Ye olde time Hockey Legends: Eddie Shore
Eddie Shore är mannen som nästan ensam är ansvarig för att Boston Bruins överlevde de första åren i NHL och vann Stanley Cup två gånger innan 1940. Hans spelstil skulle idag ha gett honom ett klippkort hos NHL's Brendan Shanahan.
Edward William Shore föddes den 25 november 1902 i Fort Qu'Appelle, Saskatchewan, Canada. Shore startade sin karriär i Melville Millionaires, ett amatörlag i Saskatchewan som numera bara har ett juniorlag i en lägre serie men laget vann Allan Cup 1915 som Canadas bästa amatörlag. Efter en säsong där Shore gjorde 6 mål och hade 75 utvisningsminuter för Regina Capitals så lades laget ned och Shore fiskades upp av de regerande mästarna Edmonton Eskimos. I Edmonton skolades Shore om från forward till back och han svarade med att göra en mycket bra säsong med 12 mål, 14 poäng och 86 utvisningsminuter.
WHL lades ned efter säsongen 1925-26 och flera lag och spelare köptes upp av NHL lag, speciellt de nya lagen som låg i USA tog för sig av de stjärnor som fanns i WHL. Rättigheterna till Shore köptes av Boston Bruins och under sin första säsong i NHL så gjorde Shore 12 mål och 6 assist samtidigt som han samlade ihop 130 utvisningsminuter. Shore hade redan i WHL nått ryktbarhet pga sin spelstil och tuffhet men det var bara början på den legendstatus Shore skulle uppnå i Boston.
Under hans rookiesäsong i NHL så hade Boston även värvat två riktiga hårdingar och legender från Montreal Canadiens Sprague Cleghorn och Billy Coutu. Under en träning ryker Shore och Coutu ihop ordentligt, när lugnet är återställt är Coutu medvetslös och missar en dryg vecka och Shore har fått ena örat nästan helt bortslitet. Han tillbringar resten av dagen med att åka runt mellan olika sjukhus för att hitta en läkare som var beredd att sy fast örat igen och inte amputera det som klubbläkaren ville. Enligt myten så hittar Shore så småningom en läkare som var villig att försöka, Shore vägrade bli sövd (eftersom han inte riktigt litade på att läkaren inte skulle ta bort örat i alla fall) och ser under hela operationen på hur läkaren syr fast örat genom en spegel.
Under sin andra säsong i NHL sätter Shore ett nytt rekord när det gäller utvisningsminuter med 165. Shore är nu känd i hela NHL dels för sin tuffhet och råhet men också för de rusher han gör från eget mål ända in i offensiv zon. Han räknas som en av NHL's absolut största sevärdheter tillsammans med Canadiens Howie Morenz. Shore leder Bruins till lagets första Stanley Cup säsongen 1928-29 och är även med när laget upprepar triumfen tio säsonger senare. I januari 1930 blir han utmanad av Baseballspelaren Art Shires i boxning, Frank Calder NHL's president säger att det är upp till Bostons ledning om Shore ska få boxas eller ej, baseball kommissionären Kenesaw Mountain Landis lägger däremot in sitt veto och matchen blir aldrig av.
Boston har nu några av sina absolut bästa säsonger i NHL, säsongen 1929-30 sätter laget ett nytt rekord som står sig än idag när laget vinner 38 av seriens 44 matcher, det ger en vinstprocent på 87,5 och det har inget lag varit i närheten av att straffa (Montreal Canadiens hade säsongen 1976-77 82,5 i vinstprocent). Tyvärr för Boston så börjar Montreal Canadiens redan nu att sätta käppar i hjulen för Boston, Canadiens slår överraskade ut Boston i semifinalen med 2-0 i matcher. Samma år invigs också Boston Garden som kommer att vara Bruins hem de närmaste 59 säsongerna. Nästa år är Stanley Cup reglerna ändrade efter att Boston tillsammans med andra lag klagat på att det var för lätt att slå ut ett lag och nu är matcherna bäst av fem istället för tre, det hjälper inte Boston som förlorar finalen mot Canadiens med 3-2 i matcher.
