SvenskaFans Hall of Fame: Tony Esposito – Butterfly-pionjären
Han är en av tidernas främsta på sin position och dominerade i NHL under början på 70-talet. Tony Esposito är även en av pionjärerna för målvakternas butterfly-stil – och fick en plats i SvenskaFans Hall of Fame av läsarna.
Tony Esposito debuterade i NHL för Montreal under säsongen 68/69, men hamnade via dåtidens motsvarighet till waivers i Chicago under den efterföljande säsongen. Väl där väntade succén inte på sig. Esposito höll nollan vid 15 tillfällen den säsongen och tilldelades såväl Calder Trophy som Vezina Trophy efter säsongen.
Under två av de fyra kommande säsongerna fick Esposito återigen Vezina Trophy och han hade stor del i att Chicago var en contender av klass. Två gånger spelade man Stanley Cup-final under 70-talets början, men två gånger förlorade man.
Esposito, en av de stora pionjärerna för målvakternas butterfly-stil, stannade i Chicago under hela sin karriär och även om laget försämrades efter de fina säsongerna i början av 70-talet höll Esposito en jämn och hög klass. När han gick i pension efter säsongen 83/84 gjorde han det med ett 423-306-151 record och blev invald i Hockey Hall of Fame några år senare.
I omröstningen till SvenskaFans Hall of Fame besegrade Tony Esposito inga mindre än Bernie Parent, Rogatien Vachon och Gerry Cheevers.
---
Omröstning 12:
Tony Esposito – 55 %
Bernie Parent – 39 %
Rogatien Vachon – 4 %
Gerry Cheevers – 2 %
Totalt 204 röster
---
Karriären tar fart i Montreal
1943 föddes Tony Esposito i den kanadensiska staden Sault Ste. Marie och 20 år senare tog hockeykarriären fart på allvar när det vankades college-hockey. Esposito representerade Michigan Tech och övertygade stort mellan stolparna.
Inför säsongen 67/68 gick flytten till Vancouver Canucks i WHL, som han spelade för under en säsong. 68/69 blev det istället Houston Apollos i CHL och det var här som Esposito, tillhörande Montreal, fick sin stora chans.
Situationen i Montreal var hyfsat hopplös för Esposito, då Canadiens stoltserade med Gump Worsley och Rogatien Vachon som målvaktsduo. Skadeproblem för såväl Worsley som Vachon gjorde dock att Esposito fick visa upp sig i NHL. Hans första start kom mot Boston – där hans äldre bror Phil Esposito var firad stjärna. Matchen slutade 2-2 och Tony stod för 33 räddningar, medan Phil gjorde båda Bruins mål.
Totalt gjorde Esposito 13 matcher i grundserien den säsongen, men blev återigen uppkallad när Worsley blev skadad under slutspelet. Han agerade back-up till Vachon under Stanley Cup-finalen, där Montreal besegrade St. Louis med 4-0 i matcher.
Någon framtid i Montreal blev det dock inte, utan efter den säsongen hamnade han istället i Chicago via dåtidens motsvarighet till waivers – och det var i Blackhawks som Esposito etablerade sig som en av ligans bästa målvakter.
Den stora succéinledningen
Inför säsongen 69/70 hamnade alltså Esposito i Chicago, och succén blev omedelbar. Vid 26 års ålder slog han äntligen igenom – och gjorde det med dunder och brak. Han spelade 63 matcher och när grundserien var avklarad hade han tagit Chicago till slutspel tack vare ett 38-17-8 record. Hans 38 segrar var bäst i ligan och han höll smått otroliga 15 nollor – nio mer än Ed Giacomin på andra plats.
Efter säsongen tilldelades han Calder Trophy och Vezina Trophy och blev därmed den första rookiemålvakten att vinna Vezina sedan Frank Brimsek 1939. Vid 26 års ålder och i ett defensivt inriktat lag var det inte alla som omedelbart hyllade Esposito, men hans snabba reflexer och banbrytande butterfly-stil gav honom snabbt ett erkännande.
