NHL-bloggen: Theoren Fleury - Legendaren
?Theoren Fleury har alltid varit en karaktär. En tuffing på isen som hade hade en hel del problem utanför densamma. Att kalla honom legend kan vara ett stort steg för många, men hos mig har alltid den store lille Fleury alltid haft en speciell plats. Det här är hans story.
Theoren ”Theo” Fleury föddes som den första av tre bröder den 29 juni 1968 i Oxbow, Saskatchewan. Hans pappa Wally Fleury drömde länge om en professionell hockeykarriär men den drömmen grusades fem år före Theos födelse då Wally bröt benet under en baseballmatch ett sommaruppehåll. Istället bestod Wallys karriär av lastbilar och underhållsarbete i Russel, Manitoba, dit familjen flyttade i början av 1970-talet. En förstörd hockeydröm blev bränslet för Wallys alkoholproblem och det gjorde att bröderna Fleury inte hade det lätt hemma.Trots att hans mamma, Donna, var djupt religiös och medlem i Jehovas Vittnen, var den unge Theos hemvist ofta utan övervakning och regler. Det gjorde att Theo Fleury blev aggressiv i skolan och han beskrevs ofta som en översittare (”bully”) som ofta hamnade i bråk och andra problem. Men Theoren Fleury gick ändå i kyrkan från det att han var sex år till det år han fyllde 12.Han uppfostrades, trots sin moders religiösa inriktning, romerskt-katolskt och i kyrkan hade Fleury en av få vuxna som hade en positiv inverkan hos honom; Prästen. Men när denne man dog försvann en av hans stora ledstjärnor i livet.
Hockeyns intåg
Ett utsläpp fanns dock för unge herr Fleurys känslor och aggressivitet: Hockeyn.
När han var fem år lånade han ett par gamla skridskor och en trasig klubba när spelade sin första match. Det var kärlek vid första ögonkastet och från det där ögonblicket var Theoren Fleury en hockeyspelare. Han spelade hockey närhelst tid fanns.På morgnarna innan skolan, ibland under skoltid och sedan efter skolan igen. Hans lärare i skolan och ledare i hockeyn beskrev den unge Fleury som otroligt beslutsam. Om han hade problem med en övning upprepade han denna till dess att han kunde den prickfritt, oavsett hur lång tid det tog. Hans beslutsamhet skulle ta honom långt, väldigt långt. Men när han var tretton år fick Theo Fleury en skridsko under armen som skar upp artären. Detta hade kunnat stoppa all hockey men Fleury, den beslutsamme, kämpade sig tillbaka. Han fick inte spela kontakthockey under ett år men det hindrade inte honom från att komma tillbaka och bli en bättre spelare. Fem månader efter skadan hade grannskapet i Russel – dit familjen hade flyttat när Theo var fem år – samlat ihop pengar så att han kunde åka till Andy Murray Hockey School i Bandon, Manitoba. Där träffade han en man som skulle ha en enorm påverkan på hans liv.
Graham James– en hjälpande hand
Andy Murray Hockey School drog alltid till sig scouter från olika klubbar. Där kunde man utvärdera de unga talangerna och skaffa sig ett försprång gentemot konkurrenterna.Graham James jobbade som scout för Winnipeg Warriors i WHL (Western Hockey League) när hans väg korsade Fleurys. James gillade vad han såg och Fleury fattade tycke för James som person. Kanske var det att han var som en fadersgestalt för den unge pojken. Men Fleury var för ung för att kunna plockas upp av Warriors och Jameslovade att när Fleury hade åldern inne så skulle Winnipeg se till att han fick spela sin juniorhockey med hos dom. Och så blev det, bara det att Winnipeg Warriors hade flyttat till Moose Jaw när tiden kom. Men det var samme Graham James som hämtade in Fleury.
Graham James' arv – demonerna
Om vi ser tillbaka på Theoren Fleurys karriär kan vi snabbt säga att han spelade en aggressiv hockey. Ofta kunde han tända på alla cylindrar för ingenting och det skapade snabbt spekulationer om det fanns något underliggande som triggade det. Länge kunde man inte sätta fingret på vad det var men när en annan NHL-spelare, Sheldon Kennedy (bl.a. Boston Bruins) klev fram och berättade att han blivit sexuellt utnyttjad av Graham James tog spekulationerna fart på riktigt. Hade Theo Fleury råkat ut för samma sak? Men Fleury var som en mur. Han berättade ingenting och det gjorde att frågorna om hans historia med Graham James dog ut. Spekulationerna fortsatte emellertid. Vad var det som triggade Fleurys ilska?
