NHL-bloggen: Blir Chicago en modern dynasti?
Scotty Bowman är vida erkänd som en av de större ledarna i NHL:s historia – många skulle säkert säga att han till och med är den största.
Stan Bowman, hans son, har alltså en del att leva upp till. Men Chicagos general manager är på god väg att skapa sig ett eget namn.
Att bygga en dynasti – att vinna mästerskapet flera år i rad – i modern tid är i det närmaste en omöjlighet. Många lag, en jämn liga och lönetaket är några av faktorerna som gör det svårt. Det senaste laget att vinna två år i rad är exempelvis Detroit 1997 och 1998. Vi får gå tillbaka till 80-talet och Edmonton för att hitta den senaste dynastin.
Men Chicago är förmodligen så nära en modern form av dynasti som man kan komma. Tre Stanley Cup-titlar på sex år är imponerande under vilka förutsättningar som helst – men att åstadkomma det under 2010-talets förutsättningar är snäppet större.
Och för första gången sedan slutet av 90-talet kan vi mycket väl få samma mästare två år i rad. Det har Bowman den yngre sett till.
Trots att framgångarna gång på gång har lett till cap-problem så har Bowman & Co lyckats hålla Blackhawks slagkraftiga. Brian Campbell, Dustin Byfuglien, Andrew Ladd, Brandon Saad, Johnny Oduya och Patrick Sharp är exempel på spelare man har tvingats offra, och det är ju inte vilka namn som helst.
---
Chicago var så klart en av förhandsfavoriterna inför säsongen. De hade en av ligans bättre stommar, med Patrick Kane, Jonathan Toews, Marian Hossa, Duncan Keith och Brent Seabrook. Visst fanns det frågetecken kring djupet, men det fanns även förväntningar om att Bowman skulle åtgärda de bristerna under säsongen.
Och som han har gjort det.
För någon dag sedan plockade man in Andrew Ladd från Winnipeg. Bowman lyckades alltså ta tillbaka marknadens förmodligen mest eftertraktade winger och peta in honom jämte Toews. Priset blev visserligen dyrt, Marko Dano är fortfarande väldigt lovande och en 1st rounder är alltid en 1st rounder – men Chicago är trots allt ett av få lag som kan offra framtid för nutid utan några större problem.
Men Bowman nöjde sig inte med Ladd.
Under gårdagen lyckades han övertala Dean Lombardi att ta tillbaka sin gamla Stanley Cup-hjälte Rob Scuderi, trots att veteranen numera är tämligen oduglig. Motsatt väg gick Christian Ehrhoff, och tysken är i och för sig inte på något sätt en garanti för framgång, men nog chansar man hellre med Ehrhoff än med Scuderi?
---
Hur kan för övrigt Lombardi ta in Vincent Lecavalier, Luke Schenn och Rob Scuderi för att boosta laget och faktiskt vara en contender i samma veva?
---
Bara att värva in Ladd och byta ut Scuderi mot Ehrhoff vore imponerande drag av Bowman.
Men han nöjde sig inte där.
Under fredagsnatten fortsatte han nämligen att förstärka laget. Dale Weise och Tomas Fleischmann hämtades in från Montreal i utbyte mot Phillip Danault och en 2nd rounder.
Hastigt och lustigt har Bowman spetsat till sin topp-6, breddat sin bottom-6, gett ytterligare djup till försvaret och Chicago ser återigen ut som Chicago.
---
Sättet som Bowman år efter år har hållit Chicago slagkraftiga, trots att framgångarna har ställt till med en hel del cap-problem, är alltså minst sagt imponerande. Visst har man offrat såväl draftval som prospects, men Blackhawks kan ta de smällarna.
Toews, Kane och Keith lär hålla en god nivå i flera år, man har fortfarande framtid i Teuvo Teräväinen och Nick Schmaltz och kan man hitta nya fynd i Europa, likt Artemi Panarin, bör Blackhawks inte behöva oroa sig alltför mycket om framtiden, även om Marian Hossas och Brent Seabrooks kontrakt kan bli jobbiga om någon eller några säsonger.
---
Hur länge vågar, och kan, man satsa i Chicago? Har Bowman sett till att Blackhawks blir det första laget på nästan 20 år att vinna Stanley Cup två år i rad? Är det vad som slutligen behövs för att definitivt fastslå att Chicago är en modern dynasti?
