Preview: Boston Bruins - Montreal Canadiens
Rivalerna möts då ännu en gång, i den andra omgången så är det dags för ännu en slutspelsbatalj mellan NHL:s äldsta och mest meriterade lag Montreal Canadiens och ligans äldsta lag från söder om den amerikanska gränsen Boston Bruins.
När Boston Bruins blev det första amerikanska laget i NHL 1924 så hade Montreal Canadiens funnits i 15 år och redan vunnit Stanley Cup två gånger (en gång 1916 innan NHL bildades). Boston vann sin första Stanley Cup redan 1929 och de båda lagen har varit rivaler i ordets verkliga betydelse sedan dess.
Boston Bruins som fyller 90 år senare i år har mött Montreal Canadiens (105 år) hela 725 gånger (flest möten mellan två lag i NHL) i NHL och har följande statistik: 271 vinster, 342 förluster, 103 oavgjorda och 9 förluster efter OT/straffar. Montreal har 351 vinster, 264 förluster, 103 oavgjorda och 7 förluster efter OT/straffar. De tre senaste säsongerna har lagen mötts 14 gånger och ställningen är som följer: Montreal har 8 vinster, 5 förluster och 1 förlust efter förlängning medan Boston har 6 vinster, 6 förluster och 2 förluster efter OT. Nu finns det experter och fans som menar att slutspel och seriespel är två helt skilda saker men de har antagligen aldrig sett en seriematch mellan Boston och Montreal för finns det några matcher i serielunken som har samma atmosfär som en slutspelsmatch så är det matcherna mellan Boston och Montreal.
Boston som den här säsongen gör sin 89:e säsong i NHL har den här säsongen inräknad gått till slutspel 69 gånger, av de 69 gångerna har laget stött på Montreal hela 34 gånger dvs nästan hälften av gångerna. Boston har för övrigt rekordet när det gäller raka säsonger i slutspelet med 29 säsonger från 1968 till och med 1996, Montreals bästa svit är på 24 raka säsonger med slutspel under perioden 1971-1994, 1970 missade Montreal slutspelet efter 21 raka säsonger i slutspel 1949-1969.
Montreal har ett massivt övertag i slutspelet mot Boston vilket helt beror på att laget under perioden 1946-87 vann 18 raka slutspelsserier varav sex Stanley Cup finaler mot Boston, totalt har Montreal besegrat Boston i finalen sju gånger. Efter 1987 har däremot Boston övertaget med 7 vinster mot 4 förluster, totalt är ställningen 24-9 när säsongens drabbning startar. När det gäller slutspelsmatcher så leder Montreal med 102 vinster mot Bostons 68 och precis som när det gäller möten i serien så är Boston mot Montreal värst även i slutspelet, 34 slutspelsmöten är faktiskt värst när det gäller samtliga amerikanska proffsligor.
Senaste gången lagen möttes i slutspelet var 2011 då Boston till slut vann sin femte Stanley Cup, Montreal tog ledningen med 2-0 i matcher innan Boston kvitterade. Lagen vann sedan var sin hemmamatch innan Boston avgjorde i OT i den sjunde och avgörande matchen, i tre av Bostons vinster behövde laget mer än 60 minuter för att slå Montreal.
Lagen har mötts i flera legendariska slutspelsmatcher bland annat i två raka Stanley Cup finaler 1977 och 1978. 1979 möttes de i semifinalen och det är den sjunde och avgörande matchen i den serien som är känd för Bostonutvisningen för för många spelare på isen som ledde till att Don Cherry fick sparken som Bostons coach.
