SvenskaFans Hall of Fame: Mike Bossy - En exceptionell målgörare
Mike Bossy är en av NHL's absolut bästa målgörare genom tiderna, nio säsonger i rad gjorde han minst 50 mål och han passerade 60 mål under fem av de säsongerna. Båda prestationerna är NHL rekord, ett delar han med Wayne Gretzky med det andra rådde inte ens ”The Great One” på.
Efter att Mike Bossy snittat 77 mål/säsong under sin fyra år långa juniorkarriär sätter han NHL i brand under sin rookiesäsong genom att göra 53 mål, vilket givetvis ger honom Calder Trophy som årets rookie. Han kommer att göra över 50 mål per säsong samtliga säsonger i NHL förutom den sista då han plågas av en ryggskada som gör att han tvingas sluta med ishockey alldeles för tidigt.
Bossy är givetvis en av huvudanledningarna till att New York Islanders vann Stanley Cup fyra säsonger i rad och gick till final även den femte säsongen. Under sin tid i Islanders vinner han dessutom Conn Smythe en gång och Lady Byng tre gånger. Han blev dessutom säsongen 1980-81 den andre spelaren genom tiderna efter Maurice Richard som gjorde 50 mål på 50 matcher i NHL
När han tvingades sluta 1988 så hade han gjort otroliga 573 mål, 553 assist och 1126 poäng på endast 752 matcher. Hans slutspelspoäng är lika imponerande: 85 mål, 75 assist och 160 poäng på 129 matcher. Han har NHL rekordet för flest säsonger i rad med minst 50 mål med 9 säsonger, den summan är också ett delat rekord (med Wayne Gretzky) när det gäller flest säsonger i NHL med 50 mål eller mer. Han gjorde över 60 mål under fem säsonger, även det ett delat NHL rekord med Wayne Gretzky.
Mike Bossy besegrade Lanny McDonald, Darryl Sittler, Esa Tikkanen och Norm Ullman när han blev inröstad i SvenskaFans Hall of Fame som den fyrtionde spelaren.
---
Omröstning 40:
Mike Bossy – 45%
Esa Tikkanen – 37%
Darryl Sittler – 9%
Lanny McDonald – 5%
Norm Ullman – 5%
Totalt 150 röster
---
Michael Dean Bossy föddes den 22 januari 1957 i Montreal, Quebec, Canada. Han debuterade i Laval Nationals som femtonåring säsongen 1972-73 med att göra 3 poäng på 4 matcher. Under de fyra kommande säsongerna i Laval så gör han sammanlagt 308 mål och 221 assist på 260 matcher. Trots att han vräkte in mål i QMJHL så ansåg många NHL scouter att han var för vek och dessutom ansågs QMJHL vara den sämsta juniorligan med stor marginal.
I draften 1977 valdes han inte förrän som den femtonde spelaren, bland annat så nobbades han två gånger var av NY Rangers och Toronto Maple Leafs. New York Islanders som valde honom tvekade mellan honom och Dwight Foster som var så olika som två spelare kan bli, Bossy ansågs vara en spelare som varken kunde tackla eller spela defensivt och Foster var en spelare som bara kunde tackla och inte göra mål. Islanders coach Al Arbour övertalade GM Bill Torrey att välja Bossy genom att säga: Det är lättare att lära en målskytt att spela defensivt än att lära en checker att göra mål.
Den första säsongen i NHL placerades Bossy tillsammans med Bryan Trottier och Clark Gillies och trion klickade direkt, kedjan var nästan perfekt, Bossy målskytten, Trottier hjärnan och framspelaren och Gillies var grovjobbaren som var i hörnen eller framför mål. Bossy exploderar med 53 mål och 38 assist något som ger honom dels Calder Trophy och dels en plats i All Star Team 2. Kedjan får två smeknamn ett var ”The Trio Grande” men det andra var mycket smartare ”LILCO” som stod för Long Island Lightning Company efter trions förmåga att tända lampan bakom mål. Under Bossys andra säsong så ökar han på produktionen till 69 mål och 126 poäng, vilket räcker till ännu en plats i All Star Team 2.
