Preview: Anaheim Ducks – Nashville Predators
En oviss matchserie mellan två lag med såväl bredd som spets av klass.
Äntligen slutspel! Halvvägs igenom säsongen kändes det som om att Anaheim skulle få kämpa in i det sista för att ta en slutspelsplats – men istället tystade man alla kritiker och vann divisionen för fjärde året i rad. Man avslutade grundserien på bästa möjliga vis, genom att slå Washington på bortais med 2-0 (förvisso var det inte ordinarie Washington, de stora stjärnorna saknades och laget var klar seriesegrare sedan länge) och därmed gick förbi LA Kings.
Så istället för att möta San José i första rundan ställs man mot Nashville. Om det är positivt eller negativt återstår att se, men magkänslan säger att Nashville som motståndare passar Ducks bättre. Ducks har vunnit 9 av de senaste 12 mötena lagen emellan, men senast man möttes i slutspel vann Nashville den matchserien med 4-2. Därför tror, och hoppas, jag på en riktigt bra och spännande inledning på detta års slutspel.
Nashvilles väg till slutspelet har inte varit helt spikrak. Mellan november-januari var Predators inte i sin bästa form och spelade stundtals väldigt mediokert. Produktionen framåt gick också trögt, vilket gjorde att GM David Poile tog möjligheten som inte funnits på 18 år tidigare, nämligen införskaffa en förstacenter. Sedan Seth Jones byttes mot Ryan Johansen har Nashville hittat en något jämnare nivå i spelet och spelare som James Neal fick en ny lekkamrat. Både Neal och Forsberg står för lysande säsonger i målprotokollet och spelare som Calle Järnkrok och Mattis Ekholm står för sina bästa säsonger hittills sett till produktionen.
Samtidigt har ett par viktiga spelare underpresterat, som Colin Wilson, Pekka Rinne och Mike Fisher. Och överlag känns Nashvilles säsong lite som en transportsträcka där jämnheten varit signum för att ta sig till slutspelet. Och utav det laget presterat hittills, finns det hopp om potential som ännu inte utnyttjats. Och nu när man är bland de 16 bästa säger magkänslan att Predators kommer visa en hungrigare inställning där man tar fram de bästa när det väl gäller.
---
Nyckelspelare:
Anaheim
Matchvinnaren: Ryan Getzlaf
Som vanligt är det kaptenen i Ducks som behöver vara som bäst nu när det verkligen gäller. Allt för ofta har han svikit fansen, men med Rakell och Kesler som avlastning (och att man ofta särat på duon Getzlaf/Perry under andra halvan av säsongen) så har Getzlaf kunnat slappna av och spela ut på ett imponerande sätt. Under grundserien spelade Getzlaf 77 matcher och vann interna poängligan med 63 poäng (13g, 50a) och bäst +/- i laget (+14). Normalt sett inte några imponerande siffror, men med tanke på hur dåligt säsongen inleddes av Ducks så är Getzlafs siffror klart godkända.
Försvarsgeneralen: Cam Fowler
Inför säsongen pratade många inom Ducks organisation om att det var dags för Fowler att ta nästa steg och bli en ledare i laget. Till en början kunde man väl knappast påstå att det föll särskilt väl ut, men i takt med att säsongen fortlöpt så har Fowler växt in i rollen allt mer. Man kanske inte kan kalla honom för en försvarsgeneral, då Ducks inte har någon sådan, utan han är en av flera duktiga backar – men måste man välja ut en så får det ändå bli honom.
Målvakten: John Gibson/Frederik Andersen
”Tyvärr” går det inte att säga vem som är förstemålvakt i Ducks. Gibson och Andersen har under säsongen delat på ansvaret utan att någon varit uttalad etta. Det skulle ha kunnat vara en svaghet, men tillsammans vann de i år Jennings Trophy (den/de målvakter som spelat minst 25 matcher och släppt in minst mål under säsongen). Om det fortsätter leda till framgång under slutspelet återstår att se, men det känns tryggt att veta att båda målvakterna går att lita på.
