SvenskaFans Hall of Fame: Scott Stevens – Tacklingsmaskinen
Scott Stevens blev en kompensation för New Jersey – och vilken kompensation det skulle visa sig bli. Under dussintalet säsonger patrullerade han Devils blålinje och hade en stor del i New Jerseys framgångar, som landade på tre Stanley Cup-titlar.
Det finns andra spelare som har gjort fler matcher och poäng för New Jersey, men av organisationens alla utespelare genom tiderna är det nog ingen som är mer förknippat med Devils än Scott Stevens, lagkaptenen och härföraren under den inte allt för avlägsna storhetstiden.
Scott Stevens hamnade i New Jersey under uppmärksammade och komplicerade former i början på 90-talet, men kort sammanfattat blev han en kompensation från St. Louis, som hade signat Devils RFA Brendan Shanahan.
Tiden i Devils kom att bli en stor framgångssaga. Fyra finaler resulterade i tre Stanley Cup-titlar och Stevens skrev in sig i historieböckerna som en av de främsta defensiva försvararna genom tiderna. Han blockerade skott, positionerade sig rätt – och tacklades. Som han tacklades. Fråga bara Paul Kariya och Eric Lindros.
---
Omröstning 34:
Scott Stevens – 47 %
Larry Murphy – 22 %
Harry Howell – 17 %
Slava Fetisov – 13 %
Randy Carlyle – 1 %
Totalt 423 röster
---
Från slagpåse till slutspelslag
Scott Stevens växte upp strax utanför Toronto, med en viss Börje Salming som sin idol. Hockey blev tidigt hans sport och så småningom hamnade han i Kitchener Rangers, hemmalaget. Där vann han Memorial Cup 1982 och draftades av Washington samma år.
NHL-debuten kom direkt efter draften – och Stevens genomslagskraft i NHL kom att visa sig direkt. Under sin första säsong i Capitals hjälpte han laget till sitt första slutspel någonsin, efter åtta säsonger utan slutspel. Äventyret tog slut redan i förstarundan, men Washington hade något spännande på gång.
Med Stevens på blålinjen tog Washington klivet från slagpåse till slutspelslag, och under hans tid i Capitals missade man aldrig slutspel. Som bäst nådde man tredjerundan, säsongen 89/90, och det kom också att, något förvånande, bli Stevens sista insats för Capitals.
Under den efterföljande sommaren hamnade han nämligen i St. Louis, där han gjorde Brett Hull och Curtis Joseph sällskap. Stevens var RFA den sommaren, och således kompenserades Capitals av Blues – men även om den affären uppmärksammades och har sin del i historien var den i sammanhanget småsten jämfört med vad som komma skulle.
Kontroversen
Scott Stevens skulle nämligen bara komma att stanna i St. Louis en säsong, men den säsongen vann han också Canada Cup med sitt Kanada. Sommaren 1991 skrev Blues ett kontrakt med New Jerseys RFA Brendan Shanahan, precis som man hade gjort med Stevens ett år tidigare. Då Blues redan var skyldiga Capitals draftval för Stevens var man tvungen att omförhandla kompensationen som skulle skickas till Devils – något som man inte lyckades med.
St. Louis erbjöd Rod Brind’Amour, Curtis Joseph och två draftval till New Jersey, men Devils å sin sida ville enbart ha Stevens. Någon lösning nådde man inte, så fallet gick till arbitration – och väl där beslutades det att Stevens skulle gå till Devils som kompensation.
Inledningen på förhållandet mellan Devils och Stevens var inte alltid vackert. Stevens var inte nöjd över att ha hamnat i träsket, och flertalet spelare sägs ha varit missnöjda med att Stevens tvingades in i laget. Tiden sägs dock läka alla sår och ett år senare blev Stevens utsedd till lagkapten – men kontroversen fortsatte några år senare då Blues sägs ha förhandlat med Stevens innan man hade lov. Man lade sedan ett offer sheet på honom, som han accepterade – men Devils matchade och NHL dömde återigen Blues till att kompensera Devils.
