NHL-bloggen: Fick Columbus tillräckligt betalt?
Gårdagen bjöd nästan på action utan dess like, för att vara mitt under en säsong där trademarknaden har varit allt annat än aktiv.
Ron Hextall viftade till med sitt trollspö och fick på något sätt sin gamla chef Dean Lombardi att ta över Vincent Lecavalier till Los Angeles. Den falnande stjärnan kommer till halva kostnaden och har lovat att gå i pension till sommaren, så någon jätteskandal är det inte för Kings.
Men kan Lecavalier lösa det där behovet av ytterligare en center i Kings depth chart?
Luke Schenn i sin tur bör kunna fylla någon form av funktion i Kings försvar. Kanske är han till och med en uppgradering över långtidsskadade Matt Greene.
---
När hela NHL-världen surrade Lecavalier, Lombardi och Hextall tyckte Washington att det var lämpligt att signa upp Mike Richards.
Den tidigare Kings- och Flyerscentern fick som bekant sitt kontrakt rivet i somras efter att ha blivit påkommen med receptbelagda smärtstillande medicin. Richards väntar fortfarande på rättegång, men då NHL har godkänt hans comeback förefaller den mer vara en formalitet. 30-åringen kan alltså debutera direkt.
---
Inget ont om Lecavalier, Schenn eller Richards – men gårdagens stora händelse var blockbustern mellan Columbus och Nashville, där Ryan Johansen och Seth Jones bytte lag.
Såväl den spontana reaktionen som den lite mer djupgående analysen kan nog konstatera att det är en trade som båda lagen är tillfredsställda med.
Blue Jackets verkar ha tappat all form av förtroende för Johansen. Han har stått utanför laget och varit nere i fjärdekedjan. Att hans framtid inte låg i Columbus kändes givet. Nu fyller man dessutom ett behov när man istället får in Seth Jones. Han håller redan en hög nivå och kommer förmodligen att bli en toppback i ligan.
Nashville i sin tur pluggar igen det största hålet i sitt lagbygge när man nu får in en förstacenter. David Poile har sökt efter just den spelaren under många, många år och ur ett kortsiktigt perspektiv har man inga problem med att ge upp Seth Jones. Roman Josi, Shea Weber, Ryan Ellis, Mattias Ekholm och gänget kompenserar för det.
---
Det är inte helt uppåt väggarna att hävda att Nashville nu seglade upp och blev en fullfjädrad contender den här säsongen.
Man har målvakten, man har bredden och man har spetsen. Pekka Rinne (om han hittar tillbaka till gammal normal form), Shea Weber, Roman Josi, Filip Forsberg, James Neal och Ryan Johansen är en stomme värdig vilket lag som helst. Dessutom är djupet som sagt mycket imponerande.
Det finns däremot orosmoln över Predators ur ett längre perspektiv. Hur länge håller 33-årige Rinnes redan sargade höft? Redan nu kan man se tendenser till att Weber börjar tappa – hur länge kommer han vara en back värdig knappt $8 miljoner?
---
Den kanske mest intressanta diskussionen kring den här traden är annars hur värdet är fördelat. Att båda lagen är tillfredsställda kan vi nog slå fast, men fick verkligen Columbus tillräckligt betalt för Johansen?
Vi snackar trots allt om en bevisad förstacenter som går mot en jättelovande backtalang.
Vad är då mest värdefullt för ditt lagbygge? Förstacentern eller förstabacken?
Det är så klart en smaksak – personligen föredrar jag förstacentern. Och jag kan tycka att en 23-årig förstacenter som är uppe och nosar på point-per-game bör generera mer än ”bara” Seth Jones.
Men å andra sidan har Columbus själva sänkt värdet på Johansen genom att behandla honom som man har gjort, dels med tanke på petningarna och dels med tanke på vissa uttalanden.
Med det i bakhuvudet ska man kanske trots allt vara mer än nöjda över utbytet. Man gör en liten chanstagning och man känns väldigt tunna på centerpositionen, men allting tyder på att Jones blir en storback i ligan.
---
Avslutningsvis kan vi alltså tvivellöst konstatera att alla satt och väntade på Lecavalier-traden innan marknaden kunde öppna upp sig…