Hockey Legends: The Kraut Line
Boston Bruins hade under slutet av 1930-talet och början av 1940-talet en av NHL:s bästa kedjor, barndomskamraterna Bobby Bauer, Milt Schmidt och Woody Dumart hjälpte Bruins vinna två Stanley Cup titlar under de åren.
Tre spelare med tysk härstamning som kom från de kanadensiska städerna Kitchener och Waterloo bildade en av Boston Bruins och hela NHL:s absolut bästa kedjor. Staden Kitchener i Ontario hette fram till 1916 Berlin men under det första världskriget bytte staden namn.
Den första medlemmen i Kraut Line hade en lillebror som blev en minst lika stor kändis och makthavare i hockeyvärlden trots att han valde att inte bli ishockeyproffs. Robert Theodore Bauer föddes den 16 februari 1915 i Waterloo, Ontario och spelade pojkhockey i Waterloo-Kitchener.
När Bobby var 15 flyttade han till Toronto där han studerade på St. Michaels College, medan han spelade för St. Michael’s Majors så vann han Memorial Cup 1934. Den följande säsongen spelade han för Kitchener Greenshirts och där spelade han tillsammans med Milt Schmidt och Woody Dumart för första gången (Dumart var vid den här tiden back).
Hans lillebror följde hans fotspår men valde efter det andra världskriget att bli präst i stället för NHL-proffs. Fader David Bauer blev så småningom en av de absolut tyngsta ledarna inom den kanadensiska amatörishockeyn, det var han som skapade det första kanadensiska ishockeylandslaget under 1960-talet och han var laget coach under bland annat två OS-turneringar (det var förövrigt Bobby också).
Bobby blev tillsammans med Milt och Woody signade av Boston Bruins 1935, Bobby fick inleda sin proffskarriär i Boston Cubs i C-AHL där han gjorde 15 mål under säsongen 1935-36. Den följande säsongen fick han spela för Bostons bästa farmarlag Providence Reds i I-AHL och där skapades för första gången Kraut Line med Bobby som högerforward och Woody som vänsterforward på sidorna om den blivande superstjärnan Milt.
Den gamle Montreal Canadiens stjärnan Albert ”Battleship” Leduc som var lagets coach kom på namnet Kraut Line. Bobby blev uppkallad till Bruins efter att han gjort 18 poäng på 44 matcher, han debuterade i NHL den 21 mars 1937 mot Chicago Black Hawks och han gjorde dessutom sitt första mål i NHL när Boston vann med 6-1.
Den följande säsongen var alla tre medlemmarna i Kraut Line ordinarie i Boston Bruins och succén blev omedelbar. Boston vinner Prince of Wales Trophy som det lag i NHL som vunnit ligan och det kommer Bruins att göra fyra år i rad. Bobby gör 20 mål under sin rookiesäsong och är bäst i laget med det. Under hans andra säsong (1938-39) gör han 31 poäng och blir uttagen i All Star Team 2. I slutspelet gör Bobby 5 poäng när Boston vinner sin andra Stanley Cup 10 år efter lagets första tiumf.
Säsongen 1939-40 blir Kraut Line historiska när de lägger beslag på de tre främsta platserna i poängligan, Schmidt var etta, Dumart tvåa och Bauer kom på tredjeplats. Bobby blir återigen uttagen i All Star Team 2 och dessutom vinner han Lady Byng Trophy efter att han enbart suttit 2 minuter i utvisningsbåset, Bruins blir däremot utslagna i den första omgången i slutspelet.
Säsongen 1940-41 vinner Boston Stanley Cup igen och Bobby vinner sin andra raka Lady Byng och blir uttagen i All Star Team 2 för tredje säsongen i rad. Andra världskriget kastar sin skugga över NHL och Boston utlyser en tävling där man efterlyser ett nytt smeknamn istället för Kraut Line, Kitchener Kids blir det förslag som vinner.