Framgångarna tar vid
Stevens första år i New Jersey var således turbulenta – men med tiden utvecklades han till organisationens stora profil tillsammans med Martin Brodeur. Den första Stanley Cup-titeln, 94/95 mot Detroit, hade givetvis en stor del i den förvandlingen.
Förhoppningarna efter organisationens första Stanley Cup-titel var givetvis stora, men under den efterföljande säsongen missade de regerande mästarna slutspel. De kommande åren tog man sig förvisso till slutspel, men fick respass tidigt. Stevens hade personligen gått från en tvåvägsförsvarare till en mer utpräglad defensivspecialist – om än en av ligans absolut främsta.
Efter millennieskiftet kom så nya framgångar. 99/00 var Stevens insatser minst sagt drivande för Devils framgång. Devils tog sig förbi Florida och Toronto utan några större problem och ställdes mot Philadelphia i Conferencefinalen. Flyers gick upp till 3-1 i matcher, men Devils lyckades tvinga fram en sjunde drabbning.
Väl där klev Stevens fram och sänkte Flyers Eric Lindros med en brutal axeltackling. Lindros drog på sig en av ack så många hjärnskakningar och Stevens hyllades när Devils vann matchen med 2-1. I finalen mot Dallas vann New Jersey efter dramatiska former och Stevens låg bland annat bakom Jason Arnotts cup-vinnande mål. Han belönades också med Conn Smythe Trophy för sina insatser.
Sista titeln
Året efter blev det en ny final för Stevens och New Jersey, men den gången blev Colorado för svåra. Den efterföljande säsongen blev Stevens sämsta rent poängmässigt. Han nådde bara 17 poäng, men blev samtidigt tidernas yngsta spelare att nå 1500 matcher. Slutspelsäventyret tog dessutom slut i förstarundan.
Stevens tredje, och sista, Stanley Cup-titel kom istället 02/03, och återigen var det en kraftfull tackling som gick till historien. Boston, Tampa Bay och Ottawa slogs tillbaka under resan till finalen, där Anaheim väntade.
I den sjätte matchen sänktes Paul Kariya av Stevens, och även om Kariya återvände till matchen strax därefter var det början till slutet för honom. Stevens å sin sida ledde Devils till organisationens tredje Stanley Cup-titel.
Stevens förfall kom sedan snabbt. Under säsongen 03/04 konstaterades det att han led av post-concussion syndrome och han kom bara upp i 39 matcher. I slutspelet kunde Devils inte hävda sig utan sin ordinarie kapten utan fick se sig besegrade av Philadelphia. Stevens lyckades återhämta sig så pass väl att han förväntades bli spelklar i tid för säsongen 04/05, men lockouten gjorde att han gick i pension i september 2005.
En av tidernas mest fruktade – och respekterade
När Stevens gick i pension gjorde han det som en av de mest fruktade och respekterade försvararna någonsin. Han patrullerade blålinjen under totalt 1635 matcher, fördelat på 22 säsonger, och har lämnat många offer bakom sig – Eric Lindros och Paul Kariya är bara en liten del av hela kvoten.
Hans 1635 matcher är näst mest genom tiderna bland försvarare, och i slutspelssammanhang är det bara Chris Chelios och Nicklas Lidström som överträffar honom. Hans 2785 utvisningsminuter är 14:e mest i historien.
Trots att han bara spelade strax över halva karriären i New Jersey är han starkt förknippad med Devils, vilket givetvis har med slutspelsframgångarna att göra. Det blev 956 matcher i Devils tröja, vilket bara överträffas av tre spelare.
Totalt blev det tre Stanley Cup-titlar, en Canada Cup-titel och en Conn Smythe Trophy. Han valdes in i Hockey Hall of Fame 2007 – och får nu även en plats i SvenskaFans Hall of Fame.
###
STATISTIK:
Matcher: 1635
Mål: 196
Assist: 712
Poäng: 908
+/-: 393
PiM: 2785
EV: 116
PP: 75
SH: 5
GW: 34
MERITER:
Stanley Cup-mästare: (3) 94/95, 99/00, 02/03
Canada Cup-mästare: (1) 90/91
Conn Smythe Trophy: (1) 99/00
Invald i Hockey Hall of Fame 2007
