SvenskaFans Hall of Fame: Pat LaFontaine - En amerikansk poängmaskin

Pat LaFontaine kunde blivit en av NHL's absolut största spelare genom tiderna. Lite otur kombinerat med ett par otäcka smällar som resulterade i alldeles för många hjärnskakningar på kort tid gjorde att han fick sluta med ishockey alldeles för tidigt och stannade på 1,013 poäng på 865 NHL-matcher.

Som junior krossade Pat LaFontaine flera rekord satta av spelare som Guy Lafleur och Mike Bossy i juniorligan QMJHL. Han är den amerikan som har gjort flest poäng under en säsong i NHL med 148 poäng från säsongen 1992-93, hans 95 assist från samma säsong och också rekord för en amerikan i NHL. Han har det högsta poängsnittet av alla amerikaner i NHL genom tiderna med 1,17 poäng per match.

Han spelade Stanley Cup final under sin första säsong i NHL men närmare än så kom han sedan aldrig Stanley Cup pokalen. När jag skrev otur så menar jag att han kom till New York Islanders precis när deras storhetstid var över, om Colorado behållit sitt val i draften 1983 och valt LaFontaine kunde han istället kommit att spela för New Jersey Devils. Tiden i Buffalo Sabres blev både hans bästa och hans värsta, han var i princip skadad under tre hela säsonger under tiden i Buffalo men samtidigt så gjorde han 148 poäng under en säsong, en summa som idag verkar ganska ouppnåeligt.

Pat LaFontaine tvingades sluta i oktober 1999 och valdes in i Hockey Hall of Fame 2003. Han besegrade Dino Ciccarelli, Mike Gartner och Denis Savard i den omröstningen som gjorde honom till den sjuttonde spelaren som valdes in i SvenskaFans Hall of Fame.

---

Omröstning 17:

Pat LaFontaine – 49 %
Mike Gartner – 32 %
Denis Savard – 12 %
Dino Ciccarelli – 7 %

Totalt 278 röster

---

Patrick Michael LaFontaine föddes den 2 februari 1965 i St. Louis, Missouri, USA och växte upp i Waterford, Michigan. Han valde för en amerikan något så ovanligt som att spela juniorhockey i Quebec, närmare bestämt för Verdun Juniors i QMJHL. Under hans enda säsong i QMJHL så slog han flera gamla rekord, han gjorde 104 mål och 130 assist och vann poängligan och med det Jean Beliveau Trophy före Mario Lemieux. Han slog Guy Lafleurs rekord på 40 raka matcher med poäng och Mike Bossys rookierekord på 70 mål. Efter säsongen belönades han med Michel Briere Commematorive Trophy som seriens MVP och Guy Lafleur Trophy som slutspelets MVP, Michel Bergeron Trophy som årets rookie, Mike Bossy Trophy som bästa talang, Frank J. Selke Trophy som bäst sportsman och till sist så blev han utsedd till CHL Player of the Year, dvs bäste junior i Canada.

New York Islanders valde LaFontaine med det tredje valet sammanlagt i draften 1983 (valet hade de fått av Colorado Rockies i utbyte mot två spelare som aldrig lyckades i NHL) och LaFontaine bestämde sig för att hoppa av QMJHL och istället spela i USA's OS-lag som skulle spela i vinter-OS 1984 i Sarajevo. Han gjorde 56 mål, 55 assist och 111 poäng för USA på 58 matcher under säsongen 1983-84 när USA följde upp sensationen från Lake Placid med att bli sjua. Under de 15 matcher han spelade för Islanders efter OS 1984 så gjorde han 19 poäng och i slutspelet då Islanders gick till Stanley Cup finalen mot Edmonton Oilers så gjorde han 9 poäng på 16 matcher. I sin första NHL-match spelade han center mellan Bobby Nystrom och John Tonelli och i hans andra match så gjorde han en hattrick och två assist och blev matchen första stjärna och Nystrom och Tonelli tog de båda andra stjärnorna.

Under sina första säsonger har han lite problem med olika skador, han missar 28 matcher under de första två säsongerna och han stannar på lite drygt 50 poäng per säsong när Islanders vinnande lag löses upp. Säsongen 1986-87 spelar han samtliga säsongens matcher och kommer upp i 70 poäng, Islanders går också ganska långt i slutspelet och där gör han 12 poäng på 14 matcher. Det är under det här slutspelet LaFontaine gör ett av det mest klassiska målen i NHL. Han avgör den sjunde och avgörande matchen mellan Islanders och Washington Capitals i den fjärde övertidsperioden. Matchen kallas ”Easter Epic” eftersom den började på påskdagen och inte slutade förrän kl. 02.00 på annandag påsk.

Islanders blir sämre och sämre och säsongen 1988-89 missar laget slutspelet för första gången sedan 1974. LaFontaine gör under de här säsongerna bra ifrån sig och är efter 92 respektive 88 poäng en av ligans mest respekterade playmakers och målskyttar. Säsongen 1989-90 har han sin hittills bästa säsong när han leder Islanders tillbaka till slutspelet genom att göra 54 mål och 105 assist. I slutspelet åker han på sin första hjärnskakning efter en kontroversiell tackling av Rangers James Patrick. LaFontaine bärs ut på bår men den stora skandalen inträffar utanför arenan när några Rangersfans hindrar ambulansen och till och med försöker välta den.