I januari 1942 blir samtliga medlemmar i Kraut Line inkallade i det kanadensiska flygvapnet, i den sista matchen med Boston innan de ryckte in samlade trion ihop 22 poäng när Boston krossade Montreal med 8-1. När trion utbildades så spelade de i Ottawa RCAF Flyers i QSHL, Ottawa vann det kanadensiska amatörmästerskapet Allan Cup med trion i laget. Trion splittrades sedan när Bobby skickades till Halifax där han utbildades till radiotekniker medan de andra två stannade i Ottawa där de blev bombfällare. 1943 skickades trion till Europa för insats i bombningar över Tyskland. 1944 blev Bobby hemskickad efter att han blivit invalidförklarad pga en gammal hockeyskada, han spelade då med ett lag i Toronto till krigets slut.
Inför säsongen 1945-46 återförenades Kraut Line i Boston och det gamla smeknamnet togs tillbaka, till skillnad från andra krigsveteraner så var Bobby i toppform och gjorde 22 poäng under säsongen. När han den följande säsongen utsågs till lagkapten svarade han med att göra sin bästa säsong i karriären, hans 30 mål och 54 poäng gav honom en andraplats i poängligan, en plats i All Star Team 2 och ytterligare en Lady Byng (hans tredje).
Efter säsongen så slutade han som proffs och återvände till Kitchener där han började jobba för familjeföretaget Bauer (det var hans frus familj som ägde företaget även om namnet är samma som hans eget efternamn) som bland annat gör skridskor (numera är företaget uppköpt av Nike). Han började spela amatörhockey igen med Kitchener-Waterloo Dutchmen och mellan 1948 och 1950 tog sig laget till finalen i OHA.
Han slutade igen 1950 men gjorde comeback i Kitchener-Waterloo 1951-52 och sent under den säsongen återförenades Kraut Line i Boston Bruins för en hyllningskväll för Milt Schmidt och Woody Dumart som fortfarande spelade i klubben. Under matchen mot Toronto som var en vanlig NHL-match så gjorde Milt Schmidt sitt 200:e mål i NHL och Bobby gjorde 1 mål och 1 assist trots att han han slutat spela i NHL fem år tidigare.
1952 blev Bobby coach och GM för Kitchener-Waterloo Dutchmen som han ledde till två Allan Cup titlar och 1956 ledde han laget när Dutchmen representerade Canada i OS där man fick nöja sig med brons. Han slutade efter Os-turneringen 1956 men när Dutchmen 1960 återigen blev utsedda att representera Canada övertalades han att ersätta Montreallegenden Bill Durnan som coach då Durnan slutade före turneringens början. Den här gången kom Dutchmen och Bauer hem med en silvermedalj.
Bobby hjälpte sedan sin lillebror David inför OS-turneringen 1964 där Canada missade medalj, den 16 september samma år avled han efter en hjärtattack på golfbanan endast 49 år gammal. 1996 blev han invald i Hockey Hall of Fame som den tredje och siste medlemmen av Kraut Line. Totalt så gjorde han 123 mål och 260 poäng på 327 NHL-matcher.
Den andra länken i Kraut Line Woody Dumart, föddes den 23 december 1916 i Kitchener, Ontario och fick namnet Woodrow Wilson Clarence Dumart av föräldrar som antagligen tyckte att namnet på den sittande presidenten i USA hade ett stiligt namn (Woodrow Wilson var USA:s president 1913-21). Woody spelade back under större delen av sin juniorkarriär men när han precis som Milt Schmidt och Bobby Bauer signats av Boston Bruins så fick han prova på att spela forward i samma kedja som Schmidt och Bauer.
Han fick tillbringa större delen av två säsonger i farmarlagen Boston Cubs och Providence Reds men under våren 1937 fick han chansen i NHL och han gjorde 8 poäng på de 17 matcher han fick i Bruins. Den följande säsongen var han och resten av kedjan givna i Boston och Dumart som var en jätte med den tidens mått blev något av förebilden av en Powerforward även om begreppet ännu inte uppfunnits. Dumart gjorde 27 poäng under säsongen 1937-38 och följde upp det med 29 poäng säsongen efter då Boston vann sin andra Stanley Cup.