Under den tredje säsongen vinner Islanders Stanley Cup för första gången och Bossy har en lite sämre säsong när det gäller serien, han stannar på 51 mål och 92 poäng men under slutspelet kommer han igen med 10 mål och 23 poäng på 16 matcher. Säsongen 1981-82 blir Bossy historisk, han och Charlie Simmer som spelade i Los Angeles Kings vräker in mål, efter 49 matcher har Bossy gjort 48 mål och Simmer 46 mål. Simmer gör en hattrick i sin femtionde match och stannar på 49 mål på 50 matcher vilket var otroligt bra men ändå ingen tangering av Rocket Richards 50 på 50 från 1945. Bossy hålls mållös under de två första perioderna av sin match #50 men under den sista perioden så nätar han två gånger och blir därmed den andre genom tiderna som lyckas med bedriften (det är bara tre spelare till som lyckats efter Bossy). När säsongen är slut så har Bossy gjort 68 mål och 119 poäng, i slutspelet vinner Bossy poängligan på 35 poäng (17+18) men Conn Smythe Trophy går till hans lagkamrat Butch Goring som avgjorde flera viktiga matcher. Bossy blir givetvis uttagen i All Star Team 1 efter säsongen, nu har han definitivt tagit över som ligans bäste högerforward efter Guy Lafleur.
De två kommande säsongerna så gör han 147 (64+83) respektive 118 (60+58) poäng när Islanders vinner Stanley Cup igen. Han blir bägge säsongerna uttagen i All Star Team 1 och 1982 vinner han Conn Smythe efter 27 (17+10) poäng i slutspelet och 1983 vinner han sin första av tre Lady Byng. Under Stanley Cup slutspelet 1983 gör han GW målet i Islanders samtliga fyra vinster i konferensfinalen mot Boston Bruins. Han har under Islanders Stanley Cup vinster gjort hela 61 mål på 72 slutspelsmatcher. Säsongen 1983-84 gör Islanders ett allvarligt försök att upprepa Montreal Canadiens bedrift med fem raka Stanley Cup vinster, deras slogan är ”Drive för Five”. Bossy gör ännu en strålande säsong även om han nu börjar få problem med småskador, han gör 118 poäng efter 51 mål och blir uttagen för fjärde säsongen i rad i All Star Team 1 och vinner Lady Byng för andra året i rad. I slutspelet tar sig Islanders fram till sin femte raka Stanley Cup final och sätter därmed ett troligen oslagbart rekord med 19 raka vunna slutspelserier. I finalen mot Edmonton Oilers räcker man däremot inte till, Bossy gjorde 18 poäng (8-10) på 21 matcher under slutspelet.
Säsongen 1984-85 blir det för åttonde raka säsongen över 50 mål för Bossy som stannar på 117 poäng (58+59) men det räcker bara till en plats i All Star Team 2, i slutspelet åker Islanders ut efter 10 matcher och Bossy gör 11 (5+6) poäng. Säsongen 1985-86 är Bossy tillbaka på allvar igen, han gör över 60 mål för femte gången i karriären en bedrift som endast Wayne Gretzky lyckats upprepa. Han gör 123 poäng (61+62) och blir än en gång uttagen i All Star Team 1 och han belönas med Lady Byng för tredje gången.
En ryggskada som inte vill läka plågar Bossy säsongen 1986-87 och gör att han stannar på för honom blygsamma 38 mål och 75 poäng. Efter slutspelet där han gör 5 poäng på 6 matcher bestämmer han sig för att ta en timeout och vila den kommande säsongen. Tyvärr så blir inte ryggen bättre utan efter säsongen 1987-88 meddelar han att han slutar, han är då bara 31 år. Han blir invald i Hockey Hall of Fame 1991 och den 3 mars 1992 hedras han av New York Islanders när de pensionerar hans tröjnummer (bara Denis Potvin hade hedrats tidigare av Islanders).