Men i sin bok ”Playing With Fire” kom så det många hade misstänkt fram i ljuset. Allt började när Fleury anslöt till Winnipeg. Graham James tvingade Fleury att bo med honom en till två nätter i veckan (istället för hos den kvinna som han blivit inkvarterad hos av klubben). Väl där tvingade Graham James sig på Fleury nattetid genom oralsex och onani. Detta pågick under två år och James hotade alltid med att han kunde se till att Fleury aldrig skulle spela professionell hockey om det inte blev som James ville. ”Hela mitt liv var en mardröm. Graham James förstörde min världsbild. Vad ska man göra när den mest inflytelserika personen i ens liv säger att det man tror är fel är rätt?”
Både Kennedy och Fleury gick samma öde till mötes. Graham James tog med sig pojkarna till Disneyland en sommar och under den resan blev de utsatta för övergrepp nästan varje dag. När James så hade släppt av Fleury hemma hos sina föräldrar var mardrömmen över. ”Jag var fri.”
Fleury höll alltihop hemligt. Han sa ingenting och menade i en intervju med MacLeans att hans karriär skulle ha tagit slut innan den ens hade börjat.
”Hade jag blivit inbjuden till Hockey Canadas camp? Hade lagen sagt saker i stil som ’Låt oss hjälpa Theoren?’ Kom igen, jag hade varit Offret. Jag hade blivit stigmatiserad och det hade varit det. Jag hade inte kunnat låta min hockey tala.” Troligtvis har han rätt. Tyvärr.
Under sommaren 1997 arresterades Graham James och Sheldon Kennedy klev då fram offentligt. Ytterligare en spelare, som fortfarande vill vara anonym, har nämnts som ett av James’ offer. James dömdes till 3,5 års fängelse men har sedan dess erkänt övergrepp på ytterligare tre pojkar vilket har givit honom ytterligare fängelsestraff. Så sent som i januari förra året fick Graham James påökat på ett redan treårigt fängelsestraff. Den nu 62-årige James kommer att sitta fängslad till åtminstone 2019. Totalt har han erkänt sig skyldig till över 500 övergrepp.
NHL – till slut
Fleury spelade – Graham Jones till trots – i Moose Jaw under fyra säsonger. På 274 matcher noterades den lille (168cm lång) högerforwarden för 201 mål och 271 assist (och 541 utvisningsminuter). Men många tvivlade på att hans möjligheter att nå NHL, vilket också visade sig under draften 1987. Rundorna avlöste varandra men ingen valde Fleury. Inte förrän Calgary riktade sin uppmärksamhet mot den tuffe forwarden i den åttonde rundan. Som 166:e spelare totalt tingades han så till slut, och det skulle visa sig bli ett fynd. Men relationen mellan Calgary Flames och Theoren Fleury kunde ha fått en bättre start. Enligt plan spelade Fleury större delen av säsongen 1987-88 hos Moose Jaw men han gjorde också två matcher hos Calgarys IHL-lag Salt Lake Golden Eagles och många trodde nog att han skulle kunna knipa en plats i världens bästa liga ändå. Hans tuffa spelstil hade fått många att ändra sig. Fleury tog för sig, spelade irrationellt och tryckte till där det behövdes. Han var inte heller rädd för att slåss, något som han kunde komma att behöva i ligan vad det led. Men när sommaren 1988 infann sig och Calgary drog igång sitt camp inför nästkommande säsong vägde Fleury in sig med en övervikt på 9,1 kilo.
Flames var inte sena med att skicka tillbaka honom till Salt Lake City för ytterligare en säsong i IHL och där visade han att han förstod allvaret. Under säsongens första 40 matcher gjorde Fleury 37 mål och lika många assist. Det räckte för att Flames lagledning skulle ta honom till nåders efter hans sommarslarv och man kallade upp honom till NHL den första januari 1989. Två dagar senare gjorde den då 21-årige Fleury sin efterlängtade NHL-debut, mot Quebec Nordiques. Fleury gick visserligen poänglös men det lossnade nästkommande match, mot Los Angeles Kings, då han noterades för tre assist. Målnollan spräcktes den sjunde januari när han gjorde två mål mot Edmonton Oilers(vinst 7-2). Under våren noterades han för 34 poäng på sina första 36 matcher och han var en bidragande faktor till Calgarys framfart, en push som inte slutade bara för att grundserien tog slut. I slutspelet noterades Fleury för ytterligare 11 poäng (på 22 matcher) och Calgary vann sin första Stanley Cup-titel någonsin.
