Versus: Kan Philadelphia Flyers gå hela vägen i år?
I den här upplagan av Versus analyserar vi Philadelphia Flyers inför det kommande slutspelet. I fjol gick de till final men förlorade till slut mot Chicago Blackhawks, så vi ställer oss helt enkelt frågan: kan Flyers gå hela vägen i år?
Under 2010 års Stanley Cup fick man se sig besegrat av Chicago Blackhawks i finalmatch nummer 6, som dessutom var på hemmaplan. Ett oerhört besviket Philadelphia har nu fortsatt sin kamp mot Stanley Cup-trofén i år, och till slut hamnade laget på en andraplats i den östra konferensen. Detta innebär att man får hemmafördel i den första rundan mot Buffalo Sabres.
Men har man verkligen det lagbygge som krävs för att gå hela vägen? Gav värvningen av Kris Versteeg laget den pusselbit man saknade? I vilken form är egentligen Chris Pronger efter sin skada? Kan Flyers få ordning på sitt katastrofala spel i numerära överlägen? Och den kanske viktigaste frågan av dem alla; Kan Flyers även i år förlita sig på att gå långt utan en stjärnmålvakt i kassen?
Den här gången får Svenskafans Kings-skribent Marcus Andersson en revansch mot redaktören och tillika Flyersfantasten Niclas Viberg.
---
I år är inte Simon Gagne med i laget längre, och experimentet med Nikolay Zherdev fungerade inte nämnvärt. Räcker värvningen av Kris Versteeg för att täcka upp detta ”hål” i truppen?
NV: Simon Gagne är en mycket skicklig spelare, men han är också en mycket skadedrabbad spelare. Att inkludera en så pass stor osäkerhet i sitt lagbygge, framför allt med tanke på hans höga cap hit, är helt enkelt problematiskt. När Flyers därför ville förstärka andra positioner i lagbygget var det fullt naturligt att Gagne, trotjänare till trots, fick flytta på sig.
Nikolay Zherdev var ett långskott som inte riktigt har fungerat, dock är säsongen inte slut ännu och Zherdev har trots allt matchvinnaregenskaper i sig. 16 mål på 56 matcher, oftast med begränsad speltid, är trots allt godkänt. I Kris Versteeg-affären finns det två sidor av myntet. Spelmässigt har Versteeg varit en stabil kugge vid Mike Richards sida, och Flyers har där ett bra shut down-par.
Poängmässigt har Versteeg däremot inte, än så länge, varit fullt lika framgångsrik som man hade hoppats på. Vi får dock inte glömma att det tog drygt två månader för hela Flyers lag att lära sig Peter Laviolettes spelsystem när han tog över förra säsongen. Versteeg är en så pass mångsidig och skicklig forward, så det är bara en tidsfråga innan hans spel och poängproduktion återigen hamnar på förväntad nivå.
MA: Simon Gagne kanske inte var den mest utmärkande spelaren i Flyers slutspelstrupp förra året, men han var trots allt lagets tredje bästa målskytt. Gagne är giftig i power play och kan vara en av förklaringarna till att det sviktat i år för Flyers.
24-årige Versteeg har flyttat runt mellan olika klubbar förvånansvärt ofta för att vara en ung talang. Han fick lämna regerande mästarna Chicago och dra på sig Torontos tröja, men även där blev han kortvarig. Toronto som dessutom bygger för framtiden. Detta måste enligt min mening betyda något. Är Versteeg inte den man vill ha i ett omklädningsrum? Har Chicago och Toronto sett något som inte vi har sett, dvs är inte hans potential så stor som man hoppats? Flyers värvar givetvis på kort sikt med årets slutspel som största prioritet. Versteeg bidrar till truppens bredd, men inte mer. Men han har rutin från Stanley Cup och redan en ring på fingret, det ska inte förnimmas. Jag tycker inte att Versteeg riktigt kan ersätta Gagne, med tanke på spelet i numerära överlägen.
---
Chris Pronger har både brutit foten och brutit handen under säsongens gång. I vilken slutspelsform är egentligen Pronger, och hur viktig är hans form för lagets framgångar i slutspelet?
NV: Det råder alltjämt förvirring kring Chris Pronger fysiska status. Ena dagen rapporteras det om att hans handskada inte tillåter honom att träna med klubba, nästa dag kommer det rykten om att Pronger tränar på egen hand när journalister inte befinner sig i närheten… allt för att försöka spela mindgames med Buffalo. Pronger har dessutom medverkat i Flyers special teams-möten, så att han är aktuell för spel i matchserien mot Sabres känns inte helt osannolikt.
