NHL-bloggen: Ska Abdelkader ha ett sjuårskontrakt?
Ken Holland är ett mycket respekterat namn och ett namn som kommer leva vidare i historien. Han har arbetat för Detroit i över 30 år och har varit general manager sedan sommaren 1997.
60-åringen har vunnit Stanley Cup vid fyra tillfällen och Red Wings har aldrig missat slutspel under hans ledning. Ken Holland är, kort och gott, en legendar i Detroit.
Vill man så kan man däremot peka på att Holland genom åren snarare har hamnat i en gynnsam situation, än att själv skapa en gynnsam situation. Han fick ärva en core bestående av Steve Yzerman, Sergei Fedorov och Nicklas Lidström. Man fick några lyckoträffar med Pavel Datsyuk och Henrik Zetterberg sent i draften.
Under sådana förutsättningar är det trots allt relativt enkelt att bibehålla ett slagkraftigt lagbygge.
Tittar man lite närmare på Ken Holland kan man nämligen hitta brister lite överallt. Under hans tid som GM har Detroit draftat oerhört svagt – men lyckoträffarna med Datsyuk och Zetterberg har på något sätt överskuggat detta faktum.
Tidiga draftval har i första hand skickats iväg i olika trades. Exemplen på tidiga egendraftade spelare som har satt rejäl impact på Red Wings är lätträknade. I de två första rundorna är det bara Niklas Kronwall, och kanske Jimmy Howard, som man kan säga det om.
Det är först under de senaste åren som man faktiskt har börjat få någon effekt av sina tidiga draftval och nu har man exempelvis talanger som Anthony Mantha och Dylan Larkin i sitt stall. Men under många år nonchalerade man bort de tidiga draftvalen och klarade sig undan en katastrof tack vare Yzerman, Lidström, Datsyuk och Zetterberg.
Mot slutet har Holland dessutom haft svårt att pricka rätt med trades, free agent-kontrakt och egna kontraktsförlängningar.
Han har offrat Mattias Janmark och en 2nd rounder för Erik Cole. Man slösade bort Calle Järnkrok och en 3rd rounder för David Legwand. Man hivade iväg en 1st rounder för Kyle Quincey.
Stephen Weiss blev ett gigantiskt misslyckande som behövdes köpas ut efter två år. Johan Franzéns kontrakt lär ge Detroit enorma problem. Är Jonathan Ericsson verkligen en spelare man vill ha fem år kvar på?
Och vem i sina sinnens fulla bruk ger ett sjuårskontrakt värt över $4 miljoner per säsong till Justin Abdelkader?
28-årige Abdelkaders produktion sköt i höjden under förra säsongen då han gick och blev en 23-målsskytt, och stod för 44 poäng. Men det var också första säsongen som Abdelkader blev en powerplay-spelare, och hans shooting percentage ökade.
Säsongen 12/13 hade Abdelkader en shooting percentage på 8,9 i 5-on-5. Säsongen efter låg den på 6,5. 14/15 hoppade den upp till 12 och hittills under den här säsongen ligger hans shooting percentage på 17,6… men bortsett från säsongens två första matcher är hans produktion obefintlig.
Abdelkader har haft lyxen att spela vid Henrik Zetterbergs sida under de senaste säsongerna – och statistiken talar sitt tydliga språk när vi konstaterar att Zäta har lyft Abdelkader.
Det är rimligt att anta att Abdelkader så sakteliga kommer att börja brytas ner kring 30-årsstrecket – det händer i princip alla powerforwards. På sina håll jämförs han redan med David Clarkson-situationen och det kontraktet han fick för några år sedan, och det är en träffande jämförelse.
Är verkligen Justin Abdelkader en spelare som ska ha ett sjuårskontrakt?
It’s a disaster waiting to happen.