NHL-bloggen: Fler förändringar? Rätt skäl?
I Nordamerika bor Average Joe. En amerikansk Svensson. Joe har en uppsjö av idrotter att välja på när han ska bege sig till en arena. Joe vill bli underhållen och samtidigt kunna avnjuta kvällen med sina vänner. Joe vill se mål, och det får han inte i den utsträckning han så hett suktar efter. Eller?
Om man läser lite om NHL vet man att det pågår en ganska hetlevrad debatt om det fallande målsnittet i ligan. Men är det verkligen ett oerhört stort problem? Nej, jag tycker inte det. Men kanske finns det förändringar som vi alla kan tjäna på.
Bakgrund
Innan lockouten 2004-05 hade vi en liga som tillät en mängd spelförstörande moment. Hakningar, fasthållningar och liknande småknep var saker domarna började slå ner på när ligan startade igen under hösten 2005. Det gjorde att många äldre spelare som ”levt” på att kunna småhaka motståndare inte hängde med och den dynamiska hockeyn blev snabbare, smartare och mer teknisk. De förbjudna zonerna (trapazoid-regeln) för målvakterna var också ett nytt – och av mig mycket uppskattat – koncept. Regeländringarna gjorde skillnad i spelet, men såhär tiotalet år senare är målsnittet i princip oförändrat. Den nya hockeyns snabbhet sållade kvickt ut de långsamma spelarna och under de senaste åren har vi sett färre skador, färre fighter och en alldeles fantastisk show på isen.
Average Joe har varit nöjd.
Under milleniets första fyra säsonger var snitten följande (säsong – mål/match)
2000 -01 – 5,513
2001-02 – 5,237
2002-03 – 5,309
2003-04 – 5,136
Hur påverkades då målsnittet av regeländringarna? Självklart höjdes det direkt, då allt var nytt. Från 5,309 mål per match 2003-04 till 6,05 mål 2005-06. Ett mål per match. Ett ynka mål, och sedan dess har vi än en gång sett målsnittet sjunka, men det är inte heller nu några markanta förändringar.
2006-07 – 5,758
2007-08 – 5,440
2008-09 – 5,695
2009-10 – 5,531
2010-11 – 5,464
2011-12 – 5,320
2012-13 – 5,307
2013-14 – 5,343
2014-15 – 5,324
2015-16 – 5,120
Jag har tidigare kärleksbombat NHL’s vilja till förändring. Att diskutera förändringar och hålla ligan fräsch är bra. Arbetet är fantastiskt. Men är det inte lite väl överilat att titta på målsnittet? Vi pratar ändå om en skillnad på 0,638 mål per match sedan 2006-07. Okej, hoppet från förra säsongen till i år är ganska stort. Men är fler mål vad som krävs för att behålla publiken i arenorna? Kanske är det just det.
Gemene man, det vill säga inte din vanliga hockeynörd, i USA går inte på matcherna för att se bra hockey. De går på matcherna för att bli underhållna i 60 effektiva spelminuter. Underhållning för en amerikansk genomsnitts-supporter är mål, fighter och maten som bjuds (inte nödvändigtvis i den ordningen). Det är kalla fakta och det är det vi måste förhålla oss till här. Jag har suttit på läktare i olika NHL-arenor och förundrats över hur lite publiken faktiskt kan om hockey.
Möjliga förändringar
Det pratas om att göra målburarna större. Hur ska man få igenom det? Ska NHL övertyga hela IIHF om att det här är en bra idé? Det händer inte. Europaligorna och KHL kommer att säga tvär-nej och sen har vi en ny diger diskussion om hur OS och träningsturneringen Hockey-VM ska utformas när Nordamerika och övriga världen skiljer sig på en så pass viktig punkt.
Den troliga vägen i detta är att man ändrar målvakternas utrustning igen. Benskydden lär minskas i såväl höjd som bredd, och det här är en ändring jag välkomnar. Inte så mycket för målens skull, men för oss hockeyälskare överlag. Jag har en fäbless för målvakter och ibland kan jag tycka att det är lite väl tråkigt i mål. Med mindre benskydd måste målvakterna bli rörligare och snabba målvakter kommer att gynnas mer. Kings duo med Quick/Enroth skulle kunna segla upp som ligans bästa par om dessa förändringar genomförs.
Slutsats
En ändring av målvakternas skydd är den mest troliga och den självklara. Den skulle inte medföra några större problem på den internationella scenen. Den skulle ge oss rörliga målvakter, ett dynamiskt arbete framför mål och Average Joe skulle få det han efterfrågar: Mål. Firande. Jubel. Show.
Ändringarna behövs egentligen inte för att stilla mitt sinne. Troligen inte ert heller.
Men i USA är hockeyn inte ens topp tre bland alla idrotter, knappt topp fem.
Det är klart att Average Joe måste få sin underhållning.
Vi andra kanske kan lära oss något av det ändå.