Doldisen: Jakob Silfverberg
Silfverberg fick stora rubriker under förra årets slutspel då han verkligen levererade, men har återgått till en mer undanskymd roll. Den svensk det pratats om har istället varit Rakell som har gjort en fantastisk säsong. Därför så tror jag att Silfverberg kommer att vara den som gör de viktiga poängen utan att kanske få den uppmärksamhet han förtjänar.
Nashville
Matchvinnaren: Filip Forsberg
Forsberg tangerade klubbrekordet med 33 mål och har varit lysande under 2016. Forsbergs kreativitet, spel- och målsinne kan avgöra en match på egen hand. Från att ha kommit med storm säsongen 14/15 så är Filip idag en av ligans vassaste målskyttar vilket värdesätts enormt nu under slutspelet. Han tycks även ha hittat formen bättre denna säsong än ifjol då produktionen gick i gång på allvar under januari och har sedan dess varit en ordentlig drivkraft framåt. Vilket kan jämföras mot 14/15 då han levererade från start men föll ihop lite grann mot slutet av säsongen. Forsberg är fortfarande en väldigt ”streaky” spelare som kan ena stunden leverera i klasar, för att sedan bli lite mer osynlig. Denna ojämnhet har i viss mån även varit signum för Preds säsong i år då allt ännu inte riktigt klickat. Förhoppningarna ligger därför på att Forsberg kan kliva fram och leverera under en sju-matchserie.
Försvarsgeneralen: Roman Josi
Josi överträffar sig själv gång på gång och ibland undrar man hur högt taket sitter. Shea Weber har på allvar tagit ett kliv bakåt denna säsong, vilket gjort att Josi fått än mer utrymme. En ultimat 2-vägsback som hanterar både det offensiva spelat och defensiva spelet med bravur. Ett vapen som kan vara svår att stoppa när han flyger fram längs med isen. Tillsammans med Weber är de ett av ligans bästa backpar på pappret. Med speltid upp mot 30 min per match blir uthålligheten en nyckel för att Josi och Weber ska kunna leverera och hantera spelare som Cory Perry.
Målvakten: Pekka Rinne
Rinne har haft de kämpigt princip hela säsongen. Förra säsongen nominerades han för Vezina, men nu har statistiken talat sitt tydliga språk och Rinne gör sin sämsta grundserie sedan han etablerades i NHL år 08-09. Vid ett tillfälle blev finländaren även petad till förmån för Carter Hutton. Rinne var den spelaren som i stort sett bar fram Nashville på egen hand 2011 och 2012 mot Anaheim respektive Detroit. Nu måste den Rinne återupplivas för att Predators ska ha något att göra i Stanley Cup. Rinnes inverkan på serien blir vital för hur Predators kan prestera. Positioneringen och returerna har blivit lite yvigare i år vilket får en att tänka ifall åldern börjat sätta sina spår? I så fall är Nashvilles ”fönster” i mycket kortare än befarat. Han är fortfarande given etta i laget och har förhoppningsvis prickat formen bättre inför detta slutspel. Han har samtidigt undkommit skador vilket hämmat honom senaste åren. Detta gör att förutsättningarna ser kanske bättre ut inför detta slutspel än tidigare för att Rinne ska vara den där avgörande faktorn till avancemang.
