Hockey Legends: Bostons Bruins fantommålvakter
Tiny Thompson och Frank Brimsek har för alltid skrivit in sig i hockeyhistorien, framförallt i Boston Bruins historia där de båda tillhör lagets kanske största spelare genom tiderna.
Mellan 1928 och 1949 så vaktades Boston Bruins mål av två verkliga målvaktsgiganter som hade stor del i Bostons tre första Stanley Cup vinster.
Tiny Thompson
Cecil Ralph ”Tiny” Thompson föddes den 31 maj 1903 i Sandon, British Columbia, familjen flyttade till Calgary där hans bror Paul som också blev NHL-spelare föddes. Från början var ”Tiny” som han fick som smeknamn pga att han var längst i klassen inte målvakt men eftersom det inte var så många som ville stå i mål så valde han den positionen.
Han började spela för Calgary Monarchs 1919 när han var 16 år gammal, Calgary med honom i målet deltog i Memorial Cup utan att lyckas ta sig till slutspelet men det var knappast hans fel. Efter en säsong i Calgary Alberta Grain så spelade Thompson sina sista 3 juniorsäsonger i Bellevue som också ligger i delstaten Alberta. 1924-25 skrev han på för Duluth Hornets där han spelade 40 matcher och höll nollan elva gånger.
Säsongen efter gick han till Minnesota Millers i AHA där han under sina tre säsonger höll nollan 33 gånger på 118 matcher med ett GAA på 1,37. Givetvis spred sig ryktet om den unge målvakten och det var Boston Bruins GM Art Ross som köpte loss Thompson från kontraktet med Minnesota och säsongen 1928-29 debuterade han i NHL.
Succé är ett ord som används väldigt flitigt i dagens media men när det gäller Tiny Thompsons rookiesäsong går det inte att använda något annat ord. Han höll nollan i sin första match, han stod i samtliga Bostons matcher under säsongen och höll nollan sammanlagt 12 gånger och han fick ett GAA på 1,15. Säsongen han debuterade i NHL kallas visserligen för ”Year of the Shutouts” men ändå, hans GAA från den säsongen är det näst bästa som en målvakt presterat och bäst är George Hainsworth som samma säsong höll nollan i 22 av 4 matcher och hade ett GAA på 0,98. Thompson smeknamn Tiny handlar från och med den här säsongen inte om hans storlek utan om hur låga hans GAA är.
Succén var inte slut när seriespelet var slut utan Boston gick hela väggen och vann Stanley Cup och under de fem slutspelsmatcherna så vann Thompson samtliga och höll nollan i tre av dem. Året efter ändrades reglerna i NHL så att det blev tillåtet att passa framåt och målen trillade in i betydligt högre takt bakom målvakterna i NHL.
Thompson stod samtliga matcher även den här säsongen men hans GAA steg till 2,19 och han höll nollan endast tre gånger när Boston gick fram som en slåttermaskin i seriespelet. Boston förlorade enbart 6 matcher och är det lag som har haft högst vinstprocent genom tiderna i NHL. I slutspelet går det däremot sämre när Boston förlorar Stanley Cup finalen mot Montreal Canadiens men efter säsongen vinner Thompson Vezina Trophy för första gången.
Säsongen 1930-31 spelar han som vanligt samtliga matcher, hans GAA blev 1,98 och han höll nollan tre gånger. I slutspelet blir Boston ännu en gång utslagna av Montreal Canadiens men Thompson blir historisk när Art Ross plockar ut honom och spelar med sex utespelare i ett försök att kvittera i en av matcherna. Efter säsongen blir Thompson uttagen i All Star Team 2.
Den följande säsongen missar Boston slutspelet för första gången sedan Thompson kom till laget och att han själv hade en del skadeproblem bidrog säkert, han stod i 43 av matcherna, hans GAA var 2,29 men han höll nollan hela 9 gånger. Den följande säsongen går Boston till slutspel igen men laget förlorar till Toronto Maple Leafs i den första omgången och den sista matchen i serien är den näst längsta matchen i Stanley Cup historien och tyvärr för Thompson så var det han som fick släppa in det avgörande målet efter 164 minuter och 46 sekunders spel (4:46 in i den sjätte övertidsperioden).
