NHL-bloggen: Bravo, Pittsburgh, bravo
Jag applåderar Shero - han har räddat NHL från undergång.
Sällan har ett lag varit så klara favoriter till Stanley Cup som årets upplaga av Pittsburgh Penguins.
General Manager Ray Shero har laddat upp offensiven så att paralleller med åttiotalets Edmonton Oilers omöjligen kan undvikas. Sidney Crosby, Jevgeni Malkin, Jarome Iginla, Kris Kunitz och Kris Letang är en kvintett av yttersta elit där samtliga har målproduktion som sitt adelsmärke.
Förhoppningsvis bär satsningen också frukt.
NHL skulle nämligen må bra av det.
De senaste åren – ja, allt sedan New Jersey 1995 fångade upp alla uppspel redan i mittzon – har NHL försökt få fart på målproduktionen.
Det har flyttats linjer, minskats målvaktskydd, ändrats icingregler, spelförstörande moment har eliminerats och dessutom har målvakternas rörelseutrymme begränsats kraftigt.
Alla tappra försök till trots har målproduktionen stadigt gått ned (ja, förutom ett hopp uppåt efter lockouten 2005) och numera gör ett genomsnittligt NHL-lag ca 2,7 mål per match…
Bäst i klassen är målglada Pittsburgh med sina 3,59 gjorda mål per match.
Fjolårets slutspel fick ett abrupt avslut då Pingvinerna fick respassvredan i första omgången mot ett Philadelphia Flyers som inte direkt prioriterade defensiven heller. Efter 31 insläppta mål under sex matcher kunde GM Shero ha gjort det logiska, och fokuserat både försäsong och trading frenzyn på defensiva förstärkningar.
Med värvningarna av Jarome Iginla och Brendan Morrow gör Shero dock det motsatta. Pittsburgh ska vinna matcher genom att göra fler mål än sina motståndare, inte släppa in färre.
En underbar satsning, tycker jag.
Vinner Pittsburgh Stanley Cup är det en tydlig signal att en offensiv och målglad hockey kan vara framgångsrik – matcher kan vinnas trots tre insläppta mål. Glädjande framförallt för hockeyfans – i synnerhet de som inte är fanatiskt insatta och med pondus kan redogöra för sitt favoritlags boxplayuppställning och hur pucken på bästa sätt ska hållas bort från det egna målområdet.
Glädjande också för NHL i sin helhet, vars produkt ska frodas i en mycket konkurensutsatt TV-värld där underhållningsnivå många gånger mäts i antalet producerade mål. Blir satsningen framgångsrik sträcks också ett finger åt coacher som riskminimerar, ställer upp sitt lag likt en köttmur på egen blålinje och kyligt räknar med att ett, möjligtvis två, mål ska räcka till vinst.
Under fjolårets slutspel behövde mästarna Los Angeles Kings göra fler än tre mål vid tre tillfällen för att säkra de sexton segrar som krävs för att få sitt namn på Stanley Cup-pokalen.
Vid tio av segrarna krävdes bara två mål…
Spännande, tätt och rafflande alla gånger – men inte särskilt underhållande.
Visst, med Tomas Voukons ankomst och värvningen av Dogulas Murray annonserar GM Shero och Pittsburgh att defensiven ska skärpas även den. Murray har få offensiva kvalitéer och har vunnit respekt i ligan tack vare sitt fysiska och många gånger uppoffrande spel. Hans ankomst kommer dock inte generera någon revolution i backlinjen och i stort sett är den bräckliga defensiv Pittsburgh visade upp mot Philadelphia förra året kvar – från Marc-Andre Flurey i målet och framåt.
Aldrig har det varit mer tydligt att det är med offensiv kraft och hög målproduktion som Sidney Crosby och hans gäng ska vinna Stanley Cup.
Jag ställer mig upp och applåderar.
____________________________________
Svenska Fans NHL-blogg går också att följa på Facebook...
____________________________________
