Andreas förbereder NHL-stjärnorna: ”Det är för mycket tyngdlyftstänk”
Andreas Öhgren är fystränaren som sköter flera NHL-spelares sommarträning. SvenskaFans har pratat med honom om hans jobb.
Varje sommar samlas flera svenska NHL-spelare under Andreas Öhgrens ledning. Anledningen? Den så viktiga sommarträningen. Stjärnor som Niklas Kronwall, Gabriel Landeskog, Johnny Oduya, Viktor Stålberg, Rickard Rakell, Jacob Josefsson, Magnus Pääjärvi och Jonas Gustavsson har sina förberedelser tillsammans med Andreas.
Andreas är fystränaren som själv hade en lovande hockeykarriär på gång. Han blev erbjuden ett tidigt A-lagskontrakt med Timrå och som så många andra unga lirare drömde han om NHL – men skadorna och fel träning satte stopp för honom.
– Jag hade så ont i ljumskarna och ryggen, och allt gjorde ont jämt. Jag åkte runt i ungefär ett år hos så kallade specialister som skulle försöka fixa mig, men det var ingen som klarade av det – så då blev det mer ja-jag-får-väl-göra-det-själv-grejen. Min kropp var ju inte förberedd för att spela hockey, utan den var förberedd för att träna styrkelyft, berättar Andreas för SvenskaFans.
– Min dröm var så klart att bli NHL-proffs och vem vet var sagan kunde ha slutat, men det har blivit så bra det kunde bli utanför isen – jag är ändå i NHL, fast inte på isen. Det är absolut det näst bästa.
”Det är en kaossport”
Sommarträningen är en viktig del av en hockeyspelares karriär. Det är då man förbereder sig för säsongen och bygger upp kroppen. Än viktigare blir den med tanke på vilken utveckling vi har sett inom sporten de senaste åren – spelet går fortare än tidigare, det smäller hårdare och det spelas mängder med matcher.
– Hockey är en så pass komplex sport, det är en kaossport. Det går inte längre att vara otränad, då är man ju borta. Du måste vara så fulltränad du kan vara. Spelarna har en kropp och ett verktyg, och det är den de tjänar pengar på. Är inte det verktyget, det vill säga kroppen, i toppform så är det svårt att leverera i 82 matcher plus slutspel, om det vill sig väl, säger Andreas.
– Jag tränar hockeyspelare för att bli bra på hockey. Alla människor och alla atleter är ju unika. Man kan inte träna en som är 17 år och en som är 35 år likadant. Man kan inte träna en back och en forward likadant.
Det är många faktorer man behöver ta med i beräkningarna för att bygga en hockeyspelare. Vilken typ av kropp har du? Hur gammal är du? Vad har du för gener? Hur ser din tidigare skadehistorik ut? Vilken position spelar du på? Vilken spelartyp är du? Hur mycket spelar du? Hur länge är du inne varje byte? Hur mycket går du fullt när du är inne?
– En hockeyspelare ska ju vara ganska komplett. Du ska orka hålla fokus i två och en halv timme, men du är inne på isen någonstans mellan 12-25 minuter. Man får ta med allting i beräkningarna. Jag är ju inte avundsjuk på fystränare som kanske har 25-30 spelare i sitt lag och som ska försöka göra något bra. De gör ju ett fantastiskt jobb som bara klarar av det ändå. För mig, som inte har 25 spelare samtidigt varenda dag, är det lite enklare.
– Men det behöver gå till ännu mer individuellt. Det går så fort nu, det blir bara hårdare och snabbare så ska de fortsätta ha så här många matcher måste vi ändra tänket och ändra träningen. Om mitt lag har jättemycket problem med höfter, ljumskar och ryggar, och strul hela tiden… så gör vi någonting fel.
– Om vi har kö till sjukgymnast, naprapat eller läkare så gör vi någonting fel. Då får man ju tänka på vad det är vi gör som leder till att spelarna är onödigt skadade. Vi kommer aldrig komma ifrån hjärnskakningar eller axlar som smäller av, det kommer hända – men kan vi få bort onödiga ljumsk- och höftskador och skador som bara beror på felträning så är vi en bra bit på väg.
”Jag har själv varit där”
Hur tränar man då en hockeyspelare? Vilka skillnader kan det till exempel finnas i träningen om man jämför en spelare som Gabriel Landeskog med en spelare som Niklas Kronwall? På vilket sätt behöver en tung och ung winger behandlas kontra en äldre tvåvägsback?
– Utan att kanske behöva gå in lite närmare på det så har vi ju lite olika skadehistorik på dem. Det är viktigt att ha i beaktning. De är båda hockeyspelare men det skiljer ju 10-12 år på dem också. Det blir en mindre dos på Kronwall, det blir kortare pass, förklarar Andreas.
– Även om de flesta har ungefär samma fokus under passen så byter man ju ut övningar. En är högerback så han ska se till att han kan vända lika bra framlänges som baklänges, så att dina höfter fungerar jättebra i övergången från framlänges till baklänges. Du behöver vara otroligt starkt i ytterlägena i den övergången. För en powerforward är det inte lika noga som det är för Kronwall. Landeskog ska ha så mycket power som det bara är möjligt, så det inte går att flytta på honom.