I den sjunde och avgörande matchen i semifinalen 1952 lagen emellan så gjorde Maurice ”Rocket” Richard ett av sina mest berömda mål. I den andra perioden slås han medvetslös efter att han blivit träffad av ett knä i ansiktet men när det återstår ca 4 minuter kvar av den tredje perioden så slår han i 2-1 till Montreal. Klicka på länken för en nästan religiös beskrivning av händelseförloppet: http://www.greatesthockeylegends.com/2008/03/rockets-unconscious-goal.html
En annan legendarisk match är den andra matchen i den första omgången 1971 då Montreal vänder underläge 1-5 i slutet av den andra perioden till seger med 7-5 och till slut slår ut de regerande mästarna med 4-3 i matcher. Bostons fans minns givetvis helst vinsten från 2011 och de fyra raka matcherna man vann över Montreal 2009 då Montreal besegrades med 4-0 i matcher.
Sedan var givetvis lättnaden enorm när Boston äntligen bröt slutspelsförbannelsen och besegrade Montreal med 4-1 i matcher i den andra slutspelsomgången 1988, Boston gick samma säsong hela vägen till Stanley Cup finalen där dock Edmonton Oilers blev för svåra. Finalen 1988 här för övrigt gått till historien pga av att Edmonton står som segrare med 4-0 i matcher trots att avgörandet kom i den femte matchen, anledningen till det är att den fjärde matchen fick avbrytas vid ställningen 3-3 pga ett strömavbrott i Boston Garden i slutet av den andra perioden. Matchen avbröts utan att resultatet räknades och två dagar senare avgjorde Edmonton genom att vinna den femte matchen med 6-3.
En av de mest avgörande händelserna i de båda lagens gemensamma historia skedde den 28 juni 1964 då Boston tradade Ken Dryden som de nyss valt i amatördraften till Montreal Canadiens mot Guy Allen och Paul Reid. Varken Allen eller Reid nådde någonsin NHL medan Dryden blev 1970-talets store Bostondödare. Vem vet vad som hänt om traden aldrig skett, Boston kanske hade fått en dynasti istället för Montreal under 1970-talet.
Den här säsongen
Boston vann Presidents Trophy genom att samla ihop mest poäng av alla lag ligan, de 117 poäng Boston fick ihop var 17 fler än Montreal som kom trea i Atlantic division och på nionde plats sammanlagt i NHL. Boston hade ligans tredje bästa PP med 21,7% medan Montreal hamnade på 19:e plats med 17,2%, när det gäller PK så var Montreal fyra i ligan med 85,1% och Boston kom åtta med 83,6%. Boston gjorde nästan 50 fler mål än Montreal och släppte samtidigt in 30 mål mindre.
All statistik talar med andra ord för att Boston bör vinna relativt enkelt men så kommer man till inbördes möten och då ser det plötsligt annorlunda ut. Matcherna slutade som följer med Montreals siffror först: 2-1, 4-1, 1-4, 2-1 SO. Montreal har en spelstil som passar Boston illa och om vissa Bostonspelare tappar fokus och koncentrerar sig på fel saker så har Montreal en riktigt bra chans att besegra Boston. Om Montreal klarar av att göra det fyra gånger är dock en helt annan sak.
Både Tuukka Rask och Carey Price har fina säsonger bakom sig, samtidigt som det finns frågetecken angående bägge två. När det gäller Price så har han hittills inte spelat sin bästa ishockey just i slutspel och när det gäller Rask så är det hans usla resultat genom åren mot just Montreal som spökar.
Bägge försvaren lutar sig tungt mot sina stjärnor, Zdeno Chara i Boston och Andrei Markov och PK Subban i Montreal. När det gäller forwards så är de flesta av Bostonspelarna veteraner med flera lyckade slutspel bakom sig. Montreal litar i sin tur på att lagets bredd ska kunna vara tungan på vågen och samtidigt så hoppas man att nyförvärvet Thomas Vanek ska visa varför han kallas ”Bostonkiller” av Bostons och Buffalos fans.
Hur tog sig lagen till den andra omgången?
