NHL-bloggen: Johnny Gaudreaus handleder
Jag sitter här och funderar över vad som är det mest överraskade i NHL hittills, om det är Columbus och Dallas sinnessjukt dåliga start där Stars ändå har fått upprättelse senaste matcherna eller det faktum att Calgary nu mäter sig med de stora grabbarna.
Det som däremot inte är förvånande, att Milan Lucic återigen skämmer ut sig och vilja kleta ned hela Bell Centre med sina kroppsvätskor som kostade honom ett par tusen dollar. Genomtänkt herr Lucic.
Men att Calgary skulle börja i ett rasande tempo, vem hade anat det förutom Brad Traveling när han helt obegripligt i juli valde att göra Deryk Engelland till mångmiljonär som ett utav sitt första drag som GM i en klubb där Jay Feasters tid gjorde att skeppet sjönk värre än vad Vasa gjorde 1628. Eller att en gammal räv från Schweiz vid namn Jonas Hiller skulle hitta ny luft i Calgary som inte för allt längre sedan låg under vatten för att kliva fram och bära Flames på sina axlar och efter att ha blivit visad till läktaren flertalet gånger under sista året i Anaheim tillförmån för yngre utposter i Frederik Andersen och John Gibson. Men också innan det att supertalangen och sommarens draftfyra Sam Bennett ens hunnit att debutera för sina nya klubb (skada).
Visserligen går Flames nu in till ett par jobbiga matcher där suveränen Anaheim och Chicago Blackhawks står på menyn, men med supermålskytten Brandon Bollig i laget kan allt hända. Jag menar han brunkade ändå in sju puckar för ett Blackhawks ifjol där han hade mer träsmak än mjölksyra.
Skämt och sido så känns det inte mer än rimligt att Flames trend inte kommer att vara lika stark under hela säsongen, och Mark Giordano kommer garanterat inte snitta en bit över en poäng mer match, likaså gäller TJ Brodie som både har fått en smakstart på den blåa linjen. Jag unnar dem all framgång men en likartad succé känns som att vi kan utesluta. Jag tror på slutspel, inte mer.
Men att Johnny Gaudreaus händer skulle bli en succé var det väl ingen som tvekade på, han framkallar betydligt skönare känslor i kroppen än vad Milan Lucic gör när det inte går hans väg. Johnny hockey får många att häpna och kan jämföras med Kane.
Vad händer i Dallas? Det kan ju knappast vara så att dem fastnat framför Cowboy-veckan i Paradise Hotel istället för att vinna matcher, men trots en kanonstart av sherifferna Jamie Benn, Tyler Seguin och Jason Spezza så får laget det inte att lossna, man ligger i skrivande på 23:e plats i hela ligan, vilket inte bara höjer mina ögonbryn en aning. Man har ryckt upp sig en aning under de senaste matcherna, men säsongsinledningen överlag är direkt svag. Ser man till lagen som faktiskt är sämre så finns det anledningar, till exempel, Columbus som har halva laget på akuten och Buffalo som är helt värdelösa, herregud vilket lagbygge. Så Dallas måste skärpa sig innan motorsågen åker fram på riktigt, knackigt spel är inget som kommer att dra fans till en i vissa fall redan halvtom arena i ”the big D”. Det kanske beror på Paradise Hotel trots allt.
I Columbus är det mörkt, som Viberg skrev är halva laget i stort sett på skadelistan, där ibland nyckelspelare som Sergei Bobrovsky, Brandon Dubinsky och Nathan Horton för att bara nämna några. Man ligger just nu näst sist där bara Buffalo är sämre. Man behöver börja att vinna matcher snarast för att inte tappa riktigt med mark.
* Gubben kan än: Jaromir Jagr alltså, han just nu i detta tempo påväg mot en säsong innehållande 54 poäng vilket skulle placera honom som den bästa 42-åringen i NHL någonsin med den noteringen. Tidigare högsta notering - Gordie Howe.
* Trevor van Reimsdyk dråpliga stöld av sitt första NHL-mål, läs mer om det på Blackhawks-siten.
* Tarasenko och Jori Lehterä tillsammans i ett fantasylag, det borde ni prova.