Men det är inte bara träningen i sig som det läggs fokus på under sommaren. Spelarna tränar tillsammans, trots att det är individuellt anpassat. Behöver spelarna specialbehandling innan träningspasset får dem det.
– Att jag själv har spelat hockey tror jag betyder mer ur social kompetens än rent styrkemässigt. Jag har själv varit där, jag vet hur det är i ett omklädningsrum, jag vet hur det känns att få en tackling, jag vet hur fort det går. Jag säger inte alls att någon som inte har spelat inte kan vara en bra fystränare, för det går absolut. Men en liten fördel är det.
”Det är för mycket tyngdlyftstänk”
Sommarträningen och hur NHL-spelarna förbereder sig var ett hett ämne inför den pågående säsongen. Sportsnets Elliotte Friedman lyfte bland annat problemet med skadade spelare i sina ansedda 30 Thoughts. Dessutom blev Sam Bennett uppmärksammad och utpekad när han inte klarade av en enda ”chins” under sommarens fystester inför draften.
– Generellt fattas det att man tänker hockey. Det är för mycket tyngdlyftstänk. Det gäller att tänka hur kroppen verkligen fungerar istället för att göra övningar bara för att göra övningar, förklarar Andreas.
– Det viktigaste för mig är att hålla spelarna skadefria. Om jag kan hålla dem skadefria kan jag få ut så mycket som möjligt av dem. Lyfter jag sönder dem kan jag ju inte utveckla dem heller. Och jag kan inte lägga massa tid på att lära ut knäböjsteknik på en övning som inte har någonting med hockey att göra… men det är jättebra för styrkelyftare.
– Bänkpress är en väldigt bra övning om du ska tävla i VM för bänkpress, men kanske inte helt optimalt då jag inte har sett allt för många hockeyspelare ligga på isen och trycka. Och ta till exempel knäböj på två ben när du har en explosiv idrott som hockey… där du exploderar på ett ben hela tiden. Du glider på två ben och exploderar på ett ben. Det är bra för tyngdlyftare, men för hockeyspelare som ska vara explosiva på ett ben så fungerar det inte så. Vi har inte lyft en enda tung knäböj på hela sommaren och inte en enda bänkpress. Det har vi inte gjort på flera år, och spelarna är ganska starka ändå.
Hur kan man då illustrera fördelarna med att träna på ett ben kontra exempelvis knäböj på två ben?
– Det blir en helt annan stabilitet och rörlighet i kroppen om du jobbar med ett ben. Säg att jag har två 50-kiloshantlar i händerna och gör utfall på ett ben. Det är nästan noll risk för ryggen då jag har hantlarna nere vid höfterna… känner jag att det blir för tungt för benen så kan jag släppa hantlarna så att det inte händer någonting i ryggen.
– Tar jag då 100 kilo på ett ben så måste jag ta 200 kilo i knäböj för att få samma effekt på två ben. Man kan fråga sig om ryggen eller benen tar slut först då när du får allting på dig. För mig är det ingen logik att köra slut på ryggen innan benen när man kan bli stark genom att träna på ett ben. Det finns så mycket forskning som stödjer att det förstör mer än det gör nytta.
”Måste släppa stoltheten och prestigen”
När spelarna anmäler sig för tjänstgöring efter sommarens träning ska de så klart undersökas och testas, vilket borde ses som ett viktigt inslag i förberedelserna då lagen och tränarna inte alltid kan eller får följa och kontrollera sommarträningen. Tester som bänkpress, chins, knäböj och max antal armhävningar är några saker som kan testas – och hur hockeyanpassade är egentligen de testerna?
– Jag får ibland ett schema som spelarna har fått, framför allt de yngre… men spelarna ska ju komma i form i september, sedan bryr sig lagen inte så mycket. Colorado, där Landeskog är kapten, har jag kontakt med. Vi har haft bra kontakt med Detroit i och med att Jonas Gustavsson var skadad rätt mycket och Kronwall är så klart otroligt viktig sedan Nicklas Lidström slutade, berättar Andreas.
– De har visat att de verkligen vill samarbeta, och jag har träffat dem. Jag brukar säga till dem att jag inte är en konkurrent till dem, utan att jag bara vill spelarnas bästa. De måste kunna släppa stoltheten och prestigen, och istället samarbeta. Jag kan lära mig massvis från dem, och de kan kanske lära sig lite från mig.
Tester på is förefaller vara ett förhållandevis ovanligt upplägg, vilket kan kännas ologiskt.
– Av alla jag tränar så vet jag att det bara är Anaheim, med Rakell, som har mjölksyretester på is… vilket för mig är jättekonstigt, då det ju är hockey vi spelar. Rakell återhämtade sig snabbast i Anaheim och det säger mig att vi har gjort någonting bra. Landeskog slog förra sommaren rekord i Colorados historia för återhämtning, men det var på en cykel.
– Det är kanon och han är bra tränad, men jag hade ju hellre sett att det hade varit på is, avslutar Andreas.
####
Vill du veta mer om Andreas?
Besök då hans hemsida, www.andreaspt.se.
Eller följ honom på Instagram.
Och på Twitter, @andreaspt_se