LaFontaine kommer igen den följande säsongen men Islanders når nya djup, laget vinner bara 25 matcher. LaFontaine som saknar kontrakt nobbar ett erbjudande på 4 år och 6 miljoner (sammanlagt) och vägrar att vara med på Islanders träningsläger. Några veckor in på säsongen 1991-92 så tradas han till Buffalo Sabres mot bland annat Pierre Turgeon. LaFontaine gör en bra första säsongen i Buffalo med 93 poäng på 57 matcher men det är nästa säsong han skriver in sig i Buffalos rekordböcker. Han paras ihop med Alex Mogilny och de två bildar nu ett av NHL's mest spektakulära par på isen, LaFontaine gör 53 mål och 148 poäng medan Mogilny vräker in 76 mål (mest i NHL tillsammans med Teemu Selänne). LaFontaine blir tvåa bakom Mario Lemieux i poängligan och väljs in i All Star team 2, han är en av tre finalister i omröstning om Hart Trophy och Lady Byng men vinner inte någon av dem.

De följande säsongerna är ingen munter historia för LaFontaine, han kan bara spela sammanlagt 38 matcher av 130 de säsongerna pga av en knäskada. Till råga på allt så går även Mogilny sönder och missar massor av matcher pga en bruten fotled. LaFontaine belönas 1994-95 med Bill Masterton Trophy för sin kamp att komma tillbaka till NHL. Han gör en mycket bra säsong 1995-96 då han gör 91 poäng på 76 matcher men sedan så kommer smällarna i snabb följd. Han råkar nu ut för flera hjärnskakningar på kort tid den sista efter en ful tackling av Francois Leroux i Pittsburgh Penguins och kan bara spela 13 matcher under säsongen 1996-97. När han vill göra comeback så stoppas han av Buffalos läkare som inte vill att han ska spela mer pga riskerna.

Han vägrar att ge upp och lyckas få Buffalo att trada honom, han hamnar i New York Rangers och blir därmed den förste spelaren i NHL som spelat för samtliga tre klubbar som spelar i delstaten New York (nu är det fyra som gjort det). Han lyckas göra en bra comeback med en specialdesignad hjälm och munskydd, han blir delad tvåa i Rangers målliga och gör sin tusende poäng. Den 16 mars i en match mot Ottawa Senators är olyckan framme, han kolliderar med lagkamraten Mike Keane och drabbas av ännu en hjärnskakning, han missar resten av säsongen och hela den följande med ”post-concussion syndrom”. Den 12 oktober 1999 meddelar Pat LaFontaine att han officiellt pensionerar sig.

LaFontaine spelade två OS och två Canada Cup, en World Cup och ett VM med USA internationellt och när USA vann World Cup 1996 så fick LaFontaine sin enda vinst.

Efter att han slutat sin karriär har LaFontaine flyttat tillbaka till Long Island där han bland annat coachar ett pojklag tillsammans med en gammal klubbkompis från Islanders Stephen Webb. Han hade redan 1997 startat en välgörenhetsorganisation och den bygger spelrum i barnsjukhus över hela Nordamerika. Han har fått flera priser för sitt arbete med välgörenhet och 2003 blev han invald i både Hockey Hall of Fame och US Hockey Hall of Fame. Den 3 mars 2006 så pensionerades LaFontaine's nummer 16 av Buffalo Sabres och han hade redan 2004 blivit medlem av Buffalo Sabres Hall of Fame. 2007 blev han invald i Nassau County Sports Hall of Fame. Han figurerar just nu i massor av olika rykten där hans namn nämns som en av flera olika intressenter som kan tänkas köpa Islanders av den nuvarande ägaren Charles Wang.

Nu är den stora frågan varför NY Islanders inte har gjort något för att hedra LaFontaine? Om man vill kan man istället se det som att de försöker radera honom från Islanders historia. Han har varken fått sin tröja pensionerad eller blivit en av de spelare som Islanders hedrat, när Islanders gjorde en fem minuters video för att fira 40-års jubileet så är det inga bilder på LaFontaine trots att han gjort det kanske mest klassiska målet i organisationen historia. När han och Stephen Webb cyklade 550 miles för att samla in pengar till välgörenhet så skrev Islanders om Webb på sin hemsida men skrev inte ett ord om LaFontaine. Orsaken är troligen att Pat LaFontaine slutade som rådgivare till organisationen när ägaren Charles Wang sparkade den förre GM Neil Smith efter bara sex veckor på posten. Fullblodsidioten Mike Milbury som var Islanders guvernör i NHL's Board of Governors vid tidpunkten sa så här i en intervju: “Pat ran for the hills. Pat ran for cover. “It was cowardly, and it was terrible. And if Charles was [ticked], I wouldn’t blame him in the least.“ Jag konstaterar att med sådana ägare och ledare är det inte alls konstigt att Islanders tillhör NHL's sämsta lag både på isen och när det gäller ekonomi och publik. Det värsta är att det troligen inte ser mycket bättre ut i många andra NHL-lag, om Bettman & Co. lyckas få igenom samtliga sina krav den här förhandlingen så fruktar jag att ekonomin i vissa klubbar kommer att vara precis likadan eller ändå värre när det är dags för nästa förhandling.

Statistik:

Meriter:
Bill Masterton Trophy: 1995
All Star Team 2, 1 gång, 1993
Han valdes in i Hockey hall of Fame 2003.
Han är den amerikan som gjort flest poäng under en säsong (148 poäng 1992-93)
Han är den amerikan som gjort flest assist under en säsong (95 assist 1992-93)
Han är den amerikan som har högst poängsnitt genom tiderna i NHL (1,17 poäng/match)
Han blev framröstad som Buffalo Sabres tredje bästa spelare genom tiderna när Buffalo fyllde 40 år.

NHL.com, Greatesthockeylegends.com, Legendsofhockey.net, wikipedia.org, wsj.com, thescore.com

1 kommentarer

Dan Augustssondaug4663@gmail.com@DaugHabs2012-10-04 21:06:00