NHL-bloggen: Douglas avslöjar sprickan

Douglas Murray och Ottawa Senators har gjort gemensam sak.

Att både spelarfack och ägare slutit upp bakom respektive ledare har varit fundamentalt i den här utdragna lönekonflikten.

Igår fick två uttalanden oss att ifrågasätta det.

I en intervju med Hockeysverige fick backjätten Douglas Murray frågan om vad som fattades i ägarnas förslag – och jag citerar ett stycke: ” Vi vill att kontrakten som klubbarna har skrivit självklart ska gälla. Vi har över 90 procent av spelarna i ligan bakom oss.”

Över 90 procent innebär – om vi vänder på det – att uppemot nio procent av spelarna inte längre står bakom spelarfacket och Donald Fehrs agerande.

9 procent av NHLPAs medlemmar  - det innebär att runt 60 spelare som antingen vill se ett omedelbart slut på konflikten och är beredda att acceptera ägarnas bud eller 60 spelare som önskar att facket ställer ännu hårdare krav på NHL.

Jag tror på det förstnämnda och vill dessutom påstå att alltfler kommer ansluta sig till de som fått nog.

60 spelare – det är mer än två fulla lag det. Gissningsvis spelar ingen av dem i Europa för närvarande.

Samtidigt – på andra sidan av denna avsmalnande klyfta som skiljer de två parterna åt – hittar vi Ottawa Senators. Det enda kanadensiska lag som inte har en lång kö på sina säsongsbiljetter. De har i ett videoklipp – helt utan krusiduller – hävdat att de trycker på för att NHL så snart som möjligt ska nå en överenskommelse.

Nyckelorden här är förstås ”så snart som möjligt”.

Intressant dels för att de egentligen inte har mandat att uttala sig om förhandlingarna (den rätten förbehålls Gary Bettman och Bill Daly) överhuvudtaget och dels för att vi under hela konflikten matats med uppgifter om hur enade ägargruppen är och hur viktigt det är för ligans samtliga klubbar att nå mer rimliga lönenivåer. Kosta vad det kosta vill.

Inte ett avtal så snart som möjligt.

Har halvfattiga Ottawa fått nog är det inte alltför långsökt att också fler ägare/sponsorer/styrelseledamoter tröttnat på det allt mer löjliga skyttegravskrig vi befinner oss i.

Ett ställningskrig där parterna egentligen är överens - fördelningen dem emellan ska vara 50/50. Frågan är bara hur och när vi ska ta oss dit.

Att fasaden börjar rämna på båda sidor är inte förvånade egentligen. Total enighet existerar inte när så många är inblandade. Dessutom lever spelarna i extremt skilda ekonomiska miljöer. Vissa badar i pengar medan andra – nåja – får vända på sina surt förvärvade slantar.
Detsamma gäller också klubbägare där en handfull klubbar fritt använder sina dollars till att få de bästa spelarna till sitt lag och andra faktiskt får tigga till sig bättre lånevillkor hos banken ett par gånger om år.

Vem som blinkar först är svårt att säga.

Men var alla tre förslag spelarna presenterade verkligen så usla som Bettman ville påstå? Höll till exempel Eugene Melnyk på Ottawas ordförandepost med om det?

Skullen en gradvis sänkning av lönetaket vara så förkastligt? Kanske en snabbare takt är att föredra – visst – men lägg fram det vid förhandlingsbordet då!

Herregud.

I början av konflikten stod 7 miljarder kronor mellan de stridande två – nu är vi nere på en tredjedel av det. I alla fall om vi använder det mest förmånliga av alla räkneexempel.
Är det verkligen försvarbart att stryka en hel 21 miljarder kronor värd säsong över det? Eller mista en hel årsinkomst över?

I min – ganska egocentrerade värld – är det inte det. Jag vill ha fullmatade NHL-sändningar på TV nu.

4 kommentarer

Håkan Tranbecktranbeck@nhlbloggen.nu2012-10-20 08:12:00