Preview: Washington Capitals - New York Rangers
Det börjar bli lite av en tradition att Washington och NY Rangers möts i slutspelet. De senaste fem åren har lagen drabbats samman fyra gånger och i årets slutspel är det inget undantag. Kan Alex Ovechkin leda huvudstadslaget till en semifinal eller är det äntligen Rick Nashs tur att vinna en slutspelsserie överhuvudtaget?
Det är inte alltid lätt att byta huvudtränare - fråga bara Washington Capitals. Efter att legendaren Dale Hunter förde Washington till semifinal i Eastern Conference ifjol valde han att avgå som lagets tränare och flytta tillbaka till London i den kanadensiska juniorligan. Washington anställde då förre storspelaren Adam Oates som huvudtränare och till sin hjälp tog han in svenske Calle Johansson som sin högra hand. Det nykomponerade Washington började årets säsong väldigt trevande och det syntes att spelarna inte var vana med den nya spelstilen som tränaren önskade att laget skulle spela. I början av mars låg Caps långt utanför slutspelsplats och det ansågs som att ett smärre mirakel var tvunget att inträffa för att laget ifrån huvudstaden skulle kunna ta sig till play off. Om ett mirakel inträffade lämnar vi åt andra att analysera, men Washington kom igång i mitten på mars och såg än en gång ut att vara den lagmaskin som vi så många gånger tidigare har sett dominera Eastern Conference - mycket tack vare att Alex Ovechkin och Nicklas Bäckström började spela finfin hockey återigen.
Capitals tog tillslut hem Southeast Division med sina 57 inspelade poäng. Med hjälp av divisions segern blev de seedade i Eastern Conference och har därmed hemmafördel mot de lag som placerat sig på plats fyra eller sämre. Alexander Ovechkin blev bäste målskytt i grundserien med imponerande 32 mål på 48 spelade matcher. Han blev även lagets bäste poänggörare med 56 poäng, tätt följd av nyinhämtade Mike Ribeiro (49 p) och Nicklas Bäckström (48 p).
Capitals hade ett formidabelt powerplay-spel under säsongen och det är absolut lagets styrka. Utöver det så finns det både bredd och djup vad gäller ”secondary scoring” och flera spelare som kan kliva fram. Under trade deadline så skickade George McPhee iväg den store talangen Filip Forberg i utbyte mot Martin Erat från Nashville Predators. Syftet med traden sades vara att han ville ge klubben chansen att vinna något – nu. Det återstår att se vad tjecken kan bidra med i slutspelet för Caps.
New York Rangers stod för en stor make over i somras när man skickade iväg Brandon Dubinsky, Artem Anisimov och Tim Erixon till Columbus Blue Jackets för att hämta in superstjärnan Rick Nash för att tillföra ytterligare spetskompetens till en redan formidabel trupp. Rangers seglade snabbt upp som favorittippade till att vinna Stanley Cup i och med bytet men förväntningarna förvandlades snabbt till besvikelse bland supportrarna när laget lämnade mycket till att önska i spelet. Rangers brist på att göra mål var en stor del till att laget fick kämpa för att nå slutspelet och om det är något som behöver att komma igång mot Washington så är det laget secondary scoring eller målskyttet överhuvudtaget.
Rangers slutade till slut sexa i Eastern Conference på 56 poäng - hela 16 poäng bakom suveräna rivalerna Pittsburgh Penguins. Bäste målskytt i Rangers blev Rick Nash med sina 21 mål. Dock fick han se sig ”besegrad” vad gäller poängproduktionen då årets stora genombrott Derek Stepan vann lagets interna poängliga med sina 44 poäng.
När det vankades trade deadline så beslöt Rangers att skicka iväg Marian Gaborik till Columbus Blue Jackets i utbyte mot Derick Brassard, John Moore och Derek Dorsett. Dessutom knöt man till sig tuffingen Ryane Clowe från San Jose Sharks och hämtade tillbaka Mats Zuccarello från KHL. Rangers har således byggt på med både muskler, finess och välbehövligt djup i kedjorna inför slutspelet som torde föra gott med sig.
