NHL-bloggen: Ligans mest tragiska utveckling
Jag satt och tittade på en underhållande match mellan Florida Panthers och New York Islanders inatt. Ja, jag är ju en sådan konstig typ som hellre väljer den matchen än Chicago Blackhawks mot Detroit Red Wings, men så är jag också en sucker för smålagen och de okända spelarna. Det är mer intressant, helt enkelt.
En sak slog mig i alla fall, och det är hur otroligt tragisk Jonathan Huberdeaus utveckling är. 2013 vann han Calder Trophy efter 31 poäng på 48 matcher i ett bottenlöst dåligt Panthers, och han spåddes en lysande framtid. Frälsaren är här! ropade fansen. Han hade fart, gjorde drömmål och var hal som en ål.
Nu, en och en halv säsong och 80 matcher senare, har han inte ens dubblerat sin poängskörd från rookiesäsongen. Tio mål och 20 assist är allt han har mäktat med, och i år har han bara gjort ett mål och spelat fram till ett på elva matcher. Jag har sett alla Panthers matcher i år, och av det jag har sett tyder ingenting på att ”Huby” skulle vara på väg ut ur sin svacka. Visst, han är bara 21 år gammal och har varit skadedrabbad, men det stora problemet är att han är sönderläst. Motståndarna vet exakt hur de ska hantera honom. Hans fina handleder leder inte till någonting och han tycks inte hitta kemi med någon av sina många olika kedjekamrater. Det är riktigt oroveckande, inte bara för Florida Panthers och spelaren själv, utan för hela NHL. Huberdeau har potential att vara en av de mest underhållande spelarna i ligan, men han måste återfå självförtroendet och vända på karriären. Just nu är han bara på väg att bli en riktigt tragisk historia.
Nej, nu får vi alla knäppa våra händer, tända ett offer eller göra en dans till hockeygudarna och be att Huberdeau vänder på trenden. Annars riskerar vi att gå miste om en av de största artisterna på ishockeyplanen.
