Hockey Legends: Tre av Ottawa Senators första stjärnor
I det här avsnittet presenteras tre lite bortglömda stjärnor som alla hade stora framgångar i Ottawa, en retsticka Harry "Rat" Westwick, en målgörare Marty Walsh och en backstjärna Harvey Pulford som bara spelade tillsammans under en enda säsong.
Det här avsnittets tre Ottawastjärnor är numera ganska bortglömda men de spelade alla tre framträdande roller när Ottawa vann Stanley Cup
Harry Westwick
Harry Westwick som föddes den 23 april 1876 i Ottawa, Ontario, skaffade sig ett rykte som borde gjöra ishockeyspelare som Sean Avery och andra mer nutida ”pests” gröna av avundsjuka. De hade antagligen däremot inte velat bli utsatta för det som han fick stå ut med under sin karriär. Westwick spelade för lag som vann Stanley Cup under fem år i rad, det som är speciellt med Westwick är att det råder delade meningar om han vunnit Stanley Cup tre, fyra eller fem gånger.
Som 18-åring försökte Westwick ta en plats i Ottawa HC som målvakt men efter två matcher (1 vinst och 1 förlust med 3,00 i GAA) i laget så fick han sparken. Han nöjde sig inte med det utan tog av målvaktskydden och blev utespelare istället, han skulle komma att spela elitishockey under 12 säsonger varav 11 i just Ottawa.
Han var liten och snabb men framförallt så var han en retsticka av sällan skådat slag. En journalist från Quebec beskrev Westwick såhär: ”a miserable, insignificant rat” och därefter kallades han alltid för Harry ”the Rat” Westwick. Eftersom han spelade under en tid då spelarna var amatörer så jobbade han som bokbindare och efter karriären så jobbade han på den kanadensiska regeringens tryckeri. När Westwick gifte sig i februari 1903 så kombinerade han och hans fru bröllopsresan med en bortamatch mot Montreal Victorias.
Westwick var förutom en duktig hockeyspelare också en lacrossespelare av klass, han vann tre kanadensiska mästerskap i den sporten. När han spelade lacrosse för Ottawa Capitols 1896 så blev hans hockeykarriär hotad eftersom lacrossespelarna fick lön, genom att vägra ta emot ersättningen för att spela lacrosse så kunde han fortsätta sin hockeykarriär i Ottawa HC. 1899 flyttade han till Waterloo men var tillbaka i Ottawa under våren 1900 då han spelade hockey för Capitols ishockeylag i OHA.
Säsongen 1900-01 var han tillbaka i Ottawa HC och där stannade han tills 1908, han var därmed med och vann Stanley Cup 4 gånger med laget som fick smeknamnet ”Silver Seven” eftersom att alla spelarna fick en klump silver efter Stanley Cup vinsten 1903. 1903 missade Westwick slutet av serien och slutspelet pga. att han i den match som var en kombinerad bröllopsresa lyckades reta upp motståndarna så mycket att han tre gånger under matchen fick lämna isen skadad och den sista gången med ett brutet ben.
Under de tre följande Stanley Cup vinsterna med Ottawa Silver Seven är det inget tvivel om att han var en mycket viktig spelare. 1907 lämnade han Ottawa när deras säsong var över och spelade för Kenora Thistles när Kenora försvarade sin Stanley Cup de tagit ifrån Montreal Wanderers medan Westwick fortfarande spelade för Ottawa. Det innebar att de allra flesta experter inte anser att Westwick vann Stanley Cup 1907 men ett fåtal placerar honom bland de spelare som vunnit Stanley Cup fem gånger.
Westwick slutade 1909 men han lämnade inte ishockeyn för det istället blev han domare i NHA och 1915-16 gjorde han en kort comeback på 3 matcher i Ottawa. 1949 tvingades han amputera sitt vänstra ben (samma som han bröt 1903) precis över knät, anledningen var enligt läkarna att han aldrig hade låtit benet läka ordentligt under karriären. Han avled 80 år gammal i sitt hem i Ottawa den 3 april 1957, sex år senare dvs. 1963 blev han invald i Hockey Hall of Fame.
Marty Walsh
Nu till en av de bästa målgörarna i Ottawas historia, han har tyvärr blivit ganska bortglömd men han var en de målfarligaste spelarna under 1900-talets början. Martin J. Walsh föddes den 16 oktober 1884 i Kingston, Ontario. Han skulle komma att göra nästan 200 mål under sin karriär i som amatör och proffs fram till och med 1912 då han slutade.
Han inledde sin karriär när han spelade för Queen’s University som vann de kanadensiska universitetsmästerskapen och även utmanade Ottawa Silver Seven om Stanley Cup pokalen. I de två utmaningsmatcherna mot Ottawa gjorde Walsh fyra mål, förutom ishockey så spelade Walsh även rugby där han också vann universitetsmästerskapen.
1906 blev han proffs i Canadian Soo som spelade i IHL, han hann göra 4 mål och 9 poäng på 7 matcher innan han bröt benet. Inför den följande säsongen så var Walsh verkligen eftertraktad, han uppvaktades av Ottawa Silven Seven eller Senators som de börjat kallas plus de båda Montreallagen Shamrocks och Wanderers men han valde att skriva på för Ottawa. Under sin första säsong i Ottawa gjorde Walsh hela 27 mål på 9 matcher, som mest gjorde han 7 mål i en match. Säsongen 1908-09 vräkte han in hela 42 mål på 12 matcher i serien och vann dessutom sin första Stanley Cup med Ottawa.
Under säsongen 1909-10 så gjorde Walsh 28 mål i seriespelet och 8 mål när Ottawa framgångsrikt försvarade sin Stanley Cup två gånger. Säsongen efter så är han ändå målfarligare, han gör 35 mål under serien och i Stanley Cup gjorde han 13 mål i de två utmaningarna mot Galt Hockey Club och Port Arthur Bearcats. I den andra matchen som spelades mot Port Arthur den 16 mars 1911 gjorde han hela 10 mål vilket är näst mest i en Stanley Cup final efter Frank McGee’s 14 från 1905.
Säsongen 1911-12 blev Walsh utsedd till lagkapten i Ottawa när Bruce Stuart slutade, under säsongen som blev Walsh sista gjorde han 9 mål på 12 matcher. Han flyttade till Winnipeg för att starta en boskapsranch efter karriären men hans tänkta kompanjon Dubby Kerr gjorde istället comeback i PCHA. Walsh flyttade då till Edmonton där han coachade Edmonton Eskimos under två säsonger, 1914 insjuknade han i tbc och den 27 mars 1915 avled han.
1963 blev han invald i Hockey Hall of Fame och förutom de 3 Stanley Cup vinsterna så blev han utsedd till MVP i ECHA 1909 och två gånger uttagen till All Star Team 1 i ECHA. Han gjorde 188 mål på 85 matcher under sin karriär och är en av få spelare som har gjort mer än 2 mål per match i genomsnitt.
Harvey Pulford
Den siste i det här avsnittet var en idrottstalang utöver det vanliga, förutom att han vann Stanley Cup fyra gånger så vann han det kanadensiska mästerskapet i fem olika sporter: lacrosse, football, boxning, kanot och rodd. Ernest Harvey Pulford föddes den 22 april 1897 i Toronto, Ontario men han var fortfarande liten när familjen flyttade till Ottawa.
Vi tar och betar av de andra sporterna först, han vann de kanadensiska mästerskapen i football fyra gånger 1898, 1899, 1900 och 1902 under de sexton säsonger han spelade för Ottawa Football Club. Pulford var medlem i Ottawa Rowing Clubs obesegrade åtta i rodd 1910 då han och hans kamrater vann både det kanadensiska och det nordamerikanska mästerskapet. Som boxare vann han den kanadensiska titeln i lättungvikt 1896 och tungvikt 1898. Han vann fyra mästerskap med Ottawa Capitals i lacrosse och vann kanadensiska mästerskap genom att paddla både kanadensare och kajaker.
Ishockey var nog trots allt den sport han var bäst i, han spelade back och han sågs sällan på några offensiva utflykter. Det dröjde tills den sjunde säsongen med Ottawa Hockey Club innan han gjorde sitt första mål och under hela karriären blev det inte fler än 8 mål sammanlagt i seriespel och slutspel. Han gjorde sin första säsong i Ottawa HC 1893-94 som 18-åring och redan då fick han känna på spel om Stanley Cup pokalen men Ottawa kunde inte ta ifrån Montreal AAA pokalen den gången.
Ottawa spelade fram till 1898 i AHAC, mellan 1898 och 1904 spelade laget i CAHL, säsongen 1904-05 spelade laget i FAHL. Mellan 1905 och 1909 tillhörde laget EAHA och Pulford spelade för laget alla säsongerna utom den sista innan Ottawa anslöt sig till NHA 1909-10. Harvey Pulford blir utsedd till Ottawas lagkapten i början av 1900-talet och han kommer vara det fram tills att han slutar med ishockey.
I början av mars 1903 möts Ottawa och Montreal Victorias i två matcher som avgör vem som ska bli mästare i CAHL och automatiskt även vinna Stanley Cup, Ottawa vann de två matcherna med 9-1 i målskillnad. Ett par dagar senare försvarar Ottawa Stanley Cup pokalen genom att besegra utmanarna Rat Portage Thistles från MNWHA med 10-4 i målskillnad.
Ottawaspelarna fick alla en bit smält silver efter att de vunnit Stanley Cup pokalen och efter det så kallas laget Ottawa Silver Seven. Ottawa Silver Seven är ett av ishockeyhistoriens mest framgångsrika lag genom tiderna. Under tiden mellan 10 mars 1903 då laget erövrade pokalen från Montreal Victorias och den 17 mars 1906 då laget förlorade pokalen så försvarade laget Stanley Cup pokalen hela 9 gånger innan Montreal Wanderers lyckas besegra dem 12-10 i målskillnad.
Harvey Pulford är Ottawas defensiva kraft under hela den framgångsrika perioden, han fick aldrig samma uppmärksamhet som målgeniet Frank McGee, retstickan Rat Westwick eller de tre bröderna Alf, Harry och Tommy Smith men var antagligen lagets viktigaste spelare.
Pulford slutade spela ishockey 1908 eftersom han var tvungen att vara amatör för att få delta i flera av de övriga sporterna han utövade. Han stannade dock kvar i sporten som domare, han dömde både i NHA och NHL. 1916 var Pulford en av kandidaterna till att efterträda Emmett Quinn som president i NHA men han förlorade omröstningen, 1918 fördes han fram av Eddie Livingstone i ett försök att återuppväcka NHA och försöka slå ut NHL men den idén rann ut i sanden.
Förutom alla de övriga sporterna så började han dessutom med squash och han vann veteranmästerskapen i Ottawa tre år i rad 1922 till 1924. Han avled den 31 oktober 1940 och var en av de spelare som blev invalda i Hockey Hall of Fame det första året 1945. Under sin ishockeykarriär vann Pulford Stanley Cup fyra gånger och gjorde 6 mål på 96 seriematcher och 2 mål på 22 slutspelsmatcher (17 av matcherna gällde Stanley Cup pokalen).