Boston Bruins
Boston Bruins tog sig vidare till andra rundan i Stanley Cup-slutspelet planenligt efter 4-1 i matcher mot Detroit Red Wings. Det var första gången på 57 år som lagen möttes i slutspel och Boston visade direkt att man har högre mål än att bara ta sig vidare från första rundan i slutspelet. Nu blir det andra bullar med tanke på att största rivalerna från Montreal står på andra sidan rödlinjen när pucken släpps på torsdag natt.
Hur tog sig Boston då vidare? Man fick verkligen inte den starten man hade önskat när man tog emot Red Wings i TD Garden och skulle sätta skräck i sina motståndare. Efter att ha gått mållösa i två perioder så kom det en riktig kalldusch i slutet av tredje perioden när Pavel Datsyuk satte pucken bakom Tuukka Rask i Bostonmålet. 1-0 i matcher till Detroit var ett faktum och frågan var hur Boston skulle svara på denna starten.
På bra tid en söndag drabbades lagen samman igen och denna gången visade Boston ingen pardon. Justin Florek tog till vara på en puck som Howard skjutit på egen back och satte pucken i mål med en målvakt många meter ut från sitt egna mål. Reilly Smith spädde på ledningen i powerplay innan Detroit reducerade på ett märkligt vis där den tog på en massa spelare innan Luke Glendening fick den på handen och styrde in den i mål. Men, det här var Bostons match och Milan Lucic gjorde 3-1 i slutet av andra innan lagkaptenen Chara punkterade tillställningen i början av tredje perioden.
I tredje matchen blev det ett liknande scenario som i den första fast med rollerna tvärtom. Nu var det Boston som gjorde både 1-0 och 2-0 redan i första perioden genom Hamilton och Caron. Man kontrollerade sedan matchen och försvarade sig bra, och med knappt två minuter kvar kunde Patrice Bergeron sätta sitt första mål i slutspelet i öppen kasse och Tuukka Rask höll sin första nolla.
Den fjärde matchen i serien skulle bli den absolut jämnaste. Detroit fick en riktigt bra start med kapten Zetterberg tillbaka i laget igen efter sin efterhängsna skada. Niklas Kronwall och Pavel Datsyuk kombinerade för ett mål och en passningspoäng var och tog Red Wings till en 2-0 ledning. Men, som så många gånger tidigare den här säsongen är Boston ett lag som aldrig ger sig och när man fick upp vittringen i och med Torey Krugs reducering så levde Detroit farligt. Milan Lucic klev fram i början av tredje perioden när han satte pucken snyggt bakom Jonas Gustavsson, som fått hoppa in i mål i sjuke Jimmy Howards frånvaro. Lucic fick en fantastiskt fin passning av Carl Söderberg som lade in en backhand från precis bakom mål. Matchen gick till förlängning och där blev det ett sanslöst tryck mot Gustavsson och Detroit, till slut kunde man inte stå emot längre om än segermålet var turligt. Hamilton sköt ett skott som Iginla styrde på en Detroitförsvarare och in bakom en chanslös Gustavsson och Boston skaffade sig matchboll att avgöra på hemmaplan i match fem.
Man fick en kanonstart på matchen när Loui Eriksson gjorde sitt första mål för Boston i slutspelet redan efter drygt tre minuter. Återigen var Datsyuk en förgrundsfigur i Detroit och det var han som kvitterade i powerplay på pass från Zetterberg. Boston gjorde dock ett oerhört psykologiskt viktigt mål när Chara satte 2-1, även det i powerplay, med bara fyra sekunder kvar av den andra perioden. Lucic satte sen trean i början av tredje och avancemanget var nära. Henrik Zetterberg gav Detroit lite hopp när han reducerade med fyra minuter kvar men Jarome Iginla punkterade hela matchserien när han satte 4-2 i öppen kasse och Boston tog sig i och med det vidare till andra rundan.