Säsongen 1932-33 är Shore bästa i karriären åtminstone om man ser poängskörden, han gör 8 mål och 35 poäng och efter säsongen belönas han med Hart Trophy som ligans MVP. Den följande säsongen hamnar han i rampljuset igen den här gången pga sin våldsamhet på isen. Den 12 december 1933 i en match mot Toronto Maple Leafs i Boston Garden blir Shore nedtacklad av Torontos försvarspelare King Clancy. När Shore tar sig upp på benen igen vill han ge igen, Clancy är redan med pucken i Bostons defensiva zon och närmaste Torontospelare är Ace Bailey som bland annat vunnit poängligan i NHL några säsonger tidigare. Shore sätter full fart mot den ovetande Bailey och precis vid tacklingsögonblicket böjer sig Shore fram som en framrusande tjur och tacklar Bailey bakifrån. Bailey slår en volt och landar med huvudet först i isen, han blir medvetslös och börjar omedelbart krampa. När Red Horner en Torontoback som var minst lika tuff som Shore och dessutom vägde minst 20 kilo mer ser detta åker han fram till Shore och knockar honom med ett enda knytnävsslag. Bailey skickas till sjukhuset och genomgår under de närmaste två dagarna sex operationer, han är så illa däran att han får den sista smörjelsen, Bostonpolisen meddelar Shore att om Bailey inte överlever så kommer han att åtalas för dråp. Frank Calder NHL's president frikänner de båda domarna Odie Cleghorn och Eusebe Daignault från all skuld och Shore stängs av tillsvidare och Horner blir avstängd till den 1 januari 1934. När det står klart att Bailey kommer att överleva så tillåts Shore komma tillbaka den 28 januari efter att han missat 16 matcher. Den 24 januari när NHL bestämmer att Shore får komma tillbaka bestämmer de också att anordna en välgörenhetsmatch för Bailey som tvingades sluta med ishockey (han skulle leva länge och jobbade under flera år som tidtagare i Maple Leafs Garden), matchen skulle spelas mellan Toronto Maple Leafs och ett All-Star team som skulle utses av en kommitté där bland annat Frank Calder skulle ingå. Dagen för Valentine's Day så åkte spelarna in på isen i Maple Leafs Garden, när lagen presenterades blev det dödstyst i arenan när det ropades ut ”nummer två Eddie Shore”. Shore åkte tveksamt över isen och räckte fram sin hand mot Ace Bailey som tog den i sin hand utan att tveka och jublet bröt ut.
Efter händelsen började Shore att spela i hjälm och även flera andra spelare i NHL tog nu på sig hjälmar (tänk er Butch Gorings gamla SPAPS hjälm fast av läder och inte plast). Shore blev ganska naturligt inte belönad efter säsongen men de kommande två säsongerna 1934-35 och 1935-36 belönades han med Hart Trophy. Säsongen 1936-37 missar han över halva säsongen pga skada men säsongen 1937-38 vinner han Hart för fjärde gången, det är fortfarande rekord för backar i NHL (Bobby Orr vann tre år i rad 70-72 men Shore är alltså bäst genom tiderna).
Säsongen 1938-39 leder han Bruins till lagets andra Stanley Cup triumf och slutar sedan som NHL spelare, han köper Springfield Indians i AHL och tänker vara spelande coach. Han övertalades att komma tillbaka till Bruins under 4 matcher innan han tradades till New York Americans där han avslutade sin NHL-karriär med 10 matcher i serien och 3 i slutspelet. Under tiden i Bruins och Americans så spelade han även i Springfield, han fortsätter som spelare/coach/GM/ägare i Springfield ytterligare två säsonger. Springfield lägger sedan verksamheten på is under andra världskriget och Shore blir coach för Buffalo Bisons som han leder till Calder Cup vinst två år i rad 1943 och 1944, han spelar även en match för Buffalo när det saknades spelare.
1946 återupptar Springfield Indians verksamheten och Shore blir mer och mer excentrisk, han kör bland annat bussen till bortamatcherna själv, han sitter i biljettkassan innan match och i pausen säljer han popcorn. Han tvingar de spelare som inte är riktigt ordinarie att vara vaktmästare på arenan Eastern States Coliseum och flera spelare börjar kräva att det ska stå i deras kontrakt att de inte får skickas till Springfield. 1967 exploderar det när Shore först stänger av tre spelare för att de enligt honom inte ansträngt sig nog, när laget ifrågasätter det så stänger han av ytterligare två spelare, då beslutar resten av laget sig för att strejka. Brian Kilrea som själv skulle bli en legendarisk coach hade en kompis som var advokat fast egentligen ville han bli politiker som hette Alan Eagleson. Den här händelsen leder fram till att NHLPA återuppstår och Eagleson blir plötsligt en maktfaktor och när han sedan hjälper Bobby Orr som istället för att få minimilönen för en rookie blir en av NHL's bäst betalda spelare redan från början blir han riktigt stor. Shore tas ifrån skötseln av klubben men blir kvar som ägare ända fram till 1976. Eddie Shore avled den 16 mars 1985 i Springfield, vid en ålder av 82 år.
Citat:
Milt Schmidt om Shore: ''He was bruised, head to toe, after every game. Everybody was after him. They figured if they could stop Eddie Shore, they could stop the Bruins.''
Murray Murdoch barndomskamrat som själv blev NHL spelare: "But he became a great defenseman. He had a way of coming around the net and up the ice, weaving along. It was hard to take the puck from him. But because I knew him, I knew you had to get him as he was coming around the net."
Hammy Moore Boston Bruins materialförvaltare: "He was the only player I ever saw who had the whole arena standing every time he rushed down the ice. He would either end up bashing somebody, get into a fight or score a goal,"
Tommy Gaston som fanns i publiken när Ace Bailey och Shore skakade hand inför välgörenhetsmatchen 1934: "It was the loudest I ever heard a Maple Leaf Gardens crowd,"
Ted Harris som spelade i Springfield innan han hamnade i Montreal Canadiens: "He put me in the NHL. I was a late developer. Shore gave me a chance to play and worked with me each day. Nobody else would even have bothered."