Säsongen 1939-40 var hans bästa före det andra världskriget och han blev tvåa i NHL:s poängliga på 43 poäng bakom Schmidt medan Bauer blev trea med lika många poäng. I slutspelet gick det inte lika bra för Boston som vann NHL:s grundserie under fyra raka säsonger 1938-41 men efter säsongen blir Woody uttagen i All Star Team 2 precis som Bobby Bauer. Boston tar revansch den följande säsongen då de vinner Stanley Cup igen och Woody blir även den här gången uttagen i All Star Team 2.
Säsongen 1941-42 hinner Dumart spela 35 matcher för Bruins innan han blir inkallad och hamnar i flygvapnet, han spelar sporadiskt för Ottawa RCAF Flyers när laget vann Allan Cup. Han och de övriga hann inleda den följande säsongen i Ottawa innan de skickades till Storbritannien under hösten 1942. När kriget var slut återvände Dumart till Boston och NHL där han stannade i nio säsonger till.
Han fortsatte att producera bra de närmaste säsongerna och 1947 blev han ännu en gång uttagen i All Star Team 2 efter en säsong då han gjort personbästa med 24 mål och 52 poäng. Efter säsongen 1950-51 drabbades han av skador och han kunde inte längre vara den offensiva kraft han var när han var som bäst. De två avslutande säsongerna i NHL för hans del var han istället en defensiv forward med uppdrag att spela mot ligans bästa högerforwards som Gordie Howe och Rocket Richard.
Han avslutade sin karriär genom att spela 15 matcher för Providence Reds i AHL säsongen 1954-55 innan han slutade. När Dumart slutade hade han spelat i NHL 16 säsonger, samtliga i Boston Bruins och han gjorde 211 mål, 429 poäng på 772 matcher.
Efter karriärens slut så stannade Dumart kvar i Boston där han var mycket aktiv i Bruins Alumni, han blev invald i Hockey Hall of Fame 1992. När han tillsammans med sin son var på väg till Ray Bourque Night fick han problem med hjärtat och togs till sjukhus där han avled den 19 oktober 2001
Den tredje medlemmen i Kraut-Line var också den absolut största stjärnan. Milton Conrad Schmidt föddes den 5 mars 1918 i Kitchener, Ontario och han tvingades sluta skolan redan när han fyllt 14 pga av att var tvungen att jobba för att försörja familjen när fadern insjuknade. När han spelade juniorhockey i Kitchener Greenshirts så upptäcktes han av Boston Bruins som signade honom och Bobby Bauer och Woody Dumart 1935. Efter en halv säsong i Providence Reds i AHL blev han 1937 uppkallad till NHL där han gjorde 10 poäng på de 26 matcherna som återstod av säsongen.
Under Schmidts första hela säsong i NHL gjorde han 27 poäng på 44 matcher och Kraut Line börjar nu bli fruktad i hela NHL. Säsongen 1938-39 vinner Boston Stanley Cup för andra gången, Boston har antagligen sitt bästa lag genom tiderna (1970 inräknat) med stjärnor som Frank Brimsek, Eddie Shore, Dit Clapper, Bill Cowley, Flash Hollet och Roy Conacher förutom Schmidt och hans kedjekamrater.
Den följande säsongen vinner Schmidt NHL:s poängliga (Boston har ännu inte donerat Art Ross Trophy) före Dumart som kom tvåa och Bauer som blev trea. Slutspelet den säsongen blir en besvikelse eftersom Boston blir besegrade av NY Rangers i den första omgången.