1932-33 vinner Thompson Vezina för andra gången efter en säsong med 11 hållna nollor och 1,76 i GAA, säsongen efter gör både han och Boston sämre ifrån sig och laget missar slutspelet igen. 1934-35 blir Thompson uttagen i All Star Team 2 när han kommer igen genom att hålla nollan 8 gånger och hans GAA på 2,26 räckte för att Boston återigen skulle nå slutspelet där de blev utslagna direkt.
Säsongen 1935-36 är kanske Thompsons bästa i NHL, han vinner Vezina för tredje gången och blir uttagen i All Star Team 1 för första gången efter 10 hållna nollor och ett GAA på 1,68. I slutspelet blir Boston utslagna direkt efter två mycket underliga matcher, Boston och Thompson besegrade Toronto med 6-0 i den ena matchen bar för att förlora den andra matchen med 0-8. Under samma säsong blir Thompson förste målvakt som får en assist efter att ha passat till en medspelare med målvaktsklubban (alla tidigare målvaktsassist hade kommit efter målvaktsparader.
Thompsons siffror från 1936-37 är lite sämre, han höll nollan i 6 matcher och fick 2,22 i GAA, under den följande säsongen som blir hans sista fullständiga i Boston kommer han igen och vinner sin fjärde Vezina efter 1,80 i GAA och 7 hållna nollor, han blev dessutom uttagen i All Star Team 1 för andra gången. I slutspelet blir Boston utslagna i tre raka matcher trots att Thompson bara släppte in sex mål och hade 1,70 i GAA.
Säsongen 1938-39 inleds med att Thompson skadar sig på träning och ersätts av Frank Brimsek, när Thompson är frisk så spelar han fem matcher innan han tradas av Boston till Detroit Red Wings. Myten säger att Boston trodde så mycket på Brimsek att de var villiga att trada Thompson av den anledningen, det stämmer till viss del men målvakten som Boston fick av Detroit i traden var Norm Smith som vunnit Vezina Trophy 1937 så Art Ross hade en reservplan i fall Brimsek inte höll för trycket. Thompson som slutar efter den följande säsongen spelade totalt 85 matcher i Detroit och höll nollan 7 gånger med 2,54 i GAA.
Efter spelarkarriären blev Thompson coach i Buffalo Bisons i AHL under två säsonger innan han tjänstgjorde i det kanadensiska flygvapnet under det andra världskriget. Efter kriget blev Thompson Chicago Black Hawks huvudscout i västra Canada, där han hittade flera blivande NHL-stjärnor.
Han blev invald i Hockey Hall of Fame 1959 efter en karriär med 284 vinster på 553 matcher, 81 hållna nollor och 2,08 i GAA. Hans 38 vinster från 1929-30 var ett klubbrekord i Boston ända fram till Pete Peeters vann 40 matcher säsongen 1982-83. Thompson är den Bostonmålvakt som har flest matcher, vinster och hållna nollor, hans 81 hållna nollor är sjätte mest i NHL-historien. Han avled i Calgary den 9 februari 1981.
Thompson var en av de första målvakterna som faktiskt ”plockade” pucken, eftersom plockhandsken ännu inte var riktigt utvecklad än så användes ”plockhanden” mest till att slå ned pucken på isen där den sedan blockerades. Thompsons stil där han fångade pucken i handen satte säkert fart på utveckling av plockhandsken eftersom han fick massor av efterföljare bland målvakterna.
Frank Brimsek
Francis Charles Brimsek föddes den 26 september 1915 i Eveleth, Minnesota i USA, hans föräldrar kom från de delar av Europa som kommer att bli Tjeckoslovakien efter det första världskriget. Av någon konstig anledning så kommer den lilla staden Eveleth under en period av några få år att producera fyra spelare som tar sig till NHL och tre av dem är målvakter, förutom Brimsek så är det Sam LoPresti, Mike Karakas och John Mariucci.
Brimsek blev målvakt eftersom hans äldre bror John som var reservmålvakt i skollaget i High School ville byta och bli utespelare. Efter High School och College blev han 1934 inbjuden till Detroit Red Wings träningsläger men Brimsek tyckte inte om Detroits GM och coach Jack Adams och det verkar ha varit ömsesidigt. Brimsek försöker då med Baltimore Orioles i EAHL men han lyckas inte ta en plats där heller, när han liftar hem från Baltimore kommer han i kontakt med Jack Harris som ägde ett hockeylag Pittsburgh Yellow Jackets där Brimsek får chansen.