Eddie Shore själv före sin död: "I'm not sorry about anything I've done, as long as I'm close to hockey, I'm glad to be alive."
Länkar:
http://www.youtube.com/watch?v=6nWjwcWff3s&feature=related Lång hyllning med många faktafel men ganska hyfsad ändå.
http://www.youtube.com/watch?v=nOdyHa6RBqY
Statistik
Lag | Liga | GP | G | A | P | PIM |
Regina Capitals | WCHL | 24 | 6 | 0 | 6 | 75 |
Edmonton Eskimos | WHL | 30 | 12 | 2 | 14 | 86 |
Boston Bruins | NHL | 540 | 103 | 176 | 279 | 1038 |
New York Americans | NHL | 10 | 2 | 3 | 5 | 9 |
NHL sammanlagt | NHL | 550 | 105 | 179 | 284 | 1047 |
Springfield Indians | AHL | 106 | 10 | 39 | 49 | 144 |
Buffalo Bisons | AHL | 1 | 0 | 0 | 0 | 0 |
AHL sammanlagt | AHL | 107 | 10 | 39 | 49 | 144 |
Boston Bruins | Stanley Cup | 52 | 7 | 10 | 17 | 179 |
New York Americans | Stanley Cup | 3 | 0 | 2 | 2 | 2 |
Stanley Cup sammanlagt | Stanley Cup | 55 | 7 | 12 | 19 | 181 |
Meriter och Fun Facts:
- Stanley Cup vinster, 2, 1929, 1939
- Hart Trophy 4, 1933, 1935, 1936, 1938
- Under tiden i Edmonton Eskimos var hans smeknamn: The Edmonton Express, i Boston kallades han helt enkelt för: Old Blood and Guts.
- Säsongen 1939-40 så spelar Shore sex slutspelsmatcher på sex dagar, tre för Springfield Indians och tre för New York Americans.
- Shore valdes in i Hockey Hall of Fame 1947 och samma år så pensioneras hans #2 av Boston Bruins.
- Säsongen 1958-59 börjar AHL dela ut Eddie Shore Award som går till ligans bäste back.
- Under tiden som GM i Springfield kallade han en gång alla spelarfruar till ett möte och bad dem att de skulle sluta ha sex med sina äkta män tills de började spela bättre.
- Springfield Indians kallades för ”hockey's siberia” när Shore var som värst som GM och ägare.
- Han belönades 1970 med Lester Patrick Trophy.
- 1975 valdes han in i Canada's Sports Hall of Fame.
- Han fick som belöning för sina insatser för hockeyn i Massachusetts följande nummerskylt på bilen ”MR HOCKEY”.
- För den yngre allmänheten blev han känd efter filmen ”Slapshot” med Paul Newman, där han tillsammans med Toe Blake och Dit Clapper nämns i samband med ”OLD TIME HOCKEY”. Han nämns dessutom ytterligare en gång i filmen av filmlagets GM i samband med en spelartrade.
- 1988 sätter The Hockey News ihop en panel på 50 ”experter” från olika håll som rankar Eddie Shore på plats 10 av de 100 största spelarna i NHL genom tiderna. När samma tidning gör om det 2010 rankas han som trea bland backarna efter Bobby Orr och Doug Harvey.
- Den 23 november 1929 sätter Shore ett nytt NHL rekord när han under en match mot Montreal Maroons är inblandad i fem olika slagsmål under matchen. Han slåss i tur och ordning med följande spelare: George Boucher, Dave Trottier, Hooley Smith, Red Dutton och Babe Siebert, efter slagsmålet med Siebert blir det ett längre avbrott när isen görs ren från allt blod och ambulansen hämtar Shore, Trottier och Siebert som samtliga får ligga kvar på sjukhuset över natten. Shore hade följande skador: bruten näsa, fyra utslagna tänder, 2 blåtiror, bägge ögonbrynen behövde sys, ett större sår på kinden som också behövdes sys och sist men inte minst en hjärnskakning som gör att han missar en vecka av säsongen. Fyra av de fem han slogs med är invalda i Hockey Hall of Fame och en av dem var t.o.m. NHL's president under en tid.
- Den 29 januari 1929 missar Eddie Shore tåget som tar Boston Bruins till Montreal där laget ska möta Maroons pga att taxin han åker i råkar ut för en trafikolycka. Kl. 23:30 hyr Shore en bil med chaufför som ska köra honom de 56 milen till Montreal, problemet är bara att bilen saknar snökedjor och de snöar kraftigt. Shore blir irriterad på chauffören och tar över vid ratten. Kl. 17:30 dagen efter når Shore Montreal och Forum, han kan knappt gå och fingrarna är stela och frostskadade. Efter en tupplur på 30 minuter så spelar Shore samtliga 60 minuter förutom när han sitter utvisad vid två olika tillfällen och han gör dessutom det enda målet för Boston som vinner med 1-0.
Källor: NHL.com, Greatesthockeylegends.com, Legendsofhockey.net, liammaguiresultimatehockey.com, about.com, wikipedia.org och boken "Eddie Shore and That Old Time Hockey" av C. Michael Hiam (2010)