Boston tar revansch den följande säsongen och Schmidt är den som stiger fram i slutspelet när Bill Cowley som vann poängligan överlägset i serien blir knäskadad i slutspelets första match. Schmidt gör 11 poäng i Stanley Cup slutspelet när Boston vinner sin andra Stanley Cup på tre säsonger och Schmidt hade antagligen vunnit Conn Smythe Trophy om den funnits. Efter 36 matcher av serien 1941-42 rycker hela Kraut Line in i det kanadensiska flygvapnet där de efter ca ett års utbildning i Ottawa skickas till Storbritannien för att delta i bombningarna över Tyskland.
Trion återvänder till Boston och NHL säsongen 1945-46 och året efter gör Schmidt sin bästa säsong statistiskt sett när han gör 27 mål och 62 poäng vilket räckte till en fjärdeplats i poängligan och en plats i All Star Team 1. Säsongen 1947-48 missar Schmidt halva säsonger pga skada och även säsongen efter är han skadedrabbad.
1949-50 är han frisk igen och han blir efter säsongen utsedd till Bostons nye lagkapten. Säsongen efter visar han att han fortfarande är en stjärna att räkna med när han gör 22 mål och 61 poäng och nästan slår sitt personbästa. Han belönas med Hart Trophy när han blir femma i poängligan och blir uttagen i All Star Team 1 för tredje och sista gången (1940 var första gången).
1951-52 är han fortfarande en av NHL:s bästa centrar och blir uttagen i All Star Team 2 efter 50 gjorda poäng. De kommande två säsongerna är han inte längre den som leder Bostons offensiv istället är han precis som Woody Dumart mer defensiv i sin spelstil än tidigare. Efter 23 matcher av säsongen 1954-55 så slutade Schmidt att spela, istället tog han över som coach i Boston efter Lynn Patrick som ville koncentrera sig på jobbet som GM.
Schmidt var Bostons coach fram till 1966 med ett uppehåll säsongen 1961-62, han ledde Boston till två raka Stanley Cup-finaler 1957 och 1958. 1961 blev han invald i Hockey Hall of Fame och 1967 blev han befordrad till GM och han var Bostons GM fram till 1972-73 och vann Stanley Cup både 1970 och 1972. Som nytillträdd GM gjorde han en av Bostons absolut bästa trader genom tiderna, traden 1967 då han skickade Pit Martin, Gilles Marotte och Jack Norris till Chicago mot Phil Esposito, Ken Hodge och Fred Stanfield är en av de mest ensidiga i hela NHL-historien.
Efter Stanley Cup vinsten 1972 lämnade han Boston för att jobba åt det nya NHL-laget Washington Capitals och när laget debuterade i NHL 1974 var han lagets GM och under samma säsong tog han även över som coach efter att han sparkat George Sullivan. 1976 lämnade han Washington och den 13 mars 1980 så hedrades han av Boston som pensionerade hans tröjnummer 15.
1996 fick han Lester Patrick Memorial Trophy som går till de som gjort mycket för hockeyn popularitet i USA. Schmidt fyllde 96 tidigare i år och han är en av de äldsta nu levande spelarna som vunnit Stanley Cup, Elmer Lach Montreals gamle stjärncenter är två månader äldre än Schmidt och om jag minns rätt så är Lach den äldste Stanley Cup vinnaren som fortfarande lever.
Schmidts meriter talar för sig själv: Art Ross 1940 (Art Ross Trophy fanns ännu inte men jag och många med mig räknar de som vunnit NHL:s poängliga som vinnare av Art Ross), Hart 1951, Lester Patrick 1996, invald i HHoF 1961, 2 Stanley Cup vinster som spelare och 2 Stanley Cup vinster som GM. Han spelade 776 matcher i NHL (samtliga för Boston) och gjorde 229 mål och 576 poäng, när Schmidt slutade 1954 så låg han på fjärde plats när det gällde poäng och på tredje plats när det gällde assist genom tiderna i NHL. 1998 placerades Schmidt på plats 27 när The Hockey News gör en ranking av NHL:s 100 största spelare genom tiderna.
