SvenskaFans Hall of Fame: Peter Forsberg – bäst eller näst bäst?
Peter Forsberg är, tillsammans med Nicklas Lidström, ansedd som svensk hockeys bästa spelare genom tiderna. Han var ett fruktat namn i NHL, där han vann både individuella priser och Stanley Cup. ”Foppa” belönades också med en plats i SvenskaFans Hall of Fame, där han bland annat besegrade Mats Sundin.
Efter några framgångsrika säsonger med Modo i Elitserien tog Peter Forsberg klivet över Atlanten inför säsongen 94/95. Under sin lockout-förkortade rookiesäsong gjorde han 50 poäng på 47 matcher och tilldelades Calder Trophy.
Året efter vann han karriärens första Stanley Cup och tillhörde NHL absoluta toppskikt under mitten och slutet av 90-talet, samt början av 2000-talet. 00/01 spelade han hem karriärens andra Stanley Cup och ytterligare några år senare tilldelades han såväl Art Ross Trophy som Hart Trophy.
Men därefter började skadeproblemen på allvar sätta gigantiska käppar i hjulen, och även om ”Foppa” var med och vann sitt andra OS-guld i Turin 2006 var hans prime över. Efter ideliga comebackförsök – där han gång efter gång visade sin klass, men att den ökända foten också innebar fortsatta problem – lade han en gång för alla skridskorna på hyllan i februari 2011.
Med högklassiga prestationer i både NHL och Tre Kronor, samt ett välfyllt prisskåp, har Peter Forsberg för alltid en speciell plats i de svenska hushållen – och nu belönas han med en plats i SvenskaFans Hall of Fame efter att bland annat ha besegrat Mats Sundin.
---
Omröstning 21:
Peter Forsberg – 56 %
Mats Sundin – 24 %
Mike Modano – 13 %
Jeremy Roenick – 7 %
Totalt 487 röster
---
Karriären tog fart tidigt
1973 föddes Peter Forsberg i Örnsköldsvik och föga förvånande inleddes hockeykarriär i Modo. ”Foppa” trasade sönder motstånd efter motstånd under sin ungdom och talangen syntes tidigt. Han var framgångsrik i juniorhockeyn, både nationellt och internationellt, och satte stora avtryck där. Bland annat satte han alla tiders poängrekord i JVM -93, då det blev 31 poäng på sju matcher.
Just inledningen av 90-talet var en händelserik period för Forsberg. Han gjorde, som sagt, succé inom juniorhockeyns alla nivåer och fick debutera i Elitserien för Modo. 1991 valdes han som sexa totalt i draften, när Philadelphia tog honom som första europé – men det skulle dröja många år innan ”Foppa” representerade Flyers.
Ett drygt år efter draften var ”Foppa” nämligen en central del i en av tidernas mest uppmärksammade trader – nämligen den som tog Eric Lindros – som vägrade representera Quebec – till Philadelphia. Behovet av att få in omedelbar kraft och en stjärna till Flyers ansågs så pass stort att man offrade en hel del för att få just Lindros, och nog för att Lindros lyfte Flyers ur NHL:s källare – men Peter Forsberg fick bevisligen en mer framgångsrik karriär.
Calder Trophy och poängrekord
Debuten i NHL kom under den lockoutförkortade säsongen 94/95, och precis som tidigare i sin karriär satte Peter Forsberg direkt sina avtryck. På 47 matcher noterades han för 50 poäng (15+35) och hamnade på andra plats i den interna poängligan. Efter säsongen vann ”Foppa” också Calder Trophy som första svensk.
Tiden i Quebec blev dock kortvarig. Under sommaren -95 blev det nämligen klart att Quebec Nordiques hade sålts och skulle omplaceras i Denver, Colorado som Colorado Avalanche.
I Denver blev det succé, både för ”Foppa” och laget. Colorado utvecklades till ett av ligans starkaste lag, med en core som bestod av Joe Sakic, Adam Foote, Claude Lemieux, Adam Deadmarsh, Valeri Kamensky, Sandis Ozolins, Patrick Roy – och givetvis Peter Forsberg.
Colorado sprang lekande lätt hem Pacific Division, hela 25 poäng före andraplacerade Calgary. För ”Foppa” personligen var det också karriärens bästa säsong. Han spelade alla 82 matcher – vilket var enda gången han spelade en hel säsong i NHL – och noterades för 116 poäng.
