SvenskaFans Hall of Fame: Steve Yzerman – Detroits frälsare?
Steve Yzerman utvecklades till en av ligans mest kompletta spelare och var en drivande kraft bakom Detroits förvandling från slagpåse till contender. Under 22 säsonger var han Detroits ledare och spelade hem tre Stanley Cup-titlar.
Från säsongen 66/67 till 82/83 tog sig Detroit bara till slutspel vid två tillfällen – men 83/84, efter fem år utan slutspel, kom en viss Steve Yzerman in i laget. Rookien gjorde direkt 39 mål och totalt 87 poäng, och lyfte Red Wings till en slutspelsplats.
Yzerman kom att stanna i Detroit under 22 säsonger, och under sin tid i organisationen tog han Red Wings till slutspel vid 20 tillfällen. Han nämns som den enskilt stora anledningen till att Detroit förvandlades från en slagpåse i ligan till att så småningom vara en seriös contender år efter år – och när karriären summerades hade han vunnit tre Stanley Cup-titlar.
Totalt kom han upp i 1755 poäng (692+1063) på 1514 matcher, och gjorde ytterligare 185 slutspelspoäng (70+115) på 196 matcher. Yzerman är därmed den spelare som har gjort mest mål, assist och poäng samtidigt som han enbart har representerat en organisation under karriären.
Förutom tre Stanley Cup-ringar och en handfull individuella utmärkelser i NHL stoltserar Yzerman även med ett OS-guld och ett Canada Cup-guld, och 2009 blev han invald i Hockey Hall of Fame.
---
Omröstning 31:
Steve Yzerman – 76 %
Jeremy Roenick – 14 %
Pierre Turgeon – 6 %
Jacques Lemaire – 2 %
Johnny Bucyk – 2 %
Totalt 369 röster
---
Detroit fick ”nöja sig” med Yzerman
Likt i princip alla stora hockeyspelare var Steve Yzerman redan i sin ungdom något utöver det vanliga, men när han i början av 80-talet tog klivet till OHL och Peterborough Petes kom inte den förväntade poängproduktionen igång fullt ut. Yzerman hade visserligen 91 poäng på 56 matcher under sitt andra år i OHL, men det gav honom bara en 30:e plats i poängligan, 86 poäng bakom ettan Doug Gilmour.
Förklaringen till de ”begränsade” siffrorna? Peterborough praktiserade ett upplägg där alla spelare fick likvärdigt med istid och Yzerman kunde således inte producera siffror i paritet med hans talang och hans konkurrenter. Att det var en lovande framtid som väntade Yzerman rådde det dock ingen tvekan om.
När draften 1983 närmade sig väntade alla sig att Yzerman skulle gå tidigt, men Detroit hade siktet inställt på Pat LaFontaine istället. LaFontaine hade växt upp i Detroitområdet och spelat sin juniorhockey där. Att Red Wings hade siktat in sig på honom är lätt att förstå, framför allt då organisationen behövde någon som kunde leda dem upp ur NHL:s källare, och vad passar då bättre än en centerstjärna från trakten?
Någon LaFontaine i Detroit blev det dock inte, utan han försvann framför näsan på dem när New York Islanders tingade honom med tredjevalet. Detroit fick istället nöja sig med Steve Yzerman… och med facit i hand är Red Wings nog nöjda med hur det blev.
Visade direkt att han hörde hemma i NHL
Detroit hade varit en kraft att räkna med från 40-talet och in i början av 60-talet. 15 finaler under den tiden hade resulterat i fem Stanley Cup-titlar, men under slutet av 60-talet gick man in i organisationens mörka år. Från säsongen 66/67 och fram till Yzermans ankomst i början av 80-talet hade Detroit bara gått till slutspel vid två tillfällen.
Men någonting hände när Steve Yzerman kom in i laget och han gav organisationen den skjuts framåt som man så innerligt behövde. Under sin första säsong i Detroit, 83/84, smällde han in 39 mål och totalt 87 poäng när han efter fem raka säsonger utan slutspel såg till att det återigen spelades slutspelshockey i Detroit.
Succén var alltså omedelbar för Yzerman, trots att Detroit innan training camp var inriktade på att han behövde ytterligare en säsong i OHL. Hans 39 mål och 87 poäng var rekord för en rookie i Detroit och han slutade på andra plats, bakom Tom Barrasso, i omröstningen till Calder Trophy. Han fick en plats i All Star-matchen den säsongen, vilket gjorde honom till den yngsta spelaren genom tiderna att spela den matchen.
