Inget sväng i Countryklubben
Finns det något lag i NHL som rör upp så många känslor som Pittsburgh Penguins? Antingen älskar man den offensiva, frejdiga kulturen med högt i tak, starkt lysande stjärnor, mindre talangfulla grovjobbare som tydligt ser upp till alla Crosbys och Malkins och med en legendar som sitter i lyxlogen, sippar på lite rödtjut och förmodligen är mer sugen än alla på isen att få kliva ner och göra en back eller två.
Eller så hatar man det man uppfattar som arrogans, med en organisation styrd av talang (Mario), med talang (Crosby/Malkin/Letang) och för talang (ingen bänkas, ingen får stå till svars, ingen behöver skärpa sig). Man hatar det faktum att NHL "vill" att Penguins går bra, att ligan i det dolda försöker hitta vägar att få laget konkurrensmässigt utan att för den sakens skull rucka på reglementet. Penguins är det bortalag som drar överlägset mest publik, och det lag som drar mest TV-tittare. Penguins har domarna med sig i viktiga lägen av matcherna. Yadayada.
Vare sig man nu älskar eller hatar klubben är den helt klart en av de mest intressanta, ur ett sociologiskt perspektiv. Och ett historiskt. För att inte tala om ett filosofiskt. Det finns en outtalad filosofi i klubben att de bästa spelarna styr vad som sker. Annars kan man inte förklara hur GM Ray Shero kunde ge ett fyraårskontrakt till en medioker 34-årig Pascal Dupuis. Eller hur han "tvingats" till att signa en defensivt opålitlig Kris Letang till ett monsterkontrakt, trots att alla hockeykunniga vet att Paul Martin är den bättre försvararen, och den bättre quarterbacken i powerplay av de två. För att inte tala om gåtan Marc-André Fleury. Att han ens är kvar måste ju få folk utanför organisationen att undra hur det står till i huvudet på Fred Shero jr.
En annan spelare som kanske borde ha skeppats iväg är Malkin. Han har gjort tre mål på 20 matcher som en av ligans absolut mest välavlönade spelare. Tre mål!? Låt gå för att han testats med samtliga wingers i Penguins organisation så här långt (Tanner Glass for fuck's sake!), men så dåligt får man inte prestera.
Ett av de stora problemen för laget är truppens avsaknad av bredd på forwardssidan. Klubben har navigerat bort sig i havet av alla ryggdunkningar i samband med "the two-headed monster"-sagan (som började och slutade med lagets två SC-finaler 08 och 09) att de glömt bort att bygga ett lag som är konkurrensmässigt under alla delar av matcherna. När nu Malkin spelar under sin förmåga har Penguins en bra center (Crosby), två rätt risiga wingers i Kunitz och Neal, en irrande höna i Dupuis och ett gäng talanglösa grovjobbare (Brandon Sutter, Craig Adams, Joe Vitale). Det kan vara hela ligans absolut sämsta forwardsbesättning just nu. T o m Sabres känns vassare.
Samtidigt måste också Dan Bylsma få sig en känga. Att inte ens försöka röra om i grytan, pröva Crosby med Malkin eller Neal, byta ut Letang mot Martin i PP och lägga ner left wing-lock-systemet (vänsteryttern går ner i linje med de två backarna och bildar en tre man stark enhet i mittzon för att förhindra odd-man rushes) för att istället satsa på en offensiv hockey med puckinnehav, folk framför mål, mycket skott och mycket skridskoåkning. Varje gång Crosby dumpar in pucken i offensiv zon får jag ont i magen. Varför ska ett lag med två så pass starka centrar spela ett defensivt system med en variant av det klassiska sömnpillret "trap"?
Så vad göra?
Hade de jag varit Shero hade jag börjar möblera om rejält. Trejda, bänka, skrika, näst intill läxa upp fysiskt.
Något måste i alla fall hända, och det snart.
Om det här laget, som numera är mest kända för att "choka" i viktiga matcher, är så här mediokra under grundserielunken, hur ska det då se ut i playoffs?
Yikes, säger jag bara.