Historia:
Om vi tittar tillbaka på 2000-talets slutspel så har lagen haft nöjet att mötas vid tre tillfällen före årets stundande serie. Inget av lagen har nått Stanley Cup-final under 2000-talet (båda lagen spelade varsin under 90-talet) vilket de båda har haft stor potential till under de senaste fem-sex åren i takt med att de byggt upp grundläggande bra trupper. Tränarna Adam Oates och Calle Johansson spelade Stanley Cup-finalen för Capitals säsongen 1997/1998 när de föll mot Detroit Red Wings med 4-0 i matcher. Adam Oates var även assisterande coach när New Jersey Devils tog sig till final mot Los Angelse Kings under förra årets Stanley Cup och har därmed väldigt bra erfarenhet ur dels ett spelarperspektiv, men också via ett coachperspektiv.
I New York Rangers finns det en mästarcoach i John Tortorella. Han var med och förde Tampa Bay Lightning till vinst över Calgary Flames 2003/2004 och är en av de mest vinstrika tränarna i NHLs historia som är födda i USA.
När de båda lagen spelar så kan huvudcoachen Oates framstå som avslagen Coca-Cola, medan Tortorella tenderar att vara som en Coca-Cola som nyss gjort ett 90-gradersprogram i tvättmaskinen och är på väg att öppnas. Det blir spännande att se hur de kommer att agera när de i år ställs öga mot öga med varandra som huvudcoacher. Oates var ju som sagt med i båset när New Jersey Devils skickade ut New York Rangers i fjolårets slutspel, så ”Torts” har säkert taggat igång rejält på det faktumet att han har möjlighet till revansch.
I förra årets slutspel var det Washington Capitals och New York Rangers som ställdes mot varandra i den andra rundan. Då var det Rangers, som med sin tyngd och bättre lag, tog sig förbi Capitals med 4-3 i matcher efter en tät och spännande sjunde och avgörande match som avgjordes av backen Michael Del Zotto, som satte 2-0 målet bakom Braden Holtby i 2-1 segern.
2010-2011 så möttes de båda lagen i den första rundan och då var det laget från huvudstaden som gick segrande ur serien med 4-1 i matcher. Då hade Capitals Michael Neuvirth i målet, men i årets inledande serie är det Braden Holtby, precis som förra året, som får chansen. Hos Rangers är det inget snack om vem som står, utan det är ju givetvis ”King Henrik” som äger platsen mellan stolparna.
Washington Capitals och New York Rangers sprang även på varandra i första rundan 2008/2009. Då samlade Capitals ihop till 108 poäng i grundserien och Rangers klarade platsen i slutspelet med sina 95. Då var det Sergei Fedorov som satte det avgörande 2-1 målet i den avgörande matchen i Verizon Center inför en fullkomligt tokig hemmapublik.
Detta blir alltså det fjärde mötet lagen emellan under de fem senaste säsongerna och lagen borde kunna varandra utan och innan.
Nyckelspelare:
Washington
Matchvinnaren/Lagkaptenen: Alexander Ovechkin
Vad ska man egentligen säga? Just nu finns det inte många spelare som är lika målfarlig och viktig för sitt lag i de matcher som ska avgöras. Ovechkin har hittat tillbaka till sin forna målform och kommer det en chans för honom att nypa till på ett direktskott så har Henrik Lundqvist något att jobba med. ”Ovie” har också förändrat sitt sätt att röra sig på isen och har inte samma, sönderlästa, fint längre. Det finns flera aviga rörelser och andra små egenheter i spelet som gör honom till det största hotet, samt det faktum att Capitals powerplay har varit det bästa i grundserien där ”Ovie” också gjorde flest mål av alla, 16 stycken i den spelformen. Hans tredje Maurice ”Rocket” Richard-trophy säger det mesta om hans förvandling. Rangers-spelarna ska med andra ord hålla sig borta från syndarbåset om de vill undvika kapten Ovechkins mästerliga direktskott.
Försvarsgeneralen: Mike Green
Han är inte direkt prototypen för en ”general”. Han är inte alls som nutidens Zdeno Chara eller tidigare föregångare som Scott Stevens eller Chris Chelios. Han är en annan typ av back som mitt sitt estetiskt vackra spel är en avgörande faktor i det offensiva spelet. Med sitt skott och sin rörlighet kommer han vara ett ständigt hot och får väl klassas som en offensivgeneral med bristfälligheter i det defensiva arbetet, vilket det finns det ju andra som ska ta hand om och vara bäst på.
Grovjobbaren: Troy Brouwer
Troy Browuer är jobbig att möta och är ett offensivt hot av hög rang med sitt snabba handledsskott. Han vann Stanley Cup med Chicago Blackhawks 2009/2010 och vet vad som krävs för att vinna. Troy är inte rädd att smutsa ner sig och ta en smäll eller två för att få in pucken i mål eller hålla den borta från sin egna bur. Han mäktade med 19 mål på 47 spelade matcher och med den spelstilen är han guld värd för sitt lag. (Bubblare: Eric Fehr)
Doldisen: Mathieu Perreault/Eric Fehr
Här väljer jag att plocka fram spelarna som haft positiva säsonger och som verkligen tagit sina roller i Oates nya filosofi. Båda är hårt jobbande spelare som har både målfarlighet och finess. Perreault är en mindre spelare som är jobbig att möta och som har fina handleder. Fehr kastar sig in i skiten och har näsa för att hitta målet och avgöra matcher (två övertidsmål mot Boston Bruins). Det behövs i ett slutspel.
Målvakten: Braden Holtby
Braden klev in i förra årets slutspel och storspelade mot de regerande mästarna Boston Bruins. Nu står han kvar och har haft förstaspaden under årets grundserie och gjort det med bravur. Holtby är fortfarande relativt oerfaren och oprövad men han har potentialen att ta Caps vidare i slutspelets första runda. Nu gäller det hitta samma vinnarskalle som han hade i förra årets slutspel.
Fightern: Steve Oleksy
Steve Oleksy tvekar inte att ta en kamp, antingen mitt framför mål eller nere i sarghörnet. Kastar inte handskarna i samma utsträckning som en renodlad fighter, men han tvekar inte om situationen verkligen kräver det av honom.
Coachen: Adam Oates
När han tillsammans med Calle Johansson skulle ta över Washington Capitals inför årets säsongen så hade han som uppdrag ett implementera ett nytt spelsystem, men också uppgiften att få lagets stjärnor att hitta tillbaka till formen som de tappat på vägen. Säsongen började mycket knackigt och det såg illa ut. Men så en dag började spelarna att fatta galoppen och laget vann match efter match. Till slut stod man som segrare i Southeast och Oates filosofi hade givit utslag. Nu återstår det att se hur han coachar i slutspelet.
NY Rangers
Matchvinnaren: Rick Nash
När de andra välbetalda anfallsstjärnorna underpresterat under året har Rangers i alla fall kunnat lita på att Rick Nash kunnat leverera. 21 mål och lika många assist blev det till slut för nyförvärvet från Blue Jackets, som är den typen av spelare som helt på egen hand kan avgöra en matchserie. Det fattas bara för Rangers att han bestämmer sig för att göra det.
Försvarsgeneralen: Ryan McDonagh
Rangers har sökt stabilitet i backuppsättningen hela säsongen,och med Marc Staal skadad under andra halvan av säsongen samtidigt som Dan Girardi presterat på en mer normal nivå än han gjorde förra året, har Ryan McDonagh än en gång visat att han är den typen av spelare som man kan luta sig mot när det blåser som mest.
Grovjobbaren: Ryan Callahan
Om det är en spelare som karaktäriserar John Tortorellas och New York Rangers syn på ishockey så är det Ryan Callahan. Han är alltid den som ger 110 % i varje byte, den som är djupast nere i hörnen och kämpar hårdast för att få loss pucken, den som gärna sätter in en extra tackling för att ge laget ett lyft, innan han kastar sig hänsynslöst för att täcka slagskott från blålinjen. Ryan Callahan är ett ypperligt exempel på hur man ska bete sig i Rangers-tröjan, och det faktum att han för fjärde året i rad vunnit Steven McDonald Extra Effort Award för den spelare som ”performs above and beyond the call of duty” bekräftar detta.
