Sammanfattning trade deadline: ”Det här var bara korkat”
Trade deadline avslutades i full kalabalik och SvenskaFans sammanfattar här händelserna.
Sällan har väl begreppet ”lugnet före stormen” passat bättre än under gårdagens trade deadline. Först hände det ingenting, sedan ingenting, och ytterligare ingenting… innan det tog full fart med dryga timmen kvar innan deadline.
När i princip alla hade gett upp hoppet om någon stor aktivitet på deadline day, till och med TSN:s studio började göra narr av sig själva, blev det så äntligen lite action.
Kanske var det Steve Yzerman som kickade igång aktiviteten när han plockade in Ben Bishop från Ottawa, och priset var relativt dyrt. Cory Conacher har redan visat att han kan leverera på NHL-nivå och ger Tampa Bay redan upp Anders Lindbäck bör definitivt Yzermans tålamod ifrågasättas.
Gudarna ska veta att det inte alltid har varit lätt att övertyga i Tampas mål den här säsongen, framför allt inte för en ung målvakt. Lindbäck kommer säkerligen bli bra, och Bishops talang är snäppet bättre – men kommer han göra någon kortsiktig skillnad för Lightning?
Philadelphia var ett lag som jagade Bishop, men när Ottawa krävde Sean Couturier utbyte klev man undan. När Bishop sedan hamnade i Tampa Bay gick Paul Holmgren direkt efter Steve Mason istället. Det har pratats länge om att Mason behöver ett miljöombyte, och det har varit uppenbart att Flyers saknat en back-up av duglig klass i år.
Hur framtiden ser ut mellan Philadelphias stolpar är som vanligt ett frågetecken. Mason sägs finnas i de långsiktiga planerna – men inte går väl Flyers in i nästa säsong med $9-10 miljoner uppbundet på målvaktspositionen? I princip alla spekulationer från Philadelphia säger att Bryzgalov är väldigt mycket aktuell för en amnesty buyout till sommaren, men då blir ju onekligen följdfrågan om Flyers överväger att satsa på Mason istället?
Målvaktssituationen i Philadelphia är som vanligt ett hett ämne – och någon lösning verkar inte finnas på horisonten nu heller.
---
Bishop och Mason är två intressanta trader, men det bästa kom inte förrän senare. Det största namnet som figurerade i en trade under deadline day är givetvis Marian Gaborik. Slovaken har inte varit sig själv den här säsongen, även om 9+10 är ”helt ok” siffror för en spelare i en längre svacka.
Nu går karriären vidare i Columbus, där han återigen blir sitt lags stora stjärna. Gaborik verkade vara väldigt entusiastisk över flytten och ger Blue Jackets en efterlängtad matchvinnare. Priset blev hyfsat dyrt, men Columbus kan offra en del av ungdomarna.
Intressant i sammanhanget är också att New York Rangers offrade sitt djup för att värva en stjärna i Rick Nash – och nu offrar en stjärna i Gaborik för att stärka upp sitt djup.
---
En annan spännande situation är den i Nashville. Att profilerna har velat lämna, och lämnat, organisationen i några års tid är väldokumenterat – och nu bad även Martin Erat om en trade. Predators verkar alltid kunna återhämta sig efter en stjärnas flytt, men orosmolnen över att så många vill lämna bör tas på allvar av organisationen.
Erat bad alltså om en trade då han ansåg att Predators hade tagit en för ungdomlig inriktning, och även om det givetvis smärtar att tappa honom så fick man ett utbyte som kan ska glädjas åt. Washington gav upp Filip Forsberg, en av organisationens största talanger, och återigen gör George McPhee konstiga beslut.
Predators släppte även iväg Scott Hannan till San José, och Sharks har skött deadline-veckan stabilt.
---
Det sista riktigt stora namnet som flyttade på sig är Jason Pominville, Buffalos kapten. En stabil spelare som gör sig bra i båda riktningarna – men är han verkligen den spelaren som lyfter Minnesota ytterligare? Pominville känns i dagsläget snarare som en komplementspelare och hamnar han inte jämte Mikko Koivu kan den där omedelbara succén mycket väl utebli.
Minnesota har en mycket djup prospect pool, där flera ungdomar redan har fått smaka på NHL-spel, och man kan utan problem offra både Johan Larsson och Matt Hackett, samt draftvalen. Men det innebär inte att man inte överbetalade för Pominville – för det gjorde man.
---
Pittsburgh förväntades göra någonting under gårdagen, framför allt efter Sidney Crosbys skada, men att de tog in Jussi Jokinen kom oväntat. Likväl är Penguins satsning imponerande och man gav inte upp något av värde för Jokinen. I värsta fall har man fått en något för dyr defensiv forward (även om Carolina äter en del av hans lön) – men i bästa fall har man fått ytterligare en potentiell matchvinnare.
---
Vi såg även några mindre uppmärksammade trader, men trader som kan få genomslagskraft. Anaheim har letat efter ytterligare en center en längre tid och fick så småningom nöja sig med Matt Lombardi. Han har inte fungerat helt smärtfritt den här säsongen, men bidrar med attraktivt djup och bör inte störa någon balans i ett fungerande lagbygge.
New Jersey tog tillbaka Steve Sullivan, som ju inledde sin karriär i just Devils. 38-åringen har inte mycket kvar i tanken, men kan kanske få ett sista dödsryck i slutspelet. Det är helt enkelt en klassisk low risk-high reward-deal.
---
Två intressanta scenarion blev inte av – och de är värda att uppmärksamma. Varken Roberto Luongo eller Miikka Kiprusoff rörde på sig, och i båda fallen var det Toronto som var intresserade.
Vancouver höll inte direkt tillbaka på ryktesspridningen då de plockade Luongo från träningen strax innan deadline – och spekulationerna drog direkt igång om att en trade var klar i sista stund och behövde hans godkännande. Så blev inte fallet, och Luongo gjorde därefter en smått bejublad intervju efteråt där han förklarade hur värdelöst hans kontrakt var.
Ja, stackars kille som tvingas leva med ett $64-miljonerskontrakt.
Kiprusoff tackade slutligen nej till en trade till Leafs och planerar nu att spela klart säsongen i Calgary och sedan lägga plockhandsken på hyllan.
---
Deadlineveckans sämsta deal är onekligen Washingtons för Martin Erat. Capitals gav alltså upp en av sina – och världens – största talanger för en snubbe som bara har gjort ett mål sedan början av februari och som aldrig har varit över 60 poäng. Ibland vet desperationen inga gränser – men det här var bara korkat…
Den bästa dealen är St. Louis värvning av Jay Bouwmeester. Blues kan utan problem undvara en 1st rounder och spelarna man släppte är inte direkt oumbärliga. Försvarsbesättningen ser nu ruggigt stabil ut och kan ta laget djupt i slutspelet – om man tar sig dit. Satsningen är dock beundransvärd och det bör spelas slutspelshockey i St. Louis.
---
Slutligen ställer vi oss frågan hur spännande James Reimer tycker det är att Toronto har varit aggressiva i jakten på en ny målvakt?