Doldisen: Colin Wilson
Nashville har många doldisar i laget bakom de stora namnen som Josi, Weber, Rinne, Forsberg, Neal och Johansen. Men en som kan överraska och samtidigt har kapacitet att höja sig en nivå är Colin Wilson. Wilson har en dålig grundserie bakom sig. Ifjol hade han 42p och 20 mål mot årets 24p och endast 6 mål (!). GM David Poile har uttalat sig oroande till Wilsons svaga insatser: ”Han saknar självförtroende där han inte har samma driv med pucken och vilja till att skjuta jämfört mot ifjol”. Grejen med Wilson är dock att han kan leverera om bara hans självinsikt och förtroende står på hans sida. De såg vi inte minst ifjol mot Chicago i slutspelet. Då gick från ett knaggligt slut på grundserien, för att sedan explodera och stå för 5 mål på 6 matcher. Wilson är en powerforward som har kapacitet och verktyg till att vara en dynamisk pusselbit för Predators offensiv. Förhoppningsvis börjar även Wilson inse stundens allvar där han kan spela en avgörande roll från skymundan.
---
Tre nycklar till seger:
Anaheim
Special Teams
Den här säsongen har man haft ligans bästa special teams, med 23,1% i PP och 87,2% i PK. Det måste fortsätta på det viset nu under slutspelet. Man går upp mot ett lag med farlig spets, men om man bara håller sig till sitt spel och fortsätter ha en disciplinerad defensiv i boxplay och två målfarliga PP-uppställningar så tror jag nog att man kan få till ännu finare siffror nu under slutspelet.
Håll isär ”tvillingarna”
Många gånger tidigare har nyckeln till framgång för Ducks motståndare varit att helt enkelt stänga ner en förstakedja (och då framförallt Getzlaf/Perry). I och med att man fick in Perron, och att Rakell visat vad han går för, har man dock kunnat sära på ”tvillingarna” vilket har lett till att man nu har tre kedjor som kan hota offensivt. I den här serien tror jag att man kommer behöva göra det svårt för Nashville att matcha rätt backar mot rätt kedja, så då behöver man återigen sära på Getzlaf och Perry. För att det ska vara möjligt behövs dock både Rakell och Perron tillbaka i truppen.
En jämn defensiv
Ducks har kanske ligans jämnaste backuppsättning, där i stort sett vilket backpar som helst kan kallas första/andra/tredje. Även speltiden är väldigt jämnt fördelad där det endast i undantagsfall är någon som spelar mer än 23-24 minuter under en match. Nu ställs man emot det lag med ligans kanske bästa enskilda backpar (Weber/Josi) så det gäller verkligen att vinna den defensiva kampen genom att matcha smart, rulla runt på samtliga backar och därmed försöka att ha piggare försvarare än vad Nashville har.
Nashville
James Neal och Ryan Johansen
Sedan Johansen inträtt som förstacenter har James Neal fått än mer utrymme till sin produktion. Duon hittade varandra snabbt och är ett farligt vapen där de ska leda lagets offensiv. Johansen har stått för 34p på 42 matcher för Nashville vilket är något bättre än de han presterade med Columbus innan trejden i januari. Neal står samtidigt för första gången över 30 mål sedan han spelade med Evgeni Malkin i Pittsburgh. Men samtidigt har Neal överlag varit mycket jämnare i år mot ifjol. Han står för viktiga mål och delar på sniper rollen med Filip Forsberg. Både Neal och Johansen är relativt stora och tekniska vilket kan leda till problem för Anaheims försvar. De har dock skymtats tendenser under 2016 där båda kan bli väldigt osynliga vilket inte går hem i en matchserie mot Anaheim.
Disciplin/Special teams
Predators har vobblat i sina prestationer kring special teams. Mycket av Rinnes insläppta mål kommer just från numerära underlägen vilket stärker behovet av ett toppat boxplay vid slutspelet. Anaheim sitter samtidigt på NHL:s bästa powerplay och boxplay %. Här måste Predators visa fram fötterna för att klara av den tuffa uppgiften mot Pacific vinnarna. Samtidigt kan man se som en parantes att vid ev övertid spelas det 5 mot 5 Sudden Death. I grundserien har Nashville statistiskt sätt varit näst sämst (lika med Philadelphia och bara Carolina är sämre) i 3 mot 3 spel över alla 30 lag. Vid jämna matcher har man nu bättre förutsättningar att vinna efter 3 perioder, vilket gynnar Predators mot eventuellt avancemang.