Doldisen: John Moore
Den 22-årige backen John Moore var en av tre spelare som kom från Blue Jackets i Gaborik-traden vid deadline, och har sedan dess varit en stabil sjätteback som spelat runt 12-15 minuter per match. Har spelat en del i powerplay, och bidrar med ett rutinerat och säkert spel trots sin ringa ålder, något som Rangers inte varit bortskämda med i det tredje backparet på ett tag.
Målvakten: Henrik Lundqvist
Vad finns det att säga om Henrik Lundqvist som inte redan sagts? Rangers absolut viktigaste spelare, som måste spela på topp mot Capitals anfallsstjärnor om Rangers ska kunna ta sig vidare till nästa runda. Hade efter sina egna standarder en trög inledning på säsongen, men i takt med laget presterat bättre har han spelat upp sig de senaste månaderna, och det är inte omöjligt att han kommer sluta på någon av topplaceringarna i Vezina-omröstningen.
Fightern: Arron Asham
Tidigare år har spelare som Sean Avery och Brandon Prust tagit den här positionen, och även om man saknar små ettriga spelare som dessa känns det bra att ha en rutinerad kille som Arron Asham i en fjärdekedja. Detta förutsatt att han är hel, han missade en hel månads spel på grund av ryggproblem, och som bekant är renodlade fighters kanske inte det som prioriteras under slutspelet.
Lagkaptenen: Ryan Callahan
Han nämndes även som grovjobbaren, och det är tack vare egenskaperna som beskrevs ovan som gör honom till den perfekta lagkaptenen för Rangers. Fanbäraren för Rangers spelidé gör sitt andra slutspel som kapten, och han kommer spela en viktig roll i att få laget att arbeta som en enhet.
Coachen: John Tortorella
Den frispråkige och hårdföre coachen gör sitt tredje slutspel som huvudtränare för Rangers. I ett relativt ungt lag som inte direkt svämmar över av slutspelsrutin kan Tortorella med sina erfarenheter bli guld värd för Rangers. Han är en coach som alltid kräver fullständig hängivenhet av sina spelare, och skulle han få det, och Rangers får spela den här matchserien på sitt gnetande och tärande sätt, kan det bära vägen för Manhattan’s Finest.
Duellerna:
Braden Holtby vs Henrik Lundqvist
Duellen mellan Holtby och Lundqvist går in på sitt andra raka år och ifjol var det den sistnämnda som gick segrande ur holmgången efter sju intensiva matcher. Trots sin ringa ålder och brist på rutin så har Braden Holtby vuxit ut till en första målvakt som Caps kan lita på och även om han inte är lika bra som sin motståndare på andra sidan isen, kan Holtby absolut komma till att sno åt sig någon seger åt sitt lag. Henrik Lundqvist är den målvakten som alla lag önskar att de hade när det går in i ett slutspel då få andra kan göra sådana enorma prestationer som svensken och på egen hand vinna matcher.
Nicklas Bäckström vs Derek Stepan
Både Bäckström och Stepan är två av de spelarna man kommer att titta lite extra noga på i slutet av matcherna när man väntar på ett avgörande spel. De två centrarna är fantastiska speluppläggare och kommer säkerligen att bokföras för en hel del passningspoäng i serien och de gäller att låta dem få så lite tid med pucken som möjligt - annars kan pucken ligga i nät väldigt fort.
Alex Ovechkin vs Rick Nash
Stjärnornas krig? Ja, nästan. Både Ovechkin och Nash är de största stjärnorna i sina respektive klubbar och de är dessa båda herrar som ska göra de viktiga målen och leda sitt lag till seger. Ovechkin har en stor fördel som har spelat 51 slutspelsmatcher, medan Rick Nash enbart har deltagit i fyra. Men kanske är det just den hungern som Nash borde känna inombords som ger extra mycket drivkraft att leda sitt lag till seger?