Esposito fortsatte på den inslagna vägen och var under de närmsta åren en av ligans främsta målvakter. Säsongen 70/71 toppade hans återigen målvakternas segerliga och hade en stor del i Chicagos avancemang till Stanley Cup-final. Väl där blev dock Montreal för svåra.
71/72 innebar en andra Vezina Trophy efter starka 1,77 i GAA över 48 matcher. I september 1972 var han en del av den kanadensiska truppen i Summit Series mot Sovjet. Esposito vaktade Kanadas mål tillsammans med Ken Dryden och blev den första målvakten att besegra Sovjet. Under matcherna överglänste Esposito såväl Dryden som Vladislav Tretiak.
Stärkt av sina fina insatser under Summit Series blev säsongen 72/73 återigen framgångsrik. Esposito höll uppe sitt jämna och högklassiga spel när han återigen spelade en viktig roll när Chicago tog sig till Stanley Cup-final, men precis som två år tidigare blev Montreal för svåra.
Insatserna under säsongen 73/74 gav honom sin tredje och sista Vezina Trophy. Esposito hade då ett GAA på 2,04 och höll nollan vid tio tillfällen.
Chicago föll, men Esposito stod pall
Det råder ingen tvekan om att Esposito var en av ligans främsta målvakter under början av 70-talet, och även om både han själv och Chicago inte lyckades hålla samma höga nivå därefter var Esposito alltjämt en målvakt att lita på. Blackhawks å sin sida lyckades inte leverera på samma sätt.
Esposito låg stadigt på strax under 70 matcher per säsong under 70-talets andra hälft, men som bäst tog sig Blackhawks till den andra rundan i slutspelet under den perioden. Säsongen 79/80 kom han återigen i närheten av sina formstora dagar när han hade ett 31-22-16 record och stod för sex nollor.
Esposito hade fortfarande kvar förmågan att bära sitt lag, även om han inte klarade av att spela lika många matcher som i sin ungdom. 81/82 och 82/83 fick han sina sista chanser att vinna en Stanley Cup med Chicago, men slutspelsäventyret tog slut i Conferencefinalen båda åren. Under säsongen 83/84 var han ligans äldsta spelare med sina 40 år – och det blev också hans sista säsong i NHL.
Efter sin framgångsrika och respektabla spelarkarriär tog Esposito klivet upp till kontoret. Pittsburgh anställde honom som Director of Hockey Operations och som general manager inför säsongen 88/89. Som Pittsburghs GM lyckades han lyfta Penguins till organisationens första slutspel på sex år, men en svag inledning på den efterföljande säsongen gjorde att han fick lämna organisationen.
I början på 90-talet hade Phil Esposito en hand med i grundandet av Tampa Bay och Tony anställdes som Chief Scout. 1998 fick dock Esposito-bröderna lämna Lightnings organisation.
En av tidernas främsta
När Tony Esposito slog igenom under säsongen 69/70 lade han grunden till den idag etablerade butterfly-stilen och han ses som en av de stora pionjärerna i den aspekten. Trots ett visst ifrågasättande av honom inledningsvis under karriären skulle Esposito under sina år i ligan etablera sig som en av tidernas mest framgångsrika målvakter.
Han är en av blott tio målvakter som idag har nått minst 400 segrar och enbart sex målvakter har spelat fler minuter än honom. Under sin 16 säsonger långa karriär höll han nollan vid 76 tillfällen, vilket bara överträffas av nio andra namn. Under sin tid i Chicago missade Blackhawks aldrig slutspelet
1988 valdes Esposito in i Hockey Hall of Fame, fyra år efter sin äldre bror. Tio år senare pensionerade Chicago hans tröja, #35.
###
STATISTIK:
Matcher: 886
Record: 423-306-151
Sv%: Uppgift saknas
GAA: 2,92
SO: 76
Totalt antal minuter: 52 585
MERITER:
Stanley Cup-seger: (1) 68/69
Vezina Trophy: (3) 69/70, 71/72, 73/74
Calder Trophy: (1) 69/70
Invald i Hockey Hall of Fame 1988