Pekka Rinne
Rinne blir den som mest avgör Nashvilles öde i slutspelet. Han har som nämnt inte levt upp till förväntningarna i år och behöver rycka upp sig några nivåer. Vissa kritiker har hävdat att Rinne spelat upp sig lite grann sedan februari men de är ändå inte tillräckligt för att klara av en matchserie mot Ducks. Offensivt har Nashville vapen för att hota vilket lag som helst. Men det är målvaktssidan som får en att känna sig osäker i en matchserie mot Anaheim. Om man inte lyckas få Rinne i den form som man vet att han visat i tidigare säsonger, blir risken stor för ett tidigt tack och adjö.
---
Förmodade laguppställningar:
Anaheim
Jamie McGinn/David Perron – Ryan Getzlaf – Chris Stewart
Andrew Cogliano – Ryan Kesler – Jakob Silfverberg
Nick Ritchie – Rickard Rakell – Corey Perry
Ryan Garbutt – Nate Thompson – Chris Wagner
Hampus Lindholm – Josh Manson
Cam Fowler – Simon Despres
Sami Vatanen – Shea Theodore
John Gibson/Frederik Andersen
Nashville
Calle Järnkrok – Ryan Johansen – James Neal
Filip Forsberg – Mike Ribeiro – Craig Smith
Colin Wilson – Mike Fisher – Viktor Arvidsson
Miika Salomäki – Paul Gaustad – Austin Watson
Roman Josi – Shea Weber
Mattias Ekholm – Ryan Ellis
Barret Jackman – Anthony Bitetto
Pekka Rinne (Carter Hutton)
---
Skador:
Anaheim
Ducks drabbades av maginfluensa relativt nyligen, så det har varit svårt för utomstående att avgöra vilka spelare som vilas inför slutspelet, vilka som är magsjuka, och vilka som faktiskt är skadade. Klart är dock att Rakell varit borta då han opererat blindtarmen, samt att Perron skadat sin axel. Bieksa är borta med en ”upper body injury”, men hans frånvaro är inte lika oroande som Perrons. Laget har lyft sig oerhört sedan man bytte Hagelin mot Perron. Rakell kommer att vara tillbaka till första mötet mot Nashville, om inte något oväntat händer.
Nashville
Inga
---
Så går det:
Daniel Schöld: Anaheim vinner med 4-2 i matcher.
Martin Pettersson: Nashville har plusstatistik mot Anaheim från grundserien. Dock var senaste mötet i november (!). Anaheim är utan tvekan ett bättre lag än i höstas vilket gör matchserien väldigt svårbedömd. Nashville måste hålla sig väldigt disciplinerade då Ducks innehar ligans bästa Special teams. Samtidigt släpper Ducks in minst mål sätt till grundserien vilket skapar stora utmaningar på Predators offensiva kapacitet. Nashville har dock namn som Forsberg, Neal, Johansen, Josi och Weber med flera, som ger en spetsad bredd framåt som ska försöka tackla Ducks vilja att hålla tätt. Men den enskilt största utmaningen för Predators vilar på Pekka Rinnes axlar efter en ojämn grundserie. Detta är den mest avgörande punkten om Nashville ska vinna och jag spår ändå att Rinne kommer höja sig något snäpp, vilket tippar skålen åt Predators fördel. En riktigt oviss matchserie som slutar 4-2 Predators.
---
Spelschema:
Fredag 15/4 04:30
Söndag 17/4 04:30
Tisdag 19/4 03:30
Torsdag 21/4 02:00
Lördag 23/4*
Måndag 25/4*
Onsdag 27/4*
* = vid behov
Notera att datumen som listas är detsamma som i det nordamerikanska spelschemat. Den första matchen spelas alltså fredag natt klockan 04:30 – inte fredag morgon.