Tre nycklar till seger:
Washington
Powerplay
Med risk för att bli tjatig. Men Washington Capitals hade grundseriens bästa powerplay och det är onekligen ett mycket viktigt vapen i ett slutspel. Med spelare som Ovechkin, Bäckström, Green och Ribeiro så bör varje motståndarutvisning ses som en bra chans till att göra mål.
Secondary Scoring
Om inte Ovechkin/Bäckström kan leverera så finns det målmuskler i andra- och tredjekedjan. Med spelare som Martin Erat (som har mycket att bevisa), Troy Brouwer och Mike Ribeiro i spetsen, har laget potential att skapa oreda och mål. Dessutom har laget Mike Green på backsidan som kan följa med upp i anfall och sätta en eller annan puck.
Spelet i egen zon
Här handlar det både om spelet i egen zon under fem mot fem och även under box play. Capitals hade ett mycket dåligt boxplay i grundserien och därför måste spelet förbättras i den egna zonen. Spela enkelt och spela uppoffrande. Det ska göra ont att försvara sig.
Capitals måste också se till att spela hårt och aggressivt mot spelare som Rick Nash, Carl Hagelin och Derek Stepan. Lämnas ytor så är risken stor att de hittar målchanser som en annan hittar kalsonger i byrålådan.
NY Rangers
Box play
Det går att vinna en slutspelsserie med ett dåligt power play, men det är i stort sett omöjligt att ta sig vidare till nästa runda med ett box play som inte fungerar. Rangers spel med en man mindre måste vara vattentätt mot Washington som gjorde mål på nästan 27% av sina power play möjligheter - vilket var överlägset bäst i hela NHL.
Målvaktsspelet
Som vi tidigare har nämnt är Henrik Lundqvist en fantastisk slutspelsmålvakt. Vem kan glömma hans strålande insats mot just Washington i slutspelet 2008 när han på nästan egen hand tog Rangers vidare? Nu ställs han återigen mot en Alex Ovechkin som ser ut att vara hungrigare än på länge som det största hotet. Rangers behöver en Lundqvist på topp då man inte kan räkna med att laget sprutar in mål framåt.
Ta vara på sina chanser
Det går inte att sticka under stolen med att Rangers har problem med att göra mål. Bara Ottawa gjorde färre mål än Rangers av de lagen som tog sig vidare till slutspel i den östra konferensen. Då coach Tortorella vill att hans spelare ska ligga i en låg, samlad defensiv kommer Rangers inte att få många kontringar och när tillfälle väl ges så måste pucken sitta i nät annars får spelarna ägna sig åt golf inom ett par veckor.
Förmodade laguppställningar:
Washington
Marcus Johansson – Nicklas Bäckström – Alexander Ovehkin
Martin Erat – Mike Ribeiro – Troy Brouwer
Jason Chimera – Mathieu Perreault – Eric Fehr
Aaron Volpatti – Matt Hendricks – Jay Beagle
Karl Alzner – Mike Green
John Erskine – John Carlson
Jack Hillen – Steve Oleksy
Braden Holtby (Michal Neuvirth)
NY Rangers
Carl Hagelin - Derek Stepan - Ryan Callahan
Rick Nash - Brad Richards - Mats Zuccarello
Taylor Pyatt - Derick Brassard - Chris Kreider
Kris Newbury - Darroll Powe - Arron Asham
Michael Del Zotto - Dan Girardi
Ryan McDonagh - Anton Strålman
Steve Eminger - John Moore
Henrik Lundqvist (Martin Biron)
Skador:
Washington
Washington har fyra spelare på skadelistan och den spelaren som sticker ut mest får anses vara Brooks Laich. Brooks har inte spelat sedan den fjärde april då han ådrog sig en skada på den nedre delen av kroppen. Det försiggår alltid mycket hemlighetsmakerier i slutspelstider så Caps väljer att inte gå ut med vad för skada Laich har. Joel Ward har ett skadat knä och kan vara tillbaka till den första matchen. De andra två spelarna som står uppskrivna på skadelistan är backarna Tom Poti och Tomas Kundratek - två tidigare Rangersspelare.