Man ska inte säga att Philadelphias öde uteslutande vilar på Chris Prongers axlar, men att man inte skulle sakna en av de främsta slutspelsförsvararna någonsin är givetvis ett felaktigt påstående. Pronger är en kraft att räkna med i alla aspekter av spelet och styr i stort sett allting i Flyers spel från sin backplats.
Visst råder det med allra största sannolikhet viss tvekan kring hans fysiska status inför slutspelet – och det skulle förra säsongen ha varit ett enormt stort orosmoln. Nu har Flyers förstärkt sin defensiv rejält och man klarar sig utan, eller med en något begränsad, Pronger en viss del av slutspelet. Vill man dock vinna fyra slutspelsserier, som ju målet är, behövs en Pronger i fullgod form. Däri råder det ingen som helst tvekan.
MA: Chris Pronger är kanske en av NHL:s mest värdefulla spelare de senaste åren. När han var i Edmonton 2006 gick laget till final, mycket tack vare en storspelande Pronger. Året efter vann han Stanley Cup med Anaheim, och nu senast i final igen med Philadelphia. Pronger är oerhört viktig för Flyers slutspelsframgångar. Är Pronger inte i högform kan Philadelphia glömma att upprepa fjolårets finalplats. Pronger styr spelet i numerära över- och underlägen och utan honom så tappar Flyers avsevärt inom dessa områden.
Tyvärr, för Flyers del, så tror jag inte att Pronger är i samma form som han var förra året. Vi vet sen tidigare att det är oerhört svårt att komma tillbaka efter krånglande skador. I slutspelet måste allt stämma till 100 procent. Pronger har dessutom gjort två operationer i år och kommer inte att vara i den slutspelsform vi är vana att se honom i. Till viss del gör han givetvis nytta ändå i vilket omklädningsrum som helst, men för att gå hela vägen behöver Flyers honom i storform.
---
Förra säsongen hade Flyers ett av ligans bästa power play, men i år har det floppat totalt. Hur ska laget göra för att få ordning på detta? Och hur långt kan man egentligen gå i slutspelet utan ett vettigt spel i numerära överlägen?
NV: Special teams, det vill säga power play och penalty killing, är av otrolig vikt i slutspelet. Det har vi sett säsong efter säsong efter säsong. Spelet i even strength är oftast så pass tight att matcherna mycket väl avgörs när spelare får uppsöka utvisningsbåset. Även om Flyers penalty killing vacklar något när både Chris Pronger och Blair Betts saknas håller den en bra nivå, men power play är som sagt ett problem.
Man har i stort sett samma stomme som under de senaste åren har styrt upp ett av ligans bästa power play, så att det har kollapsat som det har gjort är märkligt. Många gånger förefaller det dock som att spelarna försöker sig på de för fina och för svåra spelen med en, eller två, motståndare utvisade.
I stället för att låta Pronger (vars skadeproblem under säsongen givetvis har påverkat), Andrej Meszaros, Kimmo Timonen eller Mike Richards pumpa skott som point men försöker man många gånger passa sig fram till ypperliga lägen. I sitt power play behöver Flyers helt enkelt gå tillbaka till de mest grundläggande aspekterna och börja få folk framför kassen, pumpa in skott och gräva fram returer – för vaknar spelet i power play inte till liv får man en mycket jobbig resa framför sig.
MA: Power play är alltid viktigt, men det behöver nödvändigtvis inte vara så viktigt i ett slutspel som man kan tro. Förra året hade Ottawa och LA Kings överlägset bäst spel i numerära överlägen i slutspelet, och båda åkte ut i den första rundan. Finallagen Chicago och Philadelphia kom på en 5:e respektive 7:e plats med en procentsats runt 20. Jag tror i stället att spelet i numerära underlägen är viktigare. Men om Philadelphia ska få ordning på sitt power play, och även sitt boxplay krävs en Pronger i form. Jag tror att Prongers skador är orsaken till att Flyers spel i numerära överlägen sviktat i år.
En annan orsak som jag nämnde innan kan mycket väl vara avsaknaden av Simon Gagne. Men det finns alla möjligheter för Flyers att förbättra sitt spel i numerära överlägen. Ibland kan det räcka med ett litet break innan slutspelet där laget får chans att samla sig och gå igenom hur det är tänkt att spelas.
---
I fjol tog man sig till final utan att ha någon stjärnmålvakt i truppen. Istället varvade man mellan Brian Boucher och Michael Leighton som båda lyckades pricka in formtoppar vid olika tillfällen. Kan laget upprepa den bedriften i år? Håller orutinerade Sergei Bobrovsky i ett slutspel?
