Wikegård är en idiot
Jag vet knappt hur jag ska börja, men jag gör ett försök. Att skriva sakligt när man är upprörd är bland det svåraste som finns.
Nåväl.
Ägnar kvällen åt att ögna igenom diverse medier och fastnar (som så ofta) på Aftonbladets hemsida. Den fantastiske (obs! ironi) ishockeytyckaren Niklas Wikegård är på krigsstigen. Håll i er, för nu blåser det minsann upp till storm!
Han är förbannad över att de svenska NHL-proffsen har mage att tacka nej ishockey-VM. Detta VM som spelas varje år, utan undantag, och som hyser - inte världens absolut bästa spelare - utan ett gäng kompetenta hockeyarbetare. Senare under turneringen flygs vissa trötta stjärnor in, som redan spelat skiten ur sig under ett gäng Stanley Cup-matcher, men som ändå verkar ha lusten kvar att kanske bärga ett guld i en turnering få verkar bry sig om. Utom just Niklas Wikegård, halva Finland, ett stort gäng dansande tjecker och svenska vuxna (obs! fri tolkning) män i vikingahjälmar och hockeytröjor.
Wikegård har all rätt i världen att tycka vad han vill om vad han vill. Således har också jag rätt att tycka att det han tycker är ren smörja och att han själv är en hycklande, oproffsig föredetting som aldrig vunnnit någonting av värde på en hockeyrink, men som ändå i tid och otid poppar upp i alla möjliga sammanhang.
Jag ska nu försöka förklara varför svenska vuxna män i vikingahjälmar i allmänhet, och Niklas Wikegård i synnerhet, är SÅ ute och cyklar.
Ett svenskt NHL-proffs spelar, om han är relativt skadefri, ett halvt dussin försäsongsmatcher, 82 grundseriematcher och - om hans lag går til slutspel - minst fyra matcher till.
Vi pratar om närmare hundra tuffa matcher i världen bästa hockeyliga.
Tempot är högt, tacklingarna är hårda, flygresorna är långa och spelschemat nästan omänskligt tajt. De snittar tre-fyra matcher i veckan i sju(!) månader i sträck.
Att ställa upp och vara tillgänglig för media är lag i NHL. Lägg till reklaminspelningar och välgörenhetsevent på det.
En svensk vuxen man i vikingahjäm hade ALDRIG hängt med i ett sådant tempo. Inte Niklas Wikegård heller. Det förstår inte vilken press det är på de här killarna.
Du ska leverera i varje match. Efter matchen skall du tålmodigt svara på alla bra och mindre bra frågor från ett dussin reportrar. Du ska gå på is näst intill varje förmiddag, för att sedan spela match. Är du ledig en dag är det andra åtaganden. Är du stjärna har du kanske två-tre intervjuer med olika tidningar. Är du superstjärna har du än fler.
Så.
Ditt lag har nu, som du ägnat 24 timmar om dygnet åt de senaste sju månaderna, efter sju tuffa matcher mot ett otroligt bra motstånd tvingats kapitulera.
Du är mentalt och fysiskt helt slut. Du har gett ditt allt under mer än ett halvår. Du har ont överallt om du är "skadefri". Är du verkligen skadad på riktigt kanske du haltar iväg till duschen.
Du får en mikrofon upptryckt under näsan från en reporter som på uppdrag av sin arbetsgivare, som också han är en svensk vuxen man i vinkingahjälm, vill veta om du nu är sugen på att så snabbt som möjligt rensa ur ditt skåp, åka hem och packa en väska samt dina hockeyprylar (som ännu inte torkat) och hoppa på ett plan till någon obskyr ort på andra sidan Atlanten där dansande tjecker, halva Finland, svenska vuxna män i vikingahjälm samt Niklas Wikegård står och väntar på att få se dig utföra mirakel, eftersom du är ett "proffs", och således bör uppföra dig som ett sådant.
Ja du Niklas Wikegård. Ja du vuxna man i vikingahjälm.
Tänk att han, det bortskämda proffset, inte orkar ladda om.
Hade jag varit proffs hade jag BETALAT för att slippa åka till VM och träffa er.
Idioter.