NY Rangers
Rangers saknar tre viktiga spelare i Marc Staal, Brian Boyle och Ryane Clowe. Staal ådrog sig en skräckskada tidigare under säsongen när han fick ett slagskott i ögat i en match mot Philadelphia. Även om Marc har börjat träna igen, så är det oklart när han är tillbaka i laguppställningen. Ryane Clowe utgick från matchen mot Carolina för snart en vecka sedan och Rangers väljer att inte dela med sig av vilken skada Clowe har. Även här är det oklart när Ryane återvänder men Rangers hoppas på att det kan vara inom en snar framtid.
Brian Boyle har varit skadad i snart två veckor och har fortfarande inte börjat träna. Det ser tveksamt ut att han kommer att snöra på sig skridskorna i den här matchserien. Nyförvärvet Derek Dorsett har inte spelat sen den sjunde mars då han bröt nyckelbenet men har börjat träna med laget och kan vara igång någon match in i serien.
Inbördes möten under säsongen
7/2 NY Rangers - Washington 2-1
10/3 Washington - NY Rangers 1-4
24/3 NY Rangers - Washington 2-3 (SO)
Så går det:
Daniel Johansson:
Caps och Rangers har bjudit på många roliga slutspelsserier de senaste säsongerna och årets serie borde inte utspela sig annorlunda. Washington har en ruggig offensiv kraft i Ovechkin, Bäckström, Brouwer, Ribeiro och Erat som kan snurra upp vartenda lag i ligan när de är på spelhumör och Rangers har Henrik Lundqvist. Det räcker att kontra med den svenska målvakten då han växer ut till ett fullkomligt monster när det nalkas slutspelstider. Att det kommer att gå till sju matcher är jag helt övertygad om, men hur det går sen vågar jag knappt gissa. Washington har en helt galen hemmapublik som kan bli till både en eller två extra utespelare och det kan mycket väl vara avgörande i en sjunde match. Däremot säger hjärtat 4-3 i matcher till Rangers efter en enastående insats av "King Henrik" i sjunde matchen.
Oscar Grälls Nilsson:
Det är fjärde gången på fem år som de här båda lagen möts i slutspelet, så att säga att de kan varandra utan och innan skulle inte vara en överdrift. Nyckeln till framgång för Rangers ligger såklart i att defensiven fungerar och att Henrik Lundqvist spelar sitt ”A-game”. Vikten av att hålla nere antalet utvisningar kan heller inte förringas, då Capitals ställer upp med ett av ligans vassaste Power Play. Detta kommer bli en väldigt tight serie med ett lag som går in i slutspelet med en mycket bra formkurva (Rangers), och ett lag som gör det med en hysterisk formkurva (Capitals). Kan Rangers bara sno åt sig en match i huvudstaden tror jag att man till slut går vinnande ur serien efter sex matcher.
Kim Evertsson:
De andra åren har jag haft enormt höga förväntningar med Capitals och deras möjlighet till att ta hem Stanley Cup. Men tiderna förändras och så också inställningen till sporten. Ödmjukheten har kickat in och numera har jag insett att laget har sina begränsningar. Jag tycker att Rangers har en mer homogen grupp och en bättre målvakt. Förmodligen kommer det att smälla friskt på isen och bataljen mellan Ovechkin och Nash blir troligen underbar. Och härmed lägger jag över allt favoritskap på Rangers och tror att de går vidare med 4-2 i matcher.
Spelschema:
Torsdag 2/5 kl 01.30 Washington - Rangers
Lördag 4/5 kl 18.30 Washington - Rangers
Måndag 6/5 kl 01.30 Rangers - Washington
Onsdag 8/5 kl 01.30 Rangers - Washington
Fredag 10/5 kl 01.30 Washington - Rangers
Söndag 12/5 --.-- Rangers - Washington
Måndag 13/5 --.-- Washington - Rangers