Montreal Canadiens
Montreal kommer in i serien efter en sweep av Tampa Bay Lightning, som inte hade särskilt mycket att sätta emot i någon av matcherna. Efter den första matchen, som gick till förlängning, låg inte Canadiens under i någon av matcherna. Så trots att tre av matcherna slutade i uddamålsvinster, kändes segrarna både rättvisa och relativt säkra.
Det som främst gjorde att Canadiens kunde spela ut Tampa på det sättet man gjorde var att man hade ett helt annat djup i laget. I två av matcherna gjorde samtliga fyra kedjor mål, och egentligen kändes det inte som att Tampa hade en enda kedja som var bättre än motsvarande i Montreal.
Om man ska ta med sig något negativt från en sweep så är det special teams, som inte spelade så bra som man kommit att förvänta av Habs. 15,4% i powerplay, och 71,4% i boxplay är inte siffror som skrämmer någon. I övrigt fanns det inte mycket att klaga på hos Canadiens, som gjorde närapå en perfekt serie. Frågetecken ställs dock inför huruvida den långa vilan är en fördel eller en nackdel.
För en utförligare sammanställning av serien mellan Montreal och Tampa Bay, se här: http://www.svenskafans.com/nhl/en-sammanfattning-av-serien-mellan-montreal-canadiens-och-tampa-bay-lightning-506620.aspx
Nyckelspelare:
Boston Bruins
Matchvinnaren: Milan Lucic
Han visade i serien mot Detroit att han verkligen är på rätt humör under detta slutspelet. 3 mål och 1 assist blev det på fem matcher och nu längtar Lucic efter att få sätta viktiga mål mot ärkerivalerna från Montreal också. Har ju tyvärr en sämre sida vilket vi fick se när han gjord en ful spearing, men, sånt behöver han verkligen inte hålla på med då han både är en riktigt bra fighter men en ännu bättre spelare.
Försvarsgeneralen: Zdeno Chara
Det är återigen självklart att backgiganten är Bruins viktigaste spelare. Nominerad till Norris Trophy i år igen och har en bra chans att vinna även fast konkurrensen från Duncan Keith och Shea Weber är sylvass. Kliver fram i viktiga lägen framåt och gjorde två mål mot Detroit men är ju såklart den stora muren längst bak som inger respekt vart han än befinner sig.
Målvakten: Tuukka Rask
Går från klarhet till klarhet. Överlägset bästa statistiken i slutspelet med 1,16 insläppta mål per match och 96,1%. Han höll nollan en gång mot Red Wings och släppte sammanlagt bara in sex mål i serien. Nu får han dock ett riktigt rejält test då han haft det motigt mot Montreal sedan han kom in i NHL. Men, hans siffror imponerar oerhört än så länge.
Doldisen: Torey Krug
Kom in som en kanon i förra årets slutspel och fick chansen från start i år. Som han har tagit den! En riktigt fin grundsäsong har han följt upp i serien mot Detroit med att spela ännu bättre både offensivt och defensivt. Ger en extra dimension till Bostons powerplay och stod för 1 mål och 4 assist, vilket tog honom upp i ledningen i interna poängligan tillsammans med Patrice Bergeron.
Montreal Canadiens
Matchvinnaren: Max Pacioretty
Pacioretty gjorde bara ett mål i kvartsfinalserien, men det var också hans första slutspelsmål i karriären som avgjorde den fjärde matchen med 42,6 sekunder kvar att spela. Den 25-årige amerikanen verkar för första gången få vara någorlunda hel i ett slutspel och det är något Habs verkligen behöver. Har potential att avgöra vilken match som helst.
Försvarsgeneralen: PK Subban
Tappade sitt spel när han blev uttagen till Kanadas OS-lag, men nu är Subban tillbaka. Fem assist i serien mot Tampa och nästan helt utan de dumma misstag han gjort en del av under säsongen. När Subban är i form hanterar han pucken lika bra som vilken annan back i NHL som helst. Är rejält hatad både i Boston och bland Bruinsspelarna, kan han bara hantera det till sin fördel kan det bli hur bra som helst.
