på sjunde plats i tidernas poängliga i NHL och är en av blott elva spelare som har tagit sig över 1000 assist. Han gjorde totalt 107 slutspelsmatcher, med 172 poäng (76+96) som facit.
Han vann sex Art Ross Trophys, vilket tillsammans med Gordie Howe är näst bäst, bakom Wayne Gretzky. Han vann två Stanley Cup-titlar och tilldelades Conn Smythe Trophy vid båda tillfällena. Han spelade i tio All Star-matcher och är utan tvekan Pittsburghs största spelare genom tiderna.
Många menar att han är tidernas näst bästa spelare bakom Wayne Gretzky, men lika många frågar sig hur diskussionen skulle ha sett ut om Lemieux skulle spelat en hel karriär utan sina hälsoproblem.
Att Lemieux högstanivå är en av tidernas bästa råder det ingen tvekan om. Han var en komplett spelare som kunde ta sig förbi motståndarna på alla möjliga och omöjliga sätt och har vunnit allt som är värt att vinna i den absoluta toppnivån.
Mario Lemieux har givetvis en självskriven plats i SvenskaFans Hall of Fame.
###
STATISTIK:
Matcher: 915
Mål: 690
Assist: 1033
Poäng: 1723
+/-: 115
PiM: 834
EV: 405
PP: 236
SH: 49
GW: 74
MERITER:
Stanley Cup-mästare: (2) 90/91, 91/92
Conn Smythe Trophy: (2) 90/91, 91/92
OS-guld: (1) 2002
World Cup-mästare: (1) 2004
Canada Cup-mästare: (1) 86/87
Inröstad i Hockey Hall of Fame: 96/97
Art Ross Trophy: (6) 87/88, 88/89, 91/92, 92/93, 95/96, 96/97
Hart Trophy: (3) 87/88, 92/93, 95/96
Lester B. Pearson Award: (4) 85/86, 87/88, 92/93, 95/96
Rocket Richard Trophy: (1) 95/96
Calder Trophy: (1) 84/85
