Krönika: 20 år sedan sist - nu är det finaldags i D.C.
Första finalmatchen i D.C. på 20 år.
I natt är det dags för den första Stanley Cup-finalmatchen i D.C. sedan den 16 juni 1998. Samma dag spelades det matcher i fotbolls-VM i Frankrike och då vann Brasilien med 3-0 över Marocko. Detroit Red Wings vann då finalseriens fjärde match i MCI Center med 4-1 och den röda maskinen från Detroit kunde titulera sig mästare.
Men nu är vi här igen - närheten av ett fotbolls-VM - och Washington Capitals ska återigen spela Stanley Cup-final i sin hemmaarena. 20 år har passerat sedan sist och mycket har förändrats. Hockeyn har blivit snabbare och mer teknisk, fotbollen har blivit gigantisk och vulgär. För 20 år sedan hade de flesta av spelarna i dagens lag knappt lämnat blöjstadiet eller kommit in i målbrottet. Capitals som hockeyorganisation har kämpat väldigt länge för att hitta tillbaka till en final. Den ryska dominans som då förde Red Wings till framgång har idag hjälpt Capitals genom det här slutspelet.
Kaptenen Alexander Ovechkin trodde knappt sina ögon när Braden Holtby levererade en av säsongens svettigaste räddningar i slutskedet av match två. Under ett par sekunder slets ryssen mellan hopp och förtvivlan där i båset. Skillnaden mellan framgång och undergång är hårfin. Och det är det som gör sport i allmänhet och hockey i synnerhet så fantastiskt.
Det är inte bara Ovechkin som bidragit till framgång i slutspelet, utan det är också en annan del i den ryska centrallinjen som gjort det. Evgeny Kuznetsov har varit väldigt bra genom slutspelet, men i förra matchen åkte han på en smäll mot handen som tvingade honom att kliva av och ej återvända. Enligt rapporter väntar man med beslut om deltagande i nattens match ända fram till matchstart. Den tredje länken i den ryska trion är backen Dmitry Orlov. Han är ett viktigt offensivt vapen med sina uppåkningar och spelskicklighet. Det borde bli fler poäng från honom och i natt blir det nog ett mål när han smyger upp från sin backposition och hamnar i bra skottläge.
Vi får inte glömma bort den svenska trio som håller hög klass i Capitals. Christian Djoos, André Burakovsky och Nicklas Bäckström. Nu gäller det att kapitalisera på hemmaplanen. Och de senaste matcherna talar ju för att formen är god.
Vegas Golden Knights. Hela organisationen är fortfarande i blöjstadiet och hela den här utvecklingen liknar mest en smärtsam mardröm. Det ska inte få hända och den där stadens vulgära uppenbarelse har fått mig att fullkomligen förakta dess existens och framgång. Givetvis är man imponerad av spelarnas prestationer och däribland har jag under grundserien kunnat unna William Karlsson framgång. Men nu får det vara nog.
När man drar in gruppen Imagine Dragons på isen (nåja, trummisen satt ju utanför i sina fullkomligen vedervärdiga solbrillor) så vill jag bara skrika rakt ut. Ni kanske tycker att jag låter som en trött gammal gubbe nu? Jag står för det. Helst vill man ju bara att det ska säljas varmkorv, blaskigt kaffe och nån trött dänga från 90-talet ska eka ut över arenan. Vi får helt enkelt se hur Capitals svarar upp inför nattens match. Kanske musiker från Crescendo Arlington Philharmonic ska genomföra en hyllningskonsert till den ryska kompositören Sergei Prokofiev på blygsamma tre timmar?
Framåt!