Målvakten: Carey Price
Blev till skillnad från Tuukka Rask oförtjänt snuvad på en Vezina Trophy-nominering i veckan. Säkerligen revanschsugen och vill visa vem som är den bästa målvakten på isen. Spelade upp sig i serien mot Tampa efter en bedrövlig första match. Price är en målvakt som alltid håller huvudet kallt, vilket lär behövas i den här serien.
Doldisen: Rene Bourque
Kanske inte en doldis i ordets rätta bemärkelse, men faktum är att Rene Bourque den här säsongen har spelat på en AHL-doldis nivå. Men så fort slutspelet drog igång var det som att någon tänt en eld i röven på honom. Tre mål på fyra matcher mot Tampa, och för en gångs skull åkte han skridskor. Var kanske Canadiens bästa individuella forward i serien, och om han fortsätter så kommer han vara en enorm tillgång mot Bruins.
Tre nycklar till seger:
Boston Bruins
Special Teams
Kan Boston upprätthålla standarden från förra serien som är mycket vunnet redan där. Bäst procent av alla i powerplay med 37,5% är imponerande siffror och 90% i boxplay visar att man redan från start fått det att funka. När man dessutom är riktigt bra i 5 mot 5-spelet så blir det ännu jobbigare för motståndarna om man är bättre i numerära över och underlägen.
Stjärnorna behöver leverera
Missförstå mig rätt, flera av Bostons stjärnor gjorde det grymt bra i första rundan. Men några spelare kom inte upp i den standard man är van vid. David Krejci, Brad Marchand och Carl Söderberg stod för tre poäng tillsammans. Med tanke på hur produktiva den trion var i grundserien så behöver man ha alla med på planet när det nu börjar hetta till på allvar. Krejci har alltid varvat upp rejält i slutspel och vi hoppas att både Marchand och Söderberg hänger på där.
Målvakten
Tuukka Rask är utan tvekan bland topp tre bästa målvakter i NHL, om inte den bästa sett över hela säsongen. Nu är det tid att skina för den finska burväktaren, att stänga ner Montreal Canadiens måste vara en oerhört bra tändvätska för hela laget och speciellt för Rask som har lite sämre statistik mot just detta laget. Det behöver vara #TuukkaTime varje match för att det ska gå vägen.
Montreal Canadiens
Carey Price
Price kommer antagligen att utsättas för ett enormt tryck i flera matcher och kommer med största sannolikhet att vara Canadiens enskilt viktigaste spelare. Boston känns som ett snäppet bättre lag än Habs just nu, så om man ska kunna gå vidare måste antagligen Price sno åtminstone en match åt sitt lag. När han spelar på topp kan han spika igen målet likt få andra målvakter i ligan. Price startade faktiskt bara en av lagets fyra matcher mot Boston i år, så möjligheten finns att han inte är sönderläst av Bruins.
Vinn den mentala kampen
Den här serien ser på förhand ut att bli ett rent krig som kommer utspelas både på och utanför isen. För att Canadiens ska kunna vinna den här serien gäller det därför att man vinner den mentala kampen. I förra årets slutspel mot Ottawa förlorade man den kampen med buller och brak, ledda av en Michel Therrien som blev totalt ägd av Paul MacLean. Den här gången gäller det att Therrien leder sina styrkor bättre än Claude Julien, som vi faktiskt har sett tappa huvudet förut.
