SvenskaFans minns 2013: ”Lockout, Kovalchuk och buyouts”
2013 blev ett händelserikt år. Lockouten blåstes av, vi fick ett nytt CBA, flera stora kontrakt köptes ut, Ilya Kovalchuk lämnade ligan och Chicago tog en historisk Stanley Cup-seger. SvenskaFans tittar tillbaka på året som gått.
Det gångna året var i vanlig ordning minnesrikt. Flera enormt uppmärksammade situationer fick i princip hela NHL-världen att stanna upp. Ilya Kovalchuks avhopp, lockouten och dess slut, slutspelet, alla amnesty buyouts, en drös trader/free agent-signingar och några rekord här och där är bara några av alla händelser som SvenskaFans tittar tillbaka på.
Lite så där smått logiskt börjar vi väl i början av året. Och det var där som irritation, frustration och besvikelse under en tidig söndagsmorgon förbyttes till ren och skär eufori. Tidigt på morgonen den 6 januari började rykten sippra ut om att den så förkastliga lockouten var på väg mot en upplösning. Och mycket riktigt visade sig ryktena stämma.
Det blev en säsong trots allt.
Ett sista desperat maratonmöte över 16 timmar räddade säsongen. NHL och NHLPA kom överens om ett nytt CBA, som nu sträcker sig över tio år. Det nya kollektivavtalet innehöll också en del större förändringar. Det infördes maxlängd på kontrakt, lönenivåer i kontrakten fick restriktioner och man skulle nu kunna behålla lön i en trade, för att nämna några nyheter.
---
Den 19 januari small det sedan. Säsongen 12/13 inleddes, eller säsongen 2013 beroende på hur man vill se på saken. Los Angeles fick hissa sin Stanley Cup-banner första kvällen… och baserat på vad som följde och framför allt hände några månader senare måste motståndarna Chicago ha blivit inspirerade.
Blackhawks inledde säsongen i makalös form. Man gick 21-0-3 och satte därmed nytt rekord över antalet matcher med minst en poäng från säsongsstart. Chicago sprang hem Western Conference i överlägsen stil och roffade åt sig Presidents Trophy. Men någon förbannelse såg vi inte. I slutspelets förstarunda avfärdade man Minnesota med 4-1. Detroit var förvisso på väg att ställa till det i andrarundan, men Chicago lyckades vända 1-3 i matcher till 4-3.
Av bara farten körde man sedan över Los Angeles och ställdes mot Boston i Stanley Cup-finalen. Bruins å sin sida hade stött på problem redan i förstarundan mot Toronto. En till synes säker 3-1-ledning hämtades upp till 3-3, och i Game 7 gick Leafs upp till 4-1. Men skam den som ger sig. Boston kom tillbaka sent i den tredje perioden och avgjorde sedan i OT. Därefter lade man enkelt New York Rangers och Pittsburgh åt sidan.
Finalen blev intressant ur flera aspekter. Det var första gången sedan 1979 som två Original Six-lag drabbade samman och segraren skulle dessutom skriva historia. Då Chicago vann 2010 och Boston året efter skulle 2013 års mästare bli första laget med två Stanley Cup-titlar under lönetaks-eran.
Boston gick upp till 2-1 i matcher, men i match fyra blev Brent Seabrook hjälte i förlängning – och Blackhawks hade fått det mentala övertaget. Man vann även den efterföljande matchen men när Bruins senare kunde tvinga fram en Game 7 kollapsade Zdeno Charas gäng. Två Chicago-mål inom loppet av 17 sekunder i matchens absoluta slutskede avgjorde finalspelet.
Chicago tog sin andra titel på de fyra senaste åren och Patrick Kane tilldelades Conn Smythe Trophy.
Övriga Awards delades givetvis också ut. Sergei Bobrovskys succé i Columbus gav honom inte bara en rejäl löneförhöjning utan också Vezina Trophy. PK Subban fick Norris Trophy, Sidney Crosby tilldelades Ted Lindsay Award och Alexander Ovechkin tog hem sin tredje Hart Memorial Trophy.
Och på tal om Ovechkin fick vi återigen ett bevis på det absurda i att låta journalister – som ofta enbart följer ”sitt” lag på nära håll – rösta fram vinnarna. Ryssen kom ju som bekant med som både left winger och right winger i säsongens All Star Team.