NV: Vi har de senaste åren sett att man inte längre behöver ha en Dominik Hasek, Patrick Roy eller Martin Brodeur i sin respektive prime för att gå långt i slutspelet. Det underlättar givetvis, men fyller inte längre samma vikt som för några år sedan. Nycklarna till att gå långt i slutspelet är snarare special teams, team defense samt ett stabilt och pålitligt målvaktsspel.
Brian Boucher och Michael Leighton levererade det under den förra säsongen, och Sergei Bobrovsky har gjort det under grundserien den här säsongen. Hans stats har blivit något missvisande då laget gick in i en formsvacka mot slutet av säsongen, men att Bobrovsky har varit lagets bästa målvakt råder det ingen tvekan om. Vi får inte heller glömma att Bobrovsky har flera års erfarenhet från KHL, så det är inte någon purfärsk rookie från juniorhockeyn som går in i Flyers mål.
Så länge försvararna håller det relativt fritt framför målburen och inte låter motståndarforwards parkera en decimeter framför honom kommer Bobrovsky att hävda sig bra. Han är lugn, atletisk och mycket kvick i sitt agerande. Under säsongen har han dessutom visat en imponerande mental styrka efter smärre motgångar.
MA: Både Chicago och Philadelphia visade ifjol att man inte behöver ha en namnkunnig målvakt mellan stolparna. Men för att lyckas med detta krävs en stark defensiv samt att någon målvakt kliver fram och prickar sitt livs form. Anti Niemi överraskade alla och storspelade för Chicago emellanåt, även om han ibland var rätt ojämn. För Phillys del lyckades Boucher och Leighton.
Jag tror att det blir svårt att upprepa denna bedrift i år. Leighton kallades precis upp från farmarligan och har bara stått en match i år. Att ställa hoppet till Boucher i år igen tror jag inte räcker, och Sergei Bobrovsky har som sagt alldeles för lite rutin. Visst, han kan kanske göra en Niemi, men hur ofta händer det? Under hela säsongen har det pratats om Philadelphias stora svaghet, och ingenting har de gjort åt det.
---
Sist men inte minst ställer vi oss frågan: Kan Flyers gå hela vägen i år, eller hade de sin chans i fjol?
NV: Paul Holmgren, general manager i Philadelphia, har byggt sitt lag för att vinna Stanley Cup-titeln. Nyckelspelare som Chris Pronger, Kimmo Timonen och Daniel Briere blir inte direkt yngre, så man har nu ett par, tre säsonger på sig innan man måste börja formera om trupperna något. Jämfört med förra säsongen har man – på pappret – ett betydligt bättre lag med ligans kanske bästa bredd båda bland forwards och försvarare.
Skulle det visa sig att Mike Richards kedja inte levererar under en viss period stormar Daniel Brieres eller Claude Girouxs kedjor fram. Har Chris Pronger en sämre dag så kan man förlita sig på Kimmo Timonen, Andrej Meszaros eller Matt Carle. Forwardsbesättningen håller definitivt en så pass hög klass att den kan ta laget långt, och nu när försvaret dessutom är rejält förstärkt är man inte längre lika beroende av toppinsatser från Pronger och Timonen i match efter match.
Bortsett från formsvackan mot slutet har spelet i even strength tillhört ligans absoluta topp. Penalty killing håller en bra nivå och där kan man även använda sig av flera olika spelartyper. Det viktiga nu är att lägga den svaga avslutningen i grundserien bakom sig och återigen börja vinna de små bataljerna ute på isen. Dessutom krävs det givetvis att powerplay återigen når sin potential.
MA: Philadelphia har en väldigt jämn och stark trupp. Inte mindre än sex forwards gjorde över 20 mål den här säsongen och Ville Leino gjorde 19. På backsidan har tre backar gjort över 30 poäng och Pronger 25. Det råder ingen tvekan om att det finns offensiv kraft hos Philadelphia med tanke på att laget kom på tredje plats över mest gjorda mål. Men jag tror att det defensiva spelet kommer att bli deras fall, särskilt med tanke på bristen av klass mellan stolparna.
Förra året höll man sånär på att åka ut mot Boston i kvartsfinalen men lyckades vända på ett mirakulöst sätt. I år tror jag inte man har samma tur. Jag tror inte målvaktsspelet kommer att hålla, och saknaden av en Pronger i högform kommer visa sig vare mer betydelsefullt än vad många tror. Flyers kommer inte åka ut i första rundan, men längre än till semifinal blir det inte den här gången.