Special teams
Mot Tampa Bay var special teams minst sagt sådär, så när det nu är dags att ta sig an ett av ligans bästa lag är det dags att höja sig ett par snäpp. Mot ett Boston som är riktigt bra defensivt så gäller det att ta till vara på de chanser man får och med ett power play lett av PK Subban och Andrei Markov finns det ingen anledning till varför man inte skulle kunna göra det. Är Montreal bättre än Boston i special teams ökar chansen att gå vidare markant
Förmodade laguppställningar:
Boston Bruins
Milan Lucic – David Krejci – Jarome Iginla
Brad Marchand – Patrice Bergeron – Reilly Smith
Justin Florek – Carl Söderberg – Loui Eriksson
Daniel Paille – Gregory Campbell – Shawn Thornton
(Chris Kelly, Jordan Caron)
Zdeno Chara – Dougie Hamilton
Johnny Boychuk – Matt Bartkowski
Torey Krug – Kevan Miller
Andrej Meszaros – Corey Potter
Tuukka Rask (Chad Johnson)
Montreal Canadiens
Max Pacioretty – David Desharnais – Thomas Vanek
Brandon Prust - Thomas Plekanec – Brendan Gallagher
Rene Bourque – Lars Eller - Brian Gionta
Travis Moen – Daniel Brière – Dale Weise
Andrei Markov – Alexei Emelin
Josh Gorges – PK Subban
Jarred Tinordi – Mike Weaver
Carey Price (Peter Budaj)
Nathan Beaulieu, Francis Bouillon, Michael Bournival, Douglas Murray, Mike Blunden, George Parros, Ryan White
Skador:
Boston Bruins: Chris Kelly, Dennis Seidenberg, Adam McQuaid
Chris Kelly har inte varit med i laget sen 8 april då han skadade ryggen i mötet med Minnesota Wild. Det är fortfarande ett stort frågetecken när han kan vara tillbaka. Seidenberg har faktiskt börjat träna med laget men är fortfarande en bra bit ifrån spel. Samma gäller för McQuaid som inte gått på is än. Daniel Paille fick igår klartecken att träna med kontakt och lär vara tillbaka i Merlot Line när serien startar.
Montreal Canadiens: Alex Galchenyuk
Alex Galchenyuk som har en lower-body skada från matchen mot Chicago den 9 april. Galchenyuk gick på is under onsdagen så han är knappast aktuell för spel under seriens första fyra matcher, men om det blir en lång serie så kan han kanske bli jokern i leken.
Så går det:
Dan: Ska man tippa med hjärnan så är Boston antagligen för starka och tar hem serien efter sex matcher (det är ju ändå bara det andra året av Bergevins femårsplan). Får hjärtat däremot bestämma så måste det bli en Habs seger efter 7 matcher i en serie där någon i Canadiens fjärdekedja avgör.
Oliver: Man får ju ändå tillstå att Boston är det bästa laget på papper, men som den obotlige optimisten (och Bostonhataren) jag är tror jag ändå på seger. Carey Price snor en match på bortaplan, och Habs utnyttjar den största hemmafördelen i ligan när man tar sig till conferencefinal genom 4-2 i matcher. Pacioretty avgör sista matchen i förlängning.
Erik: Montreal imponerade stort i serien mot Tampa Bay. Men samtidigt imponerade Boston mot Detroit också. Det känns som att det kommer bli en riktigt jämn, tät och rejält tuff matchserie mellan två lag som inte tycker om varandra. Montreal har bättre statistik från serien men det hade Detroit också och ser man på lagen så borde Boston vara det vinnande laget. Jag tror man bevisar att man är ute efter större saker och slår ut Montreal med 4-2 i matcher.
Spelschema:
Boston Bruins - Montreal Canadiens torsdag den 1 maj kl. 01:30 svensk tid
Boston Bruins - Montreal Canadiens lördag den 3 maj kl. 18:30 svensk tid
Montreal Canadiens - Boston Bruins tisdag den 6 maj kl. 01:00 svensk tid
Montreal Canadiens - Boston Bruins torsdag den 8 maj kl. 01:30 svenska tid
Boston Bruins - Montreal Canadiens lördag den 10 maj tid ej bestämt
Montreal Canadiens - Boston Bruins måndag den 12 maj tid ej bestämt
Boston Bruins - Montreal Canadiens onsdag den 14 maj tid ej bestämt
