Penguins och Crosby har stora problem
Det kan ju inte ha undgått någon vid det här laget hur uppenbart svårt Pittsburgh Penguins har att stå emot Boston Bruins. Än mer uppenbart är hur stora problem Penguins har med sitt eget spel. Om vi för en sekund bortser ifrån Bruins taktik så verkar Penguins ha följande dito:
1. Lägg ner pucken djupt och tackla Bruins backar, främst Chara.
2. Eh. Lägg puckar mot mål, och om Bruins forwards täcker banorna så lägg ner längs sargen.
3. Transportera mycket puck, helst på egen hand.
4. Coacha intensivt (på Dan Bylsma-språk betyder det att sätta in Malkin och Crosby tillsammans i slutet av perioderna eller när spelet hackar. Inte Scotty Bohman direkt).
Well, för det första. Det är ingen idé för exempelvis Pascal Dupuis att lägga ner puckar djupt och jaga efter om resten av kedjan passar på att byta. Att spela 1-2 bakom förlängda mot Chara/Seidenberg är som att be om att få starta i defensiv position. Här måste Penguins kedjor komma samlat med backarna högre upp mot offensiva blå. Bruins är som bekant ligans bästa lag på "breakouts". En Pens-kille djupt ner bakom förlängda är precis vad Julien vill ha när de sätter fart. För övrigt möter Bruins centrar, vare sig det är Bergeron eller Kreji, alltid i fickan för back vid sargen att spela upp till. De håller helt enkelt ihop sitt lag mycket bättre. Alla fem spelare ska röra sig som en organism. Penguins "femmor" ser ut som tre olika enheter; en galet forcheckande forward (Matt Cooke, Brenden Morrow, nämnda Dupuis) som själv skickat ner pucken i zon. En center som försöker hitta sin defensiva position i mittzon efter att ha kommit försent ner i offensiv zon. En andra forward som inte vet om han ska stödja sin kedjekamrater offensivt eller sina backar defensivt. Och ett backpar som alltid ligger två meter bakom offensiv blå och som släpper den där förhatliga luckan på fem-sex meter i mittzon för killar som Jagr, Marchand och Kreji att transportera puck genom. Det är pojkhockey på alla nivåer.
Vidare fungerar inte kedjorna för Penguins, det är helt uppenbart. Att fortsätta experimentera med Iginla som left wing verkar inte bära frukt. Iginla ser ut som en gammal traktor, med noll fart under rören. Malkin jobbar hårt med puck, not so much utan. Och de där bågarna han tar får han sluta med. Start och stopp är vad som gäller, det ska han ha tränat på under fysen i somras. Att Bylsma inte vet om han ska spela med Tyler Kennedy eller Joe Vitale spelar mindre roll, men hur kan man utelämna en talang som Beau Bennet utanför truppen? Unga spelare älskar att få chansen i den stora manegen, fråga Torey Krug. Hade jag varit Bylsma hade jag gjort som Mike Keenan efter match ett i Canada Cup 1987, en 5-6-förlust mot dåvarande Sovjet; satt ihop Malkin (Lemieux) och Crosby (Gretzky) i samma kedja. Varför inte spela de två bästa i samma kedja? Tillsammans med Morrow eller Cooke skulle de vara en bitch att spela mot. Då öppnar sig plötsligt chansen för två riktigt bra kedjor i Kunitz-Bennet-Neal och Dupis-Sutter-Iginla, eller med Jokinen som tredjecenter. Nu liknar Penguins kedjor en enda lång gäspning; "aaaaaaaa, och här kommer Kunitz igen med pucken under allt annat än kontroll". Penguins har blivit förutsägbara, vilket är döden för ett offensivt lag. Julien behöver knappt coacha. Han vet hur han ska matcha. Bylsma står som en staty och glänser i fina kostymen. Det är oseriöst.
Att Penguins leder serien i endast en kategori - tacklingar - säger väl allt. De bara tutar och kör, och fullföljer sina tacklingar när pucken redan är bortspelad. Med andra ord raggar de puck som en råpackad 20-åring på Statt i Ljusdal vid stängning.
Att Penguins inte verkar kunna vinna en tekning är ytterligare ett problem. De får börja varje byte utan puck. Penguins är, eller har i alla fall varit, ligans bästa lag med pucken, och kedjan med Crosby, Dupuis och Kunitz firade som bekant stora triumfer i grundserien med sitt s k "puck-possesion game". Nu kan samma kedja ägna fyra byten i rad åt att försöka återta pucken. Lyckas det mot alla odds dumpas den ner så fort de fått någorlunda kontroll på den, som om de spelade med en handgranat. En sådan hockey passar möjligtvis ett trap lag, som VILL återta pucken i mittzon och kontra. Penguins är inget trap lag, eller kontringslag. Penguins är ett spelade lag med ligans kanske bästa skridskoåkare. Crosby har knappt haft pucken under kontroll en enda gång i de här två matcherna.
Till slut måste Crosbys ledaregenskaper ifrågasättas. Vad han sysslade med i match etts andra period har jag ingen aning om, men det var fjanteri på mycket hög nivå. Nu ligger "hans" lag under med 0-2 i matcher och han har producerat zipp. Glöm den av media skapade kontroversen mellan stolparna (Vokoun/Fleury), glöm det faktum att Kris Letang varvar Brian Leetch-liknande offensiva spel med Paul Coffey-liknande defensiva och glöm det faktum att Dan Bylsma just nu är slutspelets mest inkompetenta matchcoach.
Sidney Crosby måste i match 3 visa att han är världens bästa spelare. Det handlar om rätt beslut (inte som blundern innan 0-1 målet), rätt attityd (inget mer gnäll) och en jävla vilja att få in pucken. Han är ingen Mark Messier som ledare, det är ett som är säkert, men han borde kunna få ut så mycket mer,och få med sig sitt lag, om han försökte efterapa en Gretzky, eller en Lemieux. Låt spelet tala, då vinner Penguins match tre.
Annars framstår den här serien, tillsammans med debaclet mot Flyers förra våren, som ett bevis för att Crosby och hans mannar helt enkelt inte kan segla om det blåser upp till kuling.
What a shame, really.