De starka insatserna under rookiesäsongen och imponerande prestationer under Kanadas camp inför Canada Cup 1984 gav honom en plats i turneringen. På grund av sjukdom blev det dock bara fyra matcher för Yzerman, men guldmedaljen blev likväl hans och en lång och framgångsrik karriär hade fått sin början.
Från stjärna till superstjärna
Yzerman fortsatte att sätta sin prägel på Detroit och NHL under sina första år – men det var inför, och under, säsongen 86/87 som han tog nästa stora kliv i sin utveckling. I oktober -86 blev en 21-årig Yzerman utsedd till tidernas yngsta lagkapten och började omgående leda Detroit mot framgång.
Detroit hade missat slutspel 85/86 – en av blott två gånger det hände under Yzermans tid i organisationen – men med Yzerman vid rodret gjorde man en stark grundserie och tog sig till Conferencefinal. På 16 slutspelsmatcher stod Yzerman för 18 poäng och visade att han kunde leda sitt lag över en hel säsong.
Yzerman fortsatte på den inslagna vägen även 87/88 och noterades då för 50 mål och 100 poäng för första gången i karriären – en bedrift han lyckades med på bara 64 matcher. Mellan säsongerna 87/88 och 92/93 gjorde Yzerman aldrig mindre än 45 mål och 100 poäng. 88/89 gjorde han 155 poäng, fördelat på 65 mål och 90 assist, där alla tre siffrorna är Detroitrekord. Hans 155 poäng har under NHL:s historia bara överträffats av Wayne Gretzky och Mario Lemieux.
Den höga produktionen innebar dock inte framgång för laget, utan slutspelsäventyret slutade allt som oftast i första- eller andrarundan. Några år in på 90-talet hände dock någonting med Yzermans spel – och han skulle komma att utvecklas till en av tidernas mest respekterade tvåvägsforwards.
Yzerman och Bowman
Inför säsongen 93/94 tog den legendariska ”Scotty” Bowman över Detroit. Han hade basat över Montreals dynasti på 70-talet och guidat ett stjärnfyllt Pittsburgh till andra raka Stanley Cup-segern 91/92. Vad Detroit ville åstadkomma med Bowman i båset gick inte att ta miste på.
I samma veva som den defensivt krävande Bowman tog över Detroit hade Yzerman sakta men säkert bestämt sig för att göra allt i sin makt för att ta hem Stanley Cup. Det innebar att offra produktion, och till viss del stjärnstatus. Yzermans Detroit skulle inte längre vara en enmansshow och med firma Yzerman & Bowman skulle framgångarna komma, även det inte alltid var smärtfritt dem emellan inledningsvis.
93/94 slutade Detroit etta i Central Division, men fick se sig besegrade redan i slutspelets förstarunda. 94/95 tog man sig så äntligen till Stanley Cup-final, organisationens första sedan 65/66, men precis som -66 slutade det med förlust då New Jersey svepte Detroit i fyra raka matcher. Inte heller 95/96 blev man lyckosamma, trots en mäktig grundserie. I Conferencefinalen blev helt enkelt de kommande mästarna Colorado för svåra.
Efter några års besvikelser skulle dock framgångarna komma.
Framgångarna
Yzermans talang var uppenbar, men oförmågan att leda Detroit till en Stanley Cup-seger började få mer och mer uppmärksamhet. 96/97 såg dock Yzerman till att slå död på de diskussionerna – och det på det enda möjliga sättet. Detroits grundserie var inte lika dominant som tidigare år, men i slutspelet tände man till på alla cylindrar.
St. Louis, Anaheim och Colorado slogs tillbaka innan Philadelphia väntade i Stanley Cup-finalen. Flyers hade övertygat lika mycket i Eastern Conference, men mot Detroit hade man inte en chans. Red Wings plockade bort mäktiga Legion of Doom utan några större problem och svepte Flyers i fyra raka matcher.
Yzerman visade upp en klockren tvåvägshockey, stod för 13 poäng och hade givetvis en stor del i mästerskapssegern, men det var målvakten Mike Vernon som tilldelades Conn Smythe Trophy. Ett år senare skulle vi dock få nya bevis för Yzermans storhet.
Detroits lagkapten blev bara en bättre och bättre tvåvägsspelare med åren och 97/98 bar han Detroit till organisationens andra raka Stanley Cup-seger. Phoenix, St. Louis, Dallas och Washington eliminerades i tur och ordning av Yzerman & Co, och efter 24 poäng (6+18) på 22 matcher fick Yzerman Conn Smythe Trophy.