Efter att han slutade så jobbade han åt Quebec Nordiques med deras TV-sändningar, en beslut som antagligen kostade honom ett jobb i Montreal Canadiens som han kontaktade angående jobb flera gånger efter att Quebec flyttats till Denver. Han jobbade med reklam åt ett större snacks företag i Canada och på en radiostation i Montreal innan han 2006 blev anställd av Islanders igen (när man vet att klubben sköttes av idioter som Mike Milbury efter att Torrey slutat så förstår man att han inte var välkommen i Islanders). Han har fortfarande problem med ryggen men jobbar fortfarande på Islanders PR och marknadsavdelning.
Han var en av de första spelarna som protesterade mot våldet i ishockeyn och fick i och med det många ovänner i Canada. Sedan har han kritiserat media i Canada och USA för att Islanders dynasti med fyra Stanley Cup vinster och fem raka finaler inte alls fick samma uppmärksamhet som t.ex Montreal Canadiens fyra vinster 1976 till 1979 och Edmonton Oilers som tog över efter Islanders. När det gäller Edmonton så har han i alla fall rätt, Edmonton och Gretzky fick mycket större uppmärksamhet än de regerande mästarna Islanders både 1982 och 1983. Han och Wayne Gretzky har ett ganska frostigt förhållande sedan Bossy ifrågasatt Gretzkys uttalande om att Bossy kunde gjort betydligt fler mål om han och Gretzky spelat tillsammans.
statistik:
| Lag | Liga | GP | G | A | P | PIM | +/- |
| New York Islanders | NHL | 752 | 578 | 553 | 1126 | 210 | +381 |
| New York Islanders | Stanley Cup | 129 | 85 | 75 | 160 | 38 | +3 |
Meriter:
Stanley Cup: 4 gånger, 1980, 1981, 1982, 1983
Conn Smythe Trophy: 1 gång, 1982
Calder Trophy: 1978
Lady Byng: 3 gånger, 1983, 1984, 1986
All Star Team 1: 5 gånger, 1981, 1982, 1983, 1984, 1986
All Star Team 2: 3 gånger, 1978, 1979, 1985
Han gjorde mest mål i NHL under två säsonger: 1979, 1981 (Maurice Richard Trophy fanns inte på den tiden).
Han blev den andre spelaren genom tiderna som gjort 50 mål på 50 matcher i NHL säsongen 1980-81.
Han har NHL rekordet för flest säsonger i rad med minst 50 mål i NHL med 9 säsonger.
Han delar NHL rekordet med Wayne Gretzky när det gäller flest säsonger i NHL med minst 50 mål (9 säsonger).
Han delar NHL rekordet med Wayne Gretzky när det gäller flest säsonger i NHL med minst 60 mål (5 säsonger).
Han delar NHL-rekordet med Cam Neely när det gäller flest PP mål under ett slutspel med 9 PP mål.
Han har NHL rekordet för flest matcher i rad med en hattrick (3 matcher i rad ).
Han har NHL rekordet för flest GW mål under en slutspelsserie med 4 GW mål (det är med andra ord ett oslagbart rekord så länge slutspelsserierna avgörs i bäst av sju matcher, rekordet kan tangeras men aldrig slås).
Bossy ligger på plats 19 när det gäller gjorda mål i NHL och han har spelat minst 200 matcher mindre än samtliga andra spelare som ligger Top 50. Han ligger på sjunde plats när det gäller slutspelsmål genom tiderna. Hans målsnitt på 0,769 mål per match är det högsta i modern tid, han behövde bara 129 matcher i NHL för att komma upp i 100 mål (det är bara Wayne Gretzky och Mario Lemieux som nått 100 mål snabbare). Bossy är utan tvekan en av de främsta målgörarna i NHL om inte den främste genom tiderna. Hade han bara kunnat spela fem säsonger (någorlunda skadefri) till hade han troligen varit nära 800 mål i NHL.