---
Fadäsen med Ovechkin blev en rolig snackis under sommaren – men det var en annan ryss som stal rubrikerna. Och det rejält.
Under lockouten åkte Ilya Kovalchuk hem till Ryssland och spelade för SKA St. Petersburg. Där måste han ha fått blodad tand, för även om han återvände till New Jersey när lockouten blåstes av skulle det inte dröja länge innan han återigen huserade i Ryssland.
Den 11 juli slog bomben ner. Ilya Kovalchuk ”pensionerade” sig från NHL och flyttade hem. Han avstod från de $77 miljoner han hade kvar på sitt kontrakt med Devils och blev ytterligare en i raden av stjärnor som lämnar Devils… även om det här givetvis var en minst sagt unik situation.
Simon Strömberg ventilerade sina tankar kring Kovalchuk – det är väl värt en återblick.
---
Och när vi ändå snackar ryssar… varför inte lägga fokus på ytterligare en. Sommaren 2011 gav Philadelphia stora pengar till Ilya Bryzgalov för att äntligen få trygghet mellan stolparna. Någon vidare trygghet fick man däremot inte. Faktum är att det blev ett stort fiasko. Två år senare köptes Bryzgalov ut från de sju åren han hade kvar på sitt kontrakt – till en kostnad av $23 miljoner.
Det var det nya kollektivavtalet som räddade Flyers. Där fick lagen nämligen rätt till två så kallade amnesty buyouts, man kunde alltså köpa ut kontrakt till två tredjedelar av värdet utan att det skulle räknas mot lönetaket. Flyers korrigerade sitt dyra misstag med Bryzgalov, och köpte dessutom ut Daniel Briere.
Men Philly var inte ensamma. New York Islanders lämpade ut Rick DiPietro och i Tampa Bay skapade man stora rubriker när lagkaptenen Vincent Lecavalier köptes ut för drygt $32 miljoner. Även namn som Mikhail Grabovski, Tomas Kaberle och Scott Gomez fick smaka på hur det känns att bli utköpt.
Lightning-skribenten Nicklas Mether delade med sig av sina känslor:
”Tack för allt Vincent”
”Ett orangesvart val som svider”
---
Sommaren bestod annars av betydligt fler händelser än bara ryssar och buyouts. Daniel Alfredsson chockade alla när han lämnade Ottawa efter 17 säsonger, varav 13 spenderades som lagkapten. I jakten på en Stanley Cup-ring gick flyttlasset till Detroit där han nu har gjort 29 poäng på 35 matcher.
Andra gubbar rörde på sig också. Jarome Iginla fortsatte inte i Pittsburgh och inte heller blev det någon återkomst till Calgary. Istället signade han äntligen för Boston – till Aaron Wards stora glädje. När en gubbe anslöt lämnade en annan. Jaromir Jagrs stint i Bruins blev bara några månader. En bit in i juli signade han istället för New Jersey. Under säsongen har nu Jagr stått för både sin 1000:e assist och gjort sitt 122:a matchvinnande mål – vilket är bäst genom tiderna.
Men det var inte bara de riktiga veteranerna som flyttade på sig. Yngre stjärnskott bytte också lag. Vancouvers general manager Mike Gillis skrev ett nytt kapitel i Canucks målvaktscirkus när han valde att skicka Cory Schneider till New Jersey och behålla Roberto Luongo.
Boston gav så småningom upp hoppet om Tyler Seguin och skeppade honom till Dallas. Där gör nu Seguin succé medan Loui Eriksson mest går hjärnskakad hos Bruins. Ottawa plockade in Bobby Ryan och Jonathan Bernier hamnade i Toronto. Under säsongen har vi sedan fått se Thomas Vanek och Matt Moulson byta klubbar.
---
2013 var också året som spelare som Alexei Kovalev, Milan Hejduk och Miikka Kiprusoff gjorde sina sista NHL-matcher. Tomas Holmström inledde annars året med att officiellt gå i pension.
---
Det här var ett urval av allting som har hänt under året som gått. En del större händelser lämnas utanför – exempelvis realignment, TV-dealen och andra spelare som flyttade på sig – men det råder ingen tvekan om att det hände saker under 2013.
Blir 2014 lika händelserikt?