Nästkommande säsong, Fleurys första hela NHL-säsong, stod han för 31 mål och 35 assist (och 157 utvisningsminuter) på 80 matcher, och produktionen ökade. Säsongen 1990-91 passerade han den magiska gränsen 50 mål på en säsong när han stannade på 51 fullträffar. Någon mer Stanley Cup blev det aldrig i Calgary, faktum är att klubben står kvar på den där enda, magiska titeln. Efter Flames uttåg spelade Fleury i Hockey-VM för sitt Kanada. Turneringen avgjordes i Finland och Fleury kom hem med en silvermedalj efter en finalförlust mot Sverige. Även om han tappade i målproduktionen under 1991-92 fortsatte hans stjärna att lysa klart och under 1992-93 tog han sig, för andra och sista gången, över 100-poängsgränsen.
Theoren Fleury förblev Calgary trogen under större delen av sin karriär och från 1995-96 utnämndes han lagkapten. Från början var det en interrimslösning då tidigare kaptenen Joe Nieuwendyk vägrade att dyka upp inför lagets återsamling under försäsongen. När Nieuwendyk till slut tradades till Dallas utnämndes Fleury till permanent kapten. Inte illa för en kille som plockades för som 166:e val. Den lille slitvargen var egentligen inte sugen på att ta på sig kaptensrollen men han gjorde så då man egentligen inte hade några andra val. Av lojalitet till sin klubb axlade han ett ansvar som han egentligen inte ville ha och han behöll C:et på bröstet under två säsonger tills han ”abdikerade” då han tyckte att rollen som kapten hämmade hans spel och även relationen med såväl tränare som lagkamrater.
Mot slutet i Calgary
Säsongen 1996-97 blev en bottensäsong för Calgary Flames, bokstavligen talat. Laget slutade sist i Pacific Division och man missade slutspel för blott andra gången sedan klubben kom till staden (från Atlanta, 1980). Nästföljande säsong slog Fleury, till slut, Joe Nieuwendyks målrekord när han, den 29 november 1997, noterades för sitt 315:e mål i karriären. Under samma säsong spelade han OS för Kanada i Nagano (där laget missade medalj). Nästföljande säsong, 1998-99, blev hans sista i Calgary och blott två veckor efter att han passerade Al McInnis 822 poäng – och därmed blev klubbens bäste poängplockare genom tiderna – blev han tradad. Calgary brottades med finansiella problem och man hade inte råd att betala Fleury det han begärde för en kontraktsförlängning. Han tradades istället till Colorado den 28 februari 1999, i utbyte mot René Corbet, Wade Belak och Robyn Regehr. Traden var väntad men den chockade ändå Flames trogna supporterskara och kärleken mellan fans och Fleury dog aldrig ut. En gång när Fleury blev utvisad efter en blodig fight kastade en supporter in en matchtröja till honom. Han drog på sig tröjan men insåg att den var signerad och gav tillbaka den till supportern.
Hans sejour i Colorado blev emellertid kortlivad och Avalanche utnyttjade inte möjligheten att förlänga Fleurys kontrakt efter våren 1999. Istället hamnade Fleury på glansiga Manhattan när han signade ett treårskontrakt med New York Rangers värt $21m med en förlängningsoption på ett år värt $7m. Men Fleury – uppvuxen i en liten by på 1500 invånare – menade att han hade svårt att anpassa sig till livet på Manhattan och även om han noterades för 201 poäng på 224 matcher. Lockelserna utanför isen blev för stora och det gjorde att New York Rangers inte utnyttjade optionen. Istället skrev Fleury på för Chicago Blackhawks. Men det skulle inte bli en solskenshistoria.
Livet utanför isen satte stopp
Theo Fleurys uppväxt var allt annat än enkel i och med en tveksam familjesituation och Graham James övergrepp. Fleury ”upptäckte” alkoholen vid 16 års ålder och när NHL-kontraktet var säkrat och världens bästa liga hägrade hittade Fleury också marijuana och kokain. Han har själv beskrivit sig själv som en ”full blown addict”, en pundare.
När han försökte glömma mardrömmen med Graham James fanns det få utvägar om han inte skulle prata om det. Alkoholen blev en lösning. Drogerna en annan. Detta skulle förfölja Theo Fleury under hela hans karriär. Ju längre hans karriär fortskred desto mer offentliga blev hans drog- och alkoholproblem. Därför chockades hockeyvärlden när Fleury blev inbjuden av Kanadas General Manager Wayne Gretzky inför OS 2002. Vad kunde ett fyllo tillföra OS-truppen?