I slutspelet eliminerade Colorado först Vancouver och därefter Chicago innan man ställdes mot Detroit i Conferencefinalen – och grundbultarna för en av de mest uppskattade rivaliteterna de senare åren skulle läggas.
Den första Cupen
Colorado gick upp till en 2-0-ledning i matcher, och det var ett försprång man inte skulle tappa. Så småningom stod man som segrare med 4-2 i matcher efter flera tuffa bataljer och i finalen väntade något överraskande Florida – men Panthers kom att bli en munsbit för Avalanche.
Anförda av Peter Forsberg, Joe Sakic och Patrick Roy svepte man Florida i fyra raka matcher och vann således Stanley Cup under sin första säsong i Denver. För ”Foppas” del var slutspelet nästan en lika stor framgång som grundserien, då han gjorde 21 poäng (10+11) på 22 matcher och var en av slutspelets frontfigurer. Bland annat noterades han för ett hattrick under en och samma period i match två mot Florida, och blev därmed den sjätte spelaren att lyckas med den bedriften. Det var dock lagkamraten Joe Sakic som vann Conn Smythe Trophy efter hela 34 poäng.
Under den efterföljande säsongen började skadeproblemen på allvar för ”Foppa”. Han kom bara upp i 65 matcher, men nådde ändå 86 poäng. Colorado dominerade återigen Pacific Division och spelade hem Presidents Trophy, men den här gången blev Detroit för svåra i Conferencefinalen. För Forsbergs del blev det spel i 14 av Colorados 17 matcher, med 17 poäng som facit.
Mjälten
Under åren strax innan och strax efter millenniumskiftet var Peter Forsberg en av ligans mest fruktade spelare. Poängskörden låg stadigt över en poäng per match och när det vankades slutspel var ”Foppa” alltid att räkna med. Men så var också skadeproblemen. 99/00 lyckades han bara spela drygt hälften av matcherna på grund av en axeloperation under sommaren.
Han var tillbaka i full form – eller så pass full form som hans redan sargade kropp tillät – 00/01 och var högst bidragande till att Colorado återigen vann Presidents Trophy. Även i slutspelet skördade man stora framgångar. Vancouver, Los Angeles och St. Louis elminerades innan man stötte på New Jersey i Stanley Cup-finalen – men man fick fullfölja slutspelet utan ”Foppa”.
Efter matchserien mot Kings tvingades Forsberg nämligen operera bort en sprucken mjälte och slutspelet var över för Colorados stjärna. I finalen lyckades dock Avalanche besegra Devils efter sju matcher och ”Foppa” fick sin andra Stanley Cup-ring.
Timeout
Forsbergs sviktande hälsa var uppenbar och skadeproblemen hade minst sagt redan satt sina spår. Men när ”Foppa” bara några dagar inför säsongen 01/02 deklarerade att han skulle ta timeout från hockeyn var det en jättebomb som briserade.
Inför slutspelet gjorde ”Foppa” sedan comeback, och visade omgående sin klass. På 20 matcher gjorde han 27 poäng, och trots att Avalanche åkte ut i Conferencefinal mot Detroit vann han slutspelets poängliga.
Säsongen 02/03 kom att bli Peter Forsbergs sista riktigt stora säsong – och det är sannolikt också den säsongen som han är mest ihågkommen för. På 75 matcher noterades han för 106 poäng och vann NHL:s poängliga, två poäng före polaren Markus Näslund. För den bedriften valdes ”Foppa” in i NHL First All-Star Team efter säsongen och vann även Hart Trophy. Slutspelet var dock en besvikelse, och Avalanche åket ut redan i den första omgången.
När även säsongen 03/04 blev en skadeskjuten sådan för ”Foppa” började fler och fler se slutet på hans karriär – men ”Foppa” skulle inte ge sig så lätt. 03/04 kom han bara upp i 39 matcher och under lockoutsäsongen 04/05 valde han att representera Modo istället för att göra som 01/02 och hela kroppen.
Tillbaka i Flyers
När NHL väl drog igång igen efter ett år utan hockey valde Forsberg att återvända till laget som en gång draftade honom, Philadelphia. Införandet av ett lönetak slog hårt mot Colorado, som fick så ikoner som ”Foppa” och Adam Foote lämna laget. I Flyers fortsatte ”Foppa” att hålla en hög nivå – när han väl kunde spela.
