NHL-bloggen: Dags att rannsaka dig själv, Kekäläinen!
Det var nog oundvikligt. Inleder du en säsong med historiskt dåliga sju raka förluster sparkar du coachen. Precis som Columbus och GM Jarmo Kekäläinen gjorde under dagen.
Att plocka in en beprövad och krävande coach som John Tortorella är inte heller någon jätteöverraskning. Men även om draget framstår som fullt naturligt gillar jag inte alls hur Blue Jackets agerar i den här situationen.
För det första hade jag rannsakat mig själv och mitt arbete, om jag hade varit i Kekäläinens situation. Har jag byggt mitt lag på ett sätt så min coach kan bli framgångsrik och nå de (uppenbarligen för) högt ställda förväntningarna? Redan där får vi sätta stopp. Sommarens värvning av Brandon Saad går inte att klaga på, då Saad spetsar till en redan spännande anfallsbesättning. Han har dessutom producerat, så ingen skam i den värvningen.
Kikar vi däremot på försvaret är det lätt att se varför Blue Jackets har svidande många förluster. Du har två rutinerade rävar i Jack Johnson och Fedor Tyutin, där i alla fall Johnson är spelare nog att bära en topp-4-roll. Men sen? David Savard fick ett litet genombrott ifjol, men är ingen spelare att bygga försvaret runt. Ryan Murrays karriär är så pass sargad av skador att det är svårt att se hur han ska kunna leva upp till sin hypade draftplats (tvåa totalt 2012). Att han bara spelade tolv matcher under fjolåret är ytterligare en anledning att inte lita allt för mycket på honom den här säsongen.
Sedan hittar vi utfyllnadsspelare som Dalton Prout, Cody Goloubef och Kevin Connauton. Vilka, tänker du? Precis min poäng.
Det ska också tilläggas att ingen av spelarna är nya inför säsongen och att Kekäläinen inte gjorde någonting för att förstärka en – redan på förhand – alldeles för dålig backbesättning. Det ryktades om att han budade på Paul Martin, men det gav inget resultat.
Varför gjordes inte mer? Det uppenbara draget för Kekäläinen var att värva in en ordentlig back. De är svårfångade, men att Kekäläinen inte lyckats hitta någon sedan förra säsongen är under all kritik.
Ser vi till målvaktsspelet är det inte mycket som kan lastas Richards. Den vanligtvis pålitlige Sergei Bobrovsky har läckt som ett såll – delvis på grund av det tunna försvaret – och Curtis McElhinney är inte en spelare som räddar ett lag i fritt fall.
Nej, felet är inte enbart Richards, även om han givetvis inte står utan ansvar.
Sedan måste vi naturligtvis också ifrågasätta valet att anställa John Tortorella som Richards ersättare. Vad kan han tillföra? Visst, ingen kan förneka att han är tuff och vet hur man ställer krav på spelarna, men är det vad som krävs just nu? Någon som skäller ut dem? En spark i röven? Nja, jag är mycket tveksam till att ”Tårtan” kan rädda säsongen, eller få truppen att nå sin potential som ändå är rätt hög.
Ytterligare en aspekt i anställandet av Tortorella är hans kända bråk med Brandon Dubinsky, när de båda tillhörde New York Rangers.
”Min relation med Tortorella föll ihop under sista året jag var där (i New York)”, sa Dubinsky till NY Daily 2013. ”Jag kände att relationen med några andra spelare var på väg att göra detsamma. Det summerar nog det hela. Jag var inte helt överraskad över att det skedde”.
Hur hanteras det nu? Har de vuxit ifrån sina meningsskiljaktigheter och kan starta på ny kula, eller skickas Dubinsky iväg? Kanske för den där backen man så desperat behöver? Hur ersätts i så fall ”Duby”, som fyller en viktig roll?
Nej, i mina ögon är det en eller ett par nya backar som är det största behovet – inte en ny coach. Och framförallt inte Tortorella.
Summa summarum: att sparka Richards är det uppenbara valet och kanske ett oundvikligt sådant. Men jag har svårt att se hur Tortorella ska kunna håva in mer poäng på de återstående 75 matcherna än Richards hade gjort om det inte anländer förstärkning på backsidan.
Men jag hoppas jag har fel.