1935-36 går Yellow Jackets med i EAHL och Brimsek slår igenom med 20 vinster och 8 hållna nollor vilket var bäst i ligan. Efter säsongen belönas han med en trofé för lägst GAA och han blir uttagen i All Star Team 2. Detroit gör 1937 ett försök att få Brimsek på sin skyddade lista men Brimsek tackar nej och väljer istället Boston Bruins. Boston skickar Brimsek till Providence Reds i IAHL där han hjälper laget att vinna Calder Cup efter 5 hållna nollor och 1,75 i GAA, han blir också uttagen i All Star Team 1 efter säsongens slut.
Brimsek startar den följande säsongen i Providence men när Tiny Thompson skadar sig i en försäsongsmatch blir han uppkallad till NHL. Han vinner de två matcher han står i NHL innan Thompson är fit for fight igen. När Thompson sedan tradas till Detroit så blir Brimsek uppkallad igen, han blir inte varmt mottagen av Bostonfansen som inte alls gillade traden. När Brimsek håller nollan i sin andra match vänder det lite och när han efter sju matcher har hållit nollan i sex av dem så har alla glömt Thompson, succén var fullbordad.
Som längst håller han nollan i 231 minuter och 54 sekunder, när serien är färdigspelad har Brimsek lett Boston till förstaplatsen i NHL och han själv har vunnit 33 matcher, hållit nollan 10 gånger och hans GAA var 1,56. I slutspelet går det inte att stoppa Boston som vinner Stanley Cup, Brimsek håller nollan 1 gång och hans GAA i slutspelet var låga 1,25. Under tiden han håller nollan börjar fans och media kalla honom ”Mister Zero”.
Förutom att han blir uttagen i All Star team 1 så vinner han givetvis både Vezina Trophy och Calder Trophy. Säsongen 1939-40 har han flest vinster av målvakterna i ligan och hans GAA är låga 1,99 men Boston förlorar i semifinalen, efter säsongen blir han för första gången uttagen i All Star Team 2 något han kommer att bli sex gånger till under sin karriär. Säsongen efter vinner Boston NHL för tredje säsongen i rad och besegrar sedan Detroit Red Wings i Stanley Cup finalen och Brimsek blir för andra året i rad uttagen i All Star Team 2 efter bland annat 6 hållna nollor och 2,01 i GAA.
Säsongen 1941-42 är Brimsek mer mänsklig, han håller nollan tre gånger och han får 2,35 i GAA. Han är trots det bäst i ligan och blir efter säsongen som slutar med en semifinalförlust uttagen i All Star Team 1 för andra gången. Efter 50 matcher av säsongen 1942-43 avbryter Brimsek sin karriär för att gå med i kustbevakningen och han tillbringar andra världskriget i Stilla Havet på olika fartyg. Han blir ändå uttagen i All Star Team 2 efter säsongen 1942-43.
Han och flera andra krigsveteraner återvänder till NHL säsongen 1945-46 men Brimsek står inte riktigt att känna igen trots att han blir uttagen i All Star Team 2, han håller nollan två gånger och får 3,26 i GAA. Han blir även de två följande säsongerna uttagen i All Star Team 2 efter GAA på 2,92 respektive 2,80. Han gör sin sista säsong i Boston 1948-49 då han vinner 26 av 54 matcher med ett GAA på 2,72, efter säsongen tradas han till Chicago Black Hawks där han stannar ett år. Han avslutar karriären i Chicago genom att vinna 22 av 70 matcher, 5 hållna nollor och 3,39 i GAA.
Brimsek blir invald i Hockey Hall of Fame 1966 som den förste amerikanske NHL-spelaren, 1973 blir han invald i US Hockey Hall of Fame och kort före sin död så placeras han på plats 67 när Hockey News 1998 rankade de 100 största spelarna genom tiderna. Frank Brimsek vann 252 av 514 NHL matcher, höll nollan 40 gånger och hans GAA var 2,70. Brimseks 252 vinster var rekord för en amerikansk målvakt ända tills att Tom Barrasso passerade honom den 15 februari 1994.
Man kan tycka det är lite konstigt att Boston inte har hedrat någon av Brimsek eller Thompson. Trots att bägge hade #1 så används numret fortfarande i Boston och Boston är enda Original Six-lag som inte hedrat spelare med det numret.