Skadeproblemen var ett konstant diskussionsämne och hans vara eller icke vara i laguppställningen drog mycket fokus. Under första säsongen i Flyers blev det 60 matcher och 75 poäng, och han klickade direkt med Simon Gagne. Hans första slutspel med Flyers slutade dock i förstarundan.
06/07 blev en kaosartad säsong på många sätt. ”Foppas” skadeproblem blev än värre och Flyers förlorade den ena matchen efter den andra. Den säsongen blev även ”Foppa” utsedd till lagkapten, vilket bara skapade än mer oro när han missade match efter match. Han orkade dock med 40 poäng på 40 matcher innan Flyers bytte bort honom till Nashville inför trading deadline.
Som helhet ses hans tid i Philadelphia som ett misslyckande, men faktum är att hans 0,85 assist per match är bäst genom tiderna i Flyers – och han vann sitt andra OS-guld i Turin -06, som en – förvisso skadedrabbad – Flyer.
Predators storsatsade inför slutspelet -07, men fick respass redan i den första rundan och tiden i Nashville blev ingen höjdare för ”Foppa”. För första gången i karriären lyckades han inte nå en poäng per match under grundserien och någon kontraktsförlängning med Predators blev det inte.
Comebackförsöken
Tiden efter utflykten till Nashville kan beskrivas som ett enda långt comebackförsök. Säsongen 07/08 inleddes med rehabilitering efter en av många fotoperationer, och den numera ökända foten gjorde att han inte skrev något kontrakt förrän i februari 2008 – då han återvände till Colorado.
Skadeproblemen höll i sig – men på nio spelade matcher gjorde ”Foppa” 14 poäng och ytterligare fem poäng på sju slutspelsmatcher. Det var också under den perioden som han spelade sin 700:e match.
Under de kommande två åren försökte sig ”Foppa” envist att nå tillbaka till sin gamla vanliga nivå, men 08/09 resulterade bara i tre matcher och 09/10 i 23 matcher. 2010 spelade han dock i sitt fjärde OS, men Tre Kronor fick ge sig redan i kvartsfinalen mot Slovakien.
Det pratades stundom om nya comebackförsök, stundom om pension – och i januari 2011 kom nyheten om att ”Foppa” tränade med Colorado i ett försök att göra comeback i NHL. I februari skrevs också ett kontrakt på som gällde säsongen ut, men comebacken varade bara i två matcher innan ”Foppa” officiellt gick i pension efter flera års comebackförsök.
Ett snitt som imponerar
Peter Forsberg ses som en av svensk hockeys största spelare genom tiderna. Somliga hävdar till och med att han är den största, men en viss Nicklas Lidström vill nog blanda sig i den diskussionen. Oavsett vilket går det inte att förneka ”Foppas” storhet, även om alla skadeproblem och hans relativt korta prime för alltid kommer att göra att han inte ses som en av de största NHL-spelarna genom tiderna.
Statistiken och meriterna talar annars sitt tydliga språk. Forsberg har vunnit OS-guld och Stanley Cup två gånger om, utsetts till NHL:s mest värdefulla spelare och bästa rookien, samt vunnit slutspelets poängliga vid två tillfällen. Men hans kanske mest imponerande bedrift är assistsnittet – hans 0,89 assist per match överträffas enbart av Bobby Orr, Mario Lemieux och Wayne Gretzky.
Totalt kom ”Foppa” upp i 708 matcher, med 885 poäng (249+636) som facit. Det ger ett poängsnitt på 1,25, vilket i sin tur är det åttonde bästa snittet genom tiderna i NHL.
I oktober 2011, under Colorados hemmapremiär för säsongen 11/12, fick ”Foppa” sin tröja hissad i taket i Pepsi Center i Denver och bör ha goda chanser att väljas in i Hockey Hall of Fame direkt när han väl blir tillgänglig. Tills vidare får han nöja sig med en plats i SvenskaFans Hall of Fame.
###
STATISTIK:
Matcher: 708
Mål: 249
Assist: 636
Poäng: 885
+/-: 238
PiM: 690
EV: 162
PP: 71
SH: 16
GW: 43
MERITER:
Stanley Cup-mästare: (2) 95/96, 00/01
Art Ross Trophy: (1) 02/03
Hart Trophy: (1) 02/03
Calder Trophy: (1) 94/95
OS-guld: 1994, 2006