De sista åren
Yzerman hade överbevisat de skeptiker som fanns gentemot honom och hans förmåga att bära Detroit hela vägen. 99/00 kom så nästa bevis för hans förmåga att förvandla sig själv från en enmannashow till en komplett tvåvägsspelare då han vann Frank J. Selke Trophy, som ligans bästa defensiva forward.
Kring sekelskiftet började Yzerman få allvarliga skadeproblem, framför allt var det knäproblem som ställde till det. 00/01 kunde han bara spela 54 matcher och 01/02 blev det bara 52 matcher. I slutspelet 2002 var knäproblemen alltjämt ett problem, men Yzerman spelade igenom smärtan och förde Detroit till ytterligare en Stanley Cup-titel. Samma säsong vann han även OS-guld för Kanada.
Efter säsongen 01/02 genomgick han en omfattande knäoperation och kunde bara spela 16 matcher 02/03. Han gjorde alltså comeback lagom till slutspelet, men inte ens med sin lagkapten tillbaka kunde Detroit ta sig förbi förstarundan.
03/04 var han tillbaka i full form igen och guidade Detroit till Presidents Trophy efter 51 poäng på 75 matcher som 38-åring. Det blev dock respass i andrarundan i slutspelet. I slutspelet var olyckan dock framme för Yzerman, då ett skott ändrade riktning och träffade honom rakt över ögat. Skadan krävde operation och Yzerman missade World Cup 2004.
Efter lockouten 04/05 återvände Yzerman på ett ettårskontrakt och tog Detroit till en ny Presidents Trophy, men när Edmonton svepte självaste Red Wings i slutspelets förstarunda hade vi sett det sista av Yzerman. I juli 2006 offentliggjorde han beslutet att gå i pension och blev omgående Vice President för Detroit. Några år senare vann Red Wings sin fjärde Stanley Cup-titel på elva år.
En historisk karriär
Steve Yzerman beskrivs ofta som den enskilt största anledningen till att Detroit reste sig från NHL:s källare och utvecklades till den stormakt man har varit under de senaste 20 åren. När han kom in i ligan gjorde han omedelbar succé och när några år hade passerat hade han tagit klivet upp till den absoluta toppen – men Red Wings var en enmansshow som inte vann någonting.
I samma veva som Yzerman således började prioritera om aspekter i sitt spel anslöt ”Scotty” Bowman som Detroits head coach, och även om deras samarbete initialt inte fungerade klockrent skulle det visa sig vara en kommande succé. Yzerman förde sitt Detroit till två raka Stanley Cup-titlar och fyra år senare en tredje.
Yzerman gjorde något så ovanligt som att spela hela sin karriär för en och samma organisation, och under hans 22 säsonger i Detroit missade man bara slutspel vid två tillfällen. Det blir bara än mer imponerande när Red Wings faktiskt bara tog sig till slutspel två gånger på 17 år innan Yzerman debuterade i NHL.
När han blev utsedd till lagkapten blev han tidernas yngsta lagkapten, och när han slutade 19 år senare var han den spelare som har varit lagkapten längst i ligan. Hans 1755 är sjätte mest genom tiderna och han är historiens bästa spelare (sett till antal mål, assist och poäng) som enbart har representerat en organisation.
Det faktum att han hade sin poängmässiga prime samtidigt som Wayne Gretzky och Mario Lemieux innebar att han inte överöstes med individuella utmärkelser, men det är enbart Gretzky och Lemieux som har gjort bättre individuella säsonger än Yzerman. Trots Gretzkys och Lemieux dominans stoltserar dock Yzerman med en Ted Lindsay Award, en Bill Masterton Trophy, en Frank J. Selke Trophy och en Conn Smythe Trophy.
2009 blev han invald i Hockey Hall of Fame och nu har även SvenskaFans läsare röstat in honom i SvenskaFans Hall of Fame.
###
STATISTIK:
Matcher: 1514
Mål: 692
Assist: 1063
Poäng: 1755
+/-: 185
PiM: 924
EV: 440
PP: 202
SH: 50
GW: 94
MERITER:
Stanley Cup-mästare: (3) 96/97, 97/98, 01/02
Conn Smythe Trophy: (1) 97/98
Ted Lindsay Award: (1) 88/89
Bill Masteron Trophy: (1) 02/03
Frank J. Selke Trophy: (1) 99/00
OS-guld: (1) 2002
Canada Cup-mästare: (1) 83/84
Invald i Hockey Hall of Fame 2009