Men Fleury tog det hela på precis rätt sätt. Han blev ”torr” under säsongen 2001-02; inga droger och inte heller någon alkohol. Det betalade sig och Fleury tog plats i det lag som inte bara åkte till Salt Lake City; Man vann OS-guld. Fleury själv noterades för två assist på sex matcher.
Men motivatorn till att vara ren försvann under sommaren 2002 och hans sejour med Chicago blev inte alls som man hoppats. Två dagar före säsongsstarten stängdes han dock av då han brutit mot ”några av” reglerna i ligans ”substance abuse program.” Chicago försökte lösa problemet genom att anställa en av Fleurys kompisar – tillika en nykter alkoholist – som assitent och stöd genom att få med alkoholisten Fleury på såväl AA-möten som att se till att Fleury inte gjorde några egna utsvävningar. Det gick sådär.
Efter två månader fick Fleury åter spela hockey men under en kväll i Columbus i januari 2003 hamnade han i bråk med vakterna på en strippklubb. Han hade själv inget minne av kvällen har har i intervjuer beskrivit det hela som ett av lågvattenmärkena i hans liv. Fleury blev – märkligt nog – inte avstängd men Chicago dalade i tabellen efter detta och i mars sattes Fleury upp på waivers. Inget lag plockade upp honom. Vem ville ha ett fyllo?
Chicago missade slutspel och i april 2003 var det dags igen. Theoren Fleury bröt än en gång mot reglerna i ligans substance abuse program och den här gången kom avstängningen. Det visade sig bli slutet på hans karriär.
Comebacken
Efter några år med hockey utanför NHL försökte han sig på ett comebackförsök till ligan år 2009. Han hade lyckats få sin avstängning hävd av Gary Bettman och han hade ordnat ett tryoutkontrakt med Calgary, platsen där allt började. Vissa menade att han var pank och behövde pengarna, han själv sa att han ville visa att han inte var slut. Den då 41-årige Fleury noterades visserligen för fyra poäng på fyra träningsmatcher men fick inget NHL-kontrakt. Något han själv tog med viss ro:
”Jag får avsluta som en Flame. Jag var tvungen att avsluta som en Flame. Det har varit en lång och jobbig resa. Nu ska jag slå ner mina rötter och det finns inget bättre ställe att göra det på än i Calgary” sa han själv när insikten om att det var över hade slagit honom. Poetiska ord från en liten man med ett enormt hjärta. En man som utan förutsättningar tog sig igenom mardröm efter mardröm men ändå nådde den stora drömmen.
Idag
Idag är Theoren ”Theo” Fleury 47 år gammal och han har precis släppt sin första skiva tillsammans med bandet The Death Valley Rebels. Genren är country, något som Fleury menar är nära honom. ”Hela mitt liv har varit en countrysång.” sa han i samband med skivans release.
Och han har kanske en poäng. Den som är bevandrad med Johnny Cash skulle nog kunna hålla med.
Kanske är det inte alltför lustigt att hans musik också påminner om den gamla legendarens skapelser.
Förutom sin countrykarriär föreläser Theo Fleury idag om sin tid som alkoholist och drogberoende. Han reser Nordamerika runt och pratar på skolor och idrottsklubbar om drogernas inverkan och vilket helvete man kan hamna i.
Jag fastnade för Fleury när jag blev intresserad av NHL i mitten av 1990-talet. Jag gillade hans tuffhet, snabbhet och allmänna uppkäftighet. Han kombinerade allt det med ett fantastiskt sinne för spelet och ett målsinne i världsklass. Man kan säga att Theo Fleury var ett fyllo och en pundare under sin karriär, men när man har läst hans historia är det på något sätt enklare att förstå allt. Det är enklare att förstå att det blev som det blev. Även om många av hans handlingar var hans egna ligger roten till det hela någon annanstans.
—————————–
Meriter, urval
Stanley Cup: 1989
NHL Allstar Team: Sju gånger (1991, 1992, 1996, 1997, 1998, 1999, 2001)
Junior-VM-guld: 1988
VM-Silver: 1991
Canada Cup-guld: 1991
World Cup-silver: 1996
OS-Guld: 2002
Källor:
http://www.cjnews.com/node/89156
http://www.macleans.ca/society/theoren-fleury-was-abused-an-absolute-nightmare-every-day-of-my-life/
http://www.nhl.com/ice/news.htm?id=752959
https://en.wikipedia.org/wiki/Theoren_Fleury
”Playing With Fire” [Fleury, Theoren, 2